Låt oss tala om klassamhället

Jag har litteraturseminarium med studenter och ämnet är tidiga läs- och skrivminnen. Tanken är att vi bär med oss mönster från vår  barndom och att vi antagligen är mer styrda av dessa upplevelser än vi tror. Alla studenter har inte enbart goda minnen av läsning och jag funderar över i vilken mån det är en klassfråga.

Någon menar att det handlar om tid och ork – jag prövar tanken på att det i högre grad rör sig om tradition och kulturellt kapital. Men nu är vi på en lärarutbildning och ska hitta ett förhållningssätt  som fungerar i mötet med barnen och  alltmer ökande krav på språkliga färdigheter. Antagligen äger medelklassen tolkningsföreträdet i skolan – frågan är hur länge det kommer att förbli så?

Ann Heberlein skriver om “Den ängslige klassresenären” i dagens Sydsvenska.

Länk

Tendensen är att driva med en klassresenär som lever i ständig oro för att bli avslöjad och jag anar att våra studenter känner igen sig. Många kommer från arbetarklassen och de har tidigt lärt sig vad som ger poäng i högskolans värld. Här tycker vi böcker är viktigt. Visa mig din bokhylla och jag ska säga vem du är.

Samtidigt finns det något storslaget i medelklassens vision av att allt är möjligt:

Medelklassens förväntan om det perfekta livet, ett perfekt hem och ett lyckat äktenskap och härliga ungar och utvecklande arbete och meningsfull fritid, är tacksam att driva med. Medelklassens självklara förväntan om att ha rätt till en massa saker är lustig och lite fånig. Men när jag ser på mina barn är jag ändå stolt över att ha gett dem just det – en tro på att det finns möjligheter, modet att drömma och hoppas. Det är så mycket som är självklart för dem som aldrig var självklart för mig. Det handlar om pengar, det handlar alltid om pengar, men det handlar också om värderingar, om att tro att man är något, och mest av allt om att våga hoppas och tillåtas att drömma, att veta att man inte är ödesbestämd. Det är en insikt jag önskar alla: det går att bryta mönster, att bli något annat, sig själv.

Fint ska det vara!

Fint ska det vara!

Läs även: Anneli Jordahl: Tyst i klassen

Lyssna samtidigt på: Marianne Faithfull – Working Class Hero

Nördar från förr

Förstora! Verkligen!

Det okynniga samlandet har djupa rötter. Majblommor är en klassisk genre och de var vackrare förr. Tänk att gå ett helt år och vänta på nästa objekt!

Läs förklaringen:

Idag är det inte längre ett manligt privilegium att begrava sig i ett intresse. Tidningen Bang gör ett temanummer om ämnet.

Länk

“Black pupils are routinely marked down by teachers”

Tidningen the Guardian beskriver de låga förväntningarnas betydelse för de svarta barnen i Storbritannien.

Länk

Black children are being systematically marked down by their teachers who are unconsciously stereotyping them, it has been revealed.

Academics looked at the marks given to thousands of children at age 11. They compared their results in Sats, nationally set tests marked remotely, with the assessments made by teachers in the classroom and in internal tests. The findings suggest that low expectations are damaging children’s prospects.

The study concludes that black pupils perform consistently better in external exams than in teacher assessment.

Diskussionen om pojkarnas låga betyg är inte över. Frågan är vad John Lennon skulle ha sagt?

Mer engelsk utbildningspolitik

Teacher racism is rare | John Dunford

Official: it’s fine for racists to teach | Joseph Harker

A ban-free solution to racist teachers | Hugh Muir

“Det finns ingenting att hämta”

Jag försöker göra en koppling till Folkpartiets avhopp från SKL:s förhandlingsdelegation och de uppdrivna förväntningarna på att ett återförstatligande ska lösa skolans problem, öka läraryrkets status, höja lönen och ge fria arbetstider. Så här i påsktider ligger det nära till hands att tro på små under.

Anna-Lena Löfgren – Det finns ingenting att hämta – spotify

Min Anita Lindblomperiod följdes av en kort romans med Lill Lindfors. Nu lever jag i ett ömt förhållande med den djupt underskattade schlagerdrottningen Anna-Lena Löfgren. Njut av Stickan Anderssons översättning av av Blame it on the bossanova

För jag känner mig som kassörskan gör
när någon vill ha förskott i ett kör

Aftonbladet, DN

Folkpartiet – vår tids största opportunister?

Frågan om lärares arbetstider är alldeles för svår att hantera under ett valår och nu hamnar striden på lokal nivå.

Aftonbladet, DN

Mitt under avtalsrörelsen hoppar Folkpartiet av Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingar med lärarfacken. Partiet anser att arbetsgivarnas krav på en ökad reglering av arbetstiden fördjupar krisen mellan parterna.

– Jag tror inte att det inträffat någon gång tidigare, säger Lennart Gabrielsson (FP), styrelseledamot och tredje vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Lärarnas arbetstid har diskuterats i flera år. Enligt Gabrielsson är frågan så infekterad att förhandlingar under avtalsrörelsen är meningslös.

– Man kan inte ha krig år ut och år in, avtalsrörelse efter avtalsrörelse. Ska man lösa den här typen av problematik, så bygger det på ett förtroendesamtal mellan parterna. Och det finns inte i dag, säger Gabrielsson till TT.

Därför väljer Folkpartiet att hoppa av alla förhandlingar som har med lärarnas avtal att göra.

– I en avtalsrörelse kan man inte ha två uppfattningar från förhandlingsparterna. (Min anmärkning: Jo det kan man!)

Nu är det upp till rektorerna att försöka hantera det här och jag är bekymrad över att det kraftfulla centraliseringspartiet väljer den uppenbara opportunismens väg. Kan det ha något med valet att göra?

Nästa gång Björklund nämner ordet likvärdighet kommer det att eka ihåligt. Folkpartiet tycks mena att arbetstid är en lokal fråga?

Min vän rektorn är inte glad:
– Man borde faktiskt börja blogga!

Bloggar: 12345678

“En snabbare häst”?

Jag jobbar med en kurs som behandlar “entrepenöriellt lärande”. Efter en viss misstänksamhet inser jag att det faktiskt finns något spännande i tanken på att försöka hitta kraften i kreativiteten. När jag läser artikeln om Apple i Sydsvenskan drabbas jag av insikten om att det ibland gäller att våga gå före.

Länk

Om Steve Jobs skulle svarat på frågor hade han kunnat säga: Det struntar jag i. För Apple är inte företaget som sätter stor tilltro till fokusgrupper och kundundersökningar. I det avseendet har Apple samma inställning till sina konsumenter som Henry Ford, som en gång sade:

”Om jag hade lyssnat på vad mina kunder hade velat ha, hade de sagt en snabbare häst.”

Ja – jag har en Mac…

Vad vet Skolinspektionen om fritidshem?

Jag läser om Skolinspektionens nedslående granskning av fritidshemsverksamhet.
Länk

Den nya pedagogiska grundsynen färgar av sig på resultatet och allt som inte är vuxenstyrt och genomplanerat avfärdas som “barnpassning”. Frågan är om skolinspektionen verkligen har de kunskaper som krävs för att förstå den fria tidens lärande. Jag är rädd att inspektörernas trånga syn på utveckling och lärande leder helt fel. Risken är stor att de använder sina skolglasögon och missar alla poänger.

Idag är “fri lek” ett fult ord och det är dags att ta strid för innehållet.

Farbror Skolinspektion skulle nog inte känna igen “kvalitet på barnens villkor” – om det så hoppade upp och bet honom i näsan.

P.S. Diskussionen om resurser i fritidshem ligger vid sidan om. Nu gäller det inriktningen och hotet om skolifiering.

Ytan är viktig

Jag har fått lära mig att livet finns längst inne och att det är kärnan vi ska vara rädda om. När det gäller träd är förhållandet motsatt. Om du verkligen vill döda ett träd är det bästa sättet att ringbarka stammen och avbryta näringstillförseln.

Den här boken på Stenshuvud tycks klara sig utmärkt utan innehåll. Jag tycker det är lite skrämmande att ett skal fungerar så bra.

Det är nu jag brukar dra någon långsökt parallell till utbildningsvärlden. Idag avstår jag.

Är det timplanen som styr?

Plura tipsar om presentationen av nya kursplaner och jag håller med om att det är intressant. Det är viktig att känna till hur den demokratiska processen fungerar. De föredragande gör ett lugnt och balanserat intryck. Ordet “tydlig” återkommer med en viss monotoni, men det ska även befinnas utrymme för tolkning, breddning och fördjupning av ämnesinnehåll.

Det hela kanske ska föreställa nytänkande men utgångspunkten tycks i förfärande hög grad vara timplanen. Efter 13 minuter presenteras denna som en absolut storhet och det visionära arbetet är helt underordnat de existerande ämneskonstruktionerna och timfördelningstraditionerna.

Kanske kunde utredarna vågat ta ett lite djärvare grepp?

Länk till presskonferensen

Presentatörerna beskriver processen som gedigen och självbelåtenheten har ingen synlig gräns.

“Vi har inte tagit intryck av den massmediala debatten, den är så polemisk…” – så talar en äkta tjänsteman!

“Jag har förtydligat innehållet om kristendomen” – ojdå – var det den största förändringen? Inget intryck från debatten?

“Vi påverkas inte av uttalande under resans gång” (om påverkan från regeringen)

“Nationella minoriteter ska behandlas i en viss årskurs” (Whooops – SÖ och centralstyrningen är tillbaka)

“Utgångspunkterna har inte varit att förändra ämnena – det här är en metod att förstärka kunskapsinnehållet. En metod” (om att utgå från den existerande timplanstraditionen)

“Elevens utveckling ska inte vara avhängig av föräldrastödet” (om läxor)

Är skolverket ett ljus i mörkret?

Är skolverket ett ljus i mörkret?

Skriet och språkutvecklingen

Kursstart för Språk och meningsskapande. De här skarvarna är underliga – studenterna håller på att skaka av sig föregående kurs examination och det tar en stund att ta sig in i den nya modulen.

Fokus ligger på ständigt aktuella läs- och skrivutveckling, men jag är inte säker på att kursens litteratur pekar i samma riktning som utbildningsministerns tankar om dessa färdigheter. Det finns en stark betning av något som vi kallar “meningsfulla sammanhang” och formaliserad träning är glest representerad i litteratur och undervisning. Kanske borde vi ta in företrädare för denna riktning? På skolorna lever traditionen i högönsklig välmåga (Vad är det?)

Nästa vecka ska vi prata om studenternas egna läsminnen och det är ett spännande ämne. Jag tror att de flesta lärde sig läsa – trots skolan.

P.S. Märks det att jag har ett trädtema?