“Genusförvirrad” – vem är inte det?

Pelle, Michael och jag möter Arawn som driver bloggen Genusförvirrad.  Det är befriande med människor som tar kontakt och säger:
– Hej, ni verkar föra ett intressant samtal – får jag vara med?

Min kunskap om HBT-frågor är ytlig och mitt liv traditionellt inrutat. Arawn presenterar sin blogg så här:

Jag hävdar att genusförvirring är det som uppstår i en normperson när någon bryter mot deras förväntningar om hur män och kvinnor är, och ska bete sig.

Det kan handla om att normpersonen inte kan avgöra om en person är kille eller tjej, om någon heter något som normpersonen uppfattar som “könskonträrt” eller om den blir ombedd att använda ett annat pronomen på en person än det som den använde utifrån sitt intryck av personens genus.

Genusförvirring beror oftast inte på illvilja, utan på bristande kunskap och perspektiv hos normpersoner. Okunskapen och bristen på perspektiv leder ofta till konstiga beteenden.

Vi diskuterar vad som menas med ett “normkritiskt” förhållningssätt och jag har svårt att följa med i hela tankegången. På ett plan tvingas vi in i förtryckande roller som begränsar våra handlingsmönster – jo den teorin känner jag igen. På ett annat plan är identiteten en social konstruktion som styrs av särhållandets logik – jag är med!

Det är konsekvenserna av de här teorierna som gör mig förvirrad. Bakom kritiken av essentialismen tycker jag mig se en romantisk föreställning om ett autentiskt “jag” eller “själv”. I det goda samhället skulle den rollbefriade människan leva i en större frihet. Dagens strukturer skapar onda mönster.

Kanske är jag alltför mycket gammal marxist för att ryckas med av den här formen av utopisk ideologikritik. Bilden av “den nya människan” känns inte särskilt lockande. Jag har fullt upp med att förstå de människor jag möter idag.

Samtidigt ställer den här romantiska bilden av ett villkorslöst “jag” bortom roller till det för mig. Hur ska jag förstå transsexuella personers vantrivsel i ett fysiskt kön?

Plötsligt framstår den likhetsfeministiska teorin om socialt konstruerat kön som ytterst förtryckande. För de transsexuella är frågan betydligt allvarligare.

Men jag hör definitivt till Arawns målgrupp.

Är mansrörelsen antifeministisk?

Jag träffar Pelle Billing och Michael Högberg idag. Vi diskuterar förhållandet mellan mansrörelsen och feminismen. Utgångspunkten är en gemensam övertygelse om att teorin om könsmaktsordning är ett begränsat redskap för att analysera relationer mellan män och kvinnor. Dessutom finns en uppenbar risk att detta perspektiv blockerar viktiga frågeställningar.

Michael är familjestödjare och brottas med den ensidiga bilden av mannen som förövare i relationer. Pelle formulerar sig mer övergripande. Jag visar en text som Pelle har skrivit för en feministisk och vänsterintellektuell kamrat. Han säger förfärad:
– Om jag hade läst något sådant när jag var 19 år hade jag köpt det fullständigt!

Antagligen var det enklare att orientera sig när alla feminister var goda och kritikerna neanderthalmässiga våldsverkare. Varken Pelle, Michael eller jag lever helt upp till den bilden.

I akademiens värld finns en stark längtan att definiera vilka perspektiv som är accepterade och en snabbhet i att demonisera motståndarna. Logiken är ganska primitiv:
– Antingen är du för eller emot. Du kan också vara fiendens fiende. Men kom för helvete inte med någon intersektionell sörja och stöka till det!

Jag fortsätter att hävda en ståndpunkt som skulle kunna kallas maskulinistisk när det gäller frågan om varför män bör arbeta i förskola och skola. Frågan om jag samtidigt knuffas ner i en antifeministisk låda? Den kvinnofientliga tonen i en del bloggkommentarer skrämmer mig. De kompisarna behöver jag inte.

Min första ansiktsmask

Min första ansiktsmask

Malmö+Borås=sant!

Fredric, Johan och Rickard

Fredric, Johan och Rickard

Idag har det manliga nätverket vid lärarutbildningen i Malmö träffat representanter från MaNet i Borås 1, 2. Vi har stora planer och kommer antagligen att förändra den utbildningspolitiska kartan inom en snar framtid. Arbetet med att planera en nationell konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar rullar vidare och det känns väldigt bra.

Karin med yxa

Jag tycker om att visa högskola för besökare och är stolt över våra fina lokaler. Vi går en tur på stan och möter en installation där 50 kvinnliga vedhuggare poserar  på Stortorget. Jag tror att det har något med kvinnokraft och miljö att göra.  På bilden svingar Karin Dackman yxan framför sina kamrater.

Efter mötet går jag hem över Lilla torg. Den stora lampan reflekteras i gatstenen och jag tänker att det finns ljus i mörkret.

Förskollärarutbildningen förkortas inte

Länk till intervju med Jan Björklund

Efter en onödigt spännande höst verkar det som om regeringen har bestämt sig för att behålla utbildningens 3,5 år. Det blev en ohållbar position att utöka läroplanen och höja kravet på forskningsanknytning s-a-m-t-i-d-i-g-t som utbildningen skulle förkortas.

Grattis alla som har drivit fråga. Jag tror att det kommer en spännande debattartikel i nästa Pedagogiska magasinet där berörda professorer reder ut begreppen.

Nästa steg är att skapa en förskollärarutbildning som inte  banaliserar verksamheten till skolförberedande läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna….

Livet utanför högskolan

Det finns några ord som är mer kraftfulla än andra:

  • Armeringsjärn
  • MIG-svets
  • Betongfundament

Just nu byggs kajen mellan min arbetsplats och hamnbassängen om. I matsalen blixtrar ljuset från svetslågan på andra sidan glasrutan.

Vi kallar det verklighet.

På kvällen fotograferar jag restaurangbåten Prins Bernhard från mitt arbetsrum på andra våningen. Den gör sig bäst på avstånd – båten alltså.

Prins Bernhard - förstora

Prins Bernhard - förstora

Hur räknar man undervisningstid?

TCO slår larm om att studenter vid högskolorna i Malmö och Lund har lite undervisningstid. Siffrorna är svåra att tolka och ställer ny frågor.

Jag arbetar med ett stort huvudämne. Med 350 studenter skulle det vara möjligt att skapa en kurs med 40 timmar storföreläsning i veckan utan att spränga de ekonomiska ramarna. Det skulle ha gett höga siffror i den här typen av mätningar. Det kunskapsmässiga utfallet är oklart.

Ändå väljer vi att skapa kurser med resurskrävande möten där studenterna träffar lärarna i mindre grupp. Det allra dyraste är praktikbesök som mentorn gör hos studenten – ändå har vi svårt att tänka oss en lärarutbildning utan dessa möten. (till skillnad från t.ex. Stockholms universitet)

Sättet att räkna är ideologiskt!

Vad är estetiska uttrycksformer?

Hos Christer hittar jag ett filmtips från Lena som sätter igång mina tankar!

Vi jobbar med att uppmuntra studenters kreativitet och det finns idéer om att gestalta erfarenheter i estetiska uttrycksformer. Den här filmen med sjungande flickor från Nordkorea kanske är en nödvändig provokation mot vår kultursyn.

Länk

Ser ni något lockande i den här uppvisningen?

Uppdatering:

Ibland kommer det föreläsningar som hjälper mig att få svar direkt:

Tid: 2009-12-01 15:15 – 2009-12-01 17:00

Plats: Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10, sal D 328

Målgrupp: Alla intresserade

Forskningsmiljön Barndom Lärande Ämnesdidaktik (BLÄ) fortsätter föreläsningsserien HT09 med följande decemberföreläsningar:

Estetik i förskolan – vad är det?

Föreläsare: Ingrid Lindahl, Kristianstad högskola

Det är bra att vara många – lärande genom musikteaterverksamhet i grundskolan.

Föreläsare: Els-Marie Törnqvist, Malmö högskola.

Vid eventuella frågor, kontakta Elisabeth Jennfors, elisabeth.jennfors@mah.se

Feedback junkies?

Se på mig!

Två påstående som går att ställa emot varandra:

1) Alla människor behöver bli sedda och få bekräftelse på att de duger

2) Det finns en uppenbar risk att  yttre bekräftelse ersätter inre motivation i ett samhälle med narcissistika drag.

När Lärarnas tidning presenterar en internationell undersökning där europeiska lärares största problem verkar vara brist på feedback tänker jag på en ung man som en gång muttrade över sina föräldrars behov av att sätta ord på sina upplevelser:
–  Ni är såna jävla bekräftelseknarkare….

Länk

Skribenter sökes till S.O.S.!

Jag fick ett brev från min gamle chef, den evigt unge Olle Holmberg. Han planerar att tillsammans med ett namnkunnigt gäng (se nedan) starta en nättidning S.O.S. – Skola och Samhälle.

“Ni kan läsa om tidningens policy i bifogad fil. Jag skriver till er därför att jag är på jakt efter yrkesverksamma lärare som skulle vilja och kunna skriva artiklar i S.O.S. Yrkesverksamma lärare är bristvaran bland artikelförfattarna. Ni som har överblick – om ni kommer på några bra namn på kloka lärare kan ni väl skicka namnen (helst med mailadresser) till mig. Ni är självklart välkomna att skriva själva. Och en eller annan klok lärarstudent skulle inte heller sitta fel. Det är rätt bråttom. Den 11 januari måste jag ha bidragen.”

Jag saknar Olle och publicerar glatt hela presentationen – det kan bli riktigt spännande!

S.O.S. skola och samhälle – en nättidning

Malmö högskola kommer att från och med 2010 vara värd för en nystartad nättidning om skola och lärarutbildning i ett samhällsperspektiv. Detta initiativ har direkt att göra med villkoren för dagens offentliga diskussion om skola och lärarutbildning.

Bakgrund

Den nuvarande situationen ger mycket lite utrymme för en fördjupad och kritiskt granskande utbildningsdebatt. Det mesta som sägs i offentligheten handlar om skolans och lärarutbildningens brister. Det är en ensidigt svart bild av tillståndet i den svenska skolan som målats upp: mobbning, brist på ordning, kunskapsfientlighet, sjunkande kunskapsresultat, alltfler elever klarar inte målen, dåliga lärare på grund av en otillräcklig lärarutbildning. Beskrivningarna vilar ofta på statistiska uppgifter som är mer eller mindre feltolkade eller som inte sätts in i något samhälleligt sammanhang.

Mycket av debatten är partipolitiserad på ett sådant sätt att det varit svårt att nå fram i offentligheten med avvikande åsikter och alternativa bilder av skolan. Även de skribenter som normalt deltar i en kritisk kultur- och samhällsdebatt har varit förvånansvärt ointresserade av att ta skolan som utgångspunkt för diskussioner om samhälle och framtid. Det är ytterst olyckligt om det offentliga samtalet om skolan är alltför ensidigt, inte sätter in diskussionen i större sociala sammanhang och inte vilar på några idéer om vilken roll skolan bör spela för elevernas bildning och utbildning.

Skola och samhälle har i offentligheten glidit isär. Också i de positiva bilderna av barns och ungdomars utbildning framställs den ”goda skolan” som vore den en ö utan förbindelse med det samhälleliga fastlandet. Skolan diskuteras inte längre som ett samhällsbyggande projekt och som ett nav i samhällsutvecklingen. Det mesta handlar om hur individer ska kunna samla tillräckligt många poäng i meritportföljen.

Eftersom både problem och lösningar alltför ofta betraktas som givna i den offentliga debatten om skola och lärarutbildning är det mediala intresset för fördjupning och problematisering svagt. Den diskussionen förs idag någon annanstans än i media. Den förs mellan lärare som varje dag ställs inför nya problem i en skola som finns mitt i ett samhälle som genomgår genomgripande förändringar. Den förs mellan forskare som uppmärksammar och försöker förstå utbildningsproblem av skilda slag. Men den diskussionen når sällan ut i det offentliga samtalet.

Om avståndet mellan de diskussioner som finns i skolan och bland forskare å ena sidan och mediebilden å den andra fortsätter att växa kommer främlingskänslan hos dem som arbetar i och med skolan att öka. Men risken för att träffsäkerheten i de politiska besluten minskar är också stor. Detta gäller i särskilt hög grad om de som dagligen möter barn och unga och genom dem får en direktkontakt med morgondagens frågor och fenomen, inte är med och formulerar de problem som skolpolitiken måste ta itu med.

Om samhällsdebatten ignorerar skolan och aldrig på allvar tränger in i dess problem kan de övergripande samhälleliga beslut som tas förvärra problemen istället för att lösa dem. Vi behöver en bred kritisk debatt om skola och utbildning som utgår från dagens och morgondagens samhälle och som bygger på praktisk erfarenhet och forskning.

Den nuvarande situationen är med andra ord ett allvarligt demokratiskt problem. Den är förödande för det kritiska tänkandet, den urholkar det demokratiska samtalet och som en följd får skolan svårt att hantera sina problem och kriser. Allt intellektuellt liv liksom all verklig demokrati förutsätter en öppen debatt.

Nätet ger nya möjligheter

Vi planerar alltså en webbsida där alla ska vara välkomna att skriva artiklar som fördjupar och breddar diskussionen om skola, lärarutbildning och samhälle, en webbsida som inte ska kunna definieras partipolitiskt. Den ska vara öppen för alla och det enda kravet på det som skrivs är att det på allvar försöker komma under ytan, schablonerna, det gängse talet.

Enskilda personer har bloggar med inriktning på utbildningsfrågor. Men på sådana bloggar är det är oftast en persons åsikter som torgförs. Den webbplats vi vill arbeta med ska befolkas av många. Den har en högskola som värd. Att en högskola på det här sättet tar ansvar för att det finns en kritisk offentlighet, när det gäller viktiga samhällsfrågor som skola och lärarutbildning, borgar för kvalitet och saklighet. Ett sådant engagemang kan också ses som naturligt med utgångspunkt från grundläggande akademiska kunskapsvärden.

Initiativtagare

De personer som tagit initiativ till denna satsning på en kritisk utbildningsdebatt på nätet är Ingrid Carlgren, professor i pedagogik vid Stockholms universitet, Solweig Eklund, tidigare vice ordförande i Lärarförbundet, Olle Holmberg, tidigare chef för lärarutbildningen vid Malmö högskola, Sven-Eric Liedman, professor i idé- och lärdomshistoria, Jan Thavenius, professor i litteraturvetenskap.

Kontakt (idéer, synpunkter, texter): olle.holmberg(snabel-a)telia.com

Man skulle lugnt kunna säga att:
– DET VAR PÅ TIDEN!

Bilden av Vellinge

Det har varit några plågsamma veckor för oss som har anknytning till skolan i Vellinge. Jag tror att det har varit särskilt obehagligt för de lärare som jag vet jobbar hårt med att förankra läroplanens värdegrund hos eleverna att mötas av tidningsrubriker där kommunens starke man sprider grodor omkring sig.

I dagens Sydsvenska berättar Magnus Wigström om hur de ensamkommande flyktingbarnen är en resurs för skolarbetet.

Länk

På måndagsmorgonen välkomnades Mohammad i klassen. Eleverna berättade vad de heter och Mohammad berättade lite om sig själv.

Innan han kom till Sverige några veckor tidigare hade han varit på flykt i ett år. Han har förlorat familjemedlemmar och fruktade för sitt eget liv.

Plötsligt handlade diskussionerna inte längre om några flyktingbarn som eleverna aldrig träffat, utan om en pojke lika gammal som de själva som upplevt och sett fruktansvärda saker.

– Det blev så påtagligt, och eleverna blev tagna, säger Magnus Wigström som tror att den nya erfarenheten är nyttig för eleverna.