Magnus Persson analyserar  Zarembas artiklar på Skola och samhälle.

Bengt Göransson skriver insiktsfullt om behovet av en ny skolkommision i DN.

Aftonbladets skolgranskning bevakar LR:s stämma direkt och rubrikerna är väntade:

Det går bra för de mobbade just nu.

Morrica antyder att min kritik mot LR:s presschef Zoran är påfrestande (länk).

Metabolism delar nog en del av min frustration. (länk). Under kommentarer gör jag ett lamt försök att förklara varför förskollärare inte uppskattar kritiken mot yrkesidentiteten.  Zoran själv menar att jag är som “prinsessan på ärten”.

Skäggig dagisfröken börjar också tröttna (länk)

Jan menar att jag är “ilsken” och jag tror inte att det är en komplimang:

http://twitter.com/#!/janlenander/status/64308381321658368

Den 11/5 bjuder DN in till debatt på kulturhuset:

Reportern Maciej Zarembas artikelserie ”Hem till skolan”, i Dagens Nyheter, har höjt rösterna om den svenska skolan. Nu bjuder vi in till hearing för att fånga upp och fortsätta diskussionen som pågår ute i samhället.

I den överhettade skoldebatten är det lätt att glömma bort att det finns verkligt viktiga frågor. Jag vaknar till radioprogrammet Kropp och själ  (länk till ljud) och lyssnar till en intressant diskussion om matematikämnet.

Svenska elevers dåliga matematikkunskaper har debatterats flitigt den senaste tiden, men är det i själva verket undervisningen det är fel på? Ny svensk forskning vid Umeå universitet visar att barn lär sig lättare om de får lösa mattetalen själva med egna kreativa lösningar istället för att lära sig förenklade uträkningar utantill.Johan Lithner, 
professor i matematisk didaktik tycker att undervisningen har blivit för ytlig, genom att förenkla för mycket lär sig eleverna snabbt men förstår inte vad de gör.

Det går alltså att lära små barn komplicerad matematik genom imitativ undervisning – frågan är vad de lär sig. På sikt visar sig förståelse vara en mer fruktbar strategi.

I stället fick vi en pseudodebatt om katederundervisning kontra fri forskning. Vem tjänade på det?

Mathematic_Teacher?

Åsa Anderberg Strollo beskriver det nya klassamhället utifrån Astrid Lindgrens text om Madicken och valborgsfirandet (Länk till Sydsvenskan)

Placerad i framtiden kan sekvensen bli såhär: Madicken och Mia är inte längre klasskompisar, Madicken går i en friskola i Victoria Park och Mia i den kommunala skolan där ingen har bländande statusprylar. Frid och fröjd först, men vänskap uppstår på en tenniskurs som är en av Madickens många fritidsaktiviteter och som Mia fått via stipendium från Stadsmissionen. Ingen stöld dock – eftersom Madicken inte tar med värde­saker ut från grindsamhället – men efter tennisen följer hon olovandes med Mia hem. Mamma Kajsa ser detta på sin gps och skickar en bil för att hämta dottern men bilen blir beskjuten. Abbe dyker upp och eskorterar chauffören ut från förorten, varpå han fördöms, tröttnar på Sverige och emigrerar till Indien.

(….)

Att sätta Astrid Lindgren på tjugan är bra, att lyssna på vad hon försökte säga är nog snäppet bättre.