Vi oroar oss för olika saker!

Läs artikeln om hur amerikanska förskollärare ser på de nya studenterna!

Det kan vara en klassfråga. När jag gick min utbildning var majoriteten av studenterna helsvenska medelklasskvinnor. De kulturella referenserna var enkla. En del av dem kanske lite väl självklara.

Det finns kunskaper som inte åldrats i skönhet!

Om Editor

http://tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Webmaster http://etenjournal.com Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Detta inlägg publicerades i Estetiska processer, Förskola, Högskola, Lärarutbildning, Skola, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till Vi oroar oss för olika saker!

  1. Morrica skriver:

    Är det verkligen olika saker? Är det inte samma sak ni pratar om, egentligen, du och artikeln?

    Barn som växer upp relativt isolerade i hemmet, vare sig det är med välmenande bullmammor, långt ute på landet eller i nedsliten förort, utan rim och ramsor, utan barnböcker, utan sånger, utan möjlighet att öva på samspel och samarbete med människor från andra familjer, från andra sociokulturella sammanhang än de själva etc står sämre rustade när de börjar skolan, och många kämpar i motvind hela sin skoltid. De av dessa barn som väljer att satsa på en bana som förskollärare tillhör ofta gruppen studerande som beskrivs i artikeln – deras vokabulär är fattigt, de saknar nödvändiga referensramar etc.

    Gilla

    • Mats Olsson skriver:

      Hmmm… Du har rätt. Det finns vissa saker som är ganska enkla att konstatera brister kring (läs- och räkneförmåga) och som det är möjligt att kompensera genom målmedvetet arbete.

      Jag vill inte verka defaitistisk men jag tror det är svårare att förklara sagornas betydelse för någon som inte upplevt dem.

      Gilla

      • Morrica skriver:

        Svårt, kanske, men omöjligt – långt ifrån. Området är inte obeforskat, tvärtom finns det goda möjligheter för den som så önskar att få en uppfattning om sagors och berättelsers betydelse på olika nivåer och inom olika områden i människors liv och tillvaro. Jag skulle inte bli förvånad om det också finns undersökningar av vilken effekt sagostunden som sådan har, såväl den i grupp som den individuella, personliga .
        Den upplevda känslan, däremot, är svårare att förmedla.

        Gilla

      • Mats Olsson skriver:

        Allt är möjligt – problemet är nog att de som konstruerade den nya lärarutbildningen inte hade det här i fokus.

        Estetiken riskerar att bli små dekorativa färgklickar mellan de verkligt viktiga ämnena.

        Försvinnande små.

        Gilla

        • Morrica skriver:

          Det vi pratar om här, är det en estetisk aspekt? Nu förstår jag inte riktigt hur du tänker?

          Gilla

        • Mats Olsson skriver:

          Estetik skulle kunna vara ett sätt att dela gemensamma erfarenheter i en form som vi i brist på bättre ord kallar konstnärlig. De barn som har upplevt kultur under barndomen kanske har bättre förutsättningar att använda använda kulturella uttryck i sin undervisning.

          Gränsen mellan producent och konsument är löslig och jag tänker att läraren för att bejaka barnens kreativitet måste ha kontakt med sin egen – och då är goda upplevelser en dold kraftkälla. De här sångerna betydde mycket för mig – de vill jag föra vidare till nya generationer.

          P.S. Jag förbereder en föreläsning om fostran och omsorg genom musik och prövar olika tankar!

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Tja, det är ju en aspekt av sångerna. En annan, icke försumbar, är hur viktiga sånger och ramsor är för läsinlärningen, och i förlängningen litteraciteten.

          Gilla

        • Mats Olsson skriver:

          Jo – det finns en stark vilja hos många att nyttiggöra de estetiska ämnena. Därför måste vi vaka över det ämnesspecifika innehållet innan de reduceras till allmänna hjälpgummor till de så kallade viktiga ämnena.

          Många musiklärare lockas av höjd status om de lyckas samarbeta med andra ämnen. Musik är mer än träning av färdigheter.

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Men Mats, det ena utesluter inte det andra!

          Att rim och ramsor, sånger och sagor har betydelse för såväl språkutvecklingen som läsning, skrivande och litteracitet förminskar inte i någon mån den estetiska betydelsen! Det är inte heller något ”nyttiggörande”, utan ytterligare en aspekt.

          Ämnesavgränsningarna är ju inga alligatorfyllda vallgravar, ämnen går hela tiden in i varandra, möts, berikar, kompletterar och samverkar. Det är en bra sak, inget hot.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Rigorösa kursplaner innebär att kraven på den undervisande läraren ökar. Dessutom måste det finnas en dokumentation som visat var och när ett visst centralt innehåll behandlats.

          För musikläraren innebär det kanske en statushöjning att ackordsföljder och basgångar har lyfts fram som kunskapskrav och jag är glad att de ämnesspecifika kunskaperna har formulerats i kommunicerbar form.

          Men bilden av den glada musikläraren som alltid vill ämnesintegrera kanske naggas i kanten om de här målen ska tas på allvar?

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Jag förstår inte riktigt din ståndpunkt, måste jag ärligt säga, det låter nästan som om du säger att musiklärarens ställning på något vis hotas av att det jobb h*n gör är betydelsefullt för utvecklingen i andra ämnen också? Borde det inte vara tvärtom?

          Gilla

        • Mats skriver:

          Marner och Örtegren utvecklar problematiken här:
          http://www.skolverket.se/publikationer?id=1825

          Jag tror att det är många musiklärare som offrar sitt ämnes egenart i en iver att bevisa det går att använda för allmänt lärande.

          Musik är inte bara trevligt – det är nyttigt också!

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Det är ju lite tråkigt att man gör så. Hur kan det komma sig? Och vad kan man göra åt det? Vi kan ju inte gå omkring och låtsas som att sång och musik, rim och ramsor, rörelselekar och klapplekar INTE är viktiga för språkutvecklingen och läsinlärningen för att på något vis visa att musik är viktigt i sig själv, det blir ju bara dumt!

          Gilla

        • Mats skriver:

          Ja det blir ju verkligen dumt! Särskilt för oss som tror att musik är både viktigt som eget ämne och som mötesplats och redskap.

          Tyvärr tror jag att hierarkierna är starkare än idéernas kraft och att många musiklärare därför riskerar att gå i den där fällan som heter ”status genom tydliga och mätbara mål”.

          Jag letar efter exempel på att barn har fått stödundervisninmg på grund av att de riskerar att inte uppnå målen i i musikämnet!

          Gilla

        • Morrica skriver:

          I den fällan är de i gott sällskap av lärare från alla möjliga discipliner.

          Musik är viktigt! Som mötesplats, som redskap, som kulturbärare och kultur, som ämne och som fenomen. Dessutom är musik viktigt för språkutvecklingen. Alltihopa på en gång, utan att det ena på något vis skymmer det andra. Allt annat är rent snömos, och inte mycket att få fnatt över.

          Det innebär INTE att musiklärarna måste jobba ämnesintegrerat stup i hela tiden (men de får om de finner att det gynnar eleverna, såklart), men törhända innebär det att musiklärarna behöver få veta att och hur deras ämne också påverkar utvecklingen i andra ämnen. Inte för att ändra sin undervisning eller sitt arbetssätt, men kanske för att kunna navigera runt den där fällan du nämnde.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Fnatt behöver vi inte få.

          Jag handleder studenter som skriver examensarbete om musiklärares inställning till kunskapskraven i den nya läroplanen. Det finns en viss oro över att ämnet ska bli ett färdighetsämne och många tycks vilja elda under tanken på musik som bildning.

          Men det finns ingen anledning att polarisera – frågan är vilken tyngd vi tillmäter kursplanen i ett ämne där läraren möter barnen 40/minuter per vecka? Jag tror det blir nödvändigt att göra vissa prioriteringar – särskilt om det krävs ett stabilt underlag för betygsättning i åk 6.

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Jag är ingen musiklärare, jag har ingen aning – tillräcklig tyngd, hoppas jag? Det tycks mig som om du försynt antyder att det kan vara så att blivande musiklärare inte riktigt känner att de själva i just sin roll som musiklärare kommer att ha tillräcklig tyngd för att kunna hävda sig, utan försöker fundera ut hur de ska kunna öka på denna tyngd genom att lägga på och lägga till andra aspekter? Missförstår jag dig?

          Gilla

        • Mats skriver:

          Inte riktigt!
          De som skrivit kursplanen är säkert passionerade musikälskare som har sett chansen att trycka in lite käpphästar i det centrala innehållet.

          Konsekvensen blir inte den avsedda kvalitetshöjningen utan en vanöig banal stoffträngsel och i förlängningen en nervös och stressad musiklärare som inte har tid att samarbeta med andra lärare eller lyssna på vad barnen vill och behöver.

          Visst diskuterar vi lärares frihet i förhållande till kunskapskrav?

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Om du vill.

          Och när jag då säger att den är större än man kan få intrycket av i debatten så får jag på nöten. Men det är den ändå.

          Gilla

        • Mats Olsson skriver:

          Jag skulle aldrig ge dig på nöten för ett sådant påstående och är beredd att hålla med dig.

          Däremot tror jag att vi måste fundera vidare över vad vi menar med ”frihet”. Det är väl ungefär som med de ”Allmänna råden” – du måste kunna bevisa att ditt sätt är bättre än det rekommenderade!

          Jag tror det är lättast att följa den enkla vägen. Anpassa dig till skolkulturen, följ läroboken, anpassa din undervisning till examinationsformen – det krävs en hel del mod och integritet för att utforska den där friheten som vi båda menar finns där. Som en dold diamant?

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Kan det vara så att du precis satte ord på en av de svårfångade skillnaderna mellan en duglig lärare och en bra lärare?

          Gilla

        • Mats Olsson skriver:

          Det händer att jag ser den skillnaden och försöker förklara den för studenterna.

          Många är nöjda med att vara ”dugliga” – jag måste nog vänja mig vid ordet. Vi brukar tala om en utveckling från novis till professionell och lutar oss mot Gunnar Handals tankar om reflektionens betydelse.

          Men jag är inte helt nöjd med ordet professionell heller. Det är svårt att sätta ord på de här kvaliteterna och vi vill inte gärna hamna i kriterierlistor på önskvärda egenskaper!

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Vill vi prata om skillnaderna måste vi ha ord för dem.

          Det är ingen skam att vara duglig. Good enough räcker långt, i många av begreppets aspekter, och når man dit har man nått långt.

          Gilla

        • Mats Olsson skriver:

          Jag tror vi har en obehaglig tendens att romantisera nyutbildade lärare som förändringsagenter – de ska liksom representera framtiden och skolutvecklingen innan de har hittat sion egen roll.

          Håller helt med – älskar good enough! Och hatar uppdraget att sortera blivande lärare i G och VG.

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Att sätta betyg är inte kul, men det är ett ansvar vi tagit på våra axlar när vi accepterat läraruppdraget. Är vi inte beredda att göra det efter bästa förstånd bör vi överväga att byta yrkesbana.

          Jag vet inte vilka du menar med ”vi”, men måste faktiskt hävda ännu en ståndpunkt som brukar resultera i att jag får på nötet (inte av dig, dock, och det högaktar jag dig för!): nyutexaminerade lärare behöver stöd och ibland vägledning innan de funnit sina sjöben – ansvaret för att vara förändringsagent ligger på oss alla, ända in till vår sista arbetsdag. Slår vi oss till ro i uppfattningen att det vi lärde oss för 250 år sedan det duger fortfarande, då halkar vi raskt ner från nivån ‘duglig’ mot nivån ‘inaktuell’, ja rent av hela vägen ner till ‘irrellevant’ om vi inte är försiktiga.

          Gilla

        • Mats Olsson skriver:

          Bra uttryckt!

          Jag är väl medveten om min skyldighet. Min avoghet mot betygsättning handlar mer om att jag menar att det är ett tveksamt sätt att höja statusen hos kåren.

          Om läkarutbildningen kan hantera kvalitetsfrågan utan graderade betyg borde vi inom skolvärlden också kunna klara det. Fast nu urholkas värdet av examen ytterligare genom provår. Kanske blir det en sorts AT-tjänst och då mer avgörande för framtida anställning än kursbetyg?

          ”Vi” är en klumpig omskrivning för dem som hänfaller åt en allmän ungdomsromantik. Erfarenhet är bra – nästan alltid!

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Tack.

          Jag tror dessutom man biter sig själv i svansen om man tror att betygen har något med denna ständigt återkommande status att göra. Att höja status hos kåren ligger på kåren själva – och det handlar bland annat om att många fler än några få höjer sig över ”duglig”. En duglig kår får en duglig lön och ungefär samma satus. Varken mer eller mindre. Vill man högre måste man göra sig förtjänt av det. Själv. Ingen kommer att göra det åt oss.

          Så surt är det.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jag tycket inte det är surt.

          Kanske är det illusionen av rättvisa som lockar? I en hundragradig skala skulle alla nyanser fångas och varje förändring registreras.

          Har jag berättat om studenten i kanada som hade 99,9 i slutbetyg? Rubriken i tidningen var:
          HE WAS 0,1 % FROM PERFECT!

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Vilken illusion av rättvisa? Pratar vi om betyg eller status nu?

          Gilla

  2. Pingback: Förskolan betydelsefull för skolresultat « You're no different to me

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s