Sydsvenskan granskar nätgranskarna

Katia Wagner och Andreas Ekström granskar de som reser runt och skrämmer upp föräldrar och lärare med skräckhistorier om nätets farlighet.

Nätskräcken säljer

Larmen duggar tätt om hur farligt nätet är.
En skapad rädsla som många tjänar pengar på.

» ”Jag tycker inte att jag skräms”

» Analys: En rädsla som säljer

Jag citerar långt:

Elza Dunkels är internetforskare vid Umeå universitet. Hon är bland dem som har svårt att ta Mats Andersson på allvar.
– Han har säkert ett gott syfte, och det är ett generellt problem i den här branschen. Personer som jag i egenskap av forskare tvingar kritisera för att de inte har på fötterna, de vill egentligen väl. Då blir jag den onda som kritiserar. Men Mats Andersson riskerar att skada mer än han hjälper, säger Elza Dunkels.

Hon fortsätter:
– Mats Andersson har hållit på länge men inte uppdaterat sig, det är mitt intryck. Ett exempel kan vara rådet ”använd inte din rätta identitet”, som många med honom ger. Men då måste man fråga sig hur det funkar i praktiken. Det är ju ett råd som inte är möjligt att följa på de flesta håll i dag! De största sajterna bygger på det sociala. På 90-talet trodde man att de här förövarna letade efter bilder de blev intresserade av, och sedan försökte hitta personen bakom. Något sådant fall har jag hittills inte stött på. Det handlar i stället om att folk umgås under sina rätta namn, även förövarna. Och så sker en tillvänjningsperiod innan ett övergrepp sker. Man skyddar sig alltså inte särskilt bra genom att vara anonym.

Elza Dunkels sammanfattar med att säga att Mats Andersson skrämmer föräldrar – som därför blir sämre föräldrar, eftersom de oroar sig för fel saker.

Viktiga frågor och ett mycket välskrivet reportage!

På 50-talet var vi mer oroliga för kioskdeckarnas dåliga inflytande. Tiderna skiftar mönstren består.

 

Frihet?

In his recent TEDxSinCity talk titled “Freedom to Learn,” Chaltain outlines the three questions that should be at the heart of every conversation about fixing our schools:

  • 1) How do people learn best?;
  • 2) What are the skills of a free people?; and
  • 3) What in the end does it mean to be free?

Låt oss tala om frihet! Det var länge sedan ämnet diskuterades i skolvärlden.

20110605-013121.jpg

Vem är egentligen feminist?

Mona Masri skriver spännande om kritiken mot Beyoncé. Hur sexig får en svart kvinna vara utan att omvärlden misstror hennes engagemang?
Länk

Kritiker älskar att säga att Beyoncé är hypersexualiserad (vilket jag håller med om), och att hon därför inte kan uttala sig om feminism (vilket jag inte alls håller med om).

Beyoncé ses enbart som ett objekt utan rätt till åsikter på grund av sin sexiga framtoning. Men när Lady Gaga dansar i stringtrosor och nätstrumpor ses det som ”frigörelse”. Skillnaden? Hudfärgen.

I boken ”Ain’t I a Woman?” skriver professorn Bell Hooks att svarta kvinnor än i dag påverkas av stereotyper som grundlades under slaveriet, då vita kvinnor utmålades som rena oskulder, medan den svarta kvinnan fick anta rollen som förförisk hora. Med andra ord: den svarta kvinnans kropp är alltid mer sexualiserad och nedvärderad än den vita kvinnans kropp.

En version med annan dansgrupp:

 

“Old fashioned one-on-one interaction…”

Många oroar sig för svensk skolas sjunkande kvalitet och teorierna om anledningen skiftar. Jag gillar den här lagom förenklande artikeln i The telegraph

Mrs Goddard Blythe, director of the Institute for Neuro-Physiological Psychology in Chester, said many early developmental problems could be overcome with old fashioned one-on-one interaction between parents and children.

Singing lullabies and using music gets a baby ready for language at a young age, while reading fairy tales can teach children moral behaviour and empathy, she said.

Det mesta låter bättre på engelska.

 

Den likvärdiga skolan och konkurrensen

Många talar sig varma för en likvärdig skola och jag hör till dem som gärna ser skolan som en utjämnare av samhällets orättvisor. Alla barn har rätt till en bra skola och engagerade lärare. Vi kunde inte vara mer överens om det. Problemet är att uppväxtvillkor och förutsättningar är så olika.

Jag kan inte (djupt inne i min mörka själ) låta bli att tänka på friskolornas ibland skyddade världar när jag ser den här filmen:

Skollyftet – förskoleraset? – Uppdaterad med länk

I Sydsvenskan läser  jag om hur de nationella satsningarna på att höja elevers skolresultat har resulterat i att resurserna styrts mot skolan. I Rosengård har förskolorna inte fått ett öre av de 12 öronmärkta (se kommentar) miljonerna. Förskolecheferna beskriver svårigheterna att rekrytera kompetent personal.

Länk 1 Länk 2

Margaretha Müngersdorff tycker inte det är konstigt att så många av stadsdelens elever inte blir behöriga till gymnasiet.

– All forskning visar att om ett barn inte lär sig sitt modersmål i tidig ålder är det mycket svårare att lära sig sitt nya språk och tillgodo­göra sig kunskap i skolan. Modersmålsstödet till förskolebarnen borde vara mycket större.

Hon har en egen teori om varför inga av alla miljontals kronor har gått till förskolorna under årens lopp.

– Man får inte betygsätta eller utvärdera barns utveckling på förskolan. Därför är det svårt att mäta om en satsning har gått bra eller dåligt. Att satsa på eleverna i högstadiet är enklare, deras kunskap kan mätas i slutbetyget.

Under tiden fortsätter ett av lärarfacken att anklaga förskollärarna för att ha lagt beslag på löneutrymmet.

Mors dag!

Vi är inte så bra på fira Mors dag i vår familj, men jag lyckas ändå ringa mamma i morse och gratulera på den stora dagen. Hon låter glad och jag ägnar en stund åt att fundera över vad hon lärt mig.

På bilden är jag tre år och har varit på maskerad i höghuset i Bagarmossen. Mamma sydde narrdräkten och jag undrar hur hon tänkte? Var fick hon idén ifrån? Och hur lyckades hon fylla de där långa hornen i mössan?

Det är jobbigt att spela pajas och jag ser väldigt trött ut. Kanske är tryggheten extra viktig för den som tänker utmana normer?

Mer politisk än så blir jag inte idag.

 

 

 

Gudrun + Pär = Sant?

Jag läser Gudrun Schymans och Martina Nilssons urladdning mot Pär Ström i Sydsvenskan:

Ström går inte alls mot strömmen. Han simmar som fisken i vattnet i den ström av förnekanden av forskning kring kvinnors villkor som florerar. Och han stämmer in i den brölande kören av förakt för genusvetenskapen. Det är mainstream att, som Mats Skogkär, hävda att Det genusindustriella komplexets problemformuleringsprivilegium behöver utmanas.”

Oj, Det var värst. Och ledarskribenten Skogskär fick sin släng av sleven. Per Ström svarar på Genusnytt och om han brölar så är det ganska diskret.

Jag undrar hur det är att möta Gudrun Schyman i debatt? Hon lär ha ett sjätte sinne för när någon tänker avbryta henne och igår avslöjade hon sitt hemliga knep för en skara informatörer i Lund.

I tidningsartikeln ovan använder hon samma knep i skriftlig form. Inga sprickor i den muren.

Jag är rädd att Gudrun och Pär behöver varandra. Vi andra hukar i buskarna

Det är lite dimmigt just nu… (uppdaterad)

Jag känner mig vilsen och funderar över vad som är viktigt i barns liv. De starka reaktionerna på svd-artikeln om fri lek och genuspedagogik skrämmer mig och jag tror det är dags att tona ner retoriken. Kanske är maskulinitet ett alldeles för svårt och laddat ämne? Bara tanken på att beskriva någon utifrån kön tycks vara tabu – å andra sidan står en högljudd antifeministisk lobby som tar alla chanser att förlöjliga det statliga jämställdhetsarbetet. En bekant skriver att jag är orättvis mot genuspedagogerna och att de inte alls strävar efter “könsneutral” verksamhet. Det kanske är sant, men varför tryckte då Torbjörn Messing från DEJA på detta som ett centralt krav?

Snart ska jag möta Ingemar Gens och Gudrun Schyman i en debatt om pojkars villkor i förskola och skola. Då måste jag nog ha bestämt mig för hur ideologisk jag vill vara.

Jag lutar mig fram mot spegeln och andas på glaset. Bilden löses upp och det känns ganska bra.

Handen! Vems är handen?

Uppdatering:

Leker barnen det de själva vill eller det de förväntas leka? Det blir debatt om ifall vuxna ska få styra barnens lekar så att de blir jämställda och rättvisa? Tinni Ernsjöö Rappe, skribent och författare och Johan Ingerö, liberal skribent medverkar. 16-timmen

Idag lyssnar jag på Studio 1 klockan 16