Melodramatikern Zaremba

Magnus Persson analyserar  Zarembas artiklar på Skola och samhälle.

Bengt Göransson skriver insiktsfullt om behovet av en ny skolkommision i DN.

Aftonbladets skolgranskning bevakar LR:s stämma direkt och rubrikerna är väntade:

Det går bra för de mobbade just nu.

Om Editor

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Detta inlägg publicerades i Skola, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

41 kommentarer till Melodramatikern Zaremba

  1. Zoran Alagic skriver:

    Ja, denna dag var historisk för LR. Att nå så många intresserade i den glödheta lönefrågan var kanon. Och att Aftonbladet väljer att sända detta var ett tecken på att frågan verkligen är viktig.

    Mobbad, ja just det. Men du vet ju att jag tycker de som ”mobbar” är prinsessor på ärten som riktar sin frustration mot den som råkar stå i vägen och säga otillåtna saker, som dagis…

    Gilla

    • Mats skriver:

      Njae… I just det här fallet handlar det väl inte om att någon ”råkar” stå i vägen? Jag tror du väljer dina ord med omsorg och kalkylerar med en viss effekt.

      ”Barnpassning” är ett annat ord som jag tror du bör fundera över laddningen i.

      Ordet ”dagis” har jag själv inga problem med – ”dagisfröken” tycker jag av personliga skäl är en smula tröttsamt.

      Vem avgör vad som är tillåtet? I mina ögon är det den som har makten över det publika samtalet. Just i dag skulle jag nog vilja påstå att du äger tolkningsföreträdet.

      Gilla

    • Mats skriver:

      P.S. Har du sett mina frågor om det där kravet på 10 000:- ?

      Ditt svar var en smula otydligt och jag skulle gärna se att du utvecklade det.

      Gilla

    • Mats skriver:

      De här frågorna alltså:

      Zoran (eller LR) har svarat på twitter att kravet gäller alla lärare i grundskolan och gymnasiet. (Vi har haft svårt med kommunikationen förut, men jag kan inte tolka hans text på annat sätt)

      Jag är nyfiken på hur LR ser på de grundlärare som utbildar sig med inriktning mot förskoleklass och grundskolans tidigare år. Blir deras arbete 10 000:- mer värt för att barnen har fyllt sju år?

      Dessutom har vi problemet med alla lärare med dubbla åldersspår i examen. Hur ser LR på deras lönesättning? Idag jobbar många av dem i förskolan eftersom arbetsmarknaden ser bättre ut för fskl och behovet är större.

      Marknadskrafterna och lönesättning borde alltså tala för ett motsatt förslag – att uppmuntra folk att söka till en utbildning som leder till jobb!

      Ett tredje problem är att en del kommuner anställer gt-lärare som fskl. Organiserar LR dessa grupper? De har alltså examen men arbetar som obehöriga fskl.

      Jag menar att det är rimligt att förstå omfattningen av kravet innan vi tar ställning till rimligheten i det.

      Gilla

  2. Zoran skriver:

    Jag återkommer om 10000-Kronorsfrågan…

    Vill nu bara säga att dagisfröken kan jag lämna om du tar illa upp, absolut. Och barnpassning får jag kritik för på mycket nära håll att jag säger…

    Men för mig personligen är det allra viktigaste med dagis/förskola att jag kan arbeta och att någon tar väl hand om mina barn.

    Visst är den pedagogiska kvalitén viktig, men väldigt underordnad omsorgen. Som sagt tror jag det gäller för majoriteten av oss föräldrar.

    Hörs!

    Gilla

    • Morrica skriver:

      Det är du långt ifrån ensam om. Zoran, att döma av hur saken pratas om där jag hör samtalen. Tyvärr har det snarare blivit allt mer så, ju längre åren går, att det suckas över ‘skolifiering’ långt längre ner i åldrarna än vad som tycks mig riktigt sunt och rimligt.

      Gilla

    • Mats skriver:

      Jag är övertygad om att det går att diskutera lärande i andra termer än skolifiering, som i första hand handlar om skolliknande metoder.

      Hur kunskap utvecklas är ett stort ämne och jag tror de flesta inser att det har att göra med barnets allsidiga utveckling. Att då polarisera omsorg och utbildning vore inte bara dumt utan direkt farligt. Läroplanen är tydlig och uppdraget är likartat: Trygg, rolig och lärorik.

      I den bästa av världar samtidigt !

      Gilla

    • Mats skriver:

      Det gläder mig att det är andra än jag som försöker uppfostra dig! (”Learning by marriage”?)

      Som feminist borde du ha lärt dig att undvika de värsta trampminorna, men jag gillar din ambition att inte vara politiskt korrekt.

      Om det manliga nätverket någon gång skulle behöva en lobbyist tror jag att du är mannen. Vi är inte heller alltid helt politiskt korrekta.

      Gilla

    • janlenander skriver:

      Ja när det gäller förskolan är mitt primära intresse som förälder en riktigt god omsorg om mitt barn. Sen har jag personliga erfarenheter som gör att jag är helt övertygad om att omsorg kan brista kraftfullt om den pedagogiska biten fallerar. När kunskapsutvecklingen har brister så mår det lilla barnet dåligt.

      Gilla

  3. Janne skriver:

    Jag hoppar in här eftersom diskussionen är densamma som den vi just nu twittrar om (jag och Zoran, alltså, och pk-frågan).

    Jag blir också glad om du begränsar barnpassning och dagis till de kommunikationskanaler som är privata.

    Som jag dock försöker säga på twitter (med sviktande framgång?) så är det egentligen inte orden i sig som är problematiska, utan sammanhanget – d.v.s. när Zoran, vars yrke är presschef på LR, deltar i skoldebatten inom ramarna för såväl #merkateder som #skollyftet m.m. och där uttalar värderingar och bestämda åsikter om förskola och förskollärare långt utanför det annars relativt ofarliga användandet av ”dagis” och ”dagisfröken” och sedan bemöter kritiken med argumentet ”jag är förälder och vet egentligen ingenting om dagis/förskolan”.

    När det gäller ditt föräldraperspektiv kan jag dessutom bara bekräfta det. jag må vara förskollärare, men trots detta prioriterar jag också omsorgen om mina barn högre än det pedagogiska arbete som också bedrivs. Jag är en nöjd förälder om mina barn är glada när jag hämtar dem.

    Men det är ju å andra sidan inte det diskussionen har handlat om, eller hur?

    Gilla

  4. Mats skriver:

    Förskolan och skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och för en del barn är det livsavgörande med språklig, social, motorisk, intellektuell och emotionell stimulans i samhällelig regi.

    Vi vet att en stor del av barnens lärande sker innan skolstart och därför blir det absurt att se de här viktiga åren som en form av förvaring eller transportsträcka. Språkutvecklingen börjar inte när de får sin första skrivbok och pedagogerna värjer sig mot begreppet barnpassning. Utbildningen ser inte ut på det viset och jag tror att förskollärarkårens yrkesstolthet börjar växa i takt med att de känner samhällets förtroende.

    Sedan finns det barn med engagerade föräldrar som satsar mycket på att själva stimulera barnens utveckling på olika sätt. För de här barnen är nog inte personalens pedagogiska ambitioner av lika stor betydelse och jag anar att de oftast kommer att klara sig bra i skolan och livet. För dem handlar det antagligen om att få tid att hitta sig själv och utveckla en självständig identitet genom lek.

    Med det behövs lärare som kan se de här nyanserna och avpassa verksamheten efter barnens behov. Jag tror ingen vill ha en förskola där alla barn gör samma sak samtidigt (katederundervisning?). Då skulle jag också oroa mig för att personalen ”leker fröken” och reagera starkt som förälder.

    Den här maktkampen mellan olika traditioner rasar på de flesta institutioner och det kan vara så att nervösa pedagoger faller för frestelsen att överstrukturera en verksamhet för att imponera på föräldrar och ledning. Då kan det vara bra att påminna om att verksamheten ska bygga på barnens behov. Det är ett perspektiv som förpliktigar. Ingenting är svårare.

    Uppdraget är detsamma i skolan – det handlar om barnets rätt att utvecklas utifrån sina förutsättningar.

    Gilla

    • Janne skriver:

      Jag tror också att den övertydliga dokumentationen av barns lärande med rubriker som ”NATURVETENSKAP” eller ”FYSIKALISKA PROCESSER” kan ligga oss i fatet. Risken är att vi skrämmer vissa föräldrar att tro att vi glömt omsorgsdelen i vårt uppdrag.

      Jag har gått en kurs i ”pedagogisk dokumentation” detta läsår och samtidigt som den givit mig mycket, så finns den här imponerar-aspekten med och spökar hela tiden. Visa föräldrar, politiker, media hur viktiga och bra vi är och att vi är mer än bara barnpassning.

      Visst måste vi bli bättre på att förklara små barns lärande i förskolan, diskussionen med Zoran (hej!) visar detta med all tydlighet. Men jag är inte säker på att intensiv dokumentation är helt rätt väg att gå.

      Gilla

  5. Monika Ringborg skriver:

    Det talas en del om föräldrarperspektiv, som om det är det enda som räknas, när det gäller förskolans verksamhet. Men som icke förälder har jag en del förväntningar på det uppväxande släktet. Och att förskolan inte endast handlar om barnpassning eller omsorg, utan också har ett pedagogiskt innehåll. De som går på förskolan är framtidens elever och framtidens vuxna.

    Jag känner även ett ansvar för nästa generation, att barn och elever får samma möjligheter, oavsett föräldrars förutsättningar. Därför ser jag lärandet i gemenskap med andra som viktigt. För att det skall kunna ske, behövs en pedagogisk verksamhet.

    För mig handlar alltså inte förskolan om att den tar hand om mina barn när jag jobbar (eftersom jag inte har några) utan om att den är en del i samhällslivet som skapar möjligheter för andra människors att få en dräglig tillvaro och samma möjligheter till utbildning, utkomst, givande samvaro med andra. Och det gäller i allra högsta grad de barn som är på förskolan, inte bara deras föräldrar.

    Av ovanstående skäl anser jag inte att föräldrar har tolkningsföreträde av innehållet i förskolans verksamhet.

    Gilla

    • Morrica skriver:

      Och de barn som av en eller annan anledning inte går i förskola, får de generellt sätt sämre förutsättningar i skolan och livet, menar du?

      Gilla

      • Janne skriver:

        Det finns forskning som menar att det går att se positiva effekter på inlärnings- och anpassningsförmågan hos mellan- och högstadieelever som gått i förskola, jämfört med elever som inte gjort det.

        Huruvida detta beror på en kvalitativ förskoleverksamhet eller det faktum att de institutionellt ”otränade” hemmabarnen hade en tuffare skolstart vill jag dock låta vara osagt.

        Däremot vill jag inte påstå att skillnaderna är särskilt dramatiska.

        Gilla

        • Morrica skriver:

          Låter som ett område som raskt skulle behöva bli beforskat, finns det påvisbara positiva effekter behöver man förhålla sig till den saken.

          Gilla

        • Janne skriver:

          Kruxet är att det handlar om forskning över lång tid. Den undersökning jag syftar på följde alltså barn över en tidsrymd om 12 år, kanske mer.

          Förhoppningsvis pågår redan liknande eller kompletterande forskningsprojekt.

          Mats? Monika? Vet ni något?

          Gilla

        • Mats skriver:

          Sök efter den här kunskapsöversikten från Skolverket:
          Perspektiv på barndom
          och barns lärande
          En kunskapsöversikt om lärande i förskolan och grundskolans tidigare år

          Gilla

      • Janne skriver:

        Sista meningen glömde jag radera. Det var meningen att ersätta den med det som nu blev mittenstycket.

        Bara så ni vet.

        Gilla

      • Monika Ringborg skriver:

        Numera kanske en del får det på grund av att så många jobbar och de är få barn hemma om dagarna. Skillnad var när jag växte upp, då kryllade gatan av ungar. Och jag hade föräldrar som lärde mig mycket.

        Men, det går naturligtvis inte att säga varken bu eller bä om förutsättningarna senare i livet . Det jag talade om var barn som går på förskolan, inte alla barn och att de inte bara skall ha barnpassning. Och att ha möjligheter betyder inte att de uppfylls eller att man lyckas bättre i livet.

        Jag tror inte att jag direkt värderade det i bra eller dåligt.

        Gilla

        • Morrica skriver:

          Jag vill absolut inte vara näsvis, men jag förstår faktiskt inte alls vad det är du vill säga här, Monica. Skulle du vilja förklara det på ett annat sätt, det är sannolikt intressanta tankegångar. Precis som du säger är ju hur det var då, när vi var små, rätt ointressant när vi pratar om hur det är idag, så långt är jag med, men vad menar du sedan?

          Gilla

        • Janne skriver:

          Jag tänker vidare att i en skola för alla bör skillnaderna mellan förskola/inte förskola ändå kompenseras för så att den grupp som ev. har sämre förutsättningar får det stöd som behövs för att nå målen.

          Gilla

        • Morrica skriver:

          ”en skola för alla” är ett uttryck som alltid får mig att studsa, och jag måste fråga så jag inte missförstår dig. Menar du, med uttrycket, en enda skola som är så genialiskt finurligt utformad att den passar precis alla, eller menar du att det ska finnas så många olika slags skolor att alla har en sportslig chans att hitta den form som passar en själv där man befinner sig just då så bra som möjligt?

          Gilla

        • Janne skriver:

          Om du oroar dig för att jag förespråkar specialskolor för barn som inte gått i förskola kan jag lugna dig med att det gör jag inte.

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Jag oroar mig för att jag inte förstår hur du menar när du använder uttrycket, och därmed riskerar att misstolka dig helt. Nu vet jag att du inte menar att det bör inrättas specialskolor för de barn som växer upp utanför förskolegemenskapen, men jag är fortfarande osäker på vad du faktiskt menar?

          Gilla

        • Monika Ringborg skriver:

          Morrica

          Eftersom det skulle behövas skriva en hel uppsats om detta, blir innehållet i den här kommentaren alltför kort, men jag har försökt att få fram huvuddragen.

          I min första kommentar ville jag bara få fram att det inte är endast föräldrars angelägenhet om hur förskolan skall se ut, då den inte är isolerad från de övriga skolformerna och samhället i stort. Och även om man inte har egna barn kan man värna om barnen i ett samhälle, att de skall få de möjligheter som innebär att de kan få ett bra liv.

          Vi lever i ett fritt land och förskolan är inte en obligatorisk skolform. Vi kan därför inte tvinga någon att ha sitt barn i förskolan, även om de flesta nu har det på grund av att de måste yrkesarbeta. Eftersom de flesta har det står den inte lika fritt från den obligatoriska delen av skolan, då de som ansvarar för utbildningspolitiken räknar in den mer och mer som förberedande (det kan man tycka olika om). Vilket då kan få konsekvenser för barn som inte gått på förskolan. Men det var inget som jag tog upp i min första kommentar.

          Jag kanske egentligen tycker att alla barn skulle få möjlighet att vara på förskolan, i allafall ett antal år eller då och då, öppen förskola t.ex. med tanke på att barn som inte är med har svårt att få kamrater att interagera med numera. Men det finns iofs områden där många är hemma. Om jag haft egna barn, skulle jag valt förskolan och inte valt något alternativ till den. För att den har en pedagogisk verksamhet.

          Även om vi lever i ett fritt land, kan man inte som förälder kan se sina barn som sina egna. Speciellt inte om man väljer förskolan. Man kan inte säga att andra skall sköta sitt och mina barn uppfostrar jag själv. Och det är hur jag som förälder ser på förskolan som bestämmer dess verksamhet. Barnen blir ju de framtida vuxna och det är allas angelägenhet, som jag ser det!

          Vi kan först ta upp den krassa ekonomiska delen. Samhället finansierar både förskola, fritidshemsverksamhet och skola. Och vi är alla med och betalar och har då rätten att ha synpunkter på hur utbildningen skall organiseras och vilken kunskapssyn, människosyn och samhällssyn som den skall bygga på. Jag som inte har barn har också en skyldighet att vara med och finansiera denna verksamhet.

          Dessutom lever vi i en demokrati och utbildningspolitikerna väljs i allmänna val. Det handlar då om frågan om Vilken typ av medborgare vi vill ha – en som bara tänker på sig, eller en som är solidarisk, eller en som sköter sig och lyder auktoriteter, eller en som kan stå upp för sig själv och kritiskt granskar makten mm.

          Och det är nog först då, när vi är på det klara med vilken medborgare vi vill fostra som vi kan genom undersökningar få fram om barn som inte går på förskolan lyckas sämre än dem som gör det.

          Nu har jag inte tagit upp alternativen till förskoleverksamhet, för de finns ju naturligtvis. Föräldrar har ju rätt att välja vem som skall ta hand om barnen när de är borta.

          Men bortsett från vad vi kommer fram till, att barnen får sämre möjligheter om de inte är går på förskolan, kan vi aldrig tvinga in barnen. Det kan aldrig bli ett tvång att skaffa sig möjligheter.

          Jag anser att förskolan skall fortsätta vara frivillig, inte obligatorisk. Verksamheten skall inte skolifieras. Frågan är om den öht skall ses som förberedande till den obligatoriska skolan. Men det är min personliga uppfattning.

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Tack, Monika, nu förstår jag vad du ville säga! Janne, jag förstår

          Gilla

        • Mats skriver:

          Tack Monika!
          Du är prydnad för lärarutbildarkåren!
          (det ordet har jag aldrig använt förut – och muttrar över stavningsprogrammet som felmarkerar)

          Gilla

        • Monika Ringborg skriver:

          Tack Mats
          Det har jag aldrig hört förut – det värmde!

          Gilla

  6. Zoran skriver:

    Monika: Det har du all rätt att tycka. Men då kan inte heller exempelvis flskl ha tolkningsföreträde.

    Gilla

    • Janne skriver:

      Det behövs inget tolkningsföreträde, eftersom verksamheten finns tydligt beskriven i skollag och läroplan.

      Å andra sidan är verksamhetens innehåll förskollärarnas ansvar, så om man ändå vill använda termen tolkningsföreträde, så hamnar den i knäna på just förskollärarna.

      Därtill vill jag hävda att även om det finns en samhällelig vinst i möjligheten till barnomsorg (och även skola) så att föräldrar kan gå till sina arbeten, så är skolväsendet främst till för barnen och eleverna. Och med dem i fokus vore det oansvarigt att låta omsorgen stå i ensamt majestät i förskolan. Oavsett hur du eller jag prioriterar i egenskap av föräldrar.

      Gilla

  7. Zoran skriver:

    För mig är det just detta det handlar om. Jag reagerade som förälder på att det fanns tecken på att vissa inte var nöjda med det jag tyckte var det viktiga, utan lade mer tid och tyngdpunkt på ”undervisning” än på omsorg.

    Men jag tycker jag förklarat detta tillräckligt och låter denna debatt vara.

    Som förövrigt, för min del varit helt personlig och inte alls kopplad till mitt arbete på ett fackförbund för lärare i grundskola och gymnasieskola.

    Gilla

    • Janne skriver:

      Problemet är fortfarande att förklaringen inte räcker. Ditt uppdrag som presschef på LR skapar en i mina ögon rimlig förväntning på dig att du har större insikt i skolväsendet (även om ditt förbund inte riktar sig till lärare i förskolan) än dina tweets i frågan har visat.

      Därtill har diskussionen ju också gång på gång handlat om förskollärares rätt att ingå i lärarkollektivet. Så det finns absolut mer begravt i den här debatten än en förälder som har synpunkter på sina barns förskoleverksamhet.

      Gilla

  8. Zoran skriver:

    Vill också tillägga att jag uppskattar de senaste inläggen från Mats, Monika och Janne. Givande för mig som just förälder och intresserad medborgare. Nu känns ändå alla mina twitter- och blogginlägg meningsfulla, till slut.

    Gilla

  9. janlenander skriver:

    Både kunskap och omsorg är viktiga både i förskola och övriga skolan men jag tror att det är viktigt att komma in mot verksamheter med olika perspektiv. Skolan bör verkligen ha huvudperspektivet kunskap, utveckling och förberedelse för yrkesliv medan jag känner en oro för att de friare formerna av utveckling som är nödvändigt för små barn med långa dagar i förskolan blir eftersatta med ett sådant perspektiv för de allra yngsta.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s