För tre år sedan tyckte jag att det var spännande att delar av det sprutande vattnet hade frusit till is på statyn. Mina referensramar har förändrats. Nu vet jag vad vinter är.
Statyn på Gustav Adolfs torg är infrusen
1
Category Archives: Värdegrund
Jag brukar inte komma ihåg mina drömmar…
…men det känns som om det finns ett dolt budskap i den här.
Det är en dimmig morgon i en gles skog. Jag balanserar på en gigantisk liggande hal stock som är ungefär tre meter i diameter. Några får betar i det glesa gräset runt stocken. Jag lyckas få stocken att rulla några meter och när jag ser ner på marken ligger fem döda får nertryckta i leran. Hur ska jag förklara för ägaren att det inte var meningen att döda de här djuren?
Kanske är den där stocken en bra symbol för lärarutbildningen och jag vill inte gärna tänka på vem fåren representerar. Varför flyttade de inte på sig? Jag balanserar på något oändligt tungt och storslaget som utstrålar makt, men som samtidigt är mycket flyktigt. Varje förflyttning är smärtsam och kräver stora offer. Antagligen är det höjden av narcissistiskt självbedrägeri att tro att jag kan få stocken i rullning genom att söka mig ut mot kanten.
Stockar rullar inte i lera.
En bra bild ska förbrylla…
…och gärna utmana fördomar jag inte visste att jag bar på.
Den här bilden tog jag i Florens för tre år sedan. Det är något med frisyren, vildsvinet och tröjan som förbryllar mig. Jag tror det handlar om en komplicerad maskulinitet?
Dansk antifeminism?
Det finns en plats för oss – någonstans
Jag försöker vara lite julaftonsuppbygglig!
Den nya attraktiva lärarutbildningen?
- Förverkliga dina drömmar som lärare!
Till hösten startar en ny lärarutbildning och det finns stora förväntningar på att den ska bli bättre än den förra. Genom höga krav och god kvalitet ska statusen öka.
Kanske kan 19 miljoner kronor till en reklamkampanj hjälpa till att öka söktrycket?
Kampanjen riktar sig till “högpresterande”. Jag hade gärna sett att det fanns ett genusperspektiv och att myndigheterna följde upp talet om jämn könsfördelning med kraftfulla åtgärder.
Jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är kanske lite cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk…
Don´t go down that road… – uppdaterat
SVT flyttar gränserna för public service. I kväll sänds Debatt med rubriken “Är Assange oskyldig?”
Bara för att man råkar ha en pinne måste man inte peta i varje myrstack. Någon borde ha sagt stopp.
Uppdatering 17.47
Nu är rubriken ändrad till “Vad är en våldtäkt?”
Don´t mess with the visionary man
Jag går en högskolepedagogisk kurs och min hemläxa över julen är att formulera en personlig vision för mitt läraruppdrag. Eftersom jag är både lat och slug sneglar jag mot Malmö högskolas officiella visionsdokument (Länk) och njuter av den fantasifulla ansatsen.
Gränsöverskridande handlingskompetens
Ett övergripande syfte med utbildningen och forskningen vid Malmö högskola är att medarbetare och studenter ska utveckla sin handlingskompetens. Det innebär att de i sin framtida verksamhet omsätter kunskap till handling och handling till kunskap. Centralt för kunskapsbildningen är att forma en handlingskompetens som är gränsöverskridande och tar tillvara studenters och medarbetares skilda bakgrunder och erfarenheter. Undervisningen och forskningen skall utgå från denna mångfald och ta tillvara variationen i livserfarenheter liksom i kulturell och social erfarenhet. Vår verksamhet skall utgå från de unika förutsättningar var och en av våra studerande och medarbetare har för att bidra till att utveckla en handlingskompetens som baseras på erfarenhet, vetenskaplig kunskap och yrkesrelevans.
Ett riktigt lyckligt slut – uppdaterat
Teveserien Våra vänners liv är slut och jag saknar den redan. När något är riktigt bra har jag hört att dagens ungdomar säger så här:
– Epic!
Nu återstår bara att vänta på boxen och uppföljaren (???).
Pontus väljer dottern.
David väljer kärleken.
Mats väljer förskolan framför skeppsmäkleri.
Olle får barn, blir frisk och försonas med sin far. (tyvärr en aning sent)
Debatten i DN framstår som allt mer obegriplig. DN ändrar länken för att undvika ovälkomna blogglänkar. Gör man så?
Tidigare blogginlägg (en konstigt polariserad tråd med oväntat hårt tonfall – tänker jag naivt)
——————————————————
Helena Lindblad skriver klokt: Länk
Männen på film och i tv-serier är med få undantag antingen störda poliser eller mördare, våldtäktsmän och psykopater. Snart sagt varenda ruta svenskt spänning/drama fylls av dysfunktionella, empatibefriade, aggressiva, kriminella, enstöriga, sociopatiska, alkoholiserade eller helt enkelt bindgalna män.
Det gäller inte bara underhållningsgenren. Ta en titt på det svenska filmåret 2010 som började med ”Snabba cash” och slutade med ”Svinalängorna” så förstår ni vad jag menar. Samuel Frölers maktfullkomliga, narcissistiska dirigent i ”Till det som är vackert” toppar kräkligan trots sin finkulturella status. Jag har förhandstittat på ett par av SVT:s prestigeserier som är på gång, som till exempel ”Den fördömde” av Mikael Hjort och Hans Rosenfeldt, där Rolf Lassgård gör en kriminalpsykolog som inte bara är superarrogant utan dessutom sexmissbrukare. Snacka om störd manlighet.
Att i det här läget, som Maria Sveland (DN 13/12), ondgöra sig över en tv-serie som ”Våra vänners liv” fattar jag inte. Jag blir genuint glad över att för en gångs skull se fyra män i färgglada kläder som hellre lagar mat tillsammans och pratar ut om sina relationer än jagar gangstrar alternativt lustmördar kvinnor och barn. Att den dessutom på ett lättsamt sätt kastar om de klassiska könsrollsmönster som handlar om status i parförhållanden är genuint underhållande.
Dags att skaffa nya vänner?
Är det synd om Mona?
Två medieforskare har granskat bevakningen av Mona Sahlin och kommit fram till att den varit orättvis. Hon fick ingen chans. Länk
Metoden att räkna positiva och negativa artiklar tycks mig godtycklig. Grundantagandet är att pressen konstruerar en verklighet genom att vinkla artiklar – oftast i någon form av samordnade drevaktioner.
Vår analys visar att Mona Sahlin är en anomali: i politiken är mannen norm och den kvinnliga politikern Sahlin blir därför i allt vad hon gör och inte gör en icke-politiker.
(…)
Frågan som måste ställas, men som inte kan besvaras i vår undersökning, är om en kvinnlig politiker skall behöva vara som en man för att kunna nå statsministerposten.
Söndagen den 14 november, knappt två månader efter valnederlaget, meddelade Mona Sahlin sin avgång. Nu äntligen gör hon, enligt medierna, rätt och plötsligt har hon dessa ledaregenskaper: intuitiv intelligens, osviklig politisk kompass (SvD 15.11), ansvarsfullhet, analytisk förmåga och personlig närvaro (DN 15.11)
Över en natt har mediedramaturgin vänt. Balansen är återställd:
Mona Sahlin kan inte längre hota den manliga hegemonin.
Det finns ett självbekräftande drag i den här analysen och jag tror att medieforskarna överskattar mediernas dolda agendor. Mona Sahlin kan också ha varit fel person på fel plats vid fel tidpunkt.
Tysta tankar 