Jag är fortfarande arg och förvånad över att inte fler reagerar på det som lärarna från Rosengård säger i lördagens Sydsvenska (finns inte på nätet):
Lärarna som Sydsvenskan träffar är alla trötta på vad de menar är ett allt för stort fokus på resultat. Ett exempel på hur snett det kan slå är att endast elever som redan är nära att klara målen får erbjudande om att gå i sommarskola och läsa upp sina betyg.
(…)
– Mina elever, som har ännu större behov, får inte den chansen. Jag anser att det är ett direkt lagbrott. Det är bara för att skolan ska få bättre statistik, säger Lars Ellborg. Dessutom anser de att statistikivern särskilt missgynnar deras elever.
Resultatuppföljningen bidrar alltså till att de svagaste eleverna lämnas i sticket och resurserna fokuseras till de grupper som har en möjlighet att bli godkända.
Många har rasat mot de dåliga resultaten i stadsdelen Rosengård och ledarsidorna har tävlat i att utkräva ansvar. Baksidan av de här kampanjerna tror jag är att många lärare tappar sugen. De tröttar på att vara slagpåsar för politiker och debattörers utfall. Nu reagerar lärarna på den ensidiga beskrivningen. Artikeln från den 12/3 Sydsvenskan finns inte på nätet. Jag gick genom Mediearkivet.
Oroväckande är beskrivningen av resultatfixeringen. Om de här anklagelserna stämmer har vi ett allvarligt problem och jag är bekymrad över att inte fler reagerar på beskrivningen av effekten av fokuseringen på att öka andelen godkända barn. Jag markerar med fet stil.
Av de många brister som Skolinspektionen radat upp finns det bara en som lärarna själva kan göra något åt, enligt Susanne Strand.
– När det gäller resultatuppföljningen har vi tagit åt oss och kommer att rannsaka oss själva. Men om det är någon skola i den här staden där lärarna ständigt tvingas tänka om och se hur man kan lösa problem, så är det här, säger hon.
Lärarna som Sydsvenskan träffar är alla trötta på vad de menar är ett allt för stort fokus på resultat. Ett exempel på hur snett det kan slå är att endast elever som redan är nära att klara målen får erbjudande om att gå i sommarskola och läsa upp sina betyg.
Om detta är sant ser jag inget hopp för svensk skola.
– Mina elever, som har ännu större behov, får inte den chansen. Jag anser att det är ett direkt lagbrott. Det är bara för att skolan ska få bättre statistik, säger Lars Ellborg. Dessutom anser de att statistikivern särskilt missgynnar deras elever.
Skolinspektionen och statistiskryttarna skapar alltså nya problem. De lärare som väljer att fokusera på de svagaste barnen tvingas att bryta mot direktiven om att till varje pris öka andelen godkända resultat
– Våra elever börjar här nere, säger språk- och idrottsläraren Åsa Ghodsian och sänker handflatan mot golvet.
– Och kämpar sig hit upp, fortsätter hon och höjer handen en meter. – För att uppnå målen måste de klara den här lilla biten till, säger hon och höjer handen ytterligare ett par centimeter.
Lars Ellborg förtydligar: – Eftersom de börjar på en mycket låg nivå gör de en längre resa än många andra elever. Men det syns inte på något papper, därför får varken de, vi eller skolan kredd för det arbetet, säger han. Orättvist behandlade. “Som en saftig dolkstöt i mellangärdet.” Så beskriver läraren Lars Ellborg den senaste tidens kritik från medier och myndigheter. Susanne Strand, som är en av två specialpedagoger på Rosengårdsskolan, instämmer.
Ibland tycker jag att skoldebatten är väldigt beskäftig. Den här typen av ledare gör mig illamående : Skolor i skamvrån
Det kanske är för lite katederundervisning? Se Twitter
Diskussionen om könets betydelse i skola och förskola fortsätter. Jag betonar vikten av att olika erfarenheter finns representerade i personalgruppen, men värjer mig från essentialistiska idéer om hur män egentligen är. Maskulinitet är något som förändras och förhandlas genom historien.
På bilden dansar jag och en känd pedagogikprofessor med förskolebarn i Folkets park vid barnomsorgsdagen (1979??). Jag tror att mina snickarbyxor var röda, men hade även gula och blå.
På Newsmill fortsätter debatten från TCO:s rundabordsamtal.
Min tid på Häckeberga slott är över. Ärtan var utmärkt. Nu återvänder jag till mitt eländiga vardagsliv och försöker komma över den slående bristen på service i hemmiljön.
Peter Gärdenfors diskuterar sin senaste bok Lusten att lära och vi har många frågor. Går det att översätta hans tankar om motivationens betydelse för lärandet till högskolemiljön? Vad innebär det att ta stöd i berättelser?
Jag är lite trött och citerar rakt av från Skolvärlden:
GÄRDENFORS ÖNSKELISTA TILL JAN BJÖRKLUND
1. Utgå från människans naturliga lärande
Skolans institutionella struktur med läroplaner, scheman och lektioner bygger på tradition och inte på vetenskap. Det finns ingen forskning som säger att denna struktur är den bästa för lärande. Det mesta av vad vi lär oss, lär vi utanför skolan. Därför bör man studera det informella lärandet för att bäst förstå hur skolans verksamhet skall organiseras. 2. Satsa på elevernas inre motivation Det är viktigt att skilja mellan inre och yttre motivation. När man drivs av inre motivation gör man något för att aktiviteten i sig själv ger tillfredsställelse. När man styrs av yttre motivation gör man något för att det leder till något annat som är värdefullt men som inte direkt är kopplat till aktiviteten. 3. Låt eleverna uppleva att de har kontroll över sitt lärande En av framgångsfaktorerna för datorspelen är att de ger användaren stor kontroll över förloppet men spelet är samtidigt en utmaning. 4. Satsa på förståelse i stället för på faktakunskaper Debatten har kretsat kring elevernas kunskap – där kunskap ofta ses som att eleverna skall kunna återge en mängd fakta. Men en elev kan aldrig skapa fullständig förståelse av ett område enbart genom att lära in fakta – han eller hon måste tränga in i de underliggande mönstren och se hur kunskapsområdet hänger samman. 5. Använd IT för att öka motivation och förståelse Datorerna har en stor pedagogisk potential som tyvärr är väldigt dåligt utnyttjad. Datorerna kan användas för att visa och berätta på nya sätt, till exempel genom olika typer av visualiseringar och simuleringsprogram. 6. Bredda lärarutbildningen Jag önskar att lärarutbildningen omformas så att människans naturliga sätt att lära sätts i fokus. Resultat från modern psykologi, kognitionsvetenskap, hjärnforskning och speldesign måste in som en del av utbildningen.
Källa: Datorn i Undervisningen.
Kanske har mina förväntningar på nya skandalrepliker trissats upp, men det här var bara tamt och menlöst. Det mest upphetsande var nog när två lärare hämtar ut en flicka från mattelektionen för att lämna tillbaka ett prov och passar på att berömma henne för att hon använt linjal. (uppmuntran är viktigt!)
Sällsynt påfrestande är kommentatorns ständiga fiskande efter beröm från barn och föräldrar:
– Vad har projektet betytt för dig/ditt barn?
Hallå – det är barnen som behöver bekräftelse (inte superpedagogerna!)
P.S. Spännande bakgrundsinformation var att skolan hade dränerats på duktiga lärare och högpresterande barn när musikprofilen togs bort och friskola startade i närheten.
P.S.S. SVT försvarar beslutet att låta Stavros medverka i programmet och bekräftar ryktet om att han tillhör Jehovas vittnen. (GP, 2)
P.S.S. Max Entin beskriver imitationens helbrägdagörande kraft. Sitter det verkligen i kläderna?
I kväll är det dags igen. Nytt avsnitt av Klass 9A och landets lärarkår bänkar sig med bävan framför teveapparaterna.
Patrik Ekelöf arbetar på Mikaelskolan i Örebro och han är inte nöjd med hur verksamheten gestaltas:
Avslutningsvis vill jag i avsaknad av ett rikstäckande Kaknästorn att kabla ut mitt budskap från – efter fem sända avsnitt, med fötterna fast förankrade i den plattpedagogiska, närkingska myllan – utbrista: “för övrigt anser jag att SVT borde skämmas!”.
Tysta tankar 