Wikipedia förstärker traditionella könsmönster

Vi spelar Kille och jag läser i Wikipedia:

Kille
Den här artikeln handlar om kortspel. För barn av manskön, se pojke.

Killekortlek från Hallwylska museets samlingar tillverkad 1897 i Stockholm av A Boman. Längst ned Blarre och Husu.
Kille, uttalas: tjille eller schille även ursprungigen kallat cambio är ett spel som spelas med speciella brickor eller spelkort med anor från ett medeltida franskt hasardspel. I Sverige hade spelet som kortspel sin storhetstid under 1750-talet men det är ett av de äldsta fortfarande spelade kortspelen.[1]

Länk

20130602-085719.jpg

Det gick inte så bra i kortspelet. Jag fick stryk av en tjej.

Värdegrunden och rättigheterna

Till hösten ska jag arbeta i en kurs som delvis handlar om förskolans värdegrund. Jag ska försöka att inte bli cynisk och trotsig.

Torbjörn Tännsjö slog upp ett fönstet 2003

Men om den gällande värdegrunden är filosofiskt partisk, varmed bör den ersättas? Bör vi i stället slå fast att utilitarismen är vad som gäller? Nej, vi måste avskaffa värdegrunden.

Grundläggande filosofiska frågor är sanningsfrågor, men de är svåra; det finns inte någon vetenskapens nuvarande ståndpunkt, som skolan kan lära ut.
Ett förutsättningslöst förhållningssätt, som möjliggör kritiskt tänkande kring grundläggande värdefrågor, är det enda rimliga.

Men måste inte ungdomen lära sig hyfs? Måste den inte tränas i demokratiska arbetsformer? Måste den inte bibringas engagemang och sanningslidelse?
Måste inte skolan undvika mobbning? Måste inte skolan avstå från diskriminering?
Visst, men människor som bekänner sig till radikalt olikartade filosofier kan komma överens om fungerande arbetsformer.

Lena Andersson öppnar ett annat ljusinsläpp i dag i DN

I längden tror jag inte att välfärdsstaten kan samexistera med individrättigheter, vare sig hela eller halva, vare sig juridiska eller normativa. Eventuellt kan den räddas som något minimalt men med högre precision. I kraft av den till hälften antagna individrätten har välfärden i sin nuvarande (övergångs)form blivit en svajig serviceinrättning på en konstgjord marknad där man kan välja och vraka men utan att betala specifikt för sina val. Andra betalar mina och jag dina.

I den enhetliga stora välfärdsstaten gick det som bekant inte att välja – och det var ingen slump. Saker ligger inneboende i fenomenen. Individrättigheter hör ihop med val och oberoende. Det i sin tur hänger samman med att man själv bekostar sina val. Den kollektiva välfärdsstaten kommer ur ett annat tänkande om människan och samhället. Den bygger till sin natur inte på individrättigheter, utan på det planerade och centralstyrda samhället där politiska beslut utformas med tanke på utfall och allas bästa. Den bygger på rätten till, inte friheten från. Helhetsbedömningar och resultat går före principer om äganderätt och frihet. De enskilda erhåller inte vad de tycker sig behöva utan vad planeringen anser dem behöva. Var och en erhåller sedan detta i lika hög grad som alla andra. De rikare subventionerar de fattigare, allt för flertalets välmåga.

Ur ett visst perspektiv ser välfärdsstaten god och rationell ut. Men den passar lika illa med individrättigheter som grönsallad med svensk husmanskost. Och det är svårt att bortse från att finns det en herre så finns även en tjänare någonstans. Vem som är vad är inte alltid vad det ser ut att vara.

Men vill man ha individrättigheter måste man orka följa dem hela vägen ut och bemyndiga inte bara sig själv utan också andra.

Det kan bli en spännande kurs.

20130601-172028.jpg

Mitt sätt att trösta studenter

Jag läser nödrop från studenter som kört fast i skrivandet av sin slutuppgift. Szymborska kanske inspirerar:

Tjugosju stycken ben,
trettiofem stycken muskler,
cirka tvåtusen nervceller
i varje topp på våra fem fingrar.
Det räcker väl
till att skriva ”Mein Kampf”
eller ”Nalle Puhs hörna”.

Länk

20130601-151852.jpg

Vad kan vi lära oss av Eslöv – uppdaterat – igen – och igen

Länk till tidigare inlägg – kommentar från BU-chef.
Jag tror att den tragiska händelsen kan hjälpa oss att tydliggöra ansvarsförhållandena mellan hem och förskola. Det här brevet är från juristen i Malmö och jag är glad över att hon delat med sig avdet till oss som arbetar med utbildning:

Hej.
Jag har gått ut med ett mejl till de av våra förskolechefer som ställde frågan om Malmö kommun hade rutiner kring förskolebarns frånvaro och har även lyft frågan till direktören i vår nya förskoleförvaltning (jag klistrar in mejlet nedan i lite korrigerat skick). Det ”välformulerade” mejlet bygger på ett mejl som stadsjuristen i Helsingborg Magdalena Kocan har avfattat till mig inom ramen för en diskussion av juridiska spörsmål (och hennes mejl är i sin tur en sammanfattning av vad hon har gått ut med till sin förskoleverksamhet). Jag är helt överens med stadsjuristen i Helsingborg, och har bara kompletterat hennes mejl i några avseenden.

Det är således två stadsjurister som står bakom denna text kring rättsläget i frågan om ”riktlinjer för hantering av förskolebarns frånvaro” som jag klistrar in här nedan. Jag har kollat med Magdalena, och det går bra att Du hänvisar till vår uppfattning i Din undervisning.

Hej.
Ett antal förskolechefer har lyft frågan om riktlinjer kring förskolebarns frånvaro från förskolan. Jag svarar Er gemensamt och lyfter frågan vidare till vår nya fina förskoleförvaltning.
När det gäller förskolorna har vi mig veterligen inga övergripande Malmöriktlinjer.

Sådana kan vi dock absolut ha om politiken vill och anser det nödvändigt, d.v.s. det finns inget juridiskt hinder för att ha sådana riktlinjer, i vilka vi fastlägger att vårdnadshavare ska kontaktas när ett barn som skulle ha kommit till förskolan uteblir.
Rättsläget är enligt min mening följande.
• Det finns inte någon skyldighet för förskolorna att kontakta vårdnadshavare om ett barn inte kommer till verksamheten som planerat. Plats i förskola erbjuds utifrån ett behov. Utgångspunkten är förvisso att platsen ska utnyttjas, men det finns inget närvarokrav och ingen reglerad skyldighet enl. skollagen att kontakta hemmet motsvarande vad som gäller för grund- och gymnasieskolan vid frånvaro.
• I praxis är det vidare vedertaget att vårdnadshavarens tillsynsansvar utifrån föräldrabalken övergår till verksamheten först när barnet har lämnats över till verksamheten. Kommunen har således inget juridiskt ansvar förrän tillsynsansvaret har gått över, d.v.s. från den tidpunkt barnet lämnats i förskolan.
• Är man orolig för att ett barn far illa har förskolepersonal ju alltid en skyldighet att göra en anmälan till socialtjänsten enligt socialtjänstlagens 14 kap. 1 §.
Föreligger det således en situation som indikerar att föräldrarnas omvårdnad om barnet brister är det ju den typen av anmälan som gäller. Det rör dock inte riktigt det Ni frågar om, nämligen en regelmässig förfrågan till vårdnadshavarna när ett barn som skulle ha anlänt i förskolan inte infinner sig vid den utsatta tiden.
• Läroplanen för förskolan anvisar inte heller någon skyldighet att ta kontakt i den aktuella situationen. Varken avsnitt 2.4 eller 2.7 i läroplanen för förskolan innehåller regleringar motsvarade de som t.ex. finns för grundskolan avseende kontakt med hemmet om problem/svårigheter uppstår för eleven i skolan (jmf för grundskolan avsnitt 2.8).
• Sammantaget kan jag således inte se vad en sådan skyldighet att ta kontakt med vårdnadshavarna till ett barn i förskolan som inte lämnats som planerat skulle grunda sig på juridiskt sett – men det finns, som sagt, inget som helst juridiskt hinder att man ändå skapar riktlinjer för barnens bästa.
• Gäller det Malmöövergripande riktlinjer är det en fråga som bör tas upp och utredas/beredas samt beslutas om av vår nya förskoleförvaltning och förskolenämnden. Vill Ni gärna så kan även en förskolechef ha egna rutiner i frågan avseende den egna verksamheten. De bör dock givetvis finnas dokumenterade.
• När det väl finns riktlinjer ska de följas – annars brister verksamheten!
Ni får diskutera saken!

Vänligen

Natalie Glotz Stade
Stadsjurist
Förvaltningsrätt, offentlighet och sekretess, social- och familjerätt samt skoljuridik
Juridiska avdelningen
Stadskontoret
205 80 Malmö

Uppdatering 1

Den 22/5 intervjuar Sydsvenskan förvaltningschefen

20130522-075124.jpg

Kommunen beslutade omedelbart om en översyn av rutinerna. Utredningen är ännu inte klar, men redan nu står det klart att något lagbrott inte har begåtts av personalen.

– Det handlar helt och hållet om vilka rutiner man beslutat om inom verksamheten. Vi har beslutat att vi ska ringa upp om ett barn uteblir. Samtidigt är det en frivillig verksamhet som inte omfattas av de lagkrav som råder inom skolan, säger hon.

Betyder det att ingen lagligt kan ställas till svars för att rutinen brast?

– Ja, det inte finns inga lagkrav eftersom förskolan är frivillig, svarar Kerstin Melén-Gyllensten. Tittar man däremot på skolan finns det lagkrav på grund av skolplikten.

Jag är besviken på artikeln. En driven reporter hade begärt ut handlingar som beskriver rutinerna och vilka åtgärder som genomförts för att implementera dessa. Förvaltningschefen talar om ett “vi” som har beslutat – vem är det? Är det samma “vi” som ska ringa? Det vore bra om vi kunde lära oss något om ansvarsförhållanden inom kommunal förvaltning av händelsen. Hur ser lagstödet ut för att ålägga pedagogerna sådana här arbetsuppgifter?

Uppdatering 2

Den 23/5 har rubriken ändrats på Sydsvenskans hemsida:

20130523-053238.jpg

Jag menar nog att den nya rubriken är marginellt bättre.

Vilket brott skulle det vara som personalen misstänkts och anklagats för?

Vem är det som utreder brottsmisstankar i Sverige? (Polis och åklagare)

Handlar det om tjänstefel? Då är det något helt annat. Fortsättning lär följa.

Studenter med anknytning till Eslöv upplyser om att enligt nya rutiner är personalen i den frivilliga skolformen förskoleklassen ålagda att ringa polisen om de inte fått kontakt med föräldrarna inom en timme (när barnen inte kommer).

Jag undrar vad polisen och föräldrarna tycker om det?

Uppdaterat den 31/5

20130531-141249.jpg

Länk

Sydsvenskan citerar det välformulerade brevet till föräldrarna, men redovisar också upprörda reaktioner.

Länk

#widerberg

Det blev fort politik.

Mårten Blomqvist lyfter stämningen.

20130530-195713.jpg