Den här sporten verkar kul. Vi diskuterar ofta hur viktigt att barn lär sig samarbeta och de flesta är övertygade om att det är viktigt med beröring för att utvecklas.
Filmen är från Japan och det verkar vara viktigt med regler för att minimera skaderisker.
Frågan är väl om sådana här lekar ryms i en ängslig svensk skolkultur. De flesta ser nog aggressivitet och utslagning.
Jag hittar den här modellen och faller i tankar.
Det kanske finns ett idealtillstånd där de här tre dimensionerna befinner sig i balans. Jag tvivlar.
Just nu står året och väger. Det gamla hänger sig kvar och det nya vill inte riktigt starta.
Jag går ut och beundrar aftonen. Den där stjärnan i sydväst är ovanligt stark. Det är nog en planet.
Jag är alltså officiellt emot detaljstyrning av förskolans verksamhet.
Om vi ska diskutera digitalisering tycker jag att den här bilden är en bra utgångspunkt. Risken är annars stor att vi hamnar i teknikromantik – och fortsätter att pumpa ut fördummande träningsprogram.
Mitt intresse för skolpolitik är vacklande. Jag orkar inte hetsa upp mig över de här mätningarna och sneglar förstrött på Fridolins och Björklunds försök att plocka poänger på att Sverige har avancerat på listan över världens utbildningsnationer.
Michael Rosen och Margareta Rönnberg är inte lika avtrubbade. Tur att det finns människor som är både kloka och engagerade!
Har en diffus känsla av att Johannes hade väntat sig ett annat och mer empatiskt svar.
Jag är inte helt bekväm i den rollen. Men tycker att det är en bra artikel och en fin bild.
Länk till Tidningen Förskolan.
Jag skulle nog hellre varit revykung på 80-talet. När Nisse Alroth kom in på scenen skrattade alla.
Eddy Nehls berättar om sina drivkrafter att blogga.
Jag känner igen mig och nickar instämmande. Kanske saknar jag en del av intensiteten från de första åren. Nu är jag mera loj.
Vad hände?
Jag läser Geir Gulliksen recension av Therese Bohmans nya roman och plötsligt är luften lite lättare att andas. Vi män är beroende av att möta kvinnor som inte spelar det gamla spelet.
“För min del handlar feminism om att slippa bli sedd som representant för ett helt kön. Alltså om att frigöra sig själv som individ. Och kanske står feminismen öppen för mig på ett annat sätt än för Karolina, just för att jag är man? Som man kan jag definiera mig själv genom att vara hemma med barn och ta huvudansvaret för det husliga, till exempel. Hade jag varit kvinna hade jag inte kunnat göra det utan att känna att jag gled rakt in i gammal och lite hånad husmorsroll. Men det förutsätter att jag får lov att göra det. Det hjälper ju inte att byta roller heller i längden.
Vi blir till i mötet med andra; för att jag ska kunna vara ett annat slags man måste jag umgås med kvinnor som inte behöver känna sig som typiska kvinnor”
Pod med Gulliksen och Bohman.
Länk till Tidningen Förskolans enkät.
Jag ska inte plåga er med berättelser om gruppstorlek på 70-talet. Ni vet den tiden då det “bara var omsorg” (OBS ironi!).
Du sökte kvalitet och fick – en läroplan?
Tysta tankar 