Mäns skuld

Jag läser den här krönikan från Borås tidning och känner igen det mesta.

Länk

Frågan är om det går att bryta mönstret? Det är verkligen lockande att ha en universalsyndabock.

I någon missriktad omtanke att värna personer görs de istället till grupper där ingen individ längre syns. Det som gör varje människa unik – deras intellekt, humor, sociala begåvning, egenheter – suddas bort med det kollektiva radergummit tills det enda som återstår är det som inte går att sudda bort. Kön, etnicitet, hudfärg. När vi borde sträva efter färgblindhet avkrävs vi alla istället det motsatta.
Och den allmänna slagpåsen är de vita männen. En verbal spottkopp där inget problem är för litet eller stort att skylla på. Allra värst är de vita heterosexuella medelålders männen. De är inte längre subjekt utan objektifieringens sista utpost.

  
Ibland väljer jag bilder utan att ha en plan eller budskap. Det är min postmoderna sida som spelar mig olika spratt.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Genus, jämställdhet, Lärarutbildning, Personligt, Politik, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Mäns skuld

  1. Niklas skriver:

    ”Not all men, but still too many men” http://terribleminds.com/ramble/2014/05/25/not-all-men-but-still-too-many-men/

    Det är vår plikt, som män, att försöka göra något om mäns våld. Det finns ett problem med maskulinitet och jag vill inte att min son ska bidra till problemet. Jag vill göra honom medveten om hur många kvinnor (de flesta) har det i världen så att han ALDRIG ska bli en del av problemet. Vi ska inte vara tysta och förneka problemet. Titta på tex ”Project Unbreakable” (http://projectunbreakable.tumblr.com/) och ”Half a Billion Rising”. Problemet är MÄN!!!

    • Mats skriver:

      Jag upplever inte att min son är en del av problemet.

      Just nu upplever jag att det går att beskriva övergreppen mot kvinnor i olika delar av världen UTAN att skuldbelägga alla män.

    • @Benanderii skriver:

      Alla bör naturligtvis reda ut och se sitt eget beteende och ta konsekvenserna av detta. Det ligger på det individuella och personliga planet.
      Vad jag förstår så vill du att din son skall inse, liksom de flesta av oss män, hur man som en naturlig del av livet avstår från sexism, våld och trakasserier mot kvinnor. Hur man ser kvinnors professionella kompetens och låter kvinnor ta den plats de vill.
      Men jag kan inte se att han skall ta på sig en skuld för din eller andra mäns skuld i samhället för det de gör. Jag kan inte inse det för jag kan inte heller se när den kollektiva skuldbeläggningen skulle kunna avslutas eftersom de som med övertygelse menar att det finns en kollektiv skuld ser den som ett universellt redskap i en politisk miljö!

  2. andersbwestin skriver:

    Har ni missat hur manlig destruktivitet skapas.
    Anknytningsschema är en funktionell förberedelse liksom epigenetik.
    ”Dysfonktionell” (funktionell) moder skapar ”dysfunktionell” (fnktionell) avkomma som förberedelse inför dysfunktionell (funktionell) sociotop. Mäns aggrasivitet och i värsta fall extremt obehagliga utfall är en konsekvens av kausalitet.

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/592608?programid=3143

  3. andersbwestin skriver:

    Dysfunktionell och aggressivitet skall det stå utan mobilens dysfunktionella tangentbord eller möjligen beroende på min astigmatism och språkliga diagnös.

  4. Magnus skriver:

    De här frågorna vore lättare att diskutera i offentligheten om det inte funnes så många som är mycket ivriga på att klö åt sig ett tolkningsföreträde. Diskussioner om personligt ansvar i den lilla privata världen, som t ex i familjen eller skolklassen, blåses idag upp till ett erkännande av manlig skuld över hela linjen. Och både vetenskapsmän, idrottsstjärnor och klassiska filmer och böcker kan komma att ses som deltagare i denna det manliga våldets och förtryckets konspiration.

    Weidmo Uvell har naturligtvis rätt från en klassisk liberal utgångspunkt, men idag övertrumfas den sortens argument av identitetspolitiska sofisterier som i princip säger att du ska lita på din egen klan, din egen sort. Och där stannar det, liksom.

    • Mats skriver:

      Jag är nog trött på skuld – samtidigt är det ju den som gör oss yill människor. Förmågan att ta ansvar är ju ganska skör och egoismen känns ofta oändligt lockande. Dår det rätt skönt om det finns diverse strukturer som befriar oss från handlingstvånget.

      Jag antar att vi beträder socialliberal mark?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s