Glidarministern och prestationslärarna

Medan landets lärarkår slår knut på sig själv för att hitta undervisningsformer som fungerar i brokiga elevgrupper tolkar utbildningsministern resultaten på sitt eget högst personliga och intellektuellt lättsinniga  sätt:

Kanske passar inte en pedagogik med mycket enskilda studier, grupparbeten och projekt för majoriteten av pojkarna. Jag skulle därför vilja se mer katederundervisning där läraren är mer närvarande i klassrummet. DN

Den massiva serien om pojkar och flickors olika sätt att närma sig utbildningssystemet tuffar vidare och många spännande tankar möts. DEJA:s ordförande är bekymrad över det orättvisa i att Harry Potter räddar världen trots att det är Hermione som pluggar mest.

Kvotering inom superhjältarnas värld kanske är lösningen – men inte på skolans problem.

Komprimerad visdom

Anne-Marie slår till med rad tänkvärdheter på lördagsmorgonen och jag väljer till favorit:

Om man tänker uppfostran, tror man sig själv om något stort”

Själva tanken på en skola utan uppfostran är skrämmande och samtidigt försöker många pedagoger avgränsa sig från den aspekten genom att säga:

– Det är föräldrarnas sak!

Det är ett ord som tar sig rätt och jag behöver fundera vidare på vad vi menar.

“I begynnelsen var uppfostran?”

Vad betyder dominans?

Jag försöker smälta intrycken från alla genusföreläsningar. Det finns en hel del perspektiv som är svåra att förena:

  1. Könsmaktsordningen finns överallt och går inte att rubba
  2. Allt förändras på ett naturligt sätt i en trevlig takt
  3. Vi har redan genomfört jämställdhet
  4. Idag är det mest synd om männen och insatser bör riktas därefter
  5. Idag är det mest synd om männen, men de bör få känna på hur det är att lida…

Dahlerup problematiserar begreppet “dominans” och menar att vi enbart bör använda det för utbildningar där obalansen är större än 90/10. Jag tänker att det är ett ganska generöst mått, men att både förskollärare och lågstadielärare antagligen kommer att ligga kvar på samma magiska 5% som de senaste 30 åren. Kanske är toleransen för obalans en aning större när det gäller yrken där kvinnorna håller på att ta över?

Prognosen om hur könssammansättningen kommer att se ut 2030 är intressant:

Samtliga utbildningar där kvinnoandelen ökar mellan 1990–2030

1990 2007 2030
Agronomer, hortonomer
29 49 74
Apotekare
57 70 76
Arkitekter
31 45 61
Civilingenjörer
11 21 26
Ekonomer
31 47 56
Grundskollärare, senare år, gymnasielärare
55 61 65
Grundskollärare, tidigare år
80 84 87
Högskole- och gymnasieingenjörer
8 11 21
Journalister
51 64 75
Jurister
31 49 62
Konstnärlig utbildning
48 55 58
Läkare
34 44 52
Naturvetare
31 42 53
Poliser
12 22 37
Samhälls- och beteendevetare
46 57 72
Skogsvetenskaplig högskoleutbildning
7 17 24
Socionomer
80 84 88
Speciallärare, specialpedagoger
78 86 94
Tandläkare
42 52 68
Teologer
26 41 53
Transportutbildning, eftergymnasial
6 16 29
Veterinärer
40 64 78

Mitt liv som genusräv

Idag har jag varit på ytterligare en genuskonferens! Drude Dahlerup beskrev svenska högskolor och universitet som den sista bastionen när det gäller att beskriva sin verksamhet som könsneutral. (Länk till forskningsöversikt) Ur detta perspektiv blir frågan om de manliga studenternas avbrott från en kvinnodominerad lärarutbildning oerhört laddad.

Med referens till Sharon Traweek benämner Egeland akademin som en ”culture of no culture – en kultur utan kultur – där den vetenskapliga verksamheten uppenbarligen är helt oberoende av den störande omvärlden” (s. 55). (Dahlerup, 2010 s.17)

Vi är ju en bild av det goda och rena – en meritokrati!

Skolverket presenterar en text med titeln Diskrimineras pojkar i en feminiserad skola? av en forskare från OECD.

– Sett ur ett mångfaldsperspektiv där vi tror att pojkar och flickor har olika kompetenser som kompletterar varandra, så är det naturligtvis det. Skapas ett läge där ett kön blir underrepresenterat och hamnar i utanförskap så får ju det också sociala konsekvenser. Av rent biologiska skäl vill vi förmodligen också ha ett mixat samhälle, sammanfattar Stephan Vincent-Lancrin och påminner om att det tar lång tid att vända en trend.

Jag tror att det går att hitta andra skäl än “rent biologiska”

Genusräven raskar över isen?

Genusräven raskar över isen?

Uppdrag Vellinge

Uppdrag Gransknings reportage om Vellinges flyktingpolitik var lysande. Jag var orolig att de smyginspelade förhandsklippen med Göran Holms uttalanden skulle malas i en timme och fasade för en låtsasdebatt om huruvida detta är en etiskt motiverad journalistisk arbetsform.

I stället fick vi ta del av en nyanserad historielektion om hur Vellinge lyckades dra sig undan den nationella politiken sedan 1986. Genom en kombination av slughet och charm lurade Göran Holm skjortan av Invandrarverket och Anders Westerberg utan att dra skam över bygden.

Tills nu.

Länk till programmet,

Uppföljning,

Sydsvenskan1, 2, 3, DN

Före invandringen

Före invandringen

“Emil är 19% dum!”

Idag har jag sett en underbar föreställning med våra studenter som spelade för riktiga barn på Mazettihuset. Pjäsen var en nytolkning av en berömd  buspojkes äventyr och publikkontakten var stark. När berättaren frågar hur Emil är utbrister ett barn i fyraårsåldern:
– Emil är 19% dum!

Läktaren gungar till under mig och jag tänker att det här mätandet av barn har gått för långt. Jag vågar inte tänka mig hur de individuella utvecklingsplanerna ser ut på den förskolan.

Flodströms kritik – äntligen!

HSV:s chef Anders Flodström är bekymrad över det förslagna sättet att mäta kvalitet.
länk HSV, Svd

Resultat = självständiga arbeten
Ett nytt kvalitetssystem ska införas för att höja kvaliteten på utbildningarna vid universitet och högskolor. Vi vet, efter regeringens presentation av en skiss till det nya kvalitetssystemet, att resultat inte betyder att utbildningarnas kvalitet ska granskas och bedömas. Istället ska systemet granska det man kallar resultat. Med detta menar man hur bra studenterna lyckas med sina självständiga arbeten. Ett resultatmått som motsvarar en mycket begränsad del av utbildningarna och som för många professionsutbildningar, t.ex. vård- och lärarutbildningar, inte alls speglar de professionskunskaper som behövs för att i framtiden verkligen kunna utöva sitt yrke. Utbildningarnas helhet, innehåll, nivå, progression och hur studenterna examineras ska överhuvudtaget inte granskas i det nya systemet.

Spelar det någon roll hur man mäter kvalitet? Vad innebär detta för utbildningarnas innehåll och studentgruppernas sammansättning?

För utbildningarna/lärosätena kommer att gälla att studenternas socioekonomiska bakgrund kommer att spela stor roll för vad som sägs vara kvalitet och därmed för resurstilldelningen till dessa utbildningar. På de utbildningar som rekryterat studenter med högsta betyg blir sannolikt konsekvensen att de självständiga arbetena håller hög nivå utan att man för den skull kan säga att själva utbildningen hållit hög kvalitet. Trots det kommer dessa lärosäten av premieras i det föreslagna resursfördelningssystemet. Sverige överger därmed åsikten att alla akademiska utbildningar ska ge alla studenter möjlighet att utnyttja sin intellektuella och kreativa potential.

Det som förvånar mig mest är att den här diskussionen inte förs i det öppna politiska rummet. Här finns utrymme för en smaskig valdebatt om vilka läkare och lärare vi vill mötas av i framtiden.

Kanske är det sant som Plura säger – att man behöver mikroskop för att upptäcka skillnaden mellan borgerlig och socialdemokratisk utbildningspolitik.

P.S. På den gemensamma TCO-utredarbloggen (se där ett nytt ord!) ger German Bender sin syn på händelserna. Jag är glad att jag är med i Lärarförbundet och därmed också TCO. Frispråkiga tjänstemän är det bästa jag vet.

Länk

Uppdatering:

Kritiken utveckals av starka företrädare för högskolorna i dagens Sydsvenska. Kanske är det mer förorättade tjänstemän som förargas över arroganta politiker – men jag ser frön till något som skulle kunna vara en plattform för oppositionens politik?

Länk

Maudes patetiska försök att kapa feminismen

Isdrottningen skräder inte orden över oppositionens jämställdhetspolitik:

Med vänsterns politik skall kvinnor tillbaka till spisen och skurhinken, hållas kvar i låglöneyrken och samtidigt betala världens högsta skatter. Kvinnor skall enligt vänstern helt enkelt inte ha särskilt mycket pengar att röra sig med.

Hur har Mona Sahlin (S), Maria Wetterstrand (MP), Peter Eriksson (MP) och Lars Ohly (V) mage att kalla sig feminister?

Centern försöker profilera sig som ett småföretagarvänligt parti – dock är det oklart varför just kvinnor behöver de förslagna stödåtgärderna. Männen som vill starta företag betraktas som representanter för könsmaktsordningen och motarbetas. Det luktar kvotering…

Länk

Ett förmildrande drag i debattartikeln är att man slipper höra den irriterande rösten.

I Skåne skojar vi inte om kriminella gäng…

…men lite roligt är det ändå att Black kobras har slagit sig in i kakbranschen.

DN, Aftonbladet Expressen, Sydsvenskan

Pluras skämt i sitt och Mauro Scoccos matlagningsprogram om att “ordna kokainprovning med fem sorter, höhö” framstår som en aning olustigt i ljuset av de senaste händelserna.

1, 2