ADHD:riet avslöjat

När jag besöker studenter på praktik är de ofta väldigt angelägna om att berätta vilka barn som har diagnoser och hur besvärligt det är att undervisa dessa. Jag försöker tona ner den här aspekten och funderar ofta över var alla dessa diagnoser kommer ifrån. Är det mät- och kontrollsamhället som har ett starkt behov av att skilja ut de som inte är normala?

Nu kommer siffrorna som avslöjar att det ofta handlar om barn som är födda sent på året och att deras svaga prestationer tolkas som sjukdom.

Nästan en miljon barn i USA kan vara feldiagnostiserade med adhd

Att de varit yngst och minst mogna i daghemsgrupper och i skolklasser har bidragit till läkarnas missbedömningar, visar en ny studie från Michigan State University som omfattar 12 000 barn och ska publiceras i Journal of Health Economics.

Enligt studien är det 60 procent troligare att de allra yngsta barnen på daghem får en adhd-diagnos än de äldsta barnen i samma grupp. När barnen nått femte och åttonde klass i skolan är det två gånger troligare att de yngsta barnen får adhd-mediciner utskrivna jämfört med de äldsta klasskamraterna

Jag misstänker detta inte är en amerikansk företeelse, och tror att fenomenet är minst lika vanligt i Sverige.

Vi diskuterar barns utsatthet och en kollega säger:
– Jag önskar att jag en enda gång fick gå på ett utvecklingssamtal som INTE inleds med att “Det märks ju att han är född sent på året…”.

Vårt behov av att dela upp - snabba och sega!

Vårt behov av att dela upp - snabba och sega!

DN

Se Vikarien!

Anders ser dokumentären Vikarien och deppar ihop. För er som missat filmen finns några gyllene tillfällen att se en av de mest betydelsefulla debattinläggen om svensk skola.

Länk

När filmen förhandsvisades på lärarutbildningen var det en (numera pensionerad) professor som reste sig upp och beskrev filmen som en hyllning till gammeldags handfast pedagogik och ledarskap. Vi var ganska många som såg helt andra budskap.

Sändningstider: Vikarien
SVT1 Tisdag 17 aug 2010 kl 22.00
SVT1 Torsdag 19 aug 2010 kl 01.15
SVT1 Söndag 22 aug 2010 kl 12.05
Kunskapskanalen Onsdag 15 sep 2010 kl 21.05
Kunskapskanalen Lördag 18 sep 2010 kl 00.05

Det här med tydlighet, kunskapskrav och betyg

Efter en dag av hårdmangling i ny skollag och nya kunskapskrav är jag både förvirrad och utmattad. Vilka problem löser den nya betygsskalan? Skulle det inte bli enklare, rättvisare och mer likvärdigt?

Karl-Gunnar Stark tog exempel från bildämnet och jag anar att det kommer att väcka oro ute i landet när lärarna ska förklara skillnaderna mellan nivåerna för barn och föräldrar

Betyget E
Eleven framställer bilder med viss säkerhet och utgår i huvudsak från givna syften

Betyget C
Eleven framställer bilder med säkerhet och utgår i huvudsak från egna initiativ med givna syften.

Betyget A
Eleven framställer bilder med god säkerhet och utgår då från egna initiativ med givna syften.

Om det föreligger oklarheter ska rektor gripa in och se till att även föräldrarna förstår underlaget för bedömningen

Religionsämnet erbjuder andra obehagligheter:

E=  Redogöra för grundläggande drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar

C= Redogöra för väsentliga drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar

A= Redogöra för omfattande och centrala drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar

Är det verkligen landets skarpaste hjärnor som har skrivit det här?

Äkta konstnärer känner en viss osäkerhet i bildskapande

Äkta konstnärer känner en viss osäkerhet i bildskapande

Framåtsyftande disciplinära åtgärder?

Jag är på utbildningsdag och studsar till inför vissa begrepp.

Tre mål och fem sidor innehåll i fysikämnet – är det fortfarande en målstyrd skola? Det luktar regler…

Snäll som en ko?

En flock kor går i hagen utanför vårt hus och jag tröttnar inte på att se dem äta, idissla och umgås under vänskapliga former. Det är nyfikna djur med en stark gruppkänsla. Ibland tycker jag mig förstå dynamiken i gruppen, men antagligen har jag sett för många disneyfilmer och läser in mänskliga känslor hos de oskyldiga djuren.

Soffie tog den fantastiska bilden!

Soffie tog den fantastiska bilden!

I lördags bröts harmonin för några sekunder. Två kor som hade kalvat sent blev utsläppta med sina veckogamla kalvar.

Hierarkin hotades och den ömtåliga balansen var rubbad. Den rödaktiga kvigan visade vem som bestämde (?????) och snart var ordningen återställd.

En dag i ett grässtrås liv:

Marken – munnen – strupen – vommen – nätmagen – bladmagen – löpmagen – ändtarmen – marken….

Jag tror att det här inlägget har något med diskussionen om mobbning att göra, men det är en mycket långsökt och obehaglig tanke att “allt handlar om att veta sin plats”?

Naturen är en ytterst suspekt läromästare för hur vi ska leva våra liv!

Thomas Wiehe – Bajspladaskan

Soffies blogg!

Återprofessionalisera läraryrket

Lars Strannegård beskriver i GP (länk) en möjlig väg att återprofessionalisera läraryrket:

Utvecklingen som skett inom läraryrket är välkänd inom organisationsteorin. Den kallas avprofessionalisering. Kåren upplever en mycket diffus kravbild från allehanda intressenter: kommunen, staten, föräldrarna och skolledningen. Lärarna omgärdas av så kallade målbilder: de skall skapa världens bästa skola, bygga värdegrunder, vara representativa marknadsförare och kreativa utvecklare av skolans konkurrensstrategier. De skall motverka mobbing utan att veta hur långt deras ansvar sträcker sig och vad de kan förvänta sig av föräldrarna. Samtidigt upplever de en otydlighet kring vad undervisningen skall innehålla, ett missnöje med sin utbildning som inte tillräckligt förberett dem för det dagliga skolarbetet, samt en hårdare reglering avseende hur och var arbetstiden skall användas och förläggas. När lärare nödgas bidra till alla dessa kringaktiviteter som saknar direkt koppling till undervisningen berövas de möjligheten att utöva sin profession, nämligen att undervisa. Därmed blir avprofessionaliseringen ett faktum, och den leder, som ett brev på posten, till minskad attraktivitet för yrket, sämre löneutveckling och lägre status.

Ett effektivt sätt att återprofessionalisera ett yrke är att plocka bort arbetsuppgifter istället för att lägga till. I skolans fall handlar det exempelvis om att lärarna inte skulle behöva ägna sig åt kontroll av närvaro.

Lösningen skulle då vara specialisering. Frågan om barnens närvaro och föräldrarnas medverkan hanteras av en särskild Elevvårdsenhet med speciella befogenheter enligt franskt mönster.

Jag blir lite nervös när företagsekonomer ger sig in i skoldebatten – men nog måste det finnas andra sätt att höja yrkets status och attraktivitet än den spretiga kravkatalog som tornar upp sig i framtiden.

Jan Björklund visar nya mjuka sidor i Public service den 15/8.

Läraryrket och romantiken

I en annan tråd har vi diskuterat sagornas betydelse och jag har försvarat fantasins och myternas kraft i skolans värld. Det är en riskabel position som lätt kan uppfattas som antirationell och vetenskapsfientlig. Samtidigt tror jag det är viktigt att vi som yrkesgrupp skapar och vårdar våra egna hjältesagor och gårdagens film Freedom writers var en skamlös sådan.

Den nyexaminerade lärarinnan (Hilary Swank) tar sig an den hopplösa gettoklassen och uträttar underverk (trots motstånd från kollegiet) med hjälp av Anne Franks dagbok och sitt stora engagemang. Jag låter mig villigt manipuleras av den fullständigt förutsägbara berättelsen och jublar åt det triumfatoriska slutet och eftertexterna som förklarar att det är “based upon a true story”.

I dagens svd analyserar Lina Kalmteg Harlequinböckerna och beskriver det förutsägbara i berättelserna som en avgörande framgångsfaktor. Författarna skriver efter en mall och det finns inget utrymme för brott mot den uppgjorda dramaturgin. (Länk)

Länk till Mats romantiska bildspel (Vad hände med inbäddningsfunktionen?)

Går det att jämföra harlequinberättelsernas banala romantik med framgångssagan från skolvärlden? Jag är rädd att det finns mer gemensamt än vi vill tro.

Förskolans nya läroplan – ansvarsfördelningen

Mats Öhlin beskriver turerna kring ansvarsfördelningen i den nya läroplanen för förskolan:

Länk

I den slutgiltiga versionen finns en tydlighet som liknar skolans – förskolechefen har det övergripande ansvaret. Innebär detta att förskollärarna, arbetslaget eller alla  i personalgruppen får mindre ansvar? Troligen inte – begreppet ansvar bygger på en viss form av kontroll och delegering. Då kan inte alla ta ansvar för allt.

Jag minns de spännande diskussionerna på 80-talet då arbetslagstanken var som hetast i Malmö. Frågan komplicerades av att barnomsorgschefen (som var höjdare i VPK) dessutom var gift med en av de tunga ombudsmännen i SKAF. Det var ett av de sista utslagen av centralism i barnomsorgspolitiken då åldersblandade grupper och gemensamt arbetslagsansvar genomfördes i hela kommunen. Sedan kom stadsdelarna och andra aktörer tog över.

När det gäller det infekterade  förhållandet mellan barnskötare och förskollärare är jag glad att lagstiftarna inte har fallit för frestelsen att fördela ansvaret efter utbildning. Nu får chefen göra de nödvändiga bedömningarna utifrån erfarenhet och kompetens.

Ibland springer alla bara omkring...

Ibland springer alla bara omkring...