I en annan tråd diskuterar vi idrottens för- och nackdelar.
En pojke i tioårsåldern från Stockholmsområdet blev övergiven av sin far sedan Storvreta Cup i innebandy avslutats i Uppsala. Enligt pojkens pappa så hade sonen spelat så dåligt att han inte fick åka med hem i bilen.
Jag brukar inte förfasa mig. Idag gör jag det.
https://twitter.com/sakine/status/155568562243772417
Jag är glad att Sakine Madon lyfter den här aspekten. Det finns hopp för feminismen.
Men dessa “radikala” tankar som att kvinnor helt utan egen vilja opererar brösten påminner om när folk trodde att kvinnans själ kunde blåsa bort om hon åkte tåg. Tänk, så synd det är om denna sköra varelse, som omöjligen kan tänkas fatta rationella beslut. Skulle män som knaprar anabola dumförklarats på samma sätt hade skribenten ifråga skrattats ut på fem röda.
Nu är det snarare normalt – för att inte säga självklart – för feminister att framhäva kvinnans påstådda svaghet. Rena motsatsen till den feminism jag föll för.
Första gången jag reagerade för den här tendensen var när jag som ung läste löpsedeln “Hon var tvungen att prostituera sig för att kunna köpa en häst”.
Låt oss fokusera på verkligt förtryck. Det finns.
Min vän Bibi Häggström befinner sig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Jag hoppas ni vill läsa och sprida hennes rapport. Rapport_nr_2 som pdf
Omringade och isolerade för 12 miljoner kronor
Av Bibi Häggström i Betlehem Al Walaja
De kommer att bli omringade och isolerade till en kostnad av nästan tolv miljoner kronor. Enda vägen ut kommer att bli den tunnel som den israeliska staten just nu bygger. – Det jag är mest rädd för nu är att de kommer att sätta dit en port också och låsa den när det behagar, säger Omar Isar Hajajlah.
Det handlar om familjen Hajajlah i byn Al Walaja, fyra kilometer nordväst om Betlehem. Mamma, pappa och tre söner, 10, 8 och 2 år. De bor gudomligt vackert längst ute på en bergskant. Utsikten har dock förändrats under åren. Tittar man åt ena hållet ser man den stora bosättningen Gilo, tittar man åt andra hållet kan man ana den gamla Al Walajabyn som byborna tvingades lämna 1948 (se länk nedan). Utsikten framöver kommer att bli än värre. Några hundra meter från familjens hus byggs muren som kommer att omringa hela byn. För sydost om den ligger en annan bosättning, Har Gilo.
I total kläm har familjen Hajajlah hamnat. Den israeliska staten vill ha dem på ”rätt” sida muren, alltså på den palestinska. Lösningen just här blir då att det byggs ett tio meter högt elstängsel på tre sidor om familjens hus, bergsbrant på den fjärde. För att de ska komma ut på den ”rätta” sidan byggs just nu en tunnel, enbart för denna familj.
– Mina barn kommer att leva i ett fängelse, säger Omar Isar Hajajlah. För med stängslet och tunneln kommer det även att bli ytterligare restriktioner för eventuella släktingar och gäster som vill komma. Ingen får tillstånd att övernatta hos familjen, inte heller får någon stanna efter klockan 18. – Vi brukade ha många gäster, särskilt på våren då det är som vackrast här. Redan nu har folk börjat bli rädda för att komma hit, säger han. För fem år sedan fick de reda på att deras mark skulle konfiskeras och att muren skulle byggas. Sedan dess har de varit i Israels Högsta domstol elva gånger men hittills har domstolen dömt till Israels favör, trots att familjens papper är i ordning och att de kan visa att delar av huset byggdes före 1948. – Vi orkar kämpa. Gud ger oss styrkan, det är ju vårt hus, säger Iman Hajajlah, när hon bjuder oss på te. Under åren som gått har familjen fått olika erbjudanden från den israeliska staten. Exempelvis att de kunde sätta vilket pris de ville för huset och marken, eller att israeliska staten skulle hyra huset och marken i 99 år för stora pengar, eller att familjen skulle få ett nytt hus i Betlehem. – Jag vill ha mitt hus och min mark, inga miljoner i världen kan ändra på det, säger Omar Isar Hajajlah. Delar av tunneln är redan byggda, om tre månader räknar familjen med att de kan vara instängda. Ytterligare en konsekvens blir att barnen får en mycket längre skolväg när familjen blivit omringade och endast en väg ut. Nu har de en dryg kilometer till skolan vid klostret i Cremisan, när stängslet är på plats blir det över en mil i omväg, utan skolbuss. – Det är för sent att tala om min framtid, jag är 45 år, men för mina barn ser det väldigt mörkt ut, säger Omar Isar Hajajlah.Omar Isar Hajajlah med tvåårige sonen Mohammad vid första delen av den tunnel som kommer att isolera hans familj.
För ytterligare fakta om Al Walaja se :www.unrwa.org/userfiles/2010070915338.pdf
Fakta om muren:
Längd i kilometer Färdigbyggd: 434
Under konstruktion 60 Konstruktion inte påbörjad: 213
Totallängd 707 Källa: FN-organet OCHA 2011. För ytterligare information om muren se: http://www.btselem.org/separation_barrier/statistics Kostnaden för hela muren beräknas, av flera olika organisationer, till cirka 2,1 miljarder amerikanska dollar, dvs cirka 14 miljarder svenska kronor.
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig;
bibihaggstrom@gmail.com, och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Karin Hallin (karin.hallin@skr.org) eller Sofia Emanuelsson (sofia.emanuelsson@skr.org).
“Genom Ekumeniska följeslagarprogrammet stödjer människor från olika delar av världen israeler och palestinier som arbetar för en rättvis fred”. Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, häva ockupationen av det palestinska området, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.
https://twitter.com/anna_kaya/status/154822573597798400
Meddelas endast på detta sätt!
I den minerade genusdebatten är varje påstående om könsskillnader riskabelt. Vad handlar det här om?
Sprider Konsumentverket och TT unkna fördomar om unga kvinnor?
Jag önskar att de mönster Ohlsson beskriver vore ett stockholmsfenomen. Tyvärr känner jag igen mig obehagligt väl. Självständigt tänkande har aldrig varit vänsterns bästa gren. Det är något man får träna upp i ensamhet.
Artikeln verkar ha slagit ner som en bomb inom kulturvänstern. Jag ser fram emot motattackerna.
Sydsvenskans serie om män och manlighet rullar på. Idag möter vi den förre stjärnmålvakten som blev fotograf. Frågan är vilken roll idrotten har spelat i hans identitetsarbete?
Känslosamme Jan Nordström fick av tidiga flickvänner veta att han ”borde vara lite tuffare”. Under många år försökte han passa in i en mansroll som inte var hans. Den stora förvirringen har gett honom år av identitetskris. Ätstörningar, djupa depressioner, självmordsförsök.
Jag tror de flesta av oss brottas med frågan hur vi ska vara för att passa in och många drömmer om en värld utan schabloner. Dagens artikel är hoppfull. Det går att vara känslosam inom den manliga gemenskapen. Kanske är jag mest förvånad över att någon är förvånad.
I dagens andra text beskriver kollegan Jesper Fundberg betydelsen av att män utvecklar ett bredare register för närhet.
Jesper Fundberg vill inte se ett Sverige fyllt av män som kramas. Däremot hoppas han att mannen i framtiden kan ha skaffat sig ett bredare register för hur han uttrycker närhet.
– Som det är nu hoppar man över allt som finns mellan något slags ytlig vänskap och rå kåthet. Allt däremellan är som bortraderat och kvar blir bara de starka uttrycken. Är man nära varandra handlar allt plötsligt om sex. Men tänk om man hade övat lite på nyanserna, på vad den här intimiteten handlar om rent praktiskt. Om man hade pratat om det skulle man kunna hantera det på ett helt annat sätt.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Vad händer bakom dessa murar? (kuggfråga!)
Jag försöker undvika ämnen där mina kunskapsluckor blir alltför uppenbara och där risken för överhettning är stor. Därför nöjer jag mig med att länka till inledningen av Sydsvenskans serie om ADHD.
Länk 1
Uppdatering.
Frisk luft och en klar himmel är vad min kropp behöver idag. Jag önskar att de här frågorna vore lika enkla. Som lärare får jag ofta bromsa studenternas lust att använda de här svårfångade begreppen.
Men vi kommer inte undan. Vad handlar ökningen om?
Uppdatering 2
Länk 5
Serien ställer viktiga frågor. Ingen av dem lämpar sig för enkäter.
Uppdatering 3
Jag är verkligen intresserad av manlighet i olika former, men den här artikelns poäng lyckas jag inte fånga.
(bild Sydsvenskan)
Stefan Ingvarsson i Sydsvenskan
Debattören varnar för ett ökat kramande bland män.
Varför kan heteromännen inte få kramas som de vill?
– Det finns inget som förbjuder dem, förutom en regel som finns killar emellan som säger att kramas man för mycket är man bög och bög är fel. Så länge man höll fast vid den regeln, att vissa saker är bögiga, då gick det inte att kramas. Jag tror inte jättemycket har förändrats, men vad vi ser är tendenser framförallt bland väldigt stilbildande män, att vissa saker som förut var väldigt omanliga får man nu hålla på med och ändå ha stämpeln som karlakarl.
Den kritiska maskulinitetsforskningen är kanske ett oplöjt fält – jag skulle nog snarare kalla den en ovanligt vattensjuk åker. Ingen vettig människa ger sig ut dit med traktorn.
Frågan om hur män egentligen är fortsätter att snurra på kultur- och samlevnadssidor på Sydsvenskan.
Jens Liljestrand ger en mörk bild av maktmän i kris. Den ursprungliga rubriken lär ha varit “Varför är alla män tomtar” – som blev det mer nyanserade “När männen blev till tomtar”. Men det är svårt att värja sig från det generaliserande och nedlåtande tonfallet. Slutpoängen tycks vara att män ska sluta när det står på toppen. Zlatan och Knausgård är exempel på personer som skulle kunna dra sig tillbaka med värdighet. Jag vet inte om det här rådet gäller alla män?
Jonas Nyren tecknar två porträtt av män som brottas med den manliga närheten. Flickidolen Martin Svensson beskriver sina erfarenheter från att ha försökt skapa avsexualiserade frizoner mellan män och det tycks fortfarande vara ett suspekt projekt med manlig vänskap och närhet.
Jag tror det hade blivit ett spännande möte om Jens och Jonas hade försökt sammanföra sina artikeluppslag till en sammanhängande text. Nu återskapas schablonerna i tidningens olika sektioner.
Gäsp, gäsp.
Tysta tankar 