SKL presenterar en undersökning av vilka kommuner som lyckas bäst med skolan. Undersökningen sägs ta hänsyn till föräldrars inkomst och utbildning. Konstigt nog hamnar Lidingö och Danderyd i topp. Varför är jag inte förvånad?
Mer bekymrad är jag nog över att den här formen av rankingtabeller får rubriken “Sveriges fem bästa skolkommuner…och de fem sämsta” i en seriös morgontidning- Det brukar vara förbehållet kvällstidningarnas löpsedlar.
Antagligen kommer resultatet öka stridslusten hos dem som vill förstatliga skolan.
Hos IKT-pedagogen hittar jag ytterligare en pärla!
Som statligt anställd kanske det är motsägelsefullt att försöka markera en sorts avstånd till handen som föder mig – men jag vill verkligen inte vara en del av den här moraliserande kontrollkulturen. Det är nog en väldigt svensk idé att definiera staten som “god” och jag är bekymrad över de förhoppningar som knyts till att staten ska ge status och kvalitet åt skolan och förskolan genom lagar och inspektioner.
För några år sedan spelade jag in en rockvideo tillsammans med funktionshindrade barn. Vi utgick från Grease och sedan dess älskar jag filmen – nästan lika mycket som de här barnen gjorde.
Inte heller kommunens fritidspolitik är fläckfri!
Länk till nyhetsinslag 1978
Idag har Malmö en Europas bästa skateparker. Länk
Jag funderar vidare över Jan Björklunds sätt att bemöta frågorna om sitt förhållande till moderaterna i Korseld. (Länk) Han tycks mena att de nya moderaterna egentligen är socialdemokrater och då är det lätt hänt att hamna till höger om Fredrik Reinfeldts aningen hållningslösa parti.
På ett plan tycker jag att det är väldigt uppfriskande med en person som först tar ställning i sakfrågan innan han börjar snegla på den politiska kartan. Samtidigt är jag rädd att högerpopulismen ska breda ut sig okontrollerbart och ser andra möjliga allianspartners på högerkanten (SD) som jag helst inte vill möta inom den parlamentariska demokratin. Det vill antagligen inte Björklund heller.
Jag läser P-A Orstadius väldigt björklundskritiska blogg (länk) Det finns inte mycket att tillägga.
Som motvikt kan man läsa igenom de 454 artiklarna om Jan Björklund som publicerats i DN (Länk). En sådan hejaklack skulle man haft!
En undersökning beskriver skolan som en trivsam plats – inte den katastrofzon som Jan Björklund anklagade skolan för att vara. Länk
Studien visar att de flesta elever trivs med sin skolgång. De positiva omdömena har ökat över tid bland eleverna i årskurs 7-9 och gymnasieskolan.
Drygt åtta av tio uppger att de trivs bra med skolarbetet, nära nio av tio elever tror på sina lärare och deras läroförmåga.
Förhoppningsvis kommer den nya lärarutbildningen att leva upp till förväntningarna. Kanske hade den haft bättre förutsättningar att lyckas om problembeskrivningen varit bättre underbyggd.
När jämställdhetsarbetet står och stampar i Sverige kan det vara hoppfullt att vända blickarna västerut. Våra vänner i Borås har varit på studiebesök och kommer hem fulla av inspiration.Från LO-tidningen:
FAKTA / Så satsar Norge
1996 gav ett nätverk för barnomsorg inom EU-kommissionen rekommendationen att 20 procent av anställda på förskolor ska vara män. Norge tog den på allvar:
FAKTA / Så lockar förskolor fler män
Tips från norska förskolor där minst 20 procent av de anställda är män
Läs mer i LO-tidningen och intervjun med Fredric Gieth
Om du verkligen ska definiera ett begrepp kan det vara nödvändigt att börja med delarna. Idag har jag och studenterna brottats med att försöka förstå “fritidskultur” som verkligen är en utmanande sammansättning av tre ytterst mångtydiga ord.
Jag försöker övertyga studenterna om att definiera är något annat än ge exempel på, men det går trögt och diskussionen famlar efter stödjepunkter. Vi läser Berggrens bok Fritidskulturer och det är en imponerande lärd, men aningen avskräckande antologi.
1) FRI. Vad betyder det att vara fri? Avsaknad av yttre tvång? Går det att ingå i sociala sammanhang och ändå vara fri? Fri från oro – det blir du i graven! De flesta menar nog att FRIHET är en känsla och ett tillstånd.
2) TID. Större filosofer än vi har misslyckats med att definiera TIDEN. Den vardagliga mätbara tiden gör livet hanterbart, men hur är det egentligen. Finns tiden? Eller är vi ett ögonblick av liv i en oändlig död? Kanske är den viktigaste tiden upplevd och subjektiv.
3) KULTUR. Vi dras mot det antropologiska kulturbegreppet och hamnar snart i svåra gränsdragningsproblem. Kan vi skilja på arbetar- och överklasskultur, svensk- och invandrarkultur, mans- och kvinnokultur, stads- och landsbygdskultur, sub- och motkultur, ståplats- och sittplatskultur och så vidare? Inte ens Bourdieu lyckades skapa trovärdiga avgränsningar och det finns en uppenbar risk att de här orden skymmer mer än de förklarar.
Bra litteraturseminarier ska utmana studenternas tänkande, inte bekräfta invanda mönster. Kanske är förvirring ett nödvändigt steg på vägen mot visdom försöker jag intala mig själv.
Jag är fortfarande fast i Joni Mitchells musik och förstår inte hur den kvittrande och nästan irriterande klara rösten från 70-talet nu tycks bära på hemligheter om livet och åldrandet.
Joni Mitchell – Both Sides Now
Frågan är om det är hon eller jag som förändrats?
På lärarutbildning tjatar vi på studenterna om vikten av att använda olika perspektiv. Våra kursplaner granskas skoningslöst och skickas tillbaka om vi slarvar med att redovisa hur de olika perspektiven genus, miljö, migration och etnicitet synliggörs i mål och litteratur. Några av oss undrar vad som hände med klass. Räcker det inte med att vi försöker se saker från olika håll samtidigt?
Märks det att jag försöker hitta en anledning att spela den där sången för studenterna…
Blir jag på dåligt humör brukar jag muntra upp mig med Malmö Högskolas visionsdokument. (Länk) Det funkar alltid.
Ett pånyttfött liberalt parti stökar till politiken i England. Man skulle kunna säga att det var på tiden. Frågan är om de här annonserna i tunnelbanan verkligen fungerar så bra?
Engelsk skolpolitik försöker hitta tillbaka efter decennier av centralstyrning, testraseri och inspektionsterror. Nu tycks det råda en stor politisk enighet om att återupprätta den professionella nivån.
Studiebesök? Någon?
I Sydsvenskan hittar jag ett porträtt av den liberale kandidaten Nick Clegg. En person som under sitt år i USA ser samtliga konserter av Prince kan inte vara ond. Länk
Jan Björklund blir utfrågad i Korseld och klarar sig ganska bra i mötet med Rayman och Kielos.
Mest uppseende är kanske att daVincikoden är den bästa film han sett. Jag tror att det är ett unikt val.
Att han nämner Olof Palme, Tony Blair och Margaret Thatcher som politiska förebilder är också en smula oväntat. Det tycks mer vara intensitet och engagemang än åsikter som attraherar.
Björklund ser inga positiva sidor i patriarkatet, men menar att Schymans vänsterfeminism har gått för långt. Det finns en ny farbroderlig och statsmannamässig ton som jag gissar kommer från idog medieträning. Den gamle ettrige terriern har nu förvandlats till en mild cocker spaniel.
När det gäller skolans förfall inleddes det 1968. I Björklunds historiebeskrivning är det de lärare som inte tidigare har satt betyg som leder motståndet.
– De inser att nu får de nya arbetsuppgifter och det blir lite jobbigt (ungefärligen citerat efter 12 minuter)
Jag menar nog att detta är ganska dålig retorik och gränsar till den klassiska härskartekniken “förlöjligande”. Det finns lärare och forskare som är emot betyg av ideologiska och vetenskapliga skäl – inte lättja.
Björklund är för konkurrens inom högre utbildning men vill minska antalet högskolor/lärosäten?
Textilarbetarsonen vurmar för arbetarklassens barn och menar att det är extra viktigt med ordning i skolan för denna grupp. Jag håller motvilligt med.
På samma sätt är det svårt att säga emot Björklund i hans kritik av det teoretiska gymnasierna. Avhoppssiffrorna är katastrofala och han argumenterar väl.
Kielos pressar Björklund om den övriga politiken, där Fp framstår som ensamt och övergivet i skuggan av Moderaterna.
Björklunds försök att definiera”liberalismen” övertygar inte och han tycks inte förstå frågan. Ibland hamnar han till höger om moderaterna och det tycks inte vara ett problem.
Sifferexercisen om komvux är inte klargörande. Bodströms anklagelserna hänger kvar i luften.
Helena har sett samma program. Hon ger Björklund ett högre betyg än jag. (Länk) Jag är ju egentligen emot betyg, men hoppas att detta fungerar som “skriftligt omdöme”. Nog finns det mer information i den här texten än i ett bokstavsbetyg?
Två väldigt olika versioner av en vacker sång:
Tysta tankar 