Hem till gården

Jag känner mig lite matt och yr efter att försökt bemöta kommentarerna på Newsmill. Gunilla Madegård är en personlighetstyp som jag sällan möter i vardagen och min första reaktion var att någon drev med mig, men hon tycks finnas i verkligheten. Jag hade inga fördomar mot ölänningar och musiklärare tidigare – nu vet jag inte.

Länk till Gunilla Madegårds inlägg.

Antagligen har jag lyckats trampa på alla hennes ömma tår och de verkar vara ganska många. Jag tror att den där genusdebatten är lite väl spännande och längtar tillbaka till den här trygga bloggen.

Jag vet ett bra ställe att vila upp sig.

Anna Hellsten ser delvis samma mönster som jag:

”Klass 9A” kapitaliserar bitvis rätt hårt på skräcken för skolan. Jag har bara sett det första avsnittet ännu, men hittills tycker jag serien främst verkar vilja formulera en kritik mot modern lärarutbildning – i synnerhet en pedagogstil där läraren helst av allt vill vara elevernas kompis. Inledningen låter närmast som en reklamfilm för alliansen anno 2006, till Jan Björklund och alla andra som pratade om ”flumskolan”.

9A – nu på Newsmill

Vi har i olika omgångar diskuterat en aktuell teveserie här på bloggen och nu sammanfattar jag mina invändningar på Newsmill. Debattredaktören har satt en rubrik som jag hickar till inför. Kanske borde jag ha sett lite mer än trailern för att göra ett så kategoriskt påstående?

Länk till Newsmill

Uppdatering: Jag läser kommentarerna och förvånas över den hårda tonen. Ska det vara så?

Mats till höger - Bagarmossen 1959

Mats till höger - Bagarmossen 1959

De sista illusionerna om Skolinspektionen och friskolorna

En pedofil, en kopplerska och en förskingrare – alla får de tillstånd att driva friskolor.

Länk till TV4, Svd

En generad chefsjurist lyckas inte förklara hur det har gått till eller vilka regler som gäller. Jag är inte säker på att Skolinspektionen skulle få mata mina guldfiskar – om jag hade haft några.  Det är ett uppdrag som kräver större ansvarstagande än inspektionen visar vid tillståndsgivandet för friskolor.

Skolans viktigaste utvecklingsområden

Anne-Marie Körling skriver fortfarande Sveriges bästa och mest envetna inspirationsblogg inom skolområdet. Detta är hennes viktigast punkter för utveckling. Jag citerar rakt av (som Morrica)

  • Öppna upp klassrummen och skolan. Verka i en lärande miljö. Dela ut, med och av varandra. Riv väggar för omvärldsutblickar.
  • Se till lärandet och förklara skolan via innehåll och eleven utifrån detta perspektiv.
  • Ta ansvar fullt ut och verka för detta ansvar. Tydliggör ansvaret och lägg det i professionen där det hör hemma, inte i elevernas knän.
  • Tro på professionen. Tro på lärarens roll och lärarens innehåll.
  • Starta lektionerna i tid och håll fokus.
  • Ta ansvar för hur interaktioner påverkar dig som lärare emotionellt.
  • Ansvara för demokratiuppdraget och omsätt det i handling.

Följ bloggen!

“Lärare” är ett omodernt ord?

Stephen Downes tycks mena att ordet “lärare” är förlegat och att den traditionella tolkninge skymmer alla de nya roller som ryms i en undervisningskontext. Downes ger 23 exempel i artikeln.

Länk

The problem with focusing on the role of the teacher, from my perspective, is that it misses the point. Though there may still be thousands of people employed today with the job title of “teacher” or “educator”, it is misleading to suggests that all, or even most, aspects of providing an education should, or could, be placed into the hands of these individuals.

Det här resonemanget känns både väldigt gammal och väldigt nytt. Jag är inte säker på att våra studenter uppskattar denna komplexitet. Slideshare

The facilator

The facilitator?

Filosofiska rummet om lek och kreativitet

En baksida av lärarutbildningens kursuppbyggnad är att studenterna tentar av en kurs och därefter tror att de behärskar ämnet. Den förra kursen handlade om lek, kultur och kommunikation. Det är tre svåra begrepp som ger utrymme för djupa tankar och som är grundläggande för att förstå vad som händer i läroprocesser. Jag är inte säker på att alla studenter förstår att leken kan ha ett eget värde.

Därför önskar jag att de hittar Filosofiska rummet som tar ett allvarligt grepp om ett spännande ämne!

Länk

Barn leker. Vuxna är kreativa. Människan är en unikt lekfull och kreativ varelse vars samhälle utvecklats i en rasande fart jämfört med andra djurs. Hänger lek och kreativitet ihop och kan leklynnet fylla funktion som meningsskapande kraft. Så hur gör vuxna i så fall när de leker, och får man som vuxen leka bara för lekandets skull?

Gäster är Nicolina Ställborn, konstnär, Jonna Bornemark, doktor i filosofi vid Södertörns högskola och Gabriel Widing, speldesigner och medlem i det kreativa kollektivet Interacting Arts.

Är dagdrömmeri en form av lek?

Vad är lek egentligen?

Vi leker att det finns gränser

Vi leker att det finns gränser

Olle Holmberg summerar

Skola och samhälle fortsätter att  diskutera Cambridgerapportens slutsatser och det är svårt att inte se parallellerna med svensk skolutveckling.

”Weʼre impressed by the Cambridge Reviewʼs evidence. We like the ideas. We want to take them forward. But we darenʼt do so without permission from our Ofsted inspectors and local authority school improvement partners.”

Så säger flera engelska lärare i diskussioner med forskarna bakom Cambridgerapporten. De vill gärna, men… Detta är kanske det mest nedslående med ett i övrigt överväldigande positivt offentligt mottagande. Undantaget i hyllningskören är annars politikerna. De flesta politiker håller inte med om slutsatserna i Cambridgerapporten. Politikerna vill alltså inte se några alternativa lösningar – och lärarna vågar inte!

Olle Holmberg sammanfattar vad som krävs för att återerövra det professionella initiativet och stärka bandet till skolforskningen:

  • Låt rektor och personal vara delaktiga i själva granskningen
  • Låt rektor och personal vara delaktiga i analys och tolkning
  • Låt rektor och personal få ta ansvaret för utvecklingsplanerna
  • Avsätt resurser (för utvecklingsarbete inom lärarnas tjänstgöring)
Skolutvecklingens många ansikten!

Skolutvecklingens många ansikten!

Skolutvecklingen många ansikten – pdf

Rektorstillsättningen – beredningsgruppen föreslår Stefan

Länk till Sydsvenskan

I Malmö är vi vana vid att kalla rektor vid förnamn. Jag hoppas Stefan Bengtsson kommer att uppskatta det.

Intervjun med de två slutkandidaterna finns inte på nätet.

Styrelsens ordförande verkar vara mycket nöjd:

Eva Ollén Östling säger att Stefan Bengtsson företräder just det som styrelsen önskade.

– Han är van att arbeta utåtriktat och har en mycket stark forskningsbakgrund.

Bengtsson förväntas bli mer säljande för Malmö Högskola.

– Visa vad vi kan, säger Eva Östling Ollén.

Det blir säkert spännande. Nu går vi vidare.

Andreas Ekström trodde på motkandidaten:

http://twitter.com/#!/andreasekstrom/status/31308082168467456

Vad vet han som inte vi vet?

Spanjoletten, 5-56 och min tro på snabba lösningar

Vi har bott i samma lägenhet i 25 år. De första åren var balkongen ett viktigt rum och familjen utnyttjade den flitigt. Efter ett tag började dörren att kärva och jag drog mig allt mer för att öppna den – eftersom jag visste att den var oehört svårstängd. Till sist blev det outhärdligt och jag insåg att det krävdes kraftfulla åtgärder för att lösa problemet.

I julas skulle vi ha gäster och behövde verkligen använda balkongen. Jag tog fram 5-56-burken och sprayade i hålen där spanjolettens låstappar sticker ut. Ingreppet tog nästan 20 sekunder och nu är dörren som ny.

Det var länge sedan jag kände en sådan innerlig tacksamhet mot en produkt!

Lärarna i 9A bekymrar sig över att barnen inte känner till betydelsen av vitsippa – frågan är hur många svensklärare som vet vad en spanjolett är?

Den här berättelsen har nog en moral – frågan är om den går att översätta till skolvärlden?

– Vad var det jag sa?

2007 presenterade en ivrigt trumpetande Jan Björklund kraftfulla åtgärder mot mobbning i skolorna och jag var på ett underligt möte där representanter från Skolverket skulle förklara och inplementera de evidensbaserade och godkända metoderna. Stämningen var ganska besvärad och jag ställde en del misstänksamma frågor. De ansvariga var nog lite generade över de  krampaktiga försöken att skapa en vetenskaplig stämning över spektaklet. Jag citerar bloggen från april 2007:

En djupare fråga är vad det är för syn på vetenskapen som Björklund för fram. Finns det forskare som kan tänka sig att stå till tjänst här? Finns det någon yrkesheder som skulle kunna hindra styrningen av forskningen mot detta fält? Inom journalistiken kan en reporter åberopa en paragraf om förnedrande uppdrag – finns det en motsvarighet inom akademin? Eller är allt tillåtet i jakten på forskningsbidrag?

Jag tycker det är beklämmande att ungdomar kallar varandra ”hora” – men för forskare som väljer att legitimera sådana här påhittelser… nej, det är kanske för grovt.

Det var ganska hårda ord av en nybliven och upphetsad bloggare – men idag kanske det är nödvändigt att fundera över hur det kunde gå så fel. Läs i Skolvärlden:

Inget program mot mobbning fungerar tillfredsställande. Åtgärder som kamratstödjare och medling har till och med visat sig öka mobbningen på skolor. Det visar en stor utvärdering som Skolverket har gjort.

Skolverket, Lärarnas nyheter, DN, Svd, AB

Från Skolverkets hemsida citerar jag med glädje:

– De manualbaserade programmen är ett trubbigt verktyg i kampen mot mobbning. Vi förespråkar istället att man utgår från Skolverkets allmänna råd och systematiskt skapar en strategi utifrån skolans unika förutsättningar, säger Annika Hjelm, undervisningsråd på Skolverket.

Fyra år har slösats bort i tron på att vetenskapen skulle presentera generella lösningsmetoder på specifika problem.

Min cyniske arbetskamrat sa:
– Jag förstår inte varför man ska gå på kurs om mobbning. Det är väl bara att ta den minste killen och slå så hårt man kan…