Amerikanskt? Absolut – frågan är hur förhållandena är i Sverige för studenter från familjer utan akademisk bakgrund?
Blog Stats
- 1,332,227 hits
- Follow Tysta tankar on WordPress.com
-
Senaste inlägg
- Follow Tysta tankar on WordPress.com
-
Kategorier
- #merkateder
- Absolut Mats
- Österlen
- Bedömning
- Berlin
- betyg
- björklund
- Blogg
- Bologna
- Cykla med Mats
- Dagens graf
- Dagens skog
- Dagens sten
- dator
- Edcamp
- edcamp öresund
- edcamporesound
- entreprenöriellt
- Estetiska processer
- Förskola
- film
- formativ bedömning
- Foto
- Fototriss
- Fredagsfärger
- Fritidshem
- Genus
- Högskola
- HSV
- Humor
- IKT
- Indien
- Internationalisering
- Internet
- jämställdhet
- lärarbloggar
- Lärarutbildning
- Läsning
- Lgr11
- Litteratur
- London
- Malmö
- maskulinitet
- Matematik
- media
- Min lille vän
- Mobbning
- Motion
- Musik
- natur
- Närbilder
- Normativitet
- På spåret
- Personligt
- Politik
- Rasism
- Rost
- Skola
- Sommar
- Språk
- Strindberg
- studentinflytande
- teknik
- text
- Tisdagstema
- Uncategorized
- USA
- Utbildning
- utomhuspedagogik
- Värdegrund
- våld
-
Join 126 other subscribers
Absolut Mats
Blandat
film
Foto
lärarbloggar
- A-M Körlings ord (ny)
- Åsapåsas bloggvärld
- Babels torn
- Barnperspektivet.se (BRIS)
- Barnskolebloggen (Mats)
- Björn – om skola och utbildning – ny!
- Café IKT
- Christermagister
- De stora frågorna om skolan
- Det stora lilla
- Dyermaker
- Elza Dunkels
- En blogg om oväsentligheter
- En IKT-pedagogs funderingar
- En lärares reflektioner
- En skolfrökens bekännelser
- Filip – Kolmilan
- Flumpedagogen
- Framtidens lärande
- Fredrikbloggen
- Freon Blogg
- Fru Fröken
- Helena von Schantz
- Heterotopia
- Inga Magnusson
- IT i lärarutbildningen
- IT och etik
- IT och media i förskolan
- IT-mamman
- IT-pedagogen
- Ivar arpi
- Jan Lenander
- Jeppesen
- Johan Kohlin
- Killfröken 3.0
- Klurigt, lurigt och roligt i skolan
- Kollegiet – unga nätkulturer
- Kristina Alexandersson
- Kroksmark
- Lancefestivalen
- Lärarnas nyheter
- Lärarstudentskan
- Låt stå!
- Ledarbloggen
- Lektorio
- Magistern 2.0
- Man lär så länge man lever
- Marie Linder
- Max Entin
- Media- och IT-pedagogik
- Metabolism
- Morrica
- Naiv super
- Nätkulturer
- Netnanny
- Omvärldsbloggen
- Ordklyverier
- P-A Orstadius
- På förskolan
- På svenska
- På tal om
- Pedagogbloggar
- Pedagogen
- pedagoglänkar
- Pelle Pedagog
- Pluraworld
- Punctum saliens
- Reflektorium – Ulf
- Sassas samlade svammel
- Sökarens skoltankar
- Skäggig dagisfröken
- Skola och samhälle
- Skolväskan
- språkmakargatan
- Stefan Pålsson
- Svenskläraren
- Tråkmagistern
- Ugglebloggen
- Utan att veta
Visst låter det amerikanskt – i USA är collegestarten en mycket större industri, högskolor och universitet gör oerhört mycket mer för att lansera sig och dokumentera vad de håller på med, om man verkligen vill ha information är man alltså inte lika hänvisad till kompisars kompisar, tio år gammal hörsägen eller obskyr statistik som i Sverige. Många universitet i staterna har ju egna inträdesprov, egna rekryterinsgmässor för nya studenter osv – och ställer upp med bostäder så att de nya scholarerna faktiskt inte ska tvingas bränna tid, månad efter månad, på att jaga tak över huvudet i en obekant djungel när de anlänt (hej Lund och Malmö, har ni hört talas om det?).
I Sverige ses det nog inte som lika okej att familjen tar ett slags delat ansvar för att förbereda studenten för sin nya tillvaro. I praktiken blir det ju ändå så i Sverige också, men då mer genom att familjer i övre medelklassen skickar extra pengar eller ställer upp med en ny dator än genom att bondestudenternas föräldrar försöker grilla några av lärarna eller håller sitt grepp på telningen hemifrån. Jag gissar att många svenska studenter skulle känna sig inträngda i ett hörn om pappa ringde eller skypade två gånger i veckan, höll kontroll på hur studiemedlet användes och uppträdde som s a s “chefen bakom draperiet”.
LikeLike
Ja – det är verkligen ett annat scenario som döljer sig bakom de här enkla råden. På ett sätt gillar jag tanken att barnens utbildning är ett familjeprojekt – samtidigt som vi odlar myten om att resan in i akademin innebär en uppgörelse med den gamla identiteten.
Klassresan är väl ett i grunden individuellt projekt? I USA tycks det vara en ganska kalkylerad satsning som beräknas ge god avkastning (om ungen sköter sig)
LikeLike