Göran Skyttes vägar äro outgrundliga

Göran fyller 65 och Sydsvenskan porträtterar.

Länk

Jubilaren irriterar sig över att människorna sneddar en gräsmatta:

Under följdfrågan tittar Göran Skytte plötsligt ut genom fönstret.
– Titta där.
– Ja.
– Där finns en gräsplätt, och ser du nu när han går över.
– Ja.
– Han går rakt över gräset i stället. Den mentaliteten. Till slut kommer det att bli en stig där. Så kommer det regna, så kommer andra att gå vid sidan av den stigen. Till slut är det bara en grusväg där gräsmattan låg.

För mig är detta en starkt symbolisk reaktion och vi ser olika på fenomenet. Jag tänker att människornas vilja att skapa egna vägar är ett utslag av självständighet och en form av verklig gräsrotsdemokrati (förlåt skämtet). Där Göran ser lättja och hot mot samhällets (och Guds?) ordning – där uppfattar jag något helt annat och ser handlingen som en vacker uppgörelse med auktoriteter.

Frågan återkommer:
– När är det rätt att göra uppror?

I mitt fall handlar det oftast om att gå mot röd gubbe. En ganska barnslig form av markerad olydighet. Jag är inte säker på om det är en fråga för Gud eller lagstiftningen.

Grattis Göran Skytte!

Phd-pub på Prins Bernhard?

Jag möter en professor från en stor västkustsk universitetsstad som är gäst på konferensen. Vi har föreläst tillsammans i annat sammanhang och hon frågar mig varför inte jag deltar i evenemanget.  Jag blir förvånad (och lite glad över frågan) och stammar förvirrat:
– Jag trodde bara det var för disputerade och doktorander…

Hon tittar storögt på mig och säger ungefär:
– Äsch, så kan man väl inte tänka!

I går var det Phd-pub på båten mittemot. Mitt onda jag funderade en kort sekund på att kila över och hångla upp en lektor.

Mitt goda (och mycket starkare) jag tänker att vi måste fundera vidare över den här uppdelning mellan adjunkter och lektorer på Malmö högskola.

Den exkluderande högskolan

Jag läser Annika Norlins krönika i dagens City Malmö

Länk – gå till sidan 6 -nu med rätt länk

Hon beskriver erfarenheten av att som ny student mötas av en mur av högfärdiga fackuttryck. Jag läser och skäms över att vara en del av detta skojeri. Det mest plågsamma är att vi utger oss för att försöka locka till oss nya grupper samtidigt som de snart förstår budskapet:
– Du hör inte hemma här!

Ibland är jag nästan hundaktig i min beundran och riskerar att vara pinsam, men jag gillar allt Annika gör!

Jag hoppas att debatten om Läraryrkets status den 16/3 även kommer att handla om högskolans syn på det som vi lite mystiskt kallar “breddad rekrytering”
Länk

P.S. Det är oroande att jag använder “exkluderande” i rubriken – “utestängande” vore ett bättre ord.

Glidarkillar, prestationsprinsessor och lärarutbildning

Jag har skrivit om det här många gånger och trodde inte det fanns fler vinklar. DN har en serie om pojkars och flickors olika inställning till skolarbete.

DN1Lotta, 19: ”Visst, jag har jättehöga krav på mig själv”,

Edgar, Etnologen: ”Vuxenvärlden ger olika budskap till flickor och pojkar.”

Tanken på att skolan delvis är ansvarig för skillnader i prestationer väcker många känslor. Anne-Marie Körling skriver en vass text och jag mumlar instämmande. Länk

Hon ställer en lång rad obehagliga men nödvändiga frågor

  • Varför gör pojkarna på detta viset?
  • Vad i miljön skapar detta?
  • Vilka undervisar pojkar?
  • Hur möter vi upp pojkarna?
  • Varför behöver de vara så högljudda?
  • Vad säger de med sina höga röster?
  • Vem lyssnar då de skriker?
  • Varför skriker de?
  • Är det verkligen så det är?
  • Vad händer med de tysta pojkarna? Syns de minst av alla i skolan?
  • Vad händer med en kille som är utanför fotbollslaget?
  • Vad säger en tyst kille?
  • Varför är en kille tyst och en annan så högljudd?
  • Vilket innehåll har lektionerna?
  • Hur kan innehållet bli tydligare?
  • Vilket fokus har vi gemensamt?
  • Hur många olika arbetssätt har vi i klassrummet?
  • Hur organiserar vi för allas lärande?

Jag tror det handlar om det lärande förhållningssättet. Hur läraren skapar dolda förväntningar på pojkar och flickor. Hur läraren kämpar för att likheterna ska bli större och jämlikare och kanske just där går det åt fanders.

  • Kanske vi ska bekräfta olikheterna?
  • Kanske vi ska utmana lärartänket?
  • Kanske vi ska utmana vår syn på flickorna?
  • Kanske vi ska utmana vår syn på pojkarna?
  • Kanske vi ska utmana vårt yrke?
  • Kanske vi ska utmana vår undervisning?

Nu möter jag samma mönster på lärarutbildningen och har ingen teori för hur jag ska hjälpa flickor som lider av att leva upp till bilden av att vara en duktig flicka.

Går det att bestraffa överdriven lydnad? Kan jag belöna kreativ olydighet utan att väggarna rasar ner?

DN 13/3

It ain’t over ’til the fat lady sing

Vi är några som har förundrats över den rödgröna oppositionens ihållande tystnad och tolkat den som en undergivenhet gentemot Jan Björklunds kraftfulla retorik. Nu tycks det som om Marie Granlund & co har vaknat och samlat sig till en motion om propositionen till ny lärarutbildning.

Länk

Den viktigaste invändningen riktas mot förslaget om fyra åtskilda lärarexamina. Om det tas bort från propositionen är jag inte helt säker på vad som blir kvar. Men jag måste nog läsa noga!

Riksdagen avslår regeringens förslag att riksdagens tidigare ställningstagande om att det ska inrättas en samlad lärarexamen inte längre ska gälla utan att dagens lärarexamen i stället ska ersättas av fyra nya yrkesexamina; förskollärarexamen, grundlärarexamen, ämneslärarexamen och yrkeslärarexamen.

    Jag säger bara :It ain’t over ’til the fat lady sings

    50 förbättringsområden – för föräldrar?

    Jag stöter på en obehaglig ” leksak” i bokhandeln. Det är  bokförlaget MIGO som försöker omvandla Nannyakutens belöningssystem till en säljbar barnuppfostransmodell. Den manipulativa behaviorismen firar triumfer och en färgglad belöningstrappa utlovar snabba förbättringar av barnens beteende.

    Länk

    MigoTrappan är ett stöd för dig som förälder att coacha ditt barn på ett positivt och utvecklande sätt.

    Den ska hjälpa dig som förälder och ditt barn att sätta upp mål tillsammans för att underlätta samarbetet i familjen. MigoTrappan används till allt från att få ditt barn att själv vilja klä på sig, äta upp maten, hänga upp ytterkläder, göra läxor till att hjälpa till i hemmet eller begränsa datorspelande. Trappan är positiv, rolig och visuell. Den bygger på uppmuntran i stället för tjat. Steg för steg mot ett bättre samspel i familjen.

    Utan att förringa de problem som jag tror förekommer i de flesta familjer tror jag att det är viktigt att skilja på coach- och föräldrarollen. I den nya världen kommer barnen att  utsättas för åtgärder inom föreslagna förbättringsområdena:

    Göra läxorna. Vara snäll mot lillebror/lillasyster. Stanna i sängen efter läggning. Göra mellanmål. Ta eget ansvar för t.ex. gymnastik och aktiviteter. Packa i och plocka ur gymnastik- påsen. Komma ihåg sin skolväska. Göra rent akvariet. Gå ut med hunden. Mata katten. Vattna blommorna. Dammsuga. Slänga smutskläder i tvättkorgen. Lägg in tvättade kläder i sin garderob. Vika egen tvätt. Stryka (rekommenderas endast till äldre barn). Hämta posten. Gå ut med soporna. Upp-plockat i rummet innan läggdags. Hänga upp ytterkläder. Hänga upp kläderna man använt. Inte slänga på golvet. Sätta på sig de kläder som lagts fram – utan gnäll. Klä på sig själv. Packa skolväskan. Duka bordet. Äta själv. Äta upp allt på tallriken utan tjat. Plocka bort tallriken från bordet. Plocka i eller ur diskmaskinen. Diska efter middagen. Sitta ner vid middagsbordet. Sluta skrika och tala med normal röst. Sova i egen säng. Gå till dagis med gott humör. Sluta med nappen. Tillaga en enklare måltid t.ex. pasta och köttbullar. Plocka bort efter aktiviteter. Städa upp på rummet innan läggdags. Få tänderna borstade utan skrik. Borsta tänderna själv (barnen bör dock få hjälp av föräldrarna för att säkerställa att det är ordentligt gjort). Visa respekt, t.ex. inte störa när någon talar i telefon. Artighet, säg tack och varsågod. Gott humör i duschen eller badet. Inte använda fula ord. Äta grönsaker. Ha helt datorfria dagar. Utelek istället för dator- och tv-spel. Inget TV-spelande förrän mamma eller pappa sagt okej.

    En självbelåten föräldrageneration skyr inga medel att ta makten över sina barn. I bästa fall säljs Migotrappan med kräkpåse. Om vi omvandlar barnen till utvecklingsobjekt (eller s.k. projekt) med hjälp av den här målrationalismen kommer det att få svåra konsekvenser för möjligheten att skapa äkta subjekt-subjektrelationer.

    Jag funderar på att skapa en motsvarande lista för föräldrar. Kan ni ge exempel på “förbättringsområden”?

    Anna - själv tredje

    Plumpt och dumt – uppdaterat

    Min kollega Lars Pålsson Syll skriver en debattartikel som ondgör sig över problemet med att de studenter som söker sig till lärarutbildningen inte håller måttet:

    Lärarstudenter rekryteras i allt större utsträckning från studieovana hem. Lärarstudenters betyg och resultat på högskoleprov har också sjunkit under en längre tid. Samtidigt som rekryteringen av lärarstudenter således försämrats, ställs allt högre krav på lärarutbildningens akademiska nivå.

    (…)

    Alla kockar vet att tillredning av god mat kräver bra råvaror. Oavsett hur bra redskap man har går det inte att förvandla rutten frukt till god efterrätt.

    Jag undrar var Malmö Högskolas vision tog vägen? Vi skulle öppna akademin för nya grupper och hitta utbildningsformer som utmanade de etablerade strukturerna.

    Pang, sa det när dörren smällde igen.

    Uppdatering 1:

    Nanny Hartsmar svarar klokt och nyanserat.

    Uppdatering 2:

    I en arrogant och aningen desperat replik försöker Lars ta tillbaka initiativet genom att anklaga Nanny för bristande kunskaper i innantillläsning. (länk) Det fungerar inte. Trots det goda uppsåtet kommer Lars Pålsson Syll att få dras med ryktet om bristande språkkänsla i framtiden. Jag rekommenderar dubbeldoktorn att göra en dubbel kungspudel snabbt – innan media och studentkår upptäcker övertrampet.

    Jag är en stor vän av yttrandefrihet och imponerad av högskolans ledning som inte reagerar. Det är en professors oavvisliga rätt att både skjuta sig själv i foten och samtidigt tappa byxorna. Samtidigt finns det en infoavdelning som ska skydda Malmö högskolas varumärke. Behovet av intranät har aldrig varit större.

    Debatten om läraryrkets status förtjänar en bättre start.

    Uppdatering 3:

    Studentkåren ger sin syn (länk)

    Uppdatering 4

    SKL 3 menar att vi ska sluta förtala skolan (Länk)

    Glastak över lärarutbildningens ljusgård

    Glastak över lärarutbildningens ljusgård

    Nu vet jag vad lycka är

    mdMichael Dahlén avslöjade hemligheten för oss som var där, men jag är inte säker på att ni vill veta. I stort sett alla människor var ungefär lika lyckliga i alla samhällen över tid. De verkliga lyckotopparna var kortvariga och tillfälliga – ungefär som hastighetsdämpande väggupp. Ingenting att slösa för mycket längtan på.

    Om du absolut behöver de här upplevelserna finns det några säkra kort:

    1. inleda ett förhållande
    2. befordrad
    3. gravid
    4. klara ett prov
    5. att köpa något stort

    Att knarka verkar också vara effektivt lyckoknep, men knappast någon långsiktig lösning. Jag tror att blogg är ett oskyldigare njutningsmedel.

    Aaaaaaaaahhhh….

    Nextopia

    Tisdagstema – “Tillåt mig småle”

    Ibland blir jag besviken på Internet, Google och civilisationen. Jag försöker ta reda på ursprunget till det klassiska förnedringsuttrycket “Tillåt mig småle” och får 280.00 träffar. När jag lägger till “+Bildt” krymper summan till 4.800 – men det är fortfarande ganska imponerande!

    Jag säger bara:
    – Tillåt mig småle!

    Är det någon som känner till uttryckets ursprung?

    Mer skrämmande tisdagstema