En av förskolans mest älskade sånger handlar om en hare som söker skydd hos en tomte undan en skjutglad jägare. Många pedagoger reagerar mot det våldsamma budskapet och försöker skydda barnen från tanken på att jägare skjuter harar. Därför finns det en del lokala varianter där jägaren inte “skjuter” utan “fångar” eller “kittlar” haren.
Jag är en förhärdad buse och behöver tyngre stimulans.
Förstora
Sången är från Pojkaktig sångbok 1. Den finns att ladda hem gratis här.
Vid Göteborgs universitet finns ett radikalt förslag om medinflytande. Länk till förslag om ny organisation. Den här oskyldiga satsen vänder upp och ner på de traditionella hierakierna:
– att värdera alla medarbetare lika och skapa ett arbetsklimat där alla ges möjlighet att bidra till verksamhetens utveckling;
Skulle verkligen adjunkterna få rösta till institutionsrådet? Högskolesverige darrar!
Statyn heter "Patterns of failure"
Jag har tidigare kritiserat Delegationerna för jämställdhet i förskolan och skolan. Anna Ekström var ordförande i båda och i mina ögon bär hon därmed ansvaret för att frågan om könsbalans i lärarkåren har osynliggjorts inom politiken. Nu är hon ny generaldirektör för Skolverket och jag kanske borde intagit ett mildare tonfall? Det är svårt att backa på nätet.
Det finns två argument för att inta en aktivt passiv hållning:
1) Eftersom männen är så få riskerar de att stereotypiseras
2) Eftersom det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor spelar det ingen roll vilket kön pedagogen har.
Tillsammans bildar de här två argumenten en perfekt dubbelbestraffande fälla. Jag frågade Anna Ekström om hon var nöjd med Torbjörn Messings sätt att beskriva delegationens arbete och hon uttryckte sin uppskattning för honom.
DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna
Får män kritisera en kvinnodominerad skola?
och DEJAS representant Torbjörn Messing:
Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys
Tyvärr är inte newsmillläsarna lika nöjda med DEJA:
Finns det så många antifeminister i Sverige – eller är siffrorna uttryck för något annat?
Jag brottas med studenttexter som förklarar innebörden i Sterns teorier om barns utveckling. Lars H Gustavsson presenterar en bok om asylsökande barns villkor i Danmark. Plötsligt får teorierna ett annat allvar.
C-A Säfström påpekade glidningen från att vi tidigare talade om “barn i svårigheter” till den nya tidens “barn med svårigheter” och därmed på ett paradoxalt sätt förlägger problemet inuti barnet.
Beskrivningen av de asylsökande barnens situation förklarar hur barn i svårigheter blir barn med svårigheter – om vi inte tar vårt ansvar.
Vad händer med barn som inte har tillgång till sitt förflutna och inte vågar tänka på framtiden?
Carl-Anders Säfström är en lysande föreläsare och jag måste nog läsa om Skillnadens pedagogik.
Jag försöker sammanfatta på twitter och förutom min dåliga franska gick det ganska bra.
http://twitter.com/#!/tystatankar/status/52709915411746816
Säfström överöser oss med oneliners och föreläsningen utmynnar i ett politiskt crescendo.
Ni skulle varit med!
Den frågan försvinner lätt när skolan diskuteras. Idag föreläser C-A Säfström på Lärarutbildningen och jag citerar rakt av:
| Tid: | 2011-03-29 13:00 – 2011-03-29 15:00 |
|---|---|
| Plats: | OBS! Ny lokal! Orkanen C231 |
Som lärare tar vi ofta rätten att undervisa för given. Det är vår uppgift. Men om undervisning inte endast handlar om att informera om enkla fakta – utan om en speciell form av relation i vilken vi som lärare avkräver någon att bli annan än den hon för tillfället är. Med vilken rätt undervisar vi då? Och hur kan en sådan rätt grundas? I denna föreläsning kommer jag hävda att rätten att undervisa aldrig är given på förhand utan endast som en gåva från den vi hävdar att vi undervisar. Jag kommer med andra ord att tala om undervisningens etiska grund. Föreläsningen är upplagd på ett sådant sätt att den blandar konkreta exempel med pedagogisk teori.
Arrangör är Centrum för professionsstudier (CPS), http://mah.se/cps
Anmälan till ola.fransson@mah.se
Varje familj har sina skräckhistorier. I min släkt lever berättelsen om skoläraren i Sunnanå, vars son någon gång under 30-talet nästan kvävdes av en dåligt tuggad banan.
När jag ser ett barn äta banan utan tillbörlig uppsikt känner jag en oresonlig lust att rusa fram och skälla på de oaktsamma föräldrarna.
Läs mer om bananens väg till Sverige.
Är det skollärarens påg till vänster i kortbyxor och ljust hår? Allt jag vet om bananer har jag lärt mig av honom.
Missa inte diskussionen hos Morrica om en undersökning som varnar för skolliknande arbetsformer i förskolan. I kommentarerna försöker vi hitta ord som beskriver vad som händer när barn lär sig och det är ett minerat fält. Jag är inte säker på att det är meningsfullt att skapa nya begrepp för mindre barn och skollagen beskriver verksamheten som undervisning och definierar förskola som en skolform. Där borde diskussionen vara slut.
Länk till Morrica, Länk till skäggig dagisfröken
Länk till Matilda E Hanssons reportage om Nannyakutens barnvaktsförmedling.
Är detta årets roligaste och sorgligaste artikel?
Anders B Westin ställer en intressant fråga och jag försöker fundera vidare.
Min första tanke är att teknikämnet inte ser ut på samma sätt längre. Uppdelningen mellan humanister och naturvetare är överspelad och i dagens samhälle finns det inte utrymme för den sortens revirtänkande. I vår generation var det vanligt att barn kategoriserades utifrån “händig”, “mattesnille”, “språksinne”, “konstnärlig”, “bollbegåvad” och jag menar att alla de här etiketteringarna hindrar oss från att utvecklas. De verkligt stora innovationerna sker av personer eller forskarlag som vågar tänka över gränserna.
En föreläsare sa ungefär så här:
– Om du presenterar en idé för tio personer och alla gillar den – då är det nog ingen bra idé! Om du presenterar en idé och ingen gillar den – då är det nog inte heller någon bra idé! Men om du presenterar en idé och det finns en person som förstår och gillar den – då kanske det är en bra idé!
Min eventuella poäng är att de högskolor som vågar tänka ämnesövergripande har ett försprång när det gäller att ta tillvara det som tidigare kallades “teknik”. Idag heter fälten andra saker och på Malmö högskola händer spännande saker inom något som kallas Interaktionsdesign. Vad sker i mötet mellan människa och maskin? Alto University of tomorrow visar att det går att förena forskning och entreprenörskap. Angry bird skapades nog inte av en renodlad tekniker. Någon hade funderat över hur människan fungerar också.
– Men till sist måste någon ändå kunna skriva källkoden och skruva ihop maskinen, hör jag någon muttra. Sant, så sant. Och bilmekanikerna är värd en egen hyllning (se bild)
Jag anar att Anders engagemang handlar om barnens tidiga möten med teknik och naturvetenskap. Tyvärr kan jag inte lugna honom på den punkten. DEJA utgår från att pedagogernas kön inte har betydelse för hur skolan tolkar sitt uppdrag. Det är ett vanskligt antagande.
Frågan är om fler katedrar räddar teknikämnet? För mig handlar teknik mycket om att utforska och pröva.
Tysta tankar 