Plumpt och dumt – uppdaterat

Min kollega Lars Pålsson Syll skriver en debattartikel som ondgör sig över problemet med att de studenter som söker sig till lärarutbildningen inte håller måttet:

Lärarstudenter rekryteras i allt större utsträckning från studieovana hem. Lärarstudenters betyg och resultat på högskoleprov har också sjunkit under en längre tid. Samtidigt som rekryteringen av lärarstudenter således försämrats, ställs allt högre krav på lärarutbildningens akademiska nivå.

(…)

Alla kockar vet att tillredning av god mat kräver bra råvaror. Oavsett hur bra redskap man har går det inte att förvandla rutten frukt till god efterrätt.

Jag undrar var Malmö Högskolas vision tog vägen? Vi skulle öppna akademin för nya grupper och hitta utbildningsformer som utmanade de etablerade strukturerna.

Pang, sa det när dörren smällde igen.

Uppdatering 1:

Nanny Hartsmar svarar klokt och nyanserat.

Uppdatering 2:

I en arrogant och aningen desperat replik försöker Lars ta tillbaka initiativet genom att anklaga Nanny för bristande kunskaper i innantillläsning. (länk) Det fungerar inte. Trots det goda uppsåtet kommer Lars Pålsson Syll att få dras med ryktet om bristande språkkänsla i framtiden. Jag rekommenderar dubbeldoktorn att göra en dubbel kungspudel snabbt – innan media och studentkår upptäcker övertrampet.

Jag är en stor vän av yttrandefrihet och imponerad av högskolans ledning som inte reagerar. Det är en professors oavvisliga rätt att både skjuta sig själv i foten och samtidigt tappa byxorna. Samtidigt finns det en infoavdelning som ska skydda Malmö högskolas varumärke. Behovet av intranät har aldrig varit större.

Debatten om läraryrkets status förtjänar en bättre start.

Uppdatering 3:

Studentkåren ger sin syn (länk)

Uppdatering 4

SKL 3 menar att vi ska sluta förtala skolan (Länk)

Glastak över lärarutbildningens ljusgård

Glastak över lärarutbildningens ljusgård

Om Editor

http://tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Webmaster http://etenjournal.com Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Detta inlägg publicerades i Högskola, Lärarutbildning, Malmö, Utbildning, Värdegrund och märktes . Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Plumpt och dumt – uppdaterat

  1. lars p syll skriver:

    Hej Mats,
    Tror med förlov sagt att du fullständigt missuppfattat min artikel.
    Vad jag pekar på i min debattartikel är att det inte går att diskutera utbildningars kvalitet utan att också ta hänsyn till vad man utbildar sig till.
    I Sverige är lärararyrket sedan länge sorgligt underbetalt och lärares arvetsvillkor överlag dåliga. De som har bra betyg söker sig oftast då till andra yrken med högre lön och bättre arbetsvillkor.
    Att lärarutbildningen i Malmö förtjänstfullt har inriktat sig på att försöka rekrytera studenter från grupper som traditionellt inte ägnat sig åt akademiska studier är väl bara bra.
    I mina ögon är våra studenter HJÄLTAR som trots urusla framtida lärarlöner och arbetsvillkor ändå söker sig till lärarutbildningen. Att det ser ut som det gör på landets lärarutbildningar är inte deras fel.
    Min artikel är en uppmaning till politiker att ta sitt ansvar och se till att återupprätta läraryrkets satus. Att det skulle vara plumpt och dumt har åtminstone jag svårt att förstå.
    Beste hilsen,
    Lars

    Gilla

    • Mats skriver:

      Vi kan diskutera läraryrkets problem och olika tankar om hur vi höjer yrkets status länge. Antagligen är vi ganska överens om problemen med att försöka kränga på en akademisk tröja över en yrkesutbildning och behovet av att ge de här studieovana grupperna möjligheter att ta sig in i den här världen.

      Det plumpa och dumma är naturligtvis liknelsen ”rutten frukt”. Jag föreslår att du jobbar med ditt bildspråk och rekommenderar ”oslipade diamanter” som jag tror signalerar ett betydligt mer ödmjukt förhållningssätt till studenterna.

      Kanske du skulle fundera på ett förtydligande av hur du menar innan studenterna tror att din hållning är representativ för MaH:s lärarkår?

      För det är väl inte alla studenter som innefattas i begreppet ”rutten frukt”?

      Gilla

  2. Kjällan skriver:

    Håller med föregående talare. Lärarna bör (måste) tillhöra eliten, för att det ska bli bra/bäst. Statusen bör/måste därför öka. Flum är, som jag ser det, inte framgångsreceptet. Högre lön och bättre miljö är nödvändigt. Konkurrens skiljer agnarna från vetet.

    Gilla

  3. Janne skriver:

    Jag läser inte heller artikeln på riktigt samma sätt som du, Mats.

    Det Lars kritiserar är väl inte det faktum att ”vem som helst” kan bli lärare, utan att ”vem som helst” blir lärare? Att lärarutbildningarna är något slags slasktrattar.

    Jag har läst några enstaka universitets- och högskolekurser utanför ramarna för lärarutbildningen och trots att det även där har varit en stor heterogenitet i studentgrupperna, så kommer man aldrig upp i samma nivå av – förlåt elakheten – ”stjärnskott” som på den lärarutbildning jag gick.

    Gilla

  4. Lavazza skriver:

    På något sätt känns det som en ganska förutsägbar spiral: Man beslutar att utöka den högre utbildningen, utan att skjuta till så mycket pengar att lärare kan rekryteras från konkurrerande professioner. Elever med sämre studieförutsättningar kommer till högskolor med sämre lärare. Lärarna konkurrerar om en för liten lönekaka. De sämre löneperspektiven och de mer svårutbildade studenterna sänker yrkets status. De svårutbildade lärarna lyckas allt sämre med att utbilda morgondagens studenter. Och så vidare.

    Jag minns en gammal artikel av Stig Strömholm där han skrev att hälften av alla gymnasielärare var doktorer på 30-talet och att hälften av universitetslärarna var doktorer på 90-talet.

    Gilla

  5. sökaren skriver:

    Jag blev ganska upprörd första gången jag läste denna artikel, såg jämförelsen mellan studieovana studenter och rutten frukt som ganska respektlös. Men när jag läste om den såg jag samma sak som de som kommenterat: att det för samma mängd pengar ska utbildas precis lika bra lärare fast de sökande inte bara är vit medelklass som ju har de bästa förutsättningarna för att lyckas på högskolan. Men som sagt tycker jag inte om formuleringen med frukten.
    För övrigt tror jag det viktigaste att tänka på när man kritiserar och bestämmer vilka som är bra och dåliga studenter är deras motivation snarare än tidigare betyg. Och så gott som alla studenter jag mött på lärarutbildningen har valt det i första hand. De som inte hoppat av alltså.

    Gilla

  6. Mats skriver:

    ”Oavsett hur bra redskap man har går det inte att förvandla rutten frukt till god efterrätt.”

    Mitt bekymmer är att diskussionen om resurser, stöd och krav faller platt till marken inför tyngden i symboliken. Jag menar att vi måste diskutera v-i-l-k-a redskap vi använder för att kvalificera – och sortera studenter inom utbildningen

    När vår förra områdeschef Maria Sundkvist i en paneldebatt försökte förklara att detta är en central utmaning för lärarutbildningen (att ta tillvara olika människors erfarenhet och göra bra lärare av dem) – då blev hon brutalt missförstådd och anklagades för kravlöshet av en skandalhungrig press.

    Länk

    Gilla

  7. lars p syll skriver:

    Mats,
    Tycker du brister ordentligt i närläsning av texten du kritiserar.
    Att du ställer frågan ”[f]ör det är väl inte alla studenter som innefattas i begreppet ”rutten frukt”?” visar hur kapitalt du missförstår liknelsers funktion. Studenter är över huvud inte frukt alls – vare sig rutten eller frisk.
    Liknelsen framhäver bara att precis som man inom kokkonsten inte kan blunda för att det man kan ställa på bordet till stor del beror på vilka råvaror man haft att tillgå, så kan man inte heller på lärarutbildnings-
    området blunda för att utbildningens resultat också delvis hänger samman med vilka studenter som söker sig till den. Självklart kan vi inte förvänta oss att studentkarakteristika är desamma om tjugo personer konkurrerat om en utbildningsplats eller om i stort sett alla som är behöriga blir antagna. Läs McKinseyrapporten så ser du att detta inte bara är min eller Högskoleverkets uppfattning utan de facto den etablerade forskningens!
    Beste hilsen,
    Lars

    Gilla

    • Plura skriver:

      Efter att efterhört, eller snarare läst er debatt, om kvaliteten på elevunderlaget måste jag nog få använda liknelsen från kockvärlden.

      För många år sedan hade jag förmånen att inta en ”kvalitetslunch” på Operakällren med Werner Fögel (eller hur det stavas).

      Hans budskap var tydligt, utan kvalitet på råvarorna kan du inte skapa en kvalitetslunch.

      Precis så cynsik är jag när det gäller elevunderlaget till akademisk utbildning. Den var orehört tydlig när sossarna skulle ”bredda” utbildningen till civilingenjör i början på 70-talet. Du fick samma effekt då som nu när jag kan dra slutsatsen av debatten om lärarutbildningen.

      Efter ett halvår hade 50 procent hoppat av för att de inte klarade en abstrakt och teoretisk utbildning.

      Två effekter hade du uppnått. Åter till det normala och en förfärligt massa människor som kände sig lurade.

      Är det så på dagens lärarutbildning eller har ni på lärosätena minskat kraven för att få alla utexaminerade.

      För det finns en skillnad mellan då och nu. Då fick institutionerna betalt för att hålla en akademisk standard och inte som nu relaterat till hur många elever som följer studietakten enligt csn. Och därmed har den akademiska utbildningen degaraderats till gymnasial utbildning på akademisk nivå.

      Cynsikt kanske men i mina ögon en realistisk bild.

      Avslutningsvis, varför ska killar satsa på detta låglöneyrke?

      Gilla

      • Mats skriver:

        Plura:
        Varför skulle just killar inte satsa på detta låglöneyrke?

        Gilla

        • Plura skriver:

          Mats – kan du inte historien om oss grabbar – vi har väl alltid hävdat att vi är så unika och bra att vi måste ha bra betalt för de stor insatser vi gör för mänsklighetens bästa.

          De som gör som du önsketänker kring är inte i ”männens” värld en ”riktig man”. Vad tror du det beror på att byggjobbare är högt betalda?

          Varför har manliga chefer bättre betalt än kvinnor?

          Och tyvärr, så fort en arbetsplats befolkas av kvinnor blir det ett låglöneyrke. Se bara på vården, bibliotek och socialen.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jo jag har hört de där historierna till leda. Jag tror att de delvis är självbekräftande och ser inget riktigt förklaringsvärde i dem.

          Hos mig är marknadsekonomin en avgörande faktor. Mäns patetiska försök att romantisera sin egen betydelse är bara pinsamt.

          Gilla

        • Plura skriver:

          Möjligt, men allt för sann. Fundera en stund över varför inte män söker jobb som inte innebär status och materiel belöning.

          Funder på varför du själv inte är kvar som förskolelärare. Varför valde du att bli akademiker på en högskola om det inte innebar en status? Eller var det bara för den sanna bildningens skull?

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jag driver inte tesen att status eller lön är oviktigt. Däremot tror jag att den allmänna bilden av män (i t.ex. förskolan) är förklädda karriärister är djupt osann.

          Efter 15 år upptäckte jag att 10 av mina kvinnliga kolleger hade blivit rektorer – utan att skämmas eller behöva ta ansvar för en kvinnlig klättrarmentalitet.

          Jag tror att det är möjligt att arbeta på Malmö högskola utan att drivas av längtan efter status. Som icke-disputerad befinner jag mig längst ner i en hierarki. Att jobba med lärarutbildning innebär inte heller att min samhällsstatus är stark – tvärt om är vi ganska luttrade och vana att få skulden för skolans och samhällets förfall.

          Och till sist för tydlighetens skull: Jag räknar inte mig själv som ”akademiker”. Jag ä-r förskollärare – just nu a-r-b-e-t-a-r jag här.

          Möjligtvis skulle jag kunna beskriva mig som intellektuell (om nu det ordet betyder något?) men då hamnar vi långt inne i de Bourdieuska dimmmorna

          Den sanna bildningen är ett begrepp som jag gärna undviker – det synes mig vara alltför kokett.

          Gilla

        • Plura skriver:

          Visst håller jag med om att bilden av karriärister inte är en könsfråga i så motto. Skillnaden, om du ser lönemässigt, är att kvinnor har lägre lön för samma jobb som män har.

          Mats – även om du tycker dig stå på första steget i den akademiska trappstegen är du akademiker. För vem som helst kan inte jobba på ett universitet eller högskola och utbilda.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jo – oss emellan är jag kanske en aning ”akademiker”, men om jag får välja identitet (och lojalitet) kommer uppdraget att utbilda lärare långt före troheten mot den akademiska världen.

          Men jag har ju inte avlagt doktorsexamen och ”lämnat de dödligas skara” – eller hur det nu är de mumlar på latin vid lagerkransceremonin. Antagligen är det ett ganska fåfängt försök att distansera sig från tramset, men nu har jag markerat!

          Gilla

        • Plura skriver:

          Då är vi lika goda kålsupare bägge två.

          Hade för mig efter civilingejörsexamen att doktorera. Insåg snabbt att jag inte var en dykertmänniska och att detaljer inte var min starka sida.

          Har sedan försökt att använda det enda god med de akademiska meritern – logiken – i det liv jag sedan levt som ”häftstiftsmänniska” – bred kompetens och en smal vass kärnkompetens.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Generalist är ett vackert ord i min värld. Ont om tålamod har jag gott om!

          Gilla

    • Mats skriver:

      Hej Lars igen!
      Liknelser, bilder, symboler, analogier, metaforer, allegorier, parallellismer, begrepp… Språket är fullt av sådana här fällor som vi frestas att använda i retoriskt syfte för att klargöra någon aspekt av det vi vill belysa.

      Just valet av bilden ”rutten frukt” är särskilt problematiskt eftersom den är så deterministisk och har djupa rötter i ett hierarkiskt samhälle där det gällde att skilja agnarna från vetet.

      Men vi spelar i samma lag och brottas med samma problem. Ingen har sagt att det är enkelt och på ett plan har du sagt högt det som många av oss tänker tyst. Det som jag lite käckt kallar ”en utmaning” kan också vara ett omöjligt uppdrag.

      Jag tänker att vi har en viktig roll i att vara förebilder för studenterna när det gäller att tro på människans inneboende möjligheter – detta är en av de grundläggande färdigheterna de behöver som blivande lärare.

      Jag är väl bekant med studentgruppens betydelse för studieresultatet. Efter att ha arbetat i åtta år med förstaterminsstudenter har jag inte särskilt många illusioner kvar om bildningsnivån. Kanske möter du studenter i ett senare skede av utbildningen och våra bilder blir därför komplicerade att jämföra?

      Palme/Hultkvist sammanfattar det hela väl:

      Klicka för att komma åt

      Gilla

  8. Lavazza skriver:

    Jag tycker för en gångs skull att du är helt fel ute. Vad artikelförfattaren använder för bildspråk är av underordnad betydelse när man har kontexten. Andelen universitetsberedda studenter blir inte fler av att det blir fler studieplatser, och universitetslärarnas förmåga att stödja/lotsa oförberedda sludenter blir inte heller större av fler studieplatser.

    Det kanske är ett bättre beskrivande och mindre plumpt bildspråk att tala om omogen frukt eller för tidigt plockad frukt. Poängen är dock densamma i båda fallen (omogen-övermogen/rutten), nämligen att frukten är olämpad för det önskade resultatet och de normala metoderna, även om man kanske med andra metoder kan använda frukten framgångsrikt för att få fram ett helt annat men fortarande lyckat resultat.

    Gilla

  9. Lavazza skriver:

    Morrica: Båda är avgörande för högstanivån och lägstanivån. Men om en försämras (eller blir mindre lämplig/adekvat, eller vad det nu finns för uttryck som inte är plumpa), och ingen förbättring sker eller borde ha skett på den andra, så blir slutresultatet givetvis sämre. Möjligen kan man resonera som att när någondera blir bättre, så anpassar sig den andra delen och det tar det lugnt och blir sämre/underutnyttjar, och vice versa, medan det gemensamma bidraget och resultatet kvarstår oförändrat. Om det går att identifiera områden där försämringar av struktur, metod eller råmaterial leder till förbättringar på något av de andra områdena (och därmed oförändrat slutresultat), så har man förstås en vinnare i sina händer. Samma resultat till lägre kostnad.

    Gilla

  10. Pingback: Att förädla råvaror « Christermagister

  11. Pingback: Rutten känsla « Sökarens skoltankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s