Alla vet att läraryrket ofta är ett ensamt yrke där du ibland måste våga ta snabba beslut utan att rådfråga kolleger.
Jag tror inte att lika många förstår betydelsen av att kunna ge och ta emot hjälp från kolleger och vikten av att vårda relationerna inom ett arbetslag.
Här bär rektorn från Blekinge en lärarutbildare från Malmö över klammerbäckens mynning. Det tycker jag är väldigt vackert!
Tack Bertil! (Ann-Sofie tog bilden!)
SKL presenterar en undersökning av vilka kommuner som lyckas bäst med skolan. Undersökningen sägs ta hänsyn till föräldrars inkomst och utbildning. Konstigt nog hamnar Lidingö och Danderyd i topp. Varför är jag inte förvånad?
Mer bekymrad är jag nog över att den här formen av rankingtabeller får rubriken “Sveriges fem bästa skolkommuner…och de fem sämsta” i en seriös morgontidning- Det brukar vara förbehållet kvällstidningarnas löpsedlar.
Antagligen kommer resultatet öka stridslusten hos dem som vill förstatliga skolan.
En undersökning beskriver skolan som en trivsam plats – inte den katastrofzon som Jan Björklund anklagade skolan för att vara. Länk
Studien visar att de flesta elever trivs med sin skolgång. De positiva omdömena har ökat över tid bland eleverna i årskurs 7-9 och gymnasieskolan.
Drygt åtta av tio uppger att de trivs bra med skolarbetet, nära nio av tio elever tror på sina lärare och deras läroförmåga.
Förhoppningsvis kommer den nya lärarutbildningen att leva upp till förväntningarna. Kanske hade den haft bättre förutsättningar att lyckas om problembeskrivningen varit bättre underbyggd.
Jan Björklund blir utfrågad i Korseld och klarar sig ganska bra i mötet med Rayman och Kielos.
Mest uppseende är kanske att daVincikoden är den bästa film han sett. Jag tror att det är ett unikt val.
Att han nämner Olof Palme, Tony Blair och Margaret Thatcher som politiska förebilder är också en smula oväntat. Det tycks mer vara intensitet och engagemang än åsikter som attraherar.
Björklund ser inga positiva sidor i patriarkatet, men menar att Schymans vänsterfeminism har gått för långt. Det finns en ny farbroderlig och statsmannamässig ton som jag gissar kommer från idog medieträning. Den gamle ettrige terriern har nu förvandlats till en mild cocker spaniel.
När det gäller skolans förfall inleddes det 1968. I Björklunds historiebeskrivning är det de lärare som inte tidigare har satt betyg som leder motståndet.
– De inser att nu får de nya arbetsuppgifter och det blir lite jobbigt (ungefärligen citerat efter 12 minuter)
Jag menar nog att detta är ganska dålig retorik och gränsar till den klassiska härskartekniken “förlöjligande”. Det finns lärare och forskare som är emot betyg av ideologiska och vetenskapliga skäl – inte lättja.
Björklund är för konkurrens inom högre utbildning men vill minska antalet högskolor/lärosäten?
Textilarbetarsonen vurmar för arbetarklassens barn och menar att det är extra viktigt med ordning i skolan för denna grupp. Jag håller motvilligt med.
På samma sätt är det svårt att säga emot Björklund i hans kritik av det teoretiska gymnasierna. Avhoppssiffrorna är katastrofala och han argumenterar väl.
Kielos pressar Björklund om den övriga politiken, där Fp framstår som ensamt och övergivet i skuggan av Moderaterna.
Björklunds försök att definiera”liberalismen” övertygar inte och han tycks inte förstå frågan. Ibland hamnar han till höger om moderaterna och det tycks inte vara ett problem.
Sifferexercisen om komvux är inte klargörande. Bodströms anklagelserna hänger kvar i luften.
Helena har sett samma program. Hon ger Björklund ett högre betyg än jag. (Länk) Jag är ju egentligen emot betyg, men hoppas att detta fungerar som “skriftligt omdöme”. Nog finns det mer information i den här texten än i ett bokstavsbetyg?
Två väldigt olika versioner av en vacker sång:
Jag har varit på några VFU-besök de senaste veckorna. På förvånansvärt många förskolor och fritidshem har det stått väldigt små barn och sjungit “Mänbåj, Mänbåj, jo känn kål mi Mänbåj”. Hårt prövade pedagoger har suckande ursäktat sig och skakat på huvudet. En del har accepterat barnens kärlek till melodin och diskret bett dem stänga dörren. Jag har inte sett några allvarliga försök att ta vara på barnens engagemang.
Idag har jag vikarierat som danslärare för en grupp blivande fritidspedagoger och vi arbetade med att skapa en koreografi till Manboy. Låten är väl lämpad för en sådan övning och det är enkelt att analysera formen:
Intro – 4 takter
Vers – 8 takter
Brygga – 4 takter
Refräng – 12 takter o.s.v.
Förhoppningsvis kommer framtidens pedagoger att bli skickliga på att ta vara på barnens populärkulturella uttryck. Jag vågar inte tro att idrottslärarna ensamma ska orka bära upp danstraditionen i skolan. Kursplanemålet om dans i idrottsämnet misstänker jag är ett av svenskt skolväsendes mest förbisedda – men jag har gärna fel!
Lärarnas tidning publicerar en debattartikel om nivågruppering.
Jag undrar hur många ord det finns för att dölja den här formen av sortering – eller som det kallas i artikeln: “organiserad mobbning”. Begreppet “repetitionsklass” var nytt för mig.
Idag utsätts rektorerna för ett dubbelt tryck. Skolinspektionen förbjuder dem att nivågruppera och samtidigt ökar kravet på effektivitet. Forskningen ger inga entydiga svar, förutom att de snabbaste vinner resultatmässigt på att slippa de svaga. De etiska aspekterna är svåra att mäta.
Vad heter grupperna på din skola? Har ni lyckats hitta något värdigt sätt att dölja funktionen?
Eftersom utbildningen för lärare med inriktning mot Fritidspedagogisk verksamhet ska förkortas till tre år tar jag mig friheten att förkorta rubriken.
I senaste numret av Lärarnas tidning hittar jag en rejäl genomlysning av problematiken med fritidspedagogernas oklara yrkesroll och bedrövliga avtalsförhållande. Att göra samma jobb som de övriga lärarna men utan planerings- och förtroendetid tycks inte vara en framtidsinriktad lösning.
LR och Folkpartiet har bundit upp sig hårt i arbetstidsfrågan och motståndet mot reglerad arbetstid. Hur förhåller de sig till fritidspedagogernas krav? Är det tillräckligt många röster att vinna?
Är fritidspedagogerna skolans krockkuddar?
Jag läser om en gränslöst okunnig Skolinspektion som anmärker på att fritidspedagoger hållt utvecklingssamtal. Enligt examensordningen 2001 är fritidspedagoger lärare som kan ha 60p fördjupning i valfritt ämne.
På Lärarutbildningen i Malmö ställs årets antagning av Den fria tidens lärande in. Det känns en smula vemodigt när samhället skriker efter fritidspedagoger – men varför ska de gå 3,5 år nu när riksdagen har bestämt att det i framtiden räcker med 3 år? Antagligen är det också en status- och kvalitetshöjning? Fråga mig inte hur.
Peps Blodsband – Himlen gråter
Debatten om framtidens lärarutbildning är över. Nu återstår för landets högskolor att tolka riksdagsbeslutet och skicka in sina ansökningar om att få ordna utbildning.
Jag är ingen dålig förlorare och moralen på min arbetsplats är hög. Att jobba i en politiskt styrd verksamhet innebär att hålla god min i elakt spel. När de nya studenterna kommer hit 2011 hoppas jag kunna dölja min besvikelse över att den utbildning som sjösattes 2001 inte fick chansen att utvecklas.
För den som vill njuta av det parlamentariska finliret presenterar jag en länk till tevesändningen, extern spelare . Det verkar att ha varit en ganska snabb och odramatisk historia och nu gäller det att se glad ut.
Leendet kan vara en smula krampaktigt några dagar.
Janne ställer en intressant fråga:
Länk i nytt fönster
Går det att blogga i tjänsten om läraryrket utan att reduceras till informatör eller marknadsförare?
Ett ensamt får under ett stort träd
P.S. Testa http://photofunia.com – kul bildeffekter på nätet!
Tysta tankar 