Uhu?

Jag är verkligen intresserad av manlighet i olika former, men den här artikelns poäng lyckas jag inte fånga.

20120102-214858.jpg

(bild Sydsvenskan)

Stefan Ingvarsson i Sydsvenskan

Debattören varnar för ett ökat kramande bland män.

Varför kan heteromännen inte få kramas som de vill?
– Det finns inget som förbjuder dem, förutom en regel som finns killar emellan som säger att kramas man för mycket är man bög och bög är fel. Så länge man höll fast vid den regeln, att vissa saker är bögiga, då gick det inte att kramas. Jag tror inte jättemycket har förändrats, men vad vi ser är tendenser framförallt bland väldigt stilbildande män, att vissa saker som förut var väldigt omanliga får man nu hålla på med och ändå ha stämpeln som karlakarl.

Den kritiska maskulinitetsforskningen är kanske ett oplöjt fält – jag skulle nog snarare kalla den en ovanligt vattensjuk åker. Ingen vettig människa ger sig ut dit med traktorn.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Genus, jämställdhet, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Uhu?

  1. Mars skriver:

    Jag tycker rubriksättarna lyckats fantastiskt i alla fall. Mysmännen är en ny ”kvinnofälla” – de väljer att lämna kvinnorna utanför den… Men annars ger artikeln mig ett förvirrat intryck. Vad vill han egentligen säga?

    Gilla

  2. Mats skriver:

    Jag vet inte om det går att göra rätt? Kanske är det ett bra exempel på det här:
    http://en.wikipedia.org/wiki/No-win_situation

    Det känns som ett väldigt stort språng från bilden av de våldsamma och maktgalna tomtarna till de här stackarna som inte ens får kramas ifred?

    Vi får väl trösta varandra – utan att förfalla till självömkan.

    Gilla

  3. Maths skriver:

    Svenska Dagbladet hade en artikel med titeln Vad får en kille göra?. Och det är väl frågan. Artikeln beskriver den så kallade Machofabriken.

    Det jag tyckte var intressant där var att ungdomarna först fick göra en lista på egenskaper hos en bra vän. Sedan fick de göra en lista över hur en kille skulle vara. Det förvånande var: listorna matchade inte. Det som gör en kille till en kille skapar alltså inte en god vän. Sug på det!

    Vad man gör den här gången är bara att titta på just pojkar och män. Något Ann-Mari kritiserar. Men listorna ger lite perspektiv på saker och riktar som omväxling blicken på mannen, som annars lyser med sin frånvaro. Det är flickorna man vill ändra. Och det man alltså ser hos ungdomar, är att killar inte får göra vad som helst. Mansrollen har klara begränsningar.

    Varför haka upp sig på kramandet?

    Gilla

  4. Det var den märkligaste rubriksättning jag någonsin läst. Och texten i sig är samtidigt en implicit smäll på käften till alla oss som tror att sexuell attraktion kommer kvarstå även om vi inte spelar våra ”roller” som män och kvinnor, eftersom det finns så extremt mycket annat att tända på hos en person än påmålad manlighet och kvinnlighet.
    Själv skulle jag tycka att det vore extremt trevligt om alla män och kvinnor i min umgängeskrets kramades med varandra utan att behöva säga ”no homo”. Nej vänta, så har vi det ju redan. Jag och mina vänner, kvinnor som män, kan gosa på alla möjliga vis utan att det behöver innebära sexuell attraktion. Just det. 80-talisterna är redan beyond that. Iallafall 20 stycken av oss.

    Gilla

    • Morrica skriver:

      Jag har sagt det förr och jag kommer säga det så länge det behövs:

      Dagens ungdom! Ni är fantastiska, ni är självklara, kloka, omtänksamma och direkta.

      Gilla

    • Mars skriver:

      Alltså… rubriksättningen är något som säkert Pär Ström skulle reagera på (han samlar ju på kvinnofällor). Jag tyckte det var lite lustigt… men inte på något speciellt kul sätt.

      Men jag förstår dig nog inte riktigt sedan. På vilket sätt handlar det om den sexuella attraktionen mellan manliga män och kvinnliga kvinnor? Är det inte motsatsen som de talar om, nämligen mäns behov av att slippa det sexuella spelet? Lite som Norrlands-guld-reklamen – man är sig själv en stund.

      Jag tycker själva tendensen är nog så intressant, men kan för lite om det för att veta om det är på riktigt eller bara väldigt lokalt. Däremot har jag väldigt svårt att förstå de orosmoment som målas upp i klassisk halmgubbestil.

      Gilla

      • Det jag reagerade på, även om det iof är nog mycket väl kan vara så att jag missförstått pga inte koll på publiceringskontexten, är de här två styckena:

        ”Man ser hur många svenska killar plockat upp den svarta, amerikanska hiphop­machogrejen med ”no homo” [ett utrop att ta till för att visa att sexuella avsikter saknas, när män råkar komma för nära]. Det visar att det saknas koder som markerar att jag vill kramas och gråta ut nu, men jag är inte sexuellt intresserad av dig.”

        Samt:

        ”Paradoxalt nog har all homofobi tjänat kvinnan, eftersom mannen har drivits mot sin partner och sin mamma när ingen man har tillåtits fylla en sådan funktion.”

        Och jag formulerade mig dåligt, ser jag nu. Med ”testen” menar jag just texten och inte personen i frågas uttalanden. Jag utgår ifrån att det inte är så att han anser detta för att vara något bra eller ens sanning, och det kan mycket väl ligga just sanning bakom (är ej heller expert), men reproduktioner av dylika analyser har en förmåga att just enbart reproducera, även om syftet är att förändra.
        Jag kanske läste in för mycket, beroende på andra texter jag nyligen läst, men att heteronormen kräver att män (och kvinnor) beter sig på ett visst sätt inför kvinnor och på ett annat inför män pga sexuell attraktion, och att det således skulle vara något negativt för heterokvinnor att heteromän börjar vara varandra närmare… jag köper det inte. Heterokvinnor har i alla tider haft sådana förhållanden till varandra utan att det påverkat deras attraktionskraft eller attraktion till det manliga könet.

        (Gud vad lång kommentar, ursäkta.)

        Gilla

        • Mars skriver:

          Njae, inte tror jag att det just handlar om attraktionskraften för kvinnor som gör att de måste no-homoa-sig.

          Men det är uppenbarligen en oroande tendens för somliga att män allt oftare väljer manligt sällskap före det kvinnliga, i en form som innebär ett sorts exkluderande. Men ja, jag tycker du övertolkar, jag är säker på att heteronormen (i den mån den påverkar oss alls) har en ganska begränsad påverkan på just detta beteende.

          Det slår mig att artikeln ju är en variant på denna (ganska obehagliga):

          http://www.dn.se/nyheter/sverige/man-battre-pa-att-muta-in-sin-tid

          Gilla

      • Mats skriver:

        Jag gillar långa kommentarer!

        Och menar nog att jag inte har några problem med närhet – varken till kvinnor eller män. Jag ber om ursäkt om jagvstartat en skendiskussion om ett låtsasämne, men dagen tre artiklar i Sydsvenskan bildade en perfekt illustration av den misslyckade mannen.
        1) han vill inte kramas och har ingen kontakt med sina känslor
        2) han vill kramas, men då handlar det om en strategi för att öka sin maktställning
        3) han har kramats alldleles för länge och förvandlats till en pinsam tomte

        För det mesta gillar jag motsägelsefulla texter men det gick lite för långt idag.

        På Twitter läser jag att Jens L:s rödvinsdrickande samtalspartner inte är helt bekväm i att bli citerad. ”Gubbe” är inte ett självklart nedvärderande ord och hon vill inte bli förknippad med den tolkningen.

        Den underliga sammanställningen av misslyckade män känns, när jag läser igenom den en gång till, bara underlig. Det borde liksom finnas något som liknar en poäng och att man ska sluta på topp är en alltför sliten idrottsmetafor.

        http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1597385/Nar-mannen-blev-till-tomtar.html

        När blev förresten tomte ett skällsord? Vad har den stackaren gjort för dumt?

        Var Kaddafi verkligen en tomte?

        Gilla

        • Morrica skriver:

          Tomten var en liten tämligen diktatorisk gubbe som bestraffade och belönade efter eget tycke, skötte sig folket på gården och mutade honom på lämpligt sätt fick de hjälp, gjorde man honom missnöjd fick det i värsta fall digra konsekvenser, han drog sin inte för att tjuvmjölka korna, stjäla ägg eller rent av bränna ner en gård där han var missnöjd med husfolket.

          Inte helt långsökt association trots allt.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Dessutom var han väl 20 cm hög och hade magiska krafter?

          Är det Selma Lagerlöfs väsen vi talar om? Då finns det anledning att passa sig noga. Men om jag minns rätt bars de upp av stort rättspatos?

          I texten verkar ordet betyda något patetiskt – ett stadium när makten vittrat ner och personen löjlig. Året då de pompösa männen (alla män?) avslöjas som bluffmakare. Jag får inte ihop det!

          Dina tomtar var högpotenta ordningsskapare!

          Gilla

        • Mats skriver:

          http://sv.wikipedia.org/wiki/Tomte

          ”Man kan även använda ordet tomte i överförd bemärkelse. Någon som utför många sysslor på ett företag kan uppskattande kallas för företagets hustomte. En person med helskägg kan också skämtsamt kallas tomte. Ordet tomte kan ibland även användas nedsättande om någon person med avvikande beteende. Uttrycket ha tomtar på loftet betyder att inte vara riktigt klok.”

          Jag tror L. betonar det ”avvikande beteendet”. Frågan är vad de avviker från?

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Om jag förstår texten rätt – från sin egen bild av sig själva som relevanta, betydelsefulla och inflytelserika.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Så man blir en tomte när man inte längre upplever sig själv som relevant och betydelsefull.

          Det är en ganska skrämmande tanke!

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Snarare tvärtom – man blir en tomte när man själv upplever sig som relevant och betydelsefull, medan omgivningen ser på en som irrelevant, fast i det gamla och överflödig.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jag försöker övertyga våra studenter om att läraryrket är ytterst betydelsefullt och att deras insatser och kunskaper är extremt relevanta för utfallet av de framtida elevernas liv.

          Ibland tröttnar jag på den högstämda retoriken och önskar att vi kunde tagga ner en smula och bara göra vårt bästa. Men till sist vill jag nog att de ska tro på betydelsen av sina insatser – även om resten av samhället hånflinar åt dem som väljer att bara bli lärare när man kan tjäna mycket mer pengar utanför skolan.

          Men när du säger det så är kanske en del av de män som söker till lärarutbildningen tomtar – otidsenliga dinosaurier som borde förpassas till historiens skrothög

          En del av dem tror till och med att de kan förnya institutionen skola. Det måste vara höjden av självöverskattning!

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Det låter lite bakvänt i mina öron? Har de inte sökt sig till lärarhögskolan för att de ser läraryrket som betydelsefullt? Behöver de övertygas om den saken? Gäller detta bara männen eller gäller det kvinnorna i lika hög grad?

          Gilla

        • Anonym skriver:

          Jag är väldigt kluven till de här studenterna som vill rädda världen. Ibland kan jag tycka att de är lite odrägliga i sin godhet, men samtidigt finns det något väldigt hoppfullt i det här engagemanget.

          Antagligen är idealismen jämnt fördelad mellan könen, men jag kan pröva tanken på att en del kvinnor ser förskollärarutbildning som en förberedelse inför moderskap, plus att de tycker så rysligt mycket om barn.

          Men det blir de väl inte tomtar av?

          Gilla

  5. andersbwestin skriver:

    Rugby är en väldigt gammal sport.
    Likaså brottning.

    Gilla

  6. Det är så oerhört tröttsamt att vi aldrig kan komma överens om att vara så kramiga, gråtmilda, stridslystna eller äventyrliga som vi är av födsel och ohejdad vana. Oberoende av kön.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Här har vi ett bra motto!
      Jag känner mig omåttligt kramig och känslosam. Det kan bero på att sängen är lite kall, men i princip kommer jag att under året vara oförbehållsamt accepterande i förhållande till mina känslor.

      Gruppkram!!!!!

      Gilla

  7. Ping: Eget rum « You're no different to me

  8. Det låter strålande, Mats. Efter gruppkramen sätter jag så på mig knogjärnen och går ut i världen att finna lyckan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s