I Spanien har en 54-årig nunna förvisats från sitt kloster efter 35 års tjänstgöring. Hennes brott är alltför mycket tid på internet och abedissan är mycket besviken. De hade skaffat datorn för att SLIPPA ge sig ut i samhället och nu visade det sig att Syster Maria svikit hennes förtroende genom att interagera med omvärlden.
Varför kan jag inte låta bli att tänka på alla lärare som trodde att datorn skulle vara ett träningsredskap för att effektivisera skolarbetet, och plötsligt upptäckte att datorn öppnade klassrummet mot världen?
Jag minns min utbildning på 70-talet. Barnstugeutredningen 1973 var ett ambitiöst försök att kombinera svårförenliga teorier som t.ex. Piaget och Homburger Erikson. I grunden fanns en stark tro på förskolans frigörande möjligheter och Paolo Freires ande svävade över sidorna. Vi skolades in i något som kallades “dialogpedagogik” och hade antagligen blivit stämplade som anarkister idag.
Steve Wheeler råkar nämna Ivan Illich namn på en konferens och drabbas av det onda ögat (länk):
During a presentation in Manchester two years ago, I happened to mention that Illich’s 1970s notion of deschooling society could now be achieved through new web based tools, but that we were in danger of turning the Web back into a funnel if we persisted with wholesale implementation of institutional VLEs that constrained rather than liberated learning. He is one of my favourite anarchists, I said.
In an online discussion group later, someone suggested that my mention of Illich was enough to brand me as a member of the ‘lunatic fringe’. I smiled, because I wasn’t offended by this, but genuinely encouraged. A similar thing happened to me during the plenary session of the ICL conference in Austria. I asked a question of one of the keynote speakers, and cited Illich’s deschooling position. He lost his cool and declared “No-one quotes Illich anymore!” It’s not always a bad thing to be labelled a lunatic. It often means that people just don’t fully understand what has been said. It’s the same when someone is labelled an anarchist. It is often used as a perjorative description, without a clear understanding of what it actually means.
Det bästa sättet att beskriva en diskurs är fortfarande att ta reda på vad det är vi INTE får prata om. Jag funderar över vilka tabuiserade omåden som idag finns i svensk skolpolitik. Pojkarnas skolprestationer? Könsbalansen i lärarkåren?
Jag är intresserad av statistik. Ibland på ett ganska omoget och klåfingrigt sätt – det roar mig att försöka beskriva trender med siffror och diagram. Jag vet att de här representationerna är av begränsat värde.
En däremot fullständigt seriös sorteringsambition presenterades nyligen av Google Labs. Av litteratur publicerad mellan åren 1500 och 2008 finns den imponerande bråkdelen 500 miljarder ord nu inlagda i ett statistiskt verktyg (ngrams.googlelabs.com). Man skriver in ett sökord och får sedan kurvor på hur ofta det har förekommit under åren. Detta kan sedan tjäna som hjälpmedel vid kvantitativa analyser av olika slag. (Svd)
Jag har skrivit en del om turerna kring rektorstillsättningen vid Malmö Högskola. På hemsidan beskrivs styrelsemötet som en relativt fredlig tillställning, Ryktet säger att det inte gick fullt så vackert till.
På konferensen berättade Tim Ekberg från Södertörns högskola (som arbetat på utbildningsdepartementet) om bakgrunden till autonomiutredningarna och den nya högskolelagen. Hur kommer det framtida maktförhållandena se ut inom akademien. Det komplicerade spelet mellan regering, styrelse, rektor och fakulteter bygger på en hög grad av samsyn. Maktkamper finns det litet utrymme för.
Debatt är ett brokigt program. Sven-Eric Liedman, Johnny från 9A, missnöjd gymnasist, besviken lärarstudent, Sveriges bäste lärare Gunnar Kihlberg, moraliserande förälder, moderata Meta Påhlsson, pensionerade Maria, rektorn från Borås, Mikael Damberg (s), Ingegerd Palmér från Mälardalens lärarutbildning.
“Det är klart att man kan inte kan vara erfaren förrän man har erfarenhet”
“Tiden går till att sköta elevvård och konferera”
“Det har inte varit modernt att undervisa”
“fokus på de mindre bra lärarna – vi har många bra lärare. Som rektor skapar jag en grogrund”
“Trötta lärare måste få stöd att utbilda sig till ett annat yrke” (Och nu började Dambergs valkampanj)
“Ingen grupp möter en arbetsmarknad som så lite tar sig an dem”
“Vi saknar metodiska tips”
“Farligt att enbart fokusera på lärarna”
“Lärarnas främsta uppgift är att träda i en relation med barnen”
(En frustrerad Liedman avbryts av okänd herre – djärvt!)
“Jag jobbar med språk och läser många bloggar”
“Mycket sär skrivningar”
Damberg pratar om grodkokning “Hur ska introduktionstiden användas?” Politik och lärarlegitimation.
“Jag måste hålla ordning på 30 jag-fixerade ungdomar”
“Det måste vara en systematiserad kunskap som går att reproducera”
“Att ge varje barn en dator så att de kan sitta själv hjälper ingenting”
“Ungdomar av idag styrs inte av plikt – de styrs av lust”
“Nu pratar jag och du är tyst (ursäkta mig det sitter i)”
Om jag någon gång får erbjudande om att vara med i det programmet och tackar ja – skjut mig!
Jag är hemma igen efter en intensiv resa från Stockholm. Konferensen handlade om breddad rekrytering till högre utbildning och vi talade en hel del om varför studenter avbryter sina studier. Fyra förklaringar presenterades och vi fick välja vilken vi trodde var den vanligaste.
Peter Singer sammanfattar den upphetsade debatten om asiatiska föräldrars syn på sina barns uppfostran. I USA har diskussionen snurrat ett tag och det finns mycket att fundera över:
UR Samtiden är en fantastisk resurs och jag hoppar till av glädje när jag snubblar över Lasse Lindsjös föreläsning om att bemöta utåtagerande barn. Våra vägar har korsats på Kirseberg och Malmö Högskola. Han reder ut ut svåra saker och jag önskar att våra studenter hittar den här föreläsningen och lyssnar på den många gånger.
I många kulturer ger pojkbebisar hög status. Den här nyheten behöver jag fundera vidare på (länk till DN):
Nyförlösta mammor blir betydligt oftare deppiga den första tiden efter att de fött en pojke än när de fått en flicka, enligt en studie vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. En teori är att det är ett hormon, leptin, som ligger bakom skillnaden.
Det går tydligen att förbereda sig på den olyckliga händelsen:
Sara Sylvén födde själv en pojke i höstas. Hon hade inga problem med nedstämdhet.
– Jag såg redan på ultraljudet i vecka 19 att det var en pojke, så jag var förberedd på det hela, säger hon.
Riktigt så illa menar jag inte att pojkarnas situation är…