You can call me Manboy?

Jag har varit på några VFU-besök de senaste veckorna. På förvånansvärt många förskolor och fritidshem har det stått väldigt små barn och sjungit “Mänbåj, Mänbåj, jo känn kål mi Mänbåj”. Hårt prövade pedagoger har suckande ursäktat sig och skakat på huvudet. En del har accepterat barnens kärlek till melodin och diskret bett dem  stänga dörren. Jag har inte sett några allvarliga försök att ta vara på barnens engagemang.

Idag har jag vikarierat som danslärare för en grupp blivande fritidspedagoger och vi arbetade med att skapa en koreografi till Manboy. Låten är väl lämpad för en sådan övning och det är enkelt att analysera formen:

Intro – 4 takter
Vers – 8 takter
Brygga – 4 takter
Refräng – 12 takter o.s.v.

Förhoppningsvis kommer framtidens pedagoger att bli skickliga på att ta vara på barnens populärkulturella uttryck. Jag vågar inte tro att idrottslärarna ensamma ska orka bära upp danstraditionen i skolan. Kursplanemålet om dans i idrottsämnet misstänker jag är ett av svenskt skolväsendes mest förbisedda – men jag har gärna fel!

Välkommen till Loserville!

Lärarnas tidning publicerar en debattartikel om nivågruppering.

Länk

Jag undrar hur många ord det finns för att dölja den här formen av sortering – eller som det kallas i artikeln: “organiserad mobbning”. Begreppet “repetitionsklass” var nytt för mig.

Idag utsätts rektorerna för ett dubbelt tryck. Skolinspektionen förbjuder dem att nivågruppera och samtidigt ökar kravet på effektivitet. Forskningen ger inga entydiga svar, förutom att de snabbaste vinner resultatmässigt  på att slippa de svaga. De etiska aspekterna är svåra att mäta.

Vad heter grupperna på din skola? Har ni lyckats hitta något värdigt sätt att dölja funktionen?

Frtdspdggsk vrksmht

Eftersom utbildningen för lärare med inriktning mot Fritidspedagogisk verksamhet ska förkortas till tre år tar jag mig friheten att förkorta rubriken.

I senaste numret av Lärarnas tidning hittar jag en rejäl genomlysning av problematiken med fritidspedagogernas oklara yrkesroll och bedrövliga avtalsförhållande. Att göra samma jobb som de övriga lärarna men utan planerings- och förtroendetid tycks inte vara en framtidsinriktad lösning.

LR och Folkpartiet har bundit upp sig hårt i arbetstidsfrågan och motståndet mot reglerad arbetstid. Hur förhåller de sig till fritidspedagogernas krav? Är det tillräckligt många röster att vinna?

Är fritidspedagogerna skolans krockkuddar?

Är fritidspedagogerna skolans krockkuddar?

Jag läser om en gränslöst okunnig Skolinspektion som anmärker på att fritidspedagoger hållt utvecklingssamtal. Enligt examensordningen 2001 är fritidspedagoger lärare som kan ha 60p fördjupning i valfritt ämne.

På Lärarutbildningen i Malmö ställs årets antagning av Den fria tidens lärande in. Det känns en smula vemodigt när samhället skriker efter fritidspedagoger – men varför ska de gå 3,5 år nu när riksdagen har bestämt att det i framtiden räcker med 3 år? Antagligen är det också en status- och kvalitetshöjning? Fråga mig inte hur.

Lärarnas tidning

2010-04-29 Fritidspedagogen Pelle Svensson i Malmö har tagit över en del av lärarnas mentorselever. Men utan lärarlön och förtroendetid.

2010-04-28 Två av tre kommuner saknar avtal som reglerar fritidspedagogernas planeringstid. Det visar en undersökning som Lärarnas tidning har gjort.

2010-04-29 Sök tjänstledigt på deltid under två år utan lön annars riskerar du din heltidstjänst. Det beskedet har ett tjugotal fritidspedagoger i Vänersborg fått.

Ta debatten om fritidshemmen

2010-04-15 Varför inte kalla oss lärare i fritidspedagogik i stället för fritidspedagoger? skriver Sandra Stipic Nilsson.

Änglar finns dom?

Efter att ha skrivit elaka saker om utbildningsminister Björklund i två år byter jag taktik. Nu gäller den gamla fina gangsterlagen: “If you can´t beat him – join him!”

Arbetet med att skriva nya kursplaner kräver total fokusering och jag rätar in mig i ledet. Så är det att jobba i en politiskt styrd verksamhet och jag får i alla fall betalt.

Dessutom har han söta tår.

Risken är att jag vaknar i morgon och nynnar på Hoola Bandoolas gamla fina melodi Kärlek, ömhet och disciplin

Allt har bli’tt så väldigt komplicerat
polariserat och manierat
När man ser hur allt degenererat
vill man vomera och ge sej av
Nog var allting finare förut
Då fick mänskor lära veta hut
Tidens oro måste få ett slut
och jag har lösningen på lut:

Ordning och reda, drill och disciplin
Lära och lyda, det är melodin
När man har vant sej, känner man sej fin
Och länge leve monarkin

Björklund och Churchill

Jan Björklund har trogna beundrare och många ser honom som skolans räddare. Nu hoppas jag att utbildningsministern även vill se sig som bildningsminister.

Det är en ny position att gå från att vara arg kritiker och opinionsbildare till att ta ansvar för helheten. De retoriska förenklingarna som fungerade  bra i debatten ska omsättas till vardagligt arbete.

Churchill var en utmärkt premiärminister i krig och Jan Björklund var kanske rätt person att genomdriva de dramatiska förändringarna av skola och lärarutbildning.

Nu börjar det verkliga jobbet och det räcker inte med slagord om “läsa, skriva, räkna”.  Det är skolan som helhet som räknas. Jag är nyfiken på ministerns människosyn och kunskapssyn. För nog bör det vara möjligt att tala om sådana storheter även i framtiden?

Vad är visionen? Förutom att bli “Bäst i klassen”.

That´s why Jan Björklund is a stamp

När jag var liten trodde jag på frimärken som en form av värdebeständig investering. Idag har jag förstått att marknadsekonomins lagar gäller även här. Ingen köpare – inget värde.

15 centimos tror jag är ganska billigt för ett äkta Björklundmärke. Kanske är det ödets ironi att mannen som nedmonterade de estetiska ämnena från lärarutbildningar och skola förekommer på ett frimärke med rubriken communicaciones.

Jag letar i Svd och DN efter kommentarer till riksdagsbeslutet om ny lärarutbildning. Lika tyst där som i TV.

Jan Björklund gjorde nog rätt i att ta ledigt från riksdagsdebatten. Skolpolitiken avgjordes på DNdebatt och riksdagen är ett rundningsmärke.

Chet Baker – The Lady Is A Tramp

Himlen gråter

Klicka på bilden

Peps Blodsband – Himlen gråter

Debatten om framtidens lärarutbildning är över. Nu återstår för landets högskolor att tolka riksdagsbeslutet och skicka in sina ansökningar om att få ordna utbildning.

Jag är ingen dålig förlorare och moralen på min arbetsplats är hög. Att jobba i en politiskt styrd verksamhet innebär att hålla god min i elakt spel. När de nya  studenterna kommer hit 2011 hoppas jag kunna dölja min besvikelse över att den utbildning som sjösattes 2001 inte fick chansen att utvecklas.

För den som vill njuta av det parlamentariska finliret presenterar jag en länk till tevesändningen, extern spelare . Det verkar att ha varit en ganska snabb och odramatisk historia och nu gäller det att se glad ut.

Leendet kan vara en smula krampaktigt några dagar.

Gör jag ett sammansatt intryck?

En man gjuten i ett stycke – det vore allt något! Kanske är det dags att ta farväl av den där drömmen om ett sammanhållet och harmoniskt jag? De som talar om livet som ett pussel verkar ha förstått någonting om hur komplicerat och sammansatt tillvaron är.

Jag saknar tålamod och är färgblind. Därför är pussel en ganska plågsam syssla. Om jag koncentrerar mig på svartvita kantbitar brukar det gå hyfsat. Ibland.

Igår presenterade jag propositionen till den nya lärarutbildningen för VFU-samordnare i en kranskommun. Den lojala statstjänstemannen beskrev tankarna bakom förslaget med exemplarisk neutralitet. Tyvärr är jag ingen vidare skådespelare och det finns en uppenbar risk att min bristande entusiasm störde framställningen.

Jag jobbar vidare med min ironiska sida. Den får liksom inte ta över.

Idag behandlar riksdagens utbildningsutskott förslaget till ny lärarutbildning som bland annat minskar VFU-delen från 25 till 20 veckor. Länk

Peps Blodsband – Vilddjurets tecken

Björklund, var är du?

Propositionen om ny lärarutbildning möter svenska folket i morgon. Eller i alla fall riksdagens ledamöter i utbildningsutskottet. Jag försöker stava mig igenom oppositionens motförslag men det känns en smula uppgivet. Några motioner om genusperspektiv och mer sex- och samlevnad kanske kan liva upp tillställningen, men som helhet verkar det ganska avslaget.

Länk

Den segervisse utbildningsministern väljer till och med att avstå och det känns logiskt. Mannen som gjort disciplin och närvaro till sina ledord prioriterar bort denna avgörande händelse i svensk utbildningshistoria. Mats Pertoft (Mp) är inte nöjd och jag förstår besvikelsen. Den politiska makten utövades på DN debatt. Där bankades bilden av den usla svenska skolan in i det allmänna medvetandet. Riksdagsledamöterna tilldelas statistrollerna.

Jag vet inte om det är lämpligt att visa den tevesända debatten i svenska skolor. Risken finns att barnen drabbas av politikerförakt om viktiga beslut tas utanför riksdagen.

Varför klagar alla på teveprogrammen?

Klicka på bilden och njut av utbudet!

Göran Skytte har hittat tevekanalen Access och klagar över de andra kanalerna.

Länk

Det är befriande. Det är som att sätta sig under en källa och låta det friska vattnet skölja bort allt skräp, allt undermåligt eller i bästa fall medelmåttigt nonsens. Det finns en värld bortom lekprogram och dokusåpor.

Vad är detta? Det är en kärleksförklaring till det som ibland med förakt brukar kallas för ”borgerlig finkultur”. Själv säger jag gärna ”borgerlig fin kultur”.

Vad är det? Det är svårt att på ett enkelt sätt definiera. På den gamla 68-vänsterns tid var det enklare. Då sade man: ”fisförnäm elitkultur av borgarpacket för borgarpacket”.

Under några månader har jag inte läs Svd i pappersformat. Nu vet jag vad jag inte saknat.

Bourdieu sa det längre. Länk