The decision to end a stable relationship for abstract rather than concrete reasons (“something was missing”), I see now, is in keeping with a post-Boomer ideology that values emotional fulfillment above all else. And the elevation of independence over coupling (“I wasn’t ready to settle down”) is a second-wave feminist idea I’d acquired from my mother, who had embraced it, in part, I suspect, to correct for her own choices.
Radioprogrammet Kropp & själ diskuterar manlighet på ett spännande sätt. Den inbjudne andrologen berättar om forskningsläget kring testosteronbehandling och drar paralleller till hur bruket av östrogen bredde ut sig under 90-talet.
En kvinnlig läkare talar om 40-talisterna som en grupp med höga anspråk på livet. När de väntade barn blev smärtfri förlossning och bra barnomsorg prioriterade frågor. När kvinnorna kom i klimateriet restes krav om en behaglig övergång och östrogen förskrevs under lång tid i okontrollerade former.
Idag diskuteras testosteron som behandlingsmetod för män med diffusa besvär. Skräcken för åldrandet tar sig olika uttryck.
Ingemar Gens är inbjuden för att tala om den utsatta manligheten och han inleder med att slå fast att det går illa för män som grupp. Ur ett historiskt perspektiv kanske påståendet har sin giltighet men det kan också uppfattas som ett förlöjligande och förminskande av ett verkligt problem.
Han beskriver kvinnors intåg på de traditionellt manliga arenorna och diskuterar också partnervalets betydelse. Under det senaste 100 åren har ungefär 15% av kvinnorna levt barnlösa genom livet – motsvarande siffra för männen är 25% och den ökar. Om vi lägger till de män som inte har kontakt med sina biologiska barn närmar sig talet 40%.
Det råder alltså en hårdare konkurrens mellan männen om att få para sig och kvinnorna tenderar att bli allt mer kräsna i sina val. De attraktiva egenskaperna makt, styrka och status tycks vara ytterst viktiga och få kvinnor kan tänka sig att gifta ner sig klassmässigt. Eftersom många kvinnor idag uppnår hög utbildning och status innebär det också att utbudet av attraktiva män minskar.
Relativt få män bildar familj med många kvinnor. Många män misslyckas på partnervalsarenan.
Frågan är vilka slutsatser Ingemar Gens drar av detta? Är det rimligt att förklara krig mot de traditionella manliga könsrollerna om det innebär att attraktionskraften minskar? Det är ett högt pris och vinsterna är oklara. Genuspedagogikens politiska agenda gör mig förvirrad och jag ser ett problem i tendensen att skuldbelägga olika former av manlighet som inte passar in i skolans värld.
Jag jobbar med en kurs som försöker ringa in omsorgsbegreppet i förskolan. Det är ett svårt ord och många blir oroliga inför den här dimensionen av det pedagogiska arbetet. Den svenska modellen bygger på att pedagogik och omsorg är både möjligt och nödvändigt att förena. Det blir då två aspekter av det goda mötet mellan barn och pedagog.
Samtidigt är det intressant att se hur bilden av samhället som omsorgsgivare har vuxit fram. Idag menar många att det är självklart att det goda samhället ska på sig ett stort ansvar för barns vuxenblivande och en del undrar över vad som hände med föräldrarna?
Vi diskuterar bilderna av hur det var för när barnen ibland lämnades ensamma under tiden då föräldrarna arbetade. I Hylands ABC 1966 sammanfattades oron:
NYCKELBARNET sa till pappan Far, jag såg din fru i trappan
Nyckelbarn syftade alltså inte på att barnet var en nyckelkompetens inom det entreprenöriella lärandet – nej här handlade det om ett barn som hade en så kallad “hemmanyckel”. Hemmafrun hade rymt och förskolorna hade ännu inte byggts ut.
Jag möter vuxna personer som aldrig hört uttrycket “nyckelbarn” – för dem verkar det vara en helt osannolik tanke att barn skulle vara hänvisade till sig själv när föräldrarna arbetar. Det kan vara en klassfråga.
Det är något tafatt över anslaget. Vi har en lag som föreskriver att alla barn ska bli godkända och ger stora maktbefogenheter åt en myndighet som ska kontrollera skolorna. Ändå sjunker resultaten och skillnaderna ökar.
Analysen är grund och famlande. Kön, klass och utbildningsbakgrund nämns, men till sist verkar det mesta handla om förväntningar och krav.
En hädisk tanke är att det inte handlar om mer styrning och kontroll. Jag tror att en del av de här åtgärderna motverkar sitt syfte och i praktiken bestjäler lärarna på möjligheten att arbeta utifrån barnens intressen.
I pojkdiskussionen intet nytt:
Men nu ska man börja analysera statistiken. Till det har kommunen anställt Mats Burström. Han tror att skillnaderna mellan pojkars och flickors resultat i skolorna bland annat handlar om vilka förväntningar man har på de olika könen.
– Jag tror att framför allt pojkarna har man haft för låga förväntningar på. Man har krävt mer av flickorna.
Ingen kan ge oss några klara svar på varför det ser ut som det gör.
Det kan vara en klassfråga. När jag gick min utbildning var majoriteten av studenterna helsvenska medelklasskvinnor. De kulturella referenserna var enkla. En del av dem kanske lite väl självklara.
Jag är lite förbluffad över med vilken iver amerikanska skoldebattörer producera listor över allting. Ofta handlar det om käcka råd som i sin infantila förenkling lämnar en besk eftersmak . Samtidigt gillar jag tanken på att bryta ner komplexa problem till något hanterbart.
Skolan ska inte bara leva upp till kunskapsmålen utan också ge barn och unga sunda värderingar. Den bör vara karaktärsdanande, skriver KD-ledaren Göran Hägglund på Dagens Nyheters debattsida…..
Filmen väcker motstridiga känslor inom familjen. Jag älskar den lille elektrikern och tänker att här har vi en intressant form av manlighet. Självständig och beslutsam. Kanske inte så flexibel, men med ett hjärta som klappar för djuren. (kanske inte råttan)
Jag blir generad av utstuderad kvinnlighet. Samtidigt bejakar jag alla människors rätt att experimentera med sitt utseende. Men gör mig en stor tjänst: säg inte att patriarkatet tvingar er att:
Måla läpparna
Förstora brösten
Använda högklackade skor
Tatuera svanken
Pierca naveln
Raka benen
Maja Bredberg säger det mycket bättre!
Läroplanens formuleringar om att motverka traditionella könsmönster verkar vara hämtade från en annan planet.
Tysta tankar 