Den slarviga kampen mot flummet

Lagrådet är inte nådigt i sin kritik av det nya skollagsförslaget:

DN, Riksdag & Departement

Lagrådet slår ner på det mesta. Centrala begrepp har inte enhetliga definitioner. Begreppet elev får därför olika betydelse beroende på i vilket sammanhang det förekommer.

”Lagrådet får närmast intrycket av att många av de noterade bristerna, som här enbart beskrivits med ett fåtal exempel, beror på att en tillräckligt noggrann genomgång inte har gjorts innan förslaget lämnades över till Lagrådet. Enligt Lagrådets mening måste en sådan genomgång och överarbetning ske under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet”, skriver Lagrådet.

Språkliga otydligheter i förslaget öppnar för tolkningar som gör vissa av bestämmelserna grundlagsstridiga. Det gäller när regeringen ska meddela föreskrifter till myndigheter om vilka ämnen som ska ingå i det nationella programmet i gymnasiesärskolan, och kunskapskraven för betygen A, C och E i det nya betygssystemet.

Lagrådet anser generellt att det finns ”ett anmärkningsvärt stort antal brister” i hur lagparagraferna är formulerade i författningskommentarerna och i lagtexten:

Jag försöker dölja min skadeglädje över att Björklunds starkt ideologiska iver att driva igenom förändringar resulterar i en undermålig produkt. Är det så här kampen mot flummet ska bedrivas? Genom slarv?

Frågan är hur han gör för att runda lagrådet?

Papperstidning på nätet eller digital mötesplats?

Jag är på ett utbildningsvetenskapligt seminarium som diskuterar behovet av en ny tidning om utbildning. Jan Thavenius och Olle Holmberg beskriver tankarna bakom Skola och samhälle (S O S) och vi diskuterar vad det är för tomrum publikationen fyller.

Det är en imponerande uppsättning skribenter som bidrar med texter och visst finns det utrymme för en kritisk röst i utbildningsdebatten.

Vi funderar över formen och det finns en spänning mellan traditionen att å ena sidan göra en fin akademisk tidskrift som ligger nära Pedagogiska magasinets genomarbetade redaktionella produktioner och å andra sidan utnyttja nätets fördelar genom att våga vara mer oförutsägbar och interaktiv.

Jag hoppas att de båda riktningarna kan samsas och att Olle orkar fortsätta att moderera kommentarer. Idag är Malmö Högskola värd för tidningen och dekan Johan Elmfelt bekymrar sig för okontrollerbara kommentarer som gör utgivarskapet riskabelt. Jag tror han oroar sig i onödan.

Min blogg har på tre år fått 8 500 kommentarer.  2 500 har varit skräppost som plockats bort av filtret. Jag har själv plockat bort två kommentarer med rasistiska undertoner. Inget har varit åtalbart.

Ett större bekymmer är att S O S är en smula ideologiskt förutsägbar. Ambitionen att öppna sidan för landets skrivglada lärare innebär risk för att en del “privat läckage” (Johans Elmfelts uttryck) kan förekomma. Vardagsbetraktelser, kåserier, krönikor, fotoreportage, metodtips tror jag inte hotar ambitionen att vara en seriös aktör i skoldebatten. Olle har tidigare talat om den akademins skräck för att “smutsa ner sig” och bloggvärlden är full av tveksamma men lockande företeelser. Alternativet är att göra en “papperstidning på nätet” och det känns ganska ointressant. Jag hoppas på en digital mötesplats med oräddhet som ledord.

Den 8/3 kommer Sven-Eric Liedman och berättar om sin medverkan i tidningen Inbjudan. Den aktuella texten är “Månglarnas tempel.”

Fyra glada pensionärer

Fyra glada pensionärer

Min aningen bittra slutkommentar är att det tycks vara lättare att driva en debatt utanför Malmö Högskola än inom organisationen.

S.O.S. – äntligen!

Ett tomrum i den pedagogiska debatten är på väg att fyllas.  Ingrid Carlgren, Solweig Eklund, Olle Holmberg, Sven-Eric Liedman och Jan Thavenius startar en digital tidskrift Skola och samhälle – S.O.S.

Länk

Det kan bli hur bra som helst.

Min favoritgenuspedagog Anna

Sydsvenskan toppar (?) sin serie om skolan med ett spännande och nyanserat samtal om pojkars och flickors skolprestationer. Jag njuter av att teorier prövas och att barnen får komma till tals. Bilden av invandrare som problembärare får sig också en nyttig knäck.

Länk

Varför har tjejer bättre betyg än killar?
Daniel: Killar får lättare plugghäststämpel på sig. Killar ska hänga med kompisar istället. Fast just i vår klass finns det en del killar med bra betyg.

Florence: Om en tjej får IG får hon en massa uppmärksamhet på ett negativt sätt, men för en kille är det helt normalt.

Daniel: Tjejer som har en massa IG ses som slarviga. En tjej ska vara fin och ha en massa MVG, tycker många.

Anna: Det finns en massa olika teorier. Om den duktiga ambitiösa flickan, om antiskolpojken som tycker det är omanligt att plugga. Eller att det undervisningssätt man har i skolan passar pojkar sämre. Men det finns väldigt lite forskning på området och inte så mycket är säkert. En sak vet man i alla fall, och det är att pojkar lägger ner mindre tid än flickor på läxläsning.

I den avslutande faktarutan presenteras utbildningministerns förenklade analys:

Katedern ska rädda killarna

Skolan har på senare år gått i riktning mot mer eget arbete och eget ansvar. Flickor är i genomsnitt mognare och klarar bättre av den undervisningsformen, medan en större grupp pojkar slappar.

Det är Jan Björklunds analys av betygsskillnaderna mellan könen. Botemedel: mer katederundervisning.
– Den pedagogiska förändringen i skolans arbetssätt är boven i dramat. Då krävs det mer lärarledd undervisning. Detta är djupt kontroversiellt och många tycker tvärtom, men jag är övertygad om att det är så, säger han.

Jag är rädd att de sedvanliga haveristerna i kommentarsfältet kommer att hålla med honom. “Populism” är ett väldigt milt ord.

Tjejer som stötdämpare?

Tjejer som stötdämpare?

Vi måste prata om klassamhället

I dag följer Sydsvenskan upp artikeln om läxor med en redogörelse för hur föräldrarnas studiebakgrund slår igenom i barnens studieresultat. Det är skoningslösa siffror och jag inser att vi måste tala mer om klassamhället under lärarutbildningen.Idag tror de flesta studenter att allt går att lösa med “rätt” pedagogik och entusiasm.

Länk

Jag hör på nyheterna att skolinspektionen ska koncentrera sig på s.k. “problemskolor”. Kanske skulle vi i stället fokusera på s.k. “problemsamhällen”?

Generalismens dilemma och möjlighet

I en annan tråd har debatten gått hög om lärarutbildningens kvalitet och vad som egentligen är kärnan i lärarkunskapen. En del oväntade allianser har uppstått och det tycks råda en stor enighet om att goda ämneskunskaper är önskvärda. Dessutom finns det en utbredd uppfattning om att läraryrket är något som traderas genom handledning – den erfarne läraren lär ut “hur man gör”.

Morrica betonar skillnaden mellan olika åldrar och jag argumenterar för att det är möjligt att se generella drag i lärarkompetensen. Då lutar jag mig i första hand mot examensordningen som är gemensam för förskollärare och gymnasielärare. Min poäng är att det finns en reflekterande del som är själva basen för samtalet om skolan. Vi måste kunna beskriva hur kunskap uppstår hos barnet och då behöver vi ett språk som ger oss möjlighet att värdera de metoder vi möter.

När jag möter studenter som gör VFU i sin avslutande termin är mitt uppdrag att värdera deras insatser utifrån följande betygskriterier (det finns fler i På väg mot läraryrket)

För VG efter den avslutande kursen med vft på avancerad nivå ska studenten kritiskt värderande och med beaktande av olika perspektiv på lärande och undervisning kunna reflektera över sin praktik och sitt läraruppdrag i förhållande till lärandeteori samt kunna utvärdera sin verksamhet/undervisning och formulera kvalificerade slutsatser med skolutvecklande arbete som tydligt mål.

Det har tagit några terminer att förstå möjligheterna med de här formuleringarna, men nu tycker jag att det fungerar bra. De studenter som inte har en teori om lärande kommer aldrig att bli mer än hyfsade kopior av sina handledare.

Vissa saker behöver vridas och vändas

Vissa saker behöver vridas och vändas


Sparlågeblogg

En försiktig runda till den forna kulturmetropolen Tomelilla är dagens äventyr. Jag räknar till sju affärer som säljer fyrverkerier  men avstår från inköp. I samhället trängs mäklarna och pizzeriorna. På stora torget utanför banken pekar statyn mot skyn – tiden är obeveklig, det nya året närmar sig.

I Sydsvenskan argumenterar Per Tryding för en radikal höjning av lärarlöner (innefattar han förskollärare i kollektivet?) och det är naturligtvis svårt att säga emot honom.  Samtidigt är det spännande att ställa frågan:
– Om lärarlönerna ska höjas – vilka grupper ska sänka sina löner?

Spelet om status är komplicerat och jag tycker inte att den vetenskapliga sidan av argumentationen är helt övertygande. Men ett bra försök.

Utbildningsoptimism

De flesta är överens om att utbildning är viktigt. Bing Crosby uttrycker det tydligt – ingen vill väl vara en fisk, mula eller gris när man kan dansa på en stjärna?

Texten:
Would you like to swing on a star
carry moonbeams home in a jar
and be better off than you are
or would you rather be a mule

A mule is an animal with long funny ears
he kicks up at anything he hears
His back is brawny but his brain is weak
he’s just plain stupid with a stubborn streak
and by the way if you hate to go to school
You may grow up to be a mule

Oh would you like to swing on a star
carry moonbeams home in a jar
and be better off than you are
or would you rather be a pig

A pig is an animal with dirt on his face
his shoes are a terrible disgrace
He has no manners when he eats his food
He’s fat and lazy and extremely rude
But if you don’t care a feather or a fig
you may grow up to be a pig

Oh would you like to swing on a star
carry moonbeams home in a jar
and be better off than you are
or would you rather be a fish

A fish won’t do anything but swim in a brook
he can’t write his name or read a book
to fool the people is his only thought
and though he’s slippery he still gets caught
but if then that sort of life is what you wish
you may grow up to be a fish
(music)
a new kind of jumped up slippery fish

And all the monkeys aren’t in the zoo
everyday you see quite a few
so you see it’s all up to you,
you could be better than you are
you could be swinging on a star

Jag behöver påminna mig om vilket kraftfullt redskap utbildning är för människans frigörelse!

Feedback junkies?

Se på mig!

Två påstående som går att ställa emot varandra:

1) Alla människor behöver bli sedda och få bekräftelse på att de duger

2) Det finns en uppenbar risk att  yttre bekräftelse ersätter inre motivation i ett samhälle med narcissistika drag.

När Lärarnas tidning presenterar en internationell undersökning där europeiska lärares största problem verkar vara brist på feedback tänker jag på en ung man som en gång muttrade över sina föräldrars behov av att sätta ord på sina upplevelser:
–  Ni är såna jävla bekräftelseknarkare….

Länk

Skribenter sökes till S.O.S.!

Jag fick ett brev från min gamle chef, den evigt unge Olle Holmberg. Han planerar att tillsammans med ett namnkunnigt gäng (se nedan) starta en nättidning S.O.S. – Skola och Samhälle.

“Ni kan läsa om tidningens policy i bifogad fil. Jag skriver till er därför att jag är på jakt efter yrkesverksamma lärare som skulle vilja och kunna skriva artiklar i S.O.S. Yrkesverksamma lärare är bristvaran bland artikelförfattarna. Ni som har överblick – om ni kommer på några bra namn på kloka lärare kan ni väl skicka namnen (helst med mailadresser) till mig. Ni är självklart välkomna att skriva själva. Och en eller annan klok lärarstudent skulle inte heller sitta fel. Det är rätt bråttom. Den 11 januari måste jag ha bidragen.”

Jag saknar Olle och publicerar glatt hela presentationen – det kan bli riktigt spännande!

S.O.S. skola och samhälle – en nättidning

Malmö högskola kommer att från och med 2010 vara värd för en nystartad nättidning om skola och lärarutbildning i ett samhällsperspektiv. Detta initiativ har direkt att göra med villkoren för dagens offentliga diskussion om skola och lärarutbildning.

Bakgrund

Den nuvarande situationen ger mycket lite utrymme för en fördjupad och kritiskt granskande utbildningsdebatt. Det mesta som sägs i offentligheten handlar om skolans och lärarutbildningens brister. Det är en ensidigt svart bild av tillståndet i den svenska skolan som målats upp: mobbning, brist på ordning, kunskapsfientlighet, sjunkande kunskapsresultat, alltfler elever klarar inte målen, dåliga lärare på grund av en otillräcklig lärarutbildning. Beskrivningarna vilar ofta på statistiska uppgifter som är mer eller mindre feltolkade eller som inte sätts in i något samhälleligt sammanhang.

Mycket av debatten är partipolitiserad på ett sådant sätt att det varit svårt att nå fram i offentligheten med avvikande åsikter och alternativa bilder av skolan. Även de skribenter som normalt deltar i en kritisk kultur- och samhällsdebatt har varit förvånansvärt ointresserade av att ta skolan som utgångspunkt för diskussioner om samhälle och framtid. Det är ytterst olyckligt om det offentliga samtalet om skolan är alltför ensidigt, inte sätter in diskussionen i större sociala sammanhang och inte vilar på några idéer om vilken roll skolan bör spela för elevernas bildning och utbildning.

Skola och samhälle har i offentligheten glidit isär. Också i de positiva bilderna av barns och ungdomars utbildning framställs den ”goda skolan” som vore den en ö utan förbindelse med det samhälleliga fastlandet. Skolan diskuteras inte längre som ett samhällsbyggande projekt och som ett nav i samhällsutvecklingen. Det mesta handlar om hur individer ska kunna samla tillräckligt många poäng i meritportföljen.

Eftersom både problem och lösningar alltför ofta betraktas som givna i den offentliga debatten om skola och lärarutbildning är det mediala intresset för fördjupning och problematisering svagt. Den diskussionen förs idag någon annanstans än i media. Den förs mellan lärare som varje dag ställs inför nya problem i en skola som finns mitt i ett samhälle som genomgår genomgripande förändringar. Den förs mellan forskare som uppmärksammar och försöker förstå utbildningsproblem av skilda slag. Men den diskussionen når sällan ut i det offentliga samtalet.

Om avståndet mellan de diskussioner som finns i skolan och bland forskare å ena sidan och mediebilden å den andra fortsätter att växa kommer främlingskänslan hos dem som arbetar i och med skolan att öka. Men risken för att träffsäkerheten i de politiska besluten minskar är också stor. Detta gäller i särskilt hög grad om de som dagligen möter barn och unga och genom dem får en direktkontakt med morgondagens frågor och fenomen, inte är med och formulerar de problem som skolpolitiken måste ta itu med.

Om samhällsdebatten ignorerar skolan och aldrig på allvar tränger in i dess problem kan de övergripande samhälleliga beslut som tas förvärra problemen istället för att lösa dem. Vi behöver en bred kritisk debatt om skola och utbildning som utgår från dagens och morgondagens samhälle och som bygger på praktisk erfarenhet och forskning.

Den nuvarande situationen är med andra ord ett allvarligt demokratiskt problem. Den är förödande för det kritiska tänkandet, den urholkar det demokratiska samtalet och som en följd får skolan svårt att hantera sina problem och kriser. Allt intellektuellt liv liksom all verklig demokrati förutsätter en öppen debatt.

Nätet ger nya möjligheter

Vi planerar alltså en webbsida där alla ska vara välkomna att skriva artiklar som fördjupar och breddar diskussionen om skola, lärarutbildning och samhälle, en webbsida som inte ska kunna definieras partipolitiskt. Den ska vara öppen för alla och det enda kravet på det som skrivs är att det på allvar försöker komma under ytan, schablonerna, det gängse talet.

Enskilda personer har bloggar med inriktning på utbildningsfrågor. Men på sådana bloggar är det är oftast en persons åsikter som torgförs. Den webbplats vi vill arbeta med ska befolkas av många. Den har en högskola som värd. Att en högskola på det här sättet tar ansvar för att det finns en kritisk offentlighet, när det gäller viktiga samhällsfrågor som skola och lärarutbildning, borgar för kvalitet och saklighet. Ett sådant engagemang kan också ses som naturligt med utgångspunkt från grundläggande akademiska kunskapsvärden.

Initiativtagare

De personer som tagit initiativ till denna satsning på en kritisk utbildningsdebatt på nätet är Ingrid Carlgren, professor i pedagogik vid Stockholms universitet, Solweig Eklund, tidigare vice ordförande i Lärarförbundet, Olle Holmberg, tidigare chef för lärarutbildningen vid Malmö högskola, Sven-Eric Liedman, professor i idé- och lärdomshistoria, Jan Thavenius, professor i litteraturvetenskap.

Kontakt (idéer, synpunkter, texter): olle.holmberg(snabel-a)telia.com

Man skulle lugnt kunna säga att:
– DET VAR PÅ TIDEN!