Jag mötte Kenth

Mina oroliga kolleger tror att jag är särartsfeminist och skruvar besvärat på sig när jag ställer frågor till Kenth Eriksson, som är representant för Utbildningsdepartementet och Delegationen för jämställdhet DEJA.

Han presenterar det spännande och välskrivna delbetänkandet (Länk) på ett intressant sätt och diskussionen blir nyanserad. Jag anar att det är minst lika svårt att arbeta inom Utbildningsdepartementet som på Malmö Högskola. Vi snuddar vid en normkritisk hållning och jag ser fram emot att skolan granskas som institution. Hittills har fokus legat på att se pojkarna som problembärare och förklaringsmodellerna flyger genom luften.

Kenth Eriksson rekommenderar starkt Inga Wernerssons text i utredningens bilaga 3 som behandlar de socioekonomiska faktorernas betydelse för skolframgång. Det rådet sprider jag gärna.

Antagligen kommer slutbetänkandet innehålla en uppsättning metodtips och jag är en smula orolig för att dessa inte är förankrade i teori. Om Björklund oroar sig för “bråkiga tonåringar” finns det en uppenbar risk att hela det stolta jämställdhetsarbetet blir en hög med evidensbaserade goda råd i stil med den pågående antimobbningskampanjen.

– Alltid kommer det något, sa sparven som flög efter en SAAB 92.

Spår av teori

Spår av teori

Är genusforskning och kvinnoforskning samma sak?

Jag läser en tidning som heter NIKK. Den är gratis och ges ut av  Nordisk institutt för kunskap om kjönn och innehåller ofta ganska brokiga texter.

I det senaste numret 3:2009 (ingen länk) kan jag läsa att läroämnet kvinnoforskning vid Helsingfors universitet har bytt namn till genusforskning. Det verkar en aning lättsinnigt. Förvirringen ökar om vad som egentligen innefattas i begreppet (eller perspektivet) “genus”.

I Finland drömmer undervisningsministern om att skolan ska bli könsneutral – det låter djupt oroväckande.

I en annan text diskuteras fördelar med könsuppdelad undervisning. Det är Island som har tradition av oblyg kompensatorisk statsfeministisk genuspedagogik från förskolan där den s.k. Hjallimodellen har stått som förebild för svenska lösningar.

Eva Nyström är skeptisk – det respekterar jag henne för och bestämmer mig för att läsa hennes kunskapsöversikt:
Nordisk forskning om genus och jämställdhet i skola och utbildning

Direktören för NIKK Solveig Bergman ger också prov på eftertänksamhet och diskuterar den nordiska statsfeminismens (det ligger ingen värdering i ordet) hörnstenar. Hon vågar till och med ifrågasätta uppfattningen om att kvinnor alltid har kollektiva intressen.

Tänk vad mycket man hinner under en undervisningsfri förmiddag!

Verkligen blandade texter!

Verkligen blandade texter!

“Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?”

Kent Eriksson från Delegationen för jämställdhet i skolan föreläser
utifrån betänkandet:
Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det? SOU 2009:64
Länk

Den 24 november kl 13.15 – 15.00 i sal  B423

Lärarutbildningen Orkanen – Malmö

Jag tänker inte missa chansen att ställa frågor kring den statliga jämställdhetspolitiken.

Var diskuterar lärare elevinflytande?

Jag fick mail från studenter och tänker be läsare om tips:

Vi  håller på med vårt examensarbete. Vi gör en diskursanalys av hur skolans olika aktörer pratar om elevinflytande. Vi har i första hand valt att inte göra intervjuer utan vi vill hitta vår empiri på internet och i dokument.

Nu har vi stött på patrull när det gäller lärares utsagor. Du som diskuterar skolfrågor på nätet (i alla fall i bloggform) kanske känner till något forum för lärare på internet. Vi letar och letar men hittar inget.

Studenterna (och jag) är tacksamma om ni har tips på något ställe där frågorna diskuteras. Eller ligger det mesta på en kommunintern nivå?

De stora elefanterna dansar

Det finns institutioner du inte vill stöta dig med om du arbetar inom högskolan. Högskoleverket och Utbildningsdepartementet hör givetvis till makthavarna och vi kan inte nog markera respekten för det demokratiska regelverket. Vetenskapsrådet och KK-stiftelsen är mer diffusa till sin karaktär – samtidigt som deras pengar är starkt åtråvärda. Dessutom finns det något som vi i brist på annat skulle kunna kalla  “vetenskapssamhället” där vissa forskare sätter agendan för debatten.

När Tomas Kroksmark kritiserar Roger Säljö och Ulf P. Lundgren är det upplagt för en rejäl strid. Bakom de oskyldiga frågorna om de 136 KK-stiftelsemiljonerna till LearnIT döljer sig en maktkamp som jag tror handlar om vilken forskning som ska prioriteras i framtiden.

På sidan 75 i senaste numret av pedagogiska magasinet kan vi följa den tredje (men säkert inte den sista) ronden i striden. Ett bra gräl livar upp och om jag skulle satsa en hundring blir det på Kroksmark som verkar sitta på de bästa korten. KK-stiftelsens hantering av satningen på att utveckla IT inom landets lärarutbildningar imponerar inte.

Länk

Att “förstå” lärarutbildning

Förstora!

Ibland går jag över till andra sidan hamnbassängen och betraktar det hus som kallas Orkanen. På översta våningen lyser biblioteket. Där förkroppsligas visionen om högskolan som en öppen plats för bildning och möten.

Jag ser musik-, drama-, slöjd- och bildsalar på tredje och fjärde våningen ligga ömkligt underutnyttjade . När huset planerades var estetiska uttrycksformer modernt. Nu är det LÄSA-SKRIVA-RÄKNA som gäller och lokalbokningen brottas med de svårutnyttjade salarna.

Jag ser en underdimensionerad idrottshall som tvingar de blivande idrottslärarna att flacka över staden i sin jakt på användningsbara lokaler.

Jag ser tomma kemi- och fysiksalar som dimensionerats efter skolans behov av lärare med inriktning mot naturvetenskap.

Jag ser min egen arbetsplats i ett litet kontorslandskap. Den storslagna utsikten och närheten till arbetskamrater  kompenserar inte bristen på spontana möten med studenter. Vi har byggt in ett avstånd mellan studenter och lärare.

Jag inser att den här texten inte lever upp till sin pretentiösa rubrik. Någon har klassificerat  människans möten med omgivningen i olika kvalitativa nivåer

  1. Att uppleva med sinnena
  2. Att erfara och tolka med hjälp av tidigare kunskaper
  3. Att beskriva
  4. Att analysera
  5. Att reflektera över

På en avlägsen upphöjd nivå kanske det är möjligt att dessutom ”förstå” lärarutbildning. Jag är antagligen alldeles för inblandad och just nu är jag nöjd om huset står kvar på morgonen. På bilden ser det mer ut som skepp på väg att lägga ut.

Jag läser om studenter som demonstrerar mot det låga antalet undervisningstimmar vid a-n-d-r-a delar av Malmö högskola. Det är en ganska hård ton i kommentarerna och jag blir först glad över att kritiken inte riktas direkt mot Lärarutbildningen. Sedan funderar jag vidare över lärarstudenternas extremt låga engagemang i demokratiprocesser som t.ex. kårpolitik.

Då är det möjligt att tolka tystnaden som något betydligt mer oroande.

Länk till Sydsvenskan.

Svarta och vita får

får

Vi diskuterar normalitet och studenterna tycks förstå problemet med outtalade och förtryckande normer. Anpassningen sker snabbt och viljan att passa in är stor hos studenter som ofta befinner sig i en utsatt position.

Samtidigt finns det en  uppdelning i goda och onda tankar som är nästan lika skrämmande. På lärarutbildningen finns en stark tradition av konsensus och det är inte självklart att alla tankar får uttalas högt i klassrummet.

Det känns som att de här fåren är på väg ut ur bilden. Fotografen borde ha tagit ett steg tillbaka.

“En pedagogisk tragedi?”

Uppdatering:

Social sortering i skolan – den färdiga rapporten!

Ursprungligt inlägg:
Rasmus och Fredrik har skapat debatt om den sociala sorteringen i Malmös gymnasieskolor. Jag läser de hätska kommentarerna på Sydsvenskans hemsida och förstår att  det här är en känslig fråga. Vi är många som är beroende av att tro på institutionen skola som “Den stora möjliggöraren” och bilden av den rättvisa skolan hänger nära samman med myten om de fri valen.

Länk Sydsvenskan
Länk LUT:s hemsida

Jag funderar över ordvalet i rubriken. “Tragedi” är antagligen ett av svenska språkets mest missbrukade ord och jag har ett vagt minne av en novell (Hesse eller Böll?) där en dagstidningssättare rättade alla artiklar där ordet användes felaktigt. Den grekiska dramaturgiska urbetydelsen är att något är förutbestämt och ödesmättat. Individen kan inte höja sig från sina förutsättningar och Oidipus kan inte undfly sitt öde. “Tragedi” betyder alltså inte “tråkig händelse”.

Kanske träffar ordet “tragedi” rätt för en gångs skull. Det mesta verkar vara välorganiserat och de som bryter sorteringsmönstren tar stora risker.

spår

Vem väljer spår åt tåget?

“Världens bästa förskola” och pjäs?

Teaterföreställningen The Mousetrap rullar på sitt 57:e år. Själv är jag betydligt yngre och i mina egna ögon även märkbart ungdomligare. Antagligen kommer det att bli allt svårare att upprätthålla denna illusion och det finns en uppenbar risk att pjäsen överlever oss alla.

Under eftermiddagen har jag lyssnat på en spännande föreläsning av professor Sven Persson om “Förskolans Janusansikte”. Hur kan det komma sig att vi samtidigt har:

  • “Världens bästa förskola”
  • “Inte fullt ut tillvaratar förskolans potential för lärande” (förslaget till förändrad läroplan för förskolan)

Varför tror jag att denna frågeställningen är en särdeles lömsk musfälla?

Det finns massor av forskning som visar att förskolan är bra för barnen – men det finns nästan ingen forskning som beskriver vad det är för framgångsfaktorer som skulle  ge resultat i form av bättre skolprestationer. Längre utbildning är ingen garanti för kvalitet.

Talet om “potentialer” är en retorisk figur som är väldigt svår att diskutera utan att bli beskylld för att vara emot utveckling. Vi är ju alla för lärande.