En undersökning från Virginia.
Source: “Is Kindergarten the New First Grade?,” AERA Open (American Educational Research Association) | Design: Marty Barrick
Är förskolan den nya skolan?
2
Category Archives: Värdegrund
Förskolan och det rättvisa samhället
Jämställdheten i högskolan
“Få rapporter avser könsbundna val till högskolan
Ett av de prioriterade områden för DJ:s bidragsgivning var könsbundna studieval till högskolan och minskningen av andelen män som söker sig till högre utbildning.
Bara ett fåtal av projekten har dock avsett dessa frågor. Enligt UHR kan det tyda på att frågorna uppfattas som mycket svåra. Exempelvis är lärosätenas utrymme att påverka könsbundna utbildningsval vid rekryte- ringstillfället ytterst begränsat. Detta på grund av att tillträde till högsko- lan är hårt reglerat. Dessutom grundläggs könsuppdelningen inom utbild- ningssystemet mycket tidigare än vid rekryteringstillfället till högskolan.
”
Att utmana barns moraliska tänkande
I efterdyningarna av Alfonsdiskussionen kanske det går att diskutera litteraturens möjligheter att skapa förutsättningar för samtal om allvarliga saker. Jon Klassen har skrivit två böcker som är väldigt älskade i England. Jag är inte säker på att föräldrarna i Bunkeflo skulle uppskatta moralen.
Tjänstemannalojaliteten
Jag läser en insändare som beskriver svårigheten i att organisera en utbildning med begränsade resurser. Nils Ekelund är prefekt på institutionen NMS och det är ovanligt att chefer markerar på detta sätt. Grundinställningen är att le och försöka hålla skenet uppe. Ibland diskuterar vi om det går att göra utbildning effektivare, mer digitalisering, mer kamratrespons och mer självständigt arbete. Samtidigt möter vi studentgrupper som fostrats in i ett lärarberoende – de vill ha mycket detaljerade anvisningar och förväntar sig utförlig respons efter varje uppgift.
Panik i staden
“Vad går du igång på?”
Jag gillar den här boken. Idén med att låta pedagoger (som har gått en kurs i Malmö stads regi) berätta om sina utvecklingsarbeten är befriande och öppnar för samtal om vad kvalitet är – eller skulle kunna vara.
I ett annat sammanhang beskriver Per Dahlbeck vad som händer när pedagogerna riktar uppmärksamheten mot barnens intressen med hjälp av frågan “Vad går du igång på?”. Kanske är det ett sätt att lämna den undergivna dokumentationen där barnen romantiseras och förväntas sprudla av idérikedom?
Jag tänker att den frågan skulle kunna kompletteras med en beskrivning av “vad går pedagogen igång på?”. Om vi tänker oss att det finns ett gränssnitt där de här två delmängderna möts – då tror jag det skulle kunna bli riktigt spännande!
Min enda invändning är boktiteln. De här begreppen stökar till det och större tänkare än Skolverket har gått vilse i sina försök att reda ut begreppen. Länk till Förskolan.Jag förstår att det är kursens namn och allt som liknar forskning kanske ger legitimitet åt projektet att förstå sig själv. Men de här berättelserna behöver inte en överbyggnad som riskerar att bli pompös.
Vad gick barnen igång på? När tände pedagogerna till?
Sådana frågor kommer man långt med.
Höj ribban för ettåringar?
Det finns olika sätt att höja förskolläraryrkets status.
I dag utnämner Nacka kommun sina första ”särskilt yrkesskickliga förskolelärare”. Karin Mattsson är en av dem. – Vi tänker att barnen är aktiva och kompetenta och hela tiden lär sig. Till exempel matematik när de klär av sig: ett par skor, två vantar, säger hon.
Jag gillar inte ribbmetaforen, men anar att de menar något annat än idrottsliga prestationer.
Barnen byter blöjor själva, klär sig själva och äter själva.
– Höj ribban för ettåringar, det är fantastiskt att se samarbetet mellan dem. I början blev föräldrarna chockade, men vi har en skyldighet att ge våra juveler de bästa förutsättningarna, säger Tuula Aula.
Livet är ingen tävling
Men om så vore låg högstadielärarna ganska bra till. Eller illa.
Vägra vara förebild
Jag läser Malena Rydells text om Johan Bävmans hyllade utställning och blir märkvärdigt glad.
För mig var föräldraledigheten en märkvärdig tid och jag värjer mig starkt mot varje försök att romantisera den. Som pappa förväntades jag älska varje sekund och bilden av oss normbrytare som goda förebilder och vägvisare var svår att förena med vardagen. Som jag minns dagarna handlade det i hög grad om att få det att hänga ihop och inte gå under.
Ibland när jag lyckades förtränga alla duktighetskrav var det fantastiskt – kanske handlade det då verkligen om att vara i nuet och ge äkta omsorg. Att verkligen vara där – bortom det politiserade poserandet.
Det är fint om vi lyckas använda de här bilderna till att diskutera omsorgsetik ur ett djupare perspektiv än exotiserande av pappor som gör något mycket enkelt och vardagligt.
För mig som förskollärare skulle jag gärna se en del av det här förhållningssättet i förskolorna. Att vara mer i nuet och våga avpedagogisera verksamheten.
Tysta tankar 