Mer katederundervisning – he is back!

Länk till Twitter  live – stället där det händer.

Vanligt sök på #merkateder

Presenterat med Topsy

Ekot

DNdebatt och Jan Björklunds olycksaliga ursprungstext.

Mannen från framtiden med receptet från forntiden

Mannen från framtiden med receptet från forntiden

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i björklund, Utbildning. Bokmärk permalänken.

86 kommentarer till Mer katederundervisning – he is back!

  1. Vidi skriver:

    Så progressivt! Svenska barn/ungdomar skall genom egen ”forskning”
    tillägna sig allt det som alla redan vet och lätt kan förmedla till dem.
    Men så enkelt skall det inte vara. Yttersta konsekvensen blir att svenska
    ”forskare” aldrig hinner fram till forskningsfronten.

  2. Anna Kaya skriver:

    Är en provocerande skolminister verkligen det vi behöver i svenska skolan idag? Ja, jag är övertygad om att det är ett mycket genomtänkt val att använda begreppet ”katederundervisning”. De har nog suttit i sin lilla ”stab” med talsskrivare och vändit och vridit på begreppet och funderat över om de vinner eller förlorar på att använda begreppet.

    I mina ögon är man en förlorare om man som skolminister är en bakåtsträvare. För väljer man att använda begreppet katederundervisning då har backspegeln helt enkelt blivit framrutan och då kommer det gå åt skogen.

    Här kommenterar jag Björklunds debattartikel: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2011/03/ner-i-kallaren-och-leta-kateder-eller.html

    • Jan Lenander skriver:

      Skället mot katederundervisningen som egentligen drabbat vanlig lektionsundervisning med flerstämmigt klassrum har varit oerhört provocerande och glåporden mot oss som tror att elever gruppen för lärandet har varit påfrestande. Att det Björklund säger anses provocerande visar bara hur skoldebatten varit tidigare.

      • Anna Kaya skriver:

        Jag har läst ditt svar till mig många ggr nu och jag förstår inte riktigt vad du skriver. Men efter att ha läst dina andra svar så tror jag mig förstå vad du vill ha sagt.

        Jag tror vi pratar om två olika saker. Jag delar inte din syn på vad handledare är och gör. För mig kan en mycket bra lärare även vara en bra handledare, en handledare är inte per automatik en dåligt lärare.

        Den skola du beskriver, med en tydlig lärarledd undervisning, det flerstämmiga klassrummet och elever som utvecklas med hjälp av gruppdynamik är inte samma sak som katederundervisning för mig. Jag är FÖR lärarledd undervisning men ändå EMOT katederundervisning.

        Det jag, och många med mig, reagerar mot är att Björklund väljer att medvetet provocera genom att använda begreppet ”katederundervisning”. Det är ett värdeladdat ord som för tankarna mot en skola från förr, en skola där man hade en helt annan elev- och kunskapssyn än idag. En skola där läraren mässar, predikar och föreläser och där eleverna sitter passiva och inväntar kunskap.

        Katederundervisning för mig är håglösa elever som är rädda för att säga fel saker, att skriva fel på ett prov eller svara fel på en fråga. Det innebär en undervisning där läraren besitter alla rätta svar och där eleverna måste tycka och tänka som läraren för att lyckas i skolan.

        Katederundervisning, för mig, signalerar bakåtsträvande och att ”det var bättre förr”. Det signalerar allt det som jag inte vill att svenska skolan ska bestå av. Och ändå tror jag mig ha en liknande syn på lärarledd undervisning som du har.

        Jag retar upp mig på att en skolmininster idag vill få oss att se en bild av framtidens skola genom att väckas bilder av hur skolan såg ut igår. Det var inte bättre förr. Skolan var inte bättre. Eleverna måddei nte bättre. Eleverna var inte kreativare. Eleverna var inte mer självständiga och självgående. (Jo, det är det vi måste få våra elever att bli för att lyckas i livet!) Resultaten kanske var bättre men det handlar mer om hur och vad man mäter.

        Det är inte bara i mina öron katederundervisning klingar illa. Jag är långtifrån ensam. Och jag tycker att det är tragiskt att en skolminister ska vinna billiga PR-poäng för att slänga sig med sådana uttryck när det tar fokus på vad han egentligen vill ha sagt.

        Dessutom undrar jag fortfarande vad denna debattartikel egentligen är en dimridå för. Varför vill han att vi ska reagera just nu? Varför är det så viktigt att ta fokus från de andra viktiga frågorna som handlar om skolans utveckling? Segregationen, kommunaliseringen etc? Frågor där politkerna måste ställas till ansvar mer än lärarna? Det är sådant jag funderar över just nu. Varför skulle han annars välja att medvetet provocera en hel (eller halv) lärarkår?

        • janlenander skriver:

          Vi verkar vara ganska överens om huvuddragen i hur undervisning ska bedrivas. Skillnaden är vad vi tycker är de största problemen som hindrar oss att skapa en bra skola.

          Jag upplever att exempelvis Ken Robinson säger mycket mer provocerande saker än Jan Björklund trots att han döljer det bakom sin härliga brittiska humor.

          Mer om mina åsikter i Strukturerad lärarledd undervisning

  3. Ping: Björklund går för långt « metabolism

  4. johankant skriver:

    Men Mats, vad tycker du i frågan? Är det inte rätt att ha lärare som undervisar, att inte släppa eleverna till ”fri forskning”? Om man läser andemeningen i det Björklund skriver – är det fel?
    Läs mitt blogginlägg: http://johankant.wordpress.com/2011/03/13/tillbaka-till-katedern/

  5. Mats skriver:

    Jag tror vi måste använda mer precisa begrepp och knyta dessa till teorier om lärande.

    Björklund är nog fångad i en förmedlingspedagogisk diskurs och jag är orolig för att den enkla retoriken tar över.

    Idag är lärarens uppgift mer komplex – men att förklara och utmana kommer inte att bli omodernt.

    Föreläsningar har sin plats, men idag kanske en del barn väljer mer spännande föreläsare på nätet än de som befolkar klassrummen?

    Jag tänker att det är en central kompetens hos lärare – att välja undervisningsform utifrån barnens förutsättningar och mål. Inte en fråga för politisk styrning!

  6. johankant skriver:

    Mats!
    Underkänner du Skolverkets rapport? Ur Björklunds artikel: Skolverket konstaterar ”en problematik med att eleverna lämnas att på egen hand söka information eller dra slutsatser” och att ”eleverna behöver mer lärarstöd för detta än de faktiskt får”. Att elever ska ta mer eget ansvar i skolan är inget som lärarna har hittat på själva. Det är i hög grad ett resultat av nationell skolpolitik under mycket lång tid.

    Att lärarens uppgift är mer komplex idag är väl ingen ursäkt för att inte ta kontrollen i klassrummet och undervisa? Katederundervisning är väl inte detsamma som föreläsning?

    Om det inte fungerar i skolan måste politikerna styra det som inte fungerar, vi lever i ett politiskt samhälle, där politikerna sätter upp mål/riktlinjer/lagar och förordningar kring hur samhället ska fungera. Det handlar inte om att detaljstyra, men väl att lägga sig i om det inte fungerar.

    Eller tycker du jag har fel? Och i sådana fall varför!

    • Mats skriver:

      Historiskt sett var nog katederundervisning just föreläsning. Om vi går till ordet ”föreläsning” handlade det på universiteten om att läraren läste upp sin avhandling och studenterna skrev av. Tyvärr ett ganska vanligt mönster även idag – fast nu läser läraren upp sina powerpoints.

      Allt som skapar aktivitet och gynnar interaktion är bra.

      Låtom oss icke polarisera.

      • Jan Lenander skriver:

        Föreläsningsvarianten på lektionsundervisning var redan borta ur svensk skola när kampanjen mot katederundervisning satte igång.

      • Mats skriver:

        Föreläsningsformen lever kvar på högskolan. Här föreläser vi glatt för 300 studenter om dialogens och flerstämmighetens betydelse…

        Det kan ses som ett litet trovärdighetsproblem och spydiga kommentarer brukar inte saknas.

        • Jan Lenander skriver:

          Under min lärarutbildning fick jag lära mig PBL genom att använda PBL och det är jag ytterst tacksam mot mina lärarutbildare för. Utan detta hade jag blivit totalt avskräckt från metoden av en heldags föreläsning om den.

          Det är kanske inte så att lärarutbildningen ska sluta med föreläsningar men jag tror att det är viktigt att ha tänkt igenom vilka skillnader som gör att man inte använder den metod man vill lansera.

        • Mats skriver:

          Tyvärr är det nog av ekonomiska skäl – genom storföreläsningar frigör vi medel för mer studentaktiva undervisningsformer.

        • Jan Lenander skriver:

          Med lite elevfokus måste ni ändå uppleva storföreläsning som effektiv i kunskap / krona?

          Jag tror att vi rent generellt måste fundera mycket med det effektivitetsmåttet eftersom vi inte ens är i närheten av att ha råd med privatlärare för alla barn.

  7. Stefan Hacker skriver:

    Johan.

    Är inte problemet snarare alla de bitarna i sammanhanget som Björklund väljer att inte lyfta fram från skolverkets rapporter?

    http://www.skolverket.se/sb/d/1708/a/17454

  8. johankant skriver:

    Mats,
    Jag känner inte igen den bilden som du målar upp, att lärare står och läser innantill från en powerpoint. Men att som lärare undervisa, berätta, låta eleverna komma med frågor, problematisera på tavlan och leda lektionen från sin kateder – kalla det seminarieundervisning eller något. Men det är viktigt att läraren är lärare och inte handledare.

    Sen är skolan en politiskt styrd organisation, men tyvärr har tjänstemannaväldet fått ta alldeles för stort utrymme, från Skolverksfolk till lärarutbildare och lokala tjänstemän. Dags att börja utvärdera resultat och utkräva ansvar.

    Stefan,
    Håller med dig att Björklund väljer citat efter syfte. Dock är det han tar upp viktigt och det är dags att läraren inte är handledare eller coach, utan lärare. Jag håller inte med om allt som Björklund står för, han förenklar saker och ting lite väl mycket och ger ofta skulden till andra, t.ex. kollektiv skuld till Socialdemokraterna. Att Björklund själv inte kunnat rå på Skolverket att få dem att genomföra tydliga kursplaner är inget som direkt kommer upp till ytan.

  9. Björn skriver:

    Björklund har fel i stort, men han är inte utan poänger.

    Folkpartiet står för en nykonservativ skolpolitik som går ut på ökad styrning av skolan och klassrummet, centralisering, ökat fokus på prestation (istället för kompetens) och ett mer komparativt perspektiv.

    Socialdemokraterna däremot står för en nyliberal skolpolitik som gått ut på decentraliseringar, individuella arbeten, osynlig och relativistisk pedagogik och marknadstänk – vilket sammantaget lett till en stark medelklassdominans.

    Vänsterpartiet i sin tur står för en terapeutisk skolpolitik, också den grundad på osynlig och individualistisk pedagogik, men kompetensinriktad, problembaserat lärande och en progressivistisk kunskapssyn. Även den en modell som skapar osäkerhet för arbetarbarn och leder till medelklassdominans.

    Jag skulle vilja se…

    * Tydligare kunskapskriterier
    * Mindre specialisering och mer baskunskaper
    * Mer struktur i skolan
    * Vygotskyansk pedagogik
    * Mer kollektivism i pedagogik och skolans utformning (inkl. fler internatskolor!)
    * Mer samarbete och krav på att elever ska ta ansvar för varandra
    * Läxläsning i grupp, mixade efter kognitiv kapacitet (som i Kina och Sydkorea)
    * Mer kritiskt tänkande och kunskapsteori
    * Praxis-orienterad kunskapssyn (förening teori och praktik, det senare har haft en allt för underordnad roll i skolan)
    * Minskad konkurrens (inkl. att minimera de nationella standardiserade testen)
    * Bonus till lärarlag som lyckas höja elever till godkänd nivå

  10. Janne D skriver:

    Det Mats beskriver om lärare stämmer på en del lärare tyvärr har jag erfarenhet av. Även studievägledare kan hålla monolog för elever ibland genom att lägga på en powerpoint utan att någon elev är delaktig, ren instruktion. Som tur är så är det få jag känner till.

    Det Johan säger får man reflektera en stund över för att verkligen förstå. Det Johan säger, enligt min tolkning, är att katederundervisning kompletterar konstruktivistisk undervisning ( men många älskar att polirisera dessa, de KOMPLETTERAR varandra). Katederundervisning med aktiva elever, med mycket feedback från läraren, där läraren ofta frågar efter elevernas synpunkter. Där eleverna ofta kommentarar läraren. Feedback, reciprok undervisning, formativ bedömning är framgångsfaktorer enligt Johan Hattie (professor i pedagogik som gjort en metaanalys på 80 miljoner elever). Sedan älskar en del att polarisera detta med kateder till hur det var förr. Katedern/whiteboardtavlan där läraren idag står är INTE högre upp från golvet än vad eleverna sitter. Man använder inte ”skam” längre som redskap, för det hämmar lärandet.
    Jag känner många lärare som med ”katederundervisning” vid sin whiteboardtavla får aktiva engagerade elever att klara sina studer mycket bra, med höga förväntningar.
    Det känns som debatten ibland handlar om , existerar katederundervisning utesluter vi aktiva, engagerade, reflekterande samt kreativa elever som är med i diskussionen. Kateder= föreläsning verkar gälla. Av bra lärare inbjuds elever till att vara aktiva även att läraren står vid whiteboardtavlan/katedern.
    Att läraren skulle bli handledare är rena skojeriet. Läraren ska vara lärare. Ett utmärkt kapitel i Gunnar Ohrlanders bok ”Den gudarna älskar – Om konsten att överleva som lärare”. görom det för den som inte är insatt.
    Givetvis är katedern ett arbetssätt, det är viktigt att variera undervisningen. Bara för att någon lärare såsom Johan Kant beskriver att de jobbar med ”katederundervisning” betyder ju inte att man står och håller monolog lektion efter lektion efter lektion.

  11. johankant skriver:

    Tack för ditt klargörande Janne!

  12. Mats skriver:

    Vi behöver bättre begrepp – jag är rädd för att det finns en dos behaviorism och förmedlingspedagogikunderförstått som gör att jag ryggar tillbaka.

    Men jag är inte främmande för att använda sådana grepp själv ibland…

    Problemet är väl varför Björklund försöker skapa de här polariteterna? Jag förstår inte syftet.

  13. Ping: Trad. katederundervisning « ©lektorio

  14. johankant skriver:

    Mats,
    Jag tror nog att din rädsla ligger hos dig och inte alls är lika utbredd i lärarkåren. Jag tror också att du tolkar in det där med behaviorism, utan att egentligen inte veta om det verkligen stämmer – kanske är det så att du tror att det är på det sättet. Inte vet jag. Jag har sett en väldig massa olika typer av metodik, där läraren har använt behaviorism eller piagets teorier. Eller också har någon sagt att man är anhängare av Vygotskij – ibland har man varit det och andra gånger har det bara varit läpparnas bekännelse.

    • Mats skriver:

      Jag är nog fast i tanken på att vi behöver teorier om vad lärande egentligen är. Gärdenfors beskriver den svenska skoldebatten och forskningen som besynnerligt teorilös just när det gäller synen på hur kunskap bildas.

      Metaforen ”katederundervisning” menar jag är olycklig. Den betonar en möbel (eller i bästa fall en plats) och beskriver inte vad det är som vi vill ska hända i klassrummet.

      Kanske är jag trött på att fokus ligger på ordning och betyg. De här dimensionerna är antagligen nödvändiga för en del processer men de blockerar andra.

      Jag känner igen de här tomma bekännelserna från ängsliga studenter som säger vad de tror att vi vill höra – men jag kan inte sluta fråga om varför de tror att en viss aktivitet stödjer utvecklandet av en viss kunskap.

      När det gäller behaviorism är jag väl medveten om att det förhållningssättet är väl förankrat i svensk skola och än idag tycks många tro att kunskap är något som i första hand går att ”förmedla”.

      Då gäller det naturligtvis att förpacka den här kunskapen väl och sprida den från en upphöjd och väl belyst plats (podiet/katedern).

      • Monika skriver:

        Det finns en hel del lärandeteorier och som lärare är väl tanken att man skall känna till de som finns för att kunna variera sin undervisning efter hur eleverna lär.

        Vad lärande egentligen är?

        Kan du inte ställa en svårare fråga … 🙂

        Om vad kunskap är har det disputerats om i flera tusen år… Vi kan nog bara komma fram till att det finns olika typer av kunskap. Definitionen – ett x antal uppfattningar av vad kunskap är kanske kan tillämpas även på lärande – ett x antal uppfattningar av vad lärande är. Notera att jag skriver av och inte om. Det är alltså inte en uppfattning som kan likställas med åsikt utan mer hur vi uppfattar kognitivt.

      • Mats skriver:

        Men nog är det en underligt att frågan går att undvika?

        På lärarutbildningen talar vi gärna om ”uppdraget”, ”metoder” och ”ledarskap”. Jag tänker att det borde vara rimligt att börja med de här frågorna:
        1) Vad är kunskap och vilka former (dimensioner) finns?
        2) Hur utvecklas dessa? Vilka teorier har vi om aktiviteter som stödjer lärandet?

        Men det är naturligtvis enklare att titta bakåt och härma något som man förstår och tycker om!

        • Monika skriver:

          Men, gör vi inte det?

        • Mats skriver:

          Jag ser inte att de här frågorna dominerar den nya lärarutbildning som nu håller på att konstrueras. Men jag har inte inblick i alla lärosätens kursplanearbeten.

          Enligt Gärdenfors är kognitionsforskningens frågor ett outforskat fält inom pedagogiken.

        • Monika skriver:

          Nej, det kan så vara i den nya lärarutbildningen som är på gång. Men hur kan man tala om lärande utan att ta upp vilken typ av kunskap man tillägnar sig. Och vilken skillnad det är om man talar om inlärning eller lärande.

      • Jan Lenander skriver:

        Jag lyfter återigen Ferenc Marton mfl’s tankar om lärande som både något i individen och i miljön som ett ständigt växelspel och hur innehållet och de alternativa perspektiven är så viktiga. Jag lyfter Olga Dysthe och det flerstämmiga klassrummet som visar hur vi får dynamik i grupper. Det finns mycket av lärandeteorier redan. Det är bara att tillämpa dem och bygga vidare på dem, de står inte i motsats till något som Björklund säger.

      • Johan Kant skriver:

        Man behöver inte koncentrera sig på ordning om man har byggt goda relationer och håller roliga lektioner. Det tar en termin eller så, men sen behöver man inte bry sig om det. De sista åren jag jobbade som lärare behövde jag aldrig höja rösten över huvud taget. Betyg är ett myndighetsutövande som man kan använda pedagogiskt. Du har väl satt betyg på dina studenters arbeten och givit feedback varför de fick det betyget de fick och vad de ska göra annorlunda för att få ett högre betyg – alltså bra pedagogiskt verktyg.

        Jag tror faktiskt inte man ska krångla till det för mycket, lägga sig på en metanivå och hamna i någon slags filosofisk diskussion kring begrepp. En lärare som är en auktoritet, men inte är auktoritär, och problematiserar svåra begrepp i klassrummet, som berättar för eleverna hur saker och ting hänger samman, som går från abstraktion till konkretion och som får eleverna att gilla att jobba med ämnet – kalla det vad du vill. Det är bra. Som Jan Lenander säger, en lärare som är lärare och inte handledare! Kalla det seminarieundervisning.

        • Mats skriver:

          Jag tror att vi är överens på många plan och antagligen har JB en plan. Frågan är varför han väljer en symbol som är så uppenbart dysfunktionell?

          Vad ska man ha den där katedern till? Ge mig ett väl upplyst podium och goda akustiska förutsättningar så kan jag nog föreläsa om det skulle behövas. Men att sitta bakom en kateder ger ingen energi – bara falsk auktoritet.

      • Monika skriver:

        Om inte begreppens betydelse är viktig och vi inte skall diskutera dessa, varför skall vi då ha lärare och en skola som lär våra barn, tonåringar och vuxna skillnaden mellan päron och äpplen. Då kan vi ju tala om hur ett äpple smakar då vi äter ett päron och definiera dess smak efter äpplets.

        Det är väl en flumskola om något!

        • janlenander skriver:

          Begreppens betydelse är oerhört viktigt om vi inte ska fastna i en flumskola men vem har definitionsrätten till orden. Jag som ser katedern som platsen där vi lärare samlar våra hjälpmedel, vår information om eleverna, våra inspirationskällor är förstås framför allt arg över de som försöker definiera katedern som något negativt.

        • Monika Ringborg skriver:

          Definitionerna av olika begrepp skall väl bli intersubjektivt giltiga av dem som är inne i verksamheten. Hur skall vi annars kunna tala med varandra om vi inte kommer överens om en definition?

          I vilket fall är det inte politikern som skall ha ensamrätten!

          Han kallar en speciell pedagogisk inriktad undervisning som bygger på lärandet genom dialog för katederundervisning. Det är ju absurt.

          När jag framför min egen tolkning av t.ex. en teori, så är jag noga med att tala om att det är min tolkning och att det finns andra som tolkar det på annat sätt. När jag talar om att jag inte ser Sverige som mångkulturellt utan monokulturellt berättar jag av vilka skäl.

  15. Janne D skriver:

    Gärdenfors betonar att barnens förståelse och motivation ska öka. Dit når vi bl a genom lekens, berättandets och visualiseringens makt. Lärandet kan vara roligt menar Gärdenfors, bl a genom att använda leken som verktyg för lärandet.
    Vidare beskriver han att en god lärare är en go berättare, har stor inlevelseförmåga, engagerad i sitt ämne och med goda ämneskunskaper.

    Ovan nämnda tillämpar jag som lärare så gott jag kan. Gärdenfors forskning har jag följt ända sedan han var med i ”De lärde i Lund” år 2000. Problemet för mig som lärare, som även Gärdenfors belyser, är skolans traditioner, struktur, schema osv.
    Gärdenfors belyser även att med fakta kommer vi inte långt, det är förståelse man ska satsa på. Läraren måste menar Gärdefors få eleverna att se mönstren i tillvaron, se hur allt hänger sammans, så man inte fastnar i faktakunskaper.

    Jag har en liten egen sensmoral, refereras bl a till Conny Stendrup
    http://www.suforlag.se/1100/1100.asp?id=530

    Det är inte så svårt att med undervisning lära elever faktakunskaper; det är heller inte så svårt att med undervisning lära elever begrepps kunskapsinnehåll utantill; Det är mycket lätt att visa elever vad jag som lärare kan ,det svåra är att med undervisning få elever att förstå det jag som lärare har förstått.

    • Mats skriver:

      Hej Janne!
      Jo, Gärdenfors har kommit ut och vågat ta steget över till den metodiska nivån i sin senaste bok – även om han ofta påpekar att han inte är lärare. Men de här antagandena är ytterst provocerande och när jag hörde P.G. förra veckan inledde han med att säga:
      – Utifrån det vi vet om hur barn lär sig lyckas svensk skola göra ungefär ALLT FEL!

      Det var en ganska tung öppning.

  16. Janne D skriver:

    Martin Ingvar (presentation överflödig hoppas jag) brukar belysa detta:

    ”Hjärnan bryr sig inte om ifall det är lektion eller inte, den noterar om det är viktigt för mig eller inte. Det betyder att attityd samt inställning är en mycket viktig del för lärandet”

    ”man avlastar arbetsminnet genom att servera lagom stora bitar i en ostörd miljö. Arbetsminnet blir upptaget med fel saker om man inte automatiserat vissa färdigheter. Processandet i arbetsminnet tar då upp för mycket plats, då kan det hända att man kanske inte kan komma ihåg början av stycket man nyss har läst.”

    ””Lärarfaktorn inom effektforskning i skolan, den engagerade läraren är den entydigt absolut viktigaste faktorn inom skolan.
    Den absolut viktigaste magneten för att få barnen att ställa in sig i led är en engagerad lärare. En engagerad lärare smittar
    sina elever så att de också blir engagerade.”

    • Mats skriver:

      Jag borde ha frågat P.G. om förhållandet till M.I! Jag tror inte de är helt kompatibla. Kognitionsforskningen har levt ett skyddat liv i en tvärvetenskaplig bakgård. Nu är det dags att ta steget fram och föreslå lösningar. Vi diskuterade om det verkligen är forskningens uppgift och jag ifrågasatte den här normativa sidan (”Vad är det egentligen som funkar”) Kanske beror det på att jag hellre liknar undervisning vid konst än produktion.

      P.G. betonar det informella lärandet och i de processerna är lärartens ställning mer oklar. En del av de klassiska mästare-lärling-processerna bygger på Visa-imitera och skulle kunna beskrivas som en ganska enkel form av överföring.

      Samtidigt finns en konstruktivistisk tradition som beskriver barnet som en erövrande varelse som tar in nya erfarenheter och prövar dessa mot tidigare mentala kartor. I de här processerna är lärarens uppgift annorlunda – inte mindre viktig, men annorlunda. För att kunna utmana barnets erfarenheter måste läraren ha en aning om hur de där mentala kartorna ser ut. Här ser jag att den avgörande svagheten i katedererideologin ligger. Vi vet helt enkelt inte vilka frågor som sysselsätter barnets hjärna.

      Man skulle kunna säga att massundervisning bygger på kvalificerade antaganden om vad barnet kan och behöver.

  17. Jan Lenander skriver:

    Lek, inlevelse och engagemang är avgörande byggstenar i en bra skola men det finns ingen motsättning mot Björklunds tankar om ledarskap och undervisning av i stora grupper. Det är bara sorgligt när någon debattörer ska såga den befintliga undervisningen, utan dessa mängder av fina erfarenheter så har vi ingen skola.

    Jag använder PBL och enskilda arbetsuppgifter med coaching som variation men Att undervisa en grupp elever tillsammans diskuterar jag om inte undervisning av klasser kan vara vår huvudmetod för att lyckas. Det flerstämmiga klassrummet ger utrymme för relationer och att utnyttja den stora gruppens kraft.

  18. Ping: Katederundervisningen handlar om kontroll | Björn – om skola och utbildning

  19. Magda skriver:

    Jag häll på att köra i diket när jag hörde det på nyheterna. Jan Björklund går insiktslöst från ont till värre.

    • Jan Lenander skriver:

      Jag som mått riktigt illa av alla dessa profeter som vill göra om läraren till en handledare och glömt bort gruppens kraft i att skapa lärande för alla, jag tycker att Björklund bara säger självklarheter. Han skaffar sig bara lite extra uppmärksamhet genom att provocera med ordet katetderundervisning.

    • Monika skriver:

      Jan

      Men är det hans uppdrag som utbildningsminister att ge sig själv uppmärksamhet?

      • Jan Lenander skriver:

        Det är förstås en ganska naturlig del av politikerrollen att han skaffar sig själv uppmärksamhet och inget att bli speciellt förskräckt av.

      • Monika skriver:

        Här har vi en minister som står på barrikaderna mot dem som inte tycker likadant som han. Är det inte folket som skall stå på barrikaderna mot regeringsmakten.

        Om man tycker detta är bra har man ju som medborgare förlorat sig till regeringsmakten, som jag ser det.

        Struktur och lärarledd undervisning kan anta många former. Är det bara en enda form, den som Björklund förespråkar som är godtagbar. Är det bara en definition på duktighet som skall tillåtas. Jag trodde FP och liberalerna stod för individens frihet, inte för ett kollektivt tänkande och görande. Man talar om lärarlegitimation, men kommer den endast ges till dem som tycker som Björklund och hans språkrör. Istället för partiella abdikerade ledarskap får vi lärare som ger bort sin kompetens till ett rent tyckandes ideologi och ensidigt perspektiv på de variationer som undervisning, lärande och kunskap uppvisar. Och därmed ger en enda ministers tyckande legitimitet. Är det inte lärarna som kollektiv som skall komma fram till intersubjektivt giltiga tolkningar av formuleringarna i läroplanen? Och därefter utveckla variationer av undervisningsmetoder som leder till ett uppfyllande av de mål som sätts upp i läroplanen?

    • Mats skriver:

      Dagens bästa fråga!

    • Jan Lenander skriver:

      Björklunds provokation är ganska avgränsad till de som är förespråkare av att göra om läraren till handledare. Dessa förespråkare vill jag gärna trampa hårt på tårna för de har verkligen skadat svenska elever. Jag applåderar därför faktiskt att Björklund tar ut svängarna i detta fall.

      • Monika skriver:

        Men en handledare är ju också en ledare… När man handleder är det ju viktigt att fylla i de luckor som uppstår och att påvisa de eventuella brister som finns i ett eget arbete. Att eleven får utgå från eget betyder ju inte att handledaren låter eleven göra som den vill.

        Då skall Björklund hålla sig till politikerrollen.

        • janlenander skriver:

          Det finns en viktig skillnad i att handledaren speglar enskild elev medan ledaren måste leda gruppen och prioritera mellan individers önskningar.

          Jag hävdar att vi inte har råd att ge en mängd enskild handledning utan att elever lär sig oerhört mycket mer i en grupp som tillsammans leds mot mer kunskap.

        • Monika Ringborg skriver:

          Jovisst, men jag vill bara poängtera att handledare inte innebär abdikerat ledarskap. Man har ett ansvar som handledare likaväl som lärare. Dessutom kan man handleda i grupp och då blir det som undervisning fast man utgår från elevernas eget arbete eller deras tänkande. Precis som jag handleder examensarbeten i grupp.

  20. Asiatsvensk skriver:

    Men är det då inte dags att avkräva Jan Björklund politiskt ansvar för sina utspel och sina ”refomer”? Har det verkligen blivit bättre? Tycker lärarna skolan fungerar bättre idag? Tycker eleverna att skoan blivit bättre? Föräldrarna?

    För mig är det obegripligt att så få höjt rösten mot honom med tanke på att han i princip rekommenderar lärarna pedagogiska detaljlösningar. När han använder uttrycket ”katederundervsining” borde ju hela lärarkåren ställa sig upp unisont och kasta ruttna tomater på honom, (även om de faktiskt håller med).
    För mig är detta ett tecken på den brist på teoribildning och djupare pedagogisk debatt i skolan som nämns ovan. Lärarkåren har en svag förståelse för sin roll i samhället, för sin egen profession och för sin egen läroplan. Därför låter man sig kapas av populisitiska politiska intressen.

    Kan ni tänka er en försvarsminister som ger svenska soldater i Afghanistan instruktioner om hur de skall bekämpa talibaner? Om hans instruktioner följs och soldater dör – tror ni inte han skulle få bära det politiska ansvaret då?

    • Jan Lenander skriver:

      Björklunds reformer har i de flesta fall inte ens börjat implementeras, ännu mindre fått någon effekt. Även Björklunds motståndare borde inse det smått löjliga i att avkräva honom ansvar i nuläget.

    • Monika skriver:

      Men … han är utbildningsminister NU och då har han ansvaret för skolan oavsett vems reformer det är … Förresten är en del av dem borgerliga reformer och dem bör han väl ändå kunna ta ansvar för – eller?

      Vem skall vi avkräva ansvar?
      De som inte längre har makten att göra något?

      • janlenander skriver:

        Inom SKL sitter många kvar som är djupt ansvariga för skolans kris. Där borde vi kanske utkräva en del ansvar. Av Björklund kan vi förstås kräva att han gör något åt skolproblem och tar ansvar på det sättet men det är ju precis det han ägnar sig åt med full kraft.

        Många av de politiker som lett oss in i skolans kris har vi redan röstat bort så det finns inte så mycket mer att göra där utan det är bara att bita i det sura äpplet att lärare och elever får ta konsekvenserna av exempelvis Göran Perssons och Kjell-Olof Feldts kommunalisering.

      • Monika Ringborg skriver:

        Jo men Jan, det är väl på sättet han gör något åt skolproblemen som Asiatsvensk efterlyser ett ansvar för. Att inkompetensförklara stora delar av lärarna och lärarutbildningen, riva upp, och oroa, samt återinföra ordning och reda som vi vet inte stimulerar lärandet, vet jag inte är att göra något åt problemen. Han skapar väl bara ännu mer problem.

        • Jan Lenander skriver:

          Vad vetenskapen kommit fram till är att ordning och reda stimulerar lärandet. Jag antar att det är några av de regler, konsekvenser och strukturer som Björklund föreslagit som du har invändningar mot.

        • Mats skriver:

          Lägg av Jan! Ingen jag känner är emot ordning och reda. Alla älskar arbetsro.

          Det där tramsiga polariseringstricket fungerar inte längre – möjligtvis i gathörnen under valrörelsen men nu förolämpar du oss genom att hålla på med sådan låg retorik. Vi borde ha en högre nivå och jag tror att du har teorier om hur kunskap utvecklas som ligger över den här metodiska nivån.

          P.S. En bra frukost är också bra för lärandet!

        • Monika skriver:

          Vilken inriktning av vetenskapen är det du relaterar till?

          Jag har inga invändningar mot strukturer, regler mm. om de har till syfte att stimulera lärandet och inte som det hittills har handlat om beteendet. Och Ordning och reda i skolan … tyst i klassrummet. Barn lär sig på olika sätt, liksom vi vuxna gör. Jag kan t.ex. fokusera bättre på tunnelbanan än i ett tyst klassrum. Eller när jag lyssnar på hårdrock än när jag lyssnar på grekisk musik.

          Och var sitter vi vuxna när vi pluggar, i en favoritfåtölj eller i köket eller i sängen. Men våra barn tvingar vi sitta på en stol hela dagen i namn av ordning och reda.

          Det finns nog skillnader även i vad som stimulerar lärandet hos oss människor, liksom i mycket annat.

        • janlenander skriver:

          Mats, att alla är för ordning och reda var ju precis den poäng jag ville ha framförd. När någon kritiserar Björklunds prat om ordning och reda så förstår jag inte varför de gör det. Det är ju något alla vill ha åtminstone om de tänker efter.

          Monika, Det är kognitionsvetenskapen som har omfattande forskning kring vikten av arbetsro för att lära sig nytt. Alla mina erfarenheter av framstående forskare pekar på att de sitter vid skrivbord eller arbetsbord med sitt arbetsmaterial utspritt framför sig. Är det verkligen vanligt att man uträttar huvuddelen av sitt intellektuella arbete i länsfåtöljen? Det brukar inte jag göra.

        • Mats skriver:

          Jag tänker bäst liggande!

      • Monika Ringborg skriver:

        De två sista läroplanerna är det borgerliga regeringar som har genomfört. Men det glömmer man gärna bort, av någon märklig anledning. 🙂

        • Jan Lenander skriver:

          Har du läst den ”Gudarna älskar” av Gunnar Ohrlander? Den tydliggör förloppet och pekar i och för sig inte ut socialdemokraterna heller men visar ändå upp anledning till stor besvikelse över att s-ledda regeringar lät kunskapsuppdraget urholkas så kraftigt.

        • Monika skriver:

          Jo, men då måste man också ta i beaktande att inte sossarna var i majoritet under ett antal decennier. Men Lpo94 är helt klart en kompromissläroplan som genomfördes av en borgerlig regering. Men, jag gillar Lpo94 och skulle ha önskat att den fått lite mer tid och framför allt att den getts en ärlig chans att implementerats.

        • janlenander skriver:

          jag har upplevt en hel del positiva signaler kring mer av konsensus kring skolpolitiken och s har en del riktigt duktigt folk så bara de släpper arvet från GP eller som många hävdar Kjell-Olof Feldt.

        • Mats skriver:

          Jag har lyssnat på Jan Björklund idag och han överanvänder också ordet ”duktig” om folk som håller med honom.

          Kolla twitterflödet här 8.45
          http://www.twingly.com/search?q=hsvkonf11&sort=published&content=microblog

  21. Ping: Strukturerad lärarledd undervisning | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

  22. Ping: Varför blev katederundervisning så hett? | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s