Jag känner mig lite matt och yr efter att försökt bemöta kommentarerna på Newsmill. Gunilla Madegård är en personlighetstyp som jag sällan möter i vardagen och min första reaktion var att någon drev med mig, men hon tycks finnas i verkligheten. Jag hade inga fördomar mot ölänningar och musiklärare tidigare – nu vet jag inte.
Länk till Gunilla Madegårds inlägg.
Antagligen har jag lyckats trampa på alla hennes ömma tår och de verkar vara ganska många. Jag tror att den där genusdebatten är lite väl spännande och längtar tillbaka till den här trygga bloggen.
Jag vet ett bra ställe att vila upp sig.
Anna Hellsten ser delvis samma mönster som jag:
”Klass 9A” kapitaliserar bitvis rätt hårt på skräcken för skolan. Jag har bara sett det första avsnittet ännu, men hittills tycker jag serien främst verkar vilja formulera en kritik mot modern lärarutbildning – i synnerhet en pedagogstil där läraren helst av allt vill vara elevernas kompis. Inledningen låter närmast som en reklamfilm för alliansen anno 2006, till Jan Björklund och alla andra som pratade om ”flumskolan”.








