Vygotskij – ständigt inaktuell?

Anders Burman ifrågasätter om alla de lärare som åberopar den marxistiske psykologen verkligen har läst några texter av honom (svd):

Det är anmärkningsvärt att den revolutionäre Vygotskij från 1980-talet och framåt – mer än ett halvsekel efter sin bortgång – blivit något av en modepedagog i USA liksom i övriga västvärlden. Den så kallade sociokulturella teorin som med utgångspunkt i hans tänkande vidareutvecklats av pedagoger som amerikanen Jerome Bruner och svensken Roger Säljö har fått stort genomslag inom pedagogikämnet och lärarutbildning, inte minst i Sverige. Därmed inte sagt att Vygotskijs egna texter läses i särskilt stor utsträckning. Visserligen är ett par av hans centrala böcker översatta till svenska. Men i likhet med många andra klassiska tänkare, i synnerhet inom det pedagogiska fältet, förmedlas kunskaperna om Vygotskij oftast genom tillrättalagd och idealiserande sekundärlitteratur eller grovt förenklande översiktsverk. Kunskaperna om vad han själv faktiskt skrev och stod för framstår som begränsade.

Jag har nog läst alltför många krampaktiga studentuppsatser som har försökt förklara förhållandet mellan Vygotskij och Piaget. Anders Burman försöker men sprider inget stort ljus över frågan. Slutorden är dock inspirerande:

På så sätt kan läraren, påpekar Vygotskij med en vacker formulering, ”förvandla utbildningen till skapande liv.” Detta måste förstås som ett uppfordrande glädjebudskap för alla lärare, ett pedagogiskt evangelium i det skapande livets tjänst.

Även för en inbiten flumpedagog kan en sådan formulering kännas aningen luftig.

 

Vad innebär det att “bli förstådd”?

Min vän Håkan startar en diskussion på Facebook utifrån den här tidningsartikeln i Sydsvenskan:

Förstora

Förstora

Ulf Törnberg sammanfattar Epleys forskning förtjänstfullt men frågorna hänger kvar:

P: Så om man säger “min fru förstår mig inte” så kan man räkna med att ingen annan heller gör det?

M: Om jag tror att min fru förstår mig – betyder det att alla andra också gör det? Eller att jag inte har en aning om någonting…

Jag drabbas av en insikt om kommunikationens bräcklighet och anar att den här lockande övertygelsen om att vara “förstådd” antagligen är en form av raffinerat självbedrägeri.

Vem är litterat?

Vi diskuterar ofta begreppet literacy som ibland används om kommunikativa färdigheter i samband med språk. Förvirringen är stor och Langwitch ställer viktiga frågor på sin blogg:

Länk

Samtidigt försöker vi definiera digitalt lärande och idag tangerar de två begreppen varandra. Allt oftare nämns de åtta nyckelkompetenserna som EU pekar ut. Idag räcker det inte med att kunna läsa.

Bilden från Langwitch  – se Creative Commons

Att haja tugget liksom?

Det står en strid om språket och i England förfasar sig Londons borgmästare över att skolan inte bjuder hårdare motstånd mot de förflackningstendenser som finns i etniskt blandade miljöer:

Misplaced fear of interfering with self-expression has led to a damaging failure to correct pupils who communicate in an argot mixing linguistic influences from Cockney to Indian, according to a Centre for Policy Studies pamphlet commissioned by the London mayor, Boris Johnson (länk till the Guardian)

Det är en allvarlig kritik och jag är bekymrad över det retoriska greppet att spela ut självuttryck mot korrektion. Diskussionen riskerar att bli ytlig och jag känner inte igen fenomenet. Har svenska lärare en undergiven hållning till barns språk?

Jag läser Claes Fürstenbergs samling krönikor Du vet att du är från Malmö och skrattar högt över ordbok för Fridhomies (länk – läs hela!)

Det pågår massor med forskning kring det som språkvetarna kallar ”språkbruk i flerspråkiga storstadsmiljöer”. Ett par sådana ord har blivit så vedertagna att de hamnat i SAOL (”guss” som betyder flicka, ”keff” som betyder dålig).

Däremot är det väldigt lite forskning kring ”Språkbruk i enspråkiga villaområden i Västra innerstaden med särskild betoning på Fridhem och Bellevue sjösida”. Och det är naturligtvis upprörande. Hur ska vi någonsin kunna mötas om vi inte talar samma språk? Svaret är ganska enkelt. Det är bara att börja plugga. Här är en första introduktionsparlör för enspråkiga villägare där några vanligt förekommande fraser översatts till malmöitisk ungdomsdialekt.

”Älskling, köper du med dig kräftstjärtar från Johan P?”

Översättning: ”Ey, bieetch, haffa du big fat kräft AAASSES från Joe the Pimp?”

”Vi är Fridhemsbor och vi trivs mycket bra med det”.

Översättning: ”Vi är Fridhomies och det är sjukt fett. Jag svär”.

Zlatan är en av de få som har tagit steget från Rosengård till Fridhem och jag hoppas att han lyckas göra sig förstådd. Till sist handlar det nog mer om status och vilja att kommunicera än formell språkskicklighet? Och en gnutta stilkänsla…