“Black pupils are routinely marked down by teachers”

Tidningen the Guardian beskriver de låga förväntningarnas betydelse för de svarta barnen i Storbritannien.

Länk

Black children are being systematically marked down by their teachers who are unconsciously stereotyping them, it has been revealed.

Academics looked at the marks given to thousands of children at age 11. They compared their results in Sats, nationally set tests marked remotely, with the assessments made by teachers in the classroom and in internal tests. The findings suggest that low expectations are damaging children’s prospects.

The study concludes that black pupils perform consistently better in external exams than in teacher assessment.

Diskussionen om pojkarnas låga betyg är inte över. Frågan är vad John Lennon skulle ha sagt?

Mer engelsk utbildningspolitik

Teacher racism is rare | John Dunford

Official: it’s fine for racists to teach | Joseph Harker

A ban-free solution to racist teachers | Hugh Muir

Folkpartiet – vår tids största opportunister?

Frågan om lärares arbetstider är alldeles för svår att hantera under ett valår och nu hamnar striden på lokal nivå.

Aftonbladet, DN

Mitt under avtalsrörelsen hoppar Folkpartiet av Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingar med lärarfacken. Partiet anser att arbetsgivarnas krav på en ökad reglering av arbetstiden fördjupar krisen mellan parterna.

– Jag tror inte att det inträffat någon gång tidigare, säger Lennart Gabrielsson (FP), styrelseledamot och tredje vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Lärarnas arbetstid har diskuterats i flera år. Enligt Gabrielsson är frågan så infekterad att förhandlingar under avtalsrörelsen är meningslös.

– Man kan inte ha krig år ut och år in, avtalsrörelse efter avtalsrörelse. Ska man lösa den här typen av problematik, så bygger det på ett förtroendesamtal mellan parterna. Och det finns inte i dag, säger Gabrielsson till TT.

Därför väljer Folkpartiet att hoppa av alla förhandlingar som har med lärarnas avtal att göra.

– I en avtalsrörelse kan man inte ha två uppfattningar från förhandlingsparterna. (Min anmärkning: Jo det kan man!)

Nu är det upp till rektorerna att försöka hantera det här och jag är bekymrad över att det kraftfulla centraliseringspartiet väljer den uppenbara opportunismens väg. Kan det ha något med valet att göra?

Nästa gång Björklund nämner ordet likvärdighet kommer det att eka ihåligt. Folkpartiet tycks mena att arbetstid är en lokal fråga?

Min vän rektorn är inte glad:
– Man borde faktiskt börja blogga!

Bloggar: 12345678

“En snabbare häst”?

Jag jobbar med en kurs som behandlar “entrepenöriellt lärande”. Efter en viss misstänksamhet inser jag att det faktiskt finns något spännande i tanken på att försöka hitta kraften i kreativiteten. När jag läser artikeln om Apple i Sydsvenskan drabbas jag av insikten om att det ibland gäller att våga gå före.

Länk

Om Steve Jobs skulle svarat på frågor hade han kunnat säga: Det struntar jag i. För Apple är inte företaget som sätter stor tilltro till fokusgrupper och kundundersökningar. I det avseendet har Apple samma inställning till sina konsumenter som Henry Ford, som en gång sade:

”Om jag hade lyssnat på vad mina kunder hade velat ha, hade de sagt en snabbare häst.”

Ja – jag har en Mac…

Vad vet Skolinspektionen om fritidshem?

Jag läser om Skolinspektionens nedslående granskning av fritidshemsverksamhet.
Länk

Den nya pedagogiska grundsynen färgar av sig på resultatet och allt som inte är vuxenstyrt och genomplanerat avfärdas som “barnpassning”. Frågan är om skolinspektionen verkligen har de kunskaper som krävs för att förstå den fria tidens lärande. Jag är rädd att inspektörernas trånga syn på utveckling och lärande leder helt fel. Risken är stor att de använder sina skolglasögon och missar alla poänger.

Idag är “fri lek” ett fult ord och det är dags att ta strid för innehållet.

Farbror Skolinspektion skulle nog inte känna igen “kvalitet på barnens villkor” – om det så hoppade upp och bet honom i näsan.

P.S. Diskussionen om resurser i fritidshem ligger vid sidan om. Nu gäller det inriktningen och hotet om skolifiering.

Ytan är viktig

Jag har fått lära mig att livet finns längst inne och att det är kärnan vi ska vara rädda om. När det gäller träd är förhållandet motsatt. Om du verkligen vill döda ett träd är det bästa sättet att ringbarka stammen och avbryta näringstillförseln.

Den här boken på Stenshuvud tycks klara sig utmärkt utan innehåll. Jag tycker det är lite skrämmande att ett skal fungerar så bra.

Det är nu jag brukar dra någon långsökt parallell till utbildningsvärlden. Idag avstår jag.

Är det timplanen som styr?

Plura tipsar om presentationen av nya kursplaner och jag håller med om att det är intressant. Det är viktig att känna till hur den demokratiska processen fungerar. De föredragande gör ett lugnt och balanserat intryck. Ordet “tydlig” återkommer med en viss monotoni, men det ska även befinnas utrymme för tolkning, breddning och fördjupning av ämnesinnehåll.

Det hela kanske ska föreställa nytänkande men utgångspunkten tycks i förfärande hög grad vara timplanen. Efter 13 minuter presenteras denna som en absolut storhet och det visionära arbetet är helt underordnat de existerande ämneskonstruktionerna och timfördelningstraditionerna.

Kanske kunde utredarna vågat ta ett lite djärvare grepp?

Länk till presskonferensen

Presentatörerna beskriver processen som gedigen och självbelåtenheten har ingen synlig gräns.

“Vi har inte tagit intryck av den massmediala debatten, den är så polemisk…” – så talar en äkta tjänsteman!

“Jag har förtydligat innehållet om kristendomen” – ojdå – var det den största förändringen? Inget intryck från debatten?

“Vi påverkas inte av uttalande under resans gång” (om påverkan från regeringen)

“Nationella minoriteter ska behandlas i en viss årskurs” (Whooops – SÖ och centralstyrningen är tillbaka)

“Utgångspunkterna har inte varit att förändra ämnena – det här är en metod att förstärka kunskapsinnehållet. En metod” (om att utgå från den existerande timplanstraditionen)

“Elevens utveckling ska inte vara avhängig av föräldrastödet” (om läxor)

Är skolverket ett ljus i mörkret?

Är skolverket ett ljus i mörkret?

Skriet och språkutvecklingen

Kursstart för Språk och meningsskapande. De här skarvarna är underliga – studenterna håller på att skaka av sig föregående kurs examination och det tar en stund att ta sig in i den nya modulen.

Fokus ligger på ständigt aktuella läs- och skrivutveckling, men jag är inte säker på att kursens litteratur pekar i samma riktning som utbildningsministerns tankar om dessa färdigheter. Det finns en stark betning av något som vi kallar “meningsfulla sammanhang” och formaliserad träning är glest representerad i litteratur och undervisning. Kanske borde vi ta in företrädare för denna riktning? På skolorna lever traditionen i högönsklig välmåga (Vad är det?)

Nästa vecka ska vi prata om studenternas egna läsminnen och det är ett spännande ämne. Jag tror att de flesta lärde sig läsa – trots skolan.

P.S. Märks det att jag har ett trädtema?

Prestationsdepression

Skolfront lyfter fram faktumet att flickor överbelönas betygsmässigt för sina prestationer på de nationella proven. Anna Ekström menar, trots att kursplanerna beskriver det motsatta, att det flickorna är bra på (att läsa av läraren, vara aktiva i diskussioner och visa upp sitt engagemang) är något som pojkar också borde lära sig.

Länk till UR

I Aftonbladet lyfter två  journalister den motsatta vinkeln och menar att talet om “duktiga flickor” och “prestationsprinsessor” är en härskarteknik för att förlöjliga flickor och bevara den manliga överordningen.

Går de här två teorierna att förena? Jag tänker att det som borde vara en ganska teknisk fråga om betygskriterier har nu blivit väldigt moraliskt laddat – en fråga om skuld. Hur gick det till?

Länk, Christer

Vem är det som harvar?

Vem är det som harvar?

Nu blir allt hemligt?

Mina kolleger Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson har visat att IUP används slarvigt och i många fall kränkande på förskolor och skolor. Man skulle kunna tänka sig att staten reagerar med en kraftfull insats för att råda bot på detta. Regeringen väljer att gå den andra vägen:

Länk till ekot

Björklund förklarar:

De nya bestämmelserna har ett omvänt skaderekvisit. Det betyder att utgångspunkten är att allt är hemligt. Bara om ingen lider men kan uppgifter lämnas ut.

Bakgrunden är att skolorna sedan några år måste dokumentera hur eleverna utvecklas.

För varje elev ska finnas en utvecklingsplan och lärarna ska ge skriftliga omdömen. När det dyker upp problem ska ett åtgärdsprogram skrivas.

Lärarna vågar inte skriva viktiga men känsliga uppgifter om eleverna om en prövning enligt dagens lag visar att uppgifterna kan lämnas ut, säger Jan Björklund.

– Om man skriver ett dokument så vet man aldrig när det skrivs, vad som bedöms vara offentligt eller inte. Jag har hört lärare och rektorer som menar att de här reglerna gör att man blir hämmad när man skriver de här dokumenten. Jag har vägt det mot om det finns något stort allmänintresse av att få ta del av hur lille Kalle utvecklas i skolan. Det menar jag att det inte gör, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Jag menar att det finns ett stort allmänintresse av att kunna kontrollera hur lärare formulerar sig om barns utveckling. Spåren förskräcker.

Vem anmäler vem?

Vem anmäler vem?

Sydsvenskan visar nya sidor!

Malmö vann över Örebro med 3-0 och jag var där. Det var kallt och vi frös, men så länge MFF vinner känns det fel att klaga. Klacken var också bra. Många bollar gick över mål.

1, 2, 3, 4

Sydsvenskan skriver om killen som tagit tjänstledigt ett år för att fixa invigningstifot och jag vill också gärna uppmuntra den sortens entusiasm. Bilden på restaurangen där 20 gubbar bildade föreningen 1910 var stor och fin. Men vem kom på idén att göra banderoller med deras namn runt om arenan? Jag tänker att även i den mest fragmentariserade postmoderna tid får det finnas någon gräns för romantisering av historien.

Bilden täcker hela ståplatsläktaren

Bilden täcker hela ståplatsläktaren

Annars var det roligaste inslaget en cheerleadinginspirerad dans som Sydsvenskans centralredaktion framförde i pausen. Detta uppträdande var vi verkligen inte beredda på, men det känns bra att den fina traditionen “att röra sig till musik” fullföljs från teveprogrammet 24-karat. Då sattes Malmö på den nationella danskartan.

Sydsvenskans centralredaktion uppträder i pausen

Sydsvenskans centralredaktion uppträder i pausen

P.S. Jag kan ha tagit fel på personer – men det stod Sydsvenskan på ryggen!