Kristianstad och skulden

Länk till Aftonbladet.

För 20 år sedan intervjuades jag av Sydnytt med anledning av sexuella övergrepp på en förskola i Karlstad. Idag var det dags igen. Nu gällde det Kristianstad.

Jag är arg och ledsen, men accepterar inte att manliga pedagoger och studenter skuldbeläggs. Mitt budskap är enkelt – utbildning gör skillnad. Lösningen är inte färre män på förskolan. Jag tror att manliga kollegor undviker att exotisera varandra. Kanske är vi bättre på att hålla koll på misstänkta personer? 

Jag vet inte – men Kerstin Weigl har inte tänkt färdigt den här gången. Aftonbladet.

Hon svingade vildare för ett år sedan.

Länk

Jag tror att inslaget på Sydnytt kommer att publiceras här. Det blev ganska OK. Tror jag .

Inslaget på Sydnytt

 

Utan politisk vilja går det inte

  

Nästa möte:

  

Mäns skuld

Jag läser den här krönikan från Borås tidning och känner igen det mesta.

Länk

Frågan är om det går att bryta mönstret? Det är verkligen lockande att ha en universalsyndabock.

I någon missriktad omtanke att värna personer görs de istället till grupper där ingen individ längre syns. Det som gör varje människa unik – deras intellekt, humor, sociala begåvning, egenheter – suddas bort med det kollektiva radergummit tills det enda som återstår är det som inte går att sudda bort. Kön, etnicitet, hudfärg. När vi borde sträva efter färgblindhet avkrävs vi alla istället det motsatta.
Och den allmänna slagpåsen är de vita männen. En verbal spottkopp där inget problem är för litet eller stort att skylla på. Allra värst är de vita heterosexuella medelålders männen. De är inte längre subjekt utan objektifieringens sista utpost.

  
Ibland väljer jag bilder utan att ha en plan eller budskap. Det är min postmoderna sida som spelar mig olika spratt.

Utbildningspolitik 

  
Bilden är från Sydsvenskan

Många tycks tro att utbildningspolitik handlar om att ställa krav och formulera mål. Jag kan meddela att det till sist alltid gäller pengar och i förlängningen politik.
Frågan är varför samhället ska investera åtta gånger mer i att utbilda journalister (media?) till arbetslöshet jämfört med läraryrket? 

Idag brottas vi med stora och heterogena studentgrupper och få undervisningstimmar. Frågan är om lösningen är att höja kraven på studenterna?

– Elever på tekniska högskolan kan ha 30 lärarledda timmar i veckan mot humanister som kan få sex eller sju timmar i veckan på grund av det här systemet, säger Tim Ekberg, planeringschef vid Lunds universitet.
Han anser att systemet är föråldrat och utan koppling till hur samhället ser ut idag. Det tycker också Cecilia Christersson, vikarierande rektor på Malmö högskola:
– Jag tycker att man ska tänka om helt. Man borde ta fram den peng som ger varje student en högkvalitativ högskoleutbildning. Man måste bestämma sig för en generell ersättningsnivå. Sedan finns det vissa utbildningar där den pengen måste förstärkas, men då ska det beräknas efter just den utbildningen. Idag har vi till exempel tandläkarutbildningen där ersättningen inte alls följt med tandvårdens utveckling med nya tekniker och material, säger hon.

Den hårt reglerade lärarutbildningen

Vi följer högskolelagen och försöker leva upp till de 26 mål som beskrivs där.

Länk till programmål.

Cecil, jakten och manligheten

  
Jag inser att världen har berörts av ett lejons död och försöker förstå varför en tandläkare bär sig åt som en idiot.

I novellen “En kort tid av lycka för Francis Macumber” får vi några ledtrådar. Den sköra och nästan obegripliga manligheten skildras skoningslöst av Hemingway. Det finns något uppgivet över berättelsen om kvinnan som (av misstag?) skjuter sin man när hon tappat respekten för honom.