Dagens historiematerialistiska betraktelse

Radioprogrammet Stil är alltid spännande. Jag har aldrig tidigare funderat över sambandet mellan flygvärdinnor och dansband.

Länk

På 70-talet hatade jag dansband. De stod för allt jag tyckte illa om. Musiken var förfärlig. Texterna var bedräglig verklighetsflykt och – värst av allt – kläderna var höjden av smaklöshet med grälla färger och osannolika kragar.

20111203-100129.jpg

På den goda sidan fanns proggen där musikerna var naturliga och sjöng om angelägna ämnen.

När jag lyssnar på intervjun med dansbandsmusikern från Garvis inser jag att det inte var ideologin som styrde utan ekonomin. Skatteverkets stränga regler för vilka kläder som var möjliga att dra av styrde klädvalen. Det gällde att ha kläder som absolut inte var möjliga att använda i vardagliga sammanhang – clownkläder och maskeradkläder var säkra kort.

Missa inte bildspelet på Stils hemsida.

Men flygvärdinnorna verkade ha kul.

20111203-100048.jpg

Vett blev plantat?

Jag lär mig något varje dag. Den här frisen öppnade dörren till en magnifik dikt.

20111202-172901.jpg

Där låg ett skimmer över Gustafs dagar,
fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,
men det var sol däri, och, hur du klagar,
var stodo vi, om de ej varit till?
All bildning står på ofri grund till slutet,
blott barbarit var en gång fosterländskt;
men vett blev plantat, järnhårt språk blev brutet,
och sången stämd och livet mänskligt njutet,
och vad Gustaviskt var blev därför även svenskt.

Jag är inte säker på att min bildning räcker till för att helt njuta av Tegnérs skaldekonst.

Den oproblematiska mångfaldstanken

Jag är bekymrad över att ha blivit inknuffad i ett biologistiskt hörn. När jag säger att pedagogens kön spelar roll för verksamhetens utformning – då väser genusvetarna att det viktigtaste inte är vad som finns mellan benen.
– Ingen pedagog blir väl bättre bara för att han har snopp?

Det är inte svårt att hålla med.

Samtidigt möter jag ofta pedagoger som har en ganska avslappnad syn på  mångfald och olikheter inom personalgruppen.
– Jag och min kollega samarbetar bra. Vi representerar olika kön och generationer. Tillsammans kan vi skapa en bättre verksamhet. Våra erfarenheter kompletterar varandra.

Problemet är att i den sekund du tar ordet olikheter i din mun har du också konstruerat bilden av  “den andre”. Vad är det för egenskaper och förmågor vi kopplar till kön!

Kanske är det dags att stå upp för olikheternas avgörande betydelse  för kvalitet.

– Speak now or forever hold your peace!

Låt oss prata om allt utom lärarens kön!

Jag har inte hört alla de 30 programmen i radions serie om den orättvisa skolan.

Här är en länk till sammanfattningen.

Det är något av en prestation att undvika frågan om huruvida könsbalansens i lärarkåren
betyder något för de sjunkande resultaten. Jag lyssnar på Heikkiläs trötta analys av förväntningarna och undrar när någon ska lyfta blicken till att diskutera innehåll och arbetsformer. Nu kämpar landets pedagoger mot en psykologisk väderkvarn – pojknormen.

“Många pojkar begränsas av pojknormen där konkurrens, tävling och att inte visa känslor, för varandra eller för vuxna, är centrala delar. För att lärande ska vara möjligt också för pojkar, och för att de sedan ska kunna prestera bra i skolan, behöver just dessa karaktäristiska pojkdrag nyanseras och motsägas.”

Har jag missat något program med en alternativ vinkel?

20111128-205623.jpg

Om metaforerna inte hade krockat hade jag gärna pekat på den där elefanten som står i klassrummet.