Jag har höga tankar om musikens möjligheter och förskollärarens ansvar.
Jag har höga tankar om musikens möjligheter och förskollärarens ansvar.
Jag associerar till denna:
Idag har våra nya studenter svarat på frågan vilken förmåga de anser vara viktigast för en förskollärare. De svarade KREATIVITET och nu försöker jag hitta det under utbildningen.
Går det att träna upp?
Jag ser en annan tendens.
Feministiska mödrar tvingas ibland ompröva teorier när de ser hur pojkar bemöts i förskola och skola.
Mats Alvesson slungar vilt mot Malmö högskola. länk
Kerstin Tham svarar försiktigt – det är nog en bra strategi. länk
Själv är jag märkvärdigt oberörd. Känner ingen stark längtan efter att vi ska bli universitet och hör rykten om lärosäten som har fått betala ett högt pris för att leva upp till namnet.
Förväntningarna på nya medel tycks också vara ganska naiva. Det finns utrymme för besvikelse.

Just nu tvivlar jag på allt.
https://twitter.com/ukambetet/status/763626872060141568
Så bra skrivet. Samtidigt famlar vi i mörker när det gäller orsaker till avbrott.
Få saker väcker så starka känslor. Margareta Rönnberg argumenterar väl och ger sig ut i minerad mark.
Jag håller med henne. Kontexten är viktig och det är riskabelt att överlåta tolkningsföreträdet till en grupp.