Mitt andra intryck är mer undrande

 

 

kompetens

Jag förstår inte det här textavsnittet ur Skolverkets rapport. Är det någon som har påstått att män inte behöver utbildning? Eller att kompetens inte är viktigt?

På internetspråk skulle jag vilja kalla detta en rejäl halmdocka. Bilden av en korkad biologist som tycker att det räcker med att vara man – eller att alla män passar för yrket…

Det finns verkligen ingen anledning att ställa lägre krav på män än kvinnor och det är ganska pinsamt sexistiskt att utredarna tycker sig behöva påpeka detta! Vad har de för bild av oss som arbetar för att rekrytera män till förskolan?

Den långa texten:

män i förskolan – kartläggning oh analys av insatser

Mitt första intryck är positivt

Jag har varit misstänksam mot Skolverkets utredning om fler män till förskolan. När jag läser presentationen på hemsidan anar jag att det finns hopp. Just så här vill jag att arbetet ska bedrivas:

Skolverket ser behov av ett långsiktigt, nationellt samlat arbete med insatser på flera samhällsnivåer samtidigt, och lyfter också fram betydelsen av långsiktig attitydpåverkan. Vi föreslår en nationell strategi för att öka andelen män som arbetar i förskolan. Exempelvis genom att utöka lärarkampanjen till att särskilt öka mäns intresse för förskolläraryrket.

För att en strategi ska bli framgångsrik krävs att myndigheter med ansvar inom förskoleområdet (Diskrimineringsombudsmannen, Skolverket, Universitets- och högskolerådet, Arbetsförmedlingen samt lärosäten med examensrätt för förskollärarexamen) ges i uppdrag att samarbeta, planera och genomföra attitydförändrande insatser för könsöverskridande yrkesval med särskilt fokus på att öka andelen män som arbetar i förskolan.

Förhoppningsvis kommer landets lärarutbildningar att vara en viktig del av det här arbetet. Det finns mycket att ta igen. Det tyska exemplet är mycket inspirerande. Vi kan gå in och följa utvecklingen på kommun- och delstatsnivå. Andel män och förändring illustreras grafiskt. Länk

karta

Nu ska jag läsa den långa utredningen!

män i förskolan – kartläggning oh analys av insatser

inbjudan-mpl2012ht2

Förutsägelser

The learning that happens outside school. More than ever before, 2013 will bring a recognition that learning can happen anytime, anywhere—not just in a classroom and not just during the school day. This coming year, we’ll see a greater focus on the “informal education” that happens in places like science museums and nature centers. We’ll continue to explore, for ourselves and with our children, the wealth of information and ideas available on the web (while finding ways to avoid its abundant falsehoods and nonsense).

20130103-080337.jpg

“Lärd”?

20130101-141257.jpg

Jag är för breddad rekrytering. Alltid.

Länk.

Av nybörjarna på läkarprogrammen har 70 procent högutbildade föräldrar läsåret 2011/12. Motsvarande siffror för dem som läser till arkitekt och psykolog är drygt 60 procent. På förskollärareutbildningen är andelen 17 procent och för dem som läser till grundlärare 24 procent, vilket båda är under motsvarande andel i befolkningen. 25 procent (i åldrarna 19-34 år) har högutbildade föräldrar.

Bedårande retorik om män

Jag läser en lång och snårig text av Per Wickenberg om män och våld.

I alla våldshändelser vi dagligen får reda på via olika media dominerar – utan någon som helst tvekan – mannen/männen: James Holmes vid Batmanfilmen i Denver, Colorado; drogkarteller i krig i Mexico; talibaner i Afghanistan; Khadaffi i Libyen; Nordkorea; Syriens president Bashar el-Assad och hans krig mot sitt folk med tiotusentals döda; 16 våldtäkter på en vecka sommaren 2012 i Göteborg och 1091 våldtäkter i landet i juni och juli i år, enligt Brå. Vapenindustrin går med enorma vinster. Vad är det för män som går omkring i världen, är den fråga som många ställer. Nelson Mandela och Mahatma Gandhi är de strålande undantagen.

Jag menar att det finns betydligt fler undantag än Gandhi och Mandela. Om vi verkligen vill förstå vilka villkor som gäller idag kan vi inte utgå från de här mediebilderna. Professorn i rättssociologi pendlar mellan allmän moralism, vaga rop om handling, krav på problematisering, slängig statistik och teorier om könsmaktsordning.

Helheten blir en ganska fånig demonisering av män som mynnar ut i en önskan om forskningsmedel till den egna verksamheten.

Jag hoppas att PM Nilsson hittar mer kreativa utgångspunkter för sin utredning om mäns situation.

20130101-110045.jpg

Undervisningens baksida

In the first study, MIT professor Laura Schulz, her graduate student Elizabeth Bonawitz, and their colleagues looked at how 4-year-olds learned about a new toy with four tubes. Each tube could do something interesting: If you pulled on one tube it squeaked, if you looked inside another tube you found a hidden mirror, and so on. For one group of children, the experimenter said: “I just found this toy!” As she brought out the toy, she pulled the first tube, as if by accident, and it squeaked. She acted surprised (“Huh! Did you see that? Let me try to do that!”) and pulled the tube again to make it squeak a second time. With the other children, the experimenter acted more like a teacher. She said, “I’m going to show you how my toy works. Watch this!” and deliberately made the tube squeak. Then she left both groups of children alone to play with the toy.

All of the children pulled the first tube to make it squeak. The question was whether they would also learn about the other things the toy could do. The children from the first group played with the toy longer and discovered more of its “hidden” features than those in the second group. In other words, direct instruction made the children less curious and less likely to discover new information.

Läs hela artikeln!

Palme om fördomar

https://twitter.com/svangvanster/status/285341762036305921

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.

Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung.

Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomarna alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov av att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans.

20121230-125733.jpg

Det går inte att vinna mot TT och traditionella medier

Bakgrund

Jag googlar och försöker förstå vilken spridning de felaktiga uppgifterna om den pedofilanklagade mannen fått. TT skickar ut pressmeddelanden som trycks ordagrant  i de flesta landsortstidningar. Dessutom publiceras de på nätet och blir därmed sökbara. Lögnen får evigt liv.

Igår lyckades jag få TT att ändra uppgiften om att mannen skulle vara förskollärare och de flesta tidningar tycks ha följt instruktionerna om att ändra på nätet. Kanske borde jag vara nöjd och sluta där. TT-journalisterna försöker övertyga mig om att “gemene man inte bryr sig om vilken utbildning mannen har” och antyder att jag borde fokusera mer på brottsoffrets perspektiv. Kanske har de rätt – men jag är trött på att leva i skuggan av de här spöklika diskussionerna och nu vill jag verkligen försöka förstå. Det som inte går att förstå.

Min vanliga attityd är att nonchalera folks fördomar och jag försöker uppmuntra våra manliga studenter att inte bry sig om de misstänksamma blickarna eller skämtsamma kommentarerna. De flesta män som söker till förskollärarutbildningen är väl medvetna om problematiken och lyckas bygga upp bra försvar. Jag tror att många tycker mest illa om de medlidsamma kommentarerna – mot dem är det svårare att försvara sig. Trots allt trivs de flesta männen på förskolan och får mycket bekräftelse av barn, föräldrar och kollegor. Om vi inte pratar om problemet kanske det försvinner, brukar jag tänka. Det blåser förbi.

PhotoFunia-12df521

Tyvärr hittar jag en tidigare artikel från den 6/12 i samma ämne. Jag googlar “Hon har nyligen åtalat en 32-årig manlig förskolelärare” och inser att det inte går att hindra spridningen.

Mest förvånad är jag över texten finns på Lärarnas Nyheter.

Andra oroar sig över sociala medier och ansvarslösa ungdomar – jag är mer bekymrad över slarvig åklagare, nonchalant nyhetsbyrå och bristande källkritik bland landets tidningar. Och ansvariga utgivare som sover.

Jag har försökt förklara varför detta är en viktig fråga några gånger. Risken finns att någon tror att jag försvarar pedofiler och bagatelliserar övergrepp mot barn. Det gör jag inte.