Carl-Anders Säfström är en lysande föreläsare och jag måste nog läsa om Skillnadens pedagogik.
Jag försöker sammanfatta på twitter och förutom min dåliga franska gick det ganska bra.
http://twitter.com/#!/tystatankar/status/52709915411746816
Säfström överöser oss med oneliners och föreläsningen utmynnar i ett politiskt crescendo.
Ni skulle varit med!
Missa inte diskussionen hos Morrica om en undersökning som varnar för skolliknande arbetsformer i förskolan. I kommentarerna försöker vi hitta ord som beskriver vad som händer när barn lär sig och det är ett minerat fält. Jag är inte säker på att det är meningsfullt att skapa nya begrepp för mindre barn och skollagen beskriver verksamheten som undervisning och definierar förskola som en skolform. Där borde diskussionen vara slut.
Länk till Morrica, Länk till skäggig dagisfröken
Anders B Westin ställer en intressant fråga och jag försöker fundera vidare.
Min första tanke är att teknikämnet inte ser ut på samma sätt längre. Uppdelningen mellan humanister och naturvetare är överspelad och i dagens samhälle finns det inte utrymme för den sortens revirtänkande. I vår generation var det vanligt att barn kategoriserades utifrån “händig”, “mattesnille”, “språksinne”, “konstnärlig”, “bollbegåvad” och jag menar att alla de här etiketteringarna hindrar oss från att utvecklas. De verkligt stora innovationerna sker av personer eller forskarlag som vågar tänka över gränserna.
En föreläsare sa ungefär så här:
– Om du presenterar en idé för tio personer och alla gillar den – då är det nog ingen bra idé! Om du presenterar en idé och ingen gillar den – då är det nog inte heller någon bra idé! Men om du presenterar en idé och det finns en person som förstår och gillar den – då kanske det är en bra idé!
Min eventuella poäng är att de högskolor som vågar tänka ämnesövergripande har ett försprång när det gäller att ta tillvara det som tidigare kallades “teknik”. Idag heter fälten andra saker och på Malmö högskola händer spännande saker inom något som kallas Interaktionsdesign. Vad sker i mötet mellan människa och maskin? Alto University of tomorrow visar att det går att förena forskning och entreprenörskap. Angry bird skapades nog inte av en renodlad tekniker. Någon hade funderat över hur människan fungerar också.
– Men till sist måste någon ändå kunna skriva källkoden och skruva ihop maskinen, hör jag någon muttra. Sant, så sant. Och bilmekanikerna är värd en egen hyllning (se bild)
Jag anar att Anders engagemang handlar om barnens tidiga möten med teknik och naturvetenskap. Tyvärr kan jag inte lugna honom på den punkten. DEJA utgår från att pedagogernas kön inte har betydelse för hur skolan tolkar sitt uppdrag. Det är ett vanskligt antagande.
Frågan är om fler katedrar räddar teknikämnet? För mig handlar teknik mycket om att utforska och pröva.
I London demonstrerar 500 000 mot nedskärningar inom den offentliga sektorn och familjen är representerad. Som far kunde jag inte vara stoltare.
Bild från the Guardian
De flesta skolpolitiker beundrar Finlands ganska traditionella skolsystem och resultaten från PISA inger respekt.
Jag är mer imponerad av verksamheten vid University of Tomorrow Aalto University som verkligen inspirerar oss som tror på entreprenörskap och friare arbetsformer.
Under konferensen Högre ubildning förändrar indivis och samhälle talade Jan Björklund utförligt om vikten av att återskapa frihet och kritiskt tänkande på högskolenivå. Det verkade inte vara lika viktigt i grundskola och gymnasium, men talet ingav ett visst hopp. Tidigare inlägg om konferens
När Will Cardwell presenterade verksamheten vid Aalto University var det många som rynkade på näsan åt de verkstadsliknande och självstyrande arbetsformerna. För mig var konferensens höjdpunkt det ögonblick då han berättade att Angry birds hade skapats inom universitetet. Hälften av konferensdeltagarna såg djupt förvirrade ut (arga fåglar – vad ska det vara bra för?) och vi andra insåg att detta var nog en miljö där vad som helst kunde hända!
Katederdiskussionen går in på sin elfte dag. Max Entin är som vanligt underbart rolig och uttrycker sin förvåning över Metta Fjelkners hyllning till katedern:
“Men ärligt talat, hur tänkte hon? Till och med skolministern förstod ju att vi inte talade om möbeln.”
Jag är hjälplöst förtjust i den danska teveserien Borgen. Veckans avsnitt heter Agurketider och det betyder ungefär “nyhetstorka”. Länk
I skoldebatten blåser det från alla håll och jag försöker hålla mig avvaktande när de fackliga isvindarna sveper ner över landet. Jan Lenander beskriver motsättningarna med mycket drastiskt bildpråk:
20 år av knivhugg i ryggen på lärare med långa utbildningar och förtal av deras kompetens och det finns förstås ganska många LR medlemmar som manar till strid.
Det är oklart vem det är som delade ut alla dessa knivhugg, men jag inser nu att det finns en uppdämd bitterhet inom LR som jag inte kände till den fulla omfattningen av.
Jan Lenander skrev så här :
Jag har många positiva erfarenheter av den traditionella lågstadieläraren och har sett flera exempel på att h*n kan göra mycket positiva insatser långt ner i åldrarna. LR bör fortsatt försvara denna yrkesroll mot dem som försöker göra radikala ändringar.
Jag menar nog att det är läroplanens krav och de professionella aktörerna som ska avgöra valet av metoder. Kanske tar Metta Fjelkner en viss risk när hon så entydigt tar ställning för katedern som symbol för förbundets linje.
Jag erkänner att det här inlägget började med ett missförstånd på en bullrig lunchrestaurang. Min kamrat pratade om Stavros och jag trodde han menade Star Wars.
Nåja – 9A är över och skolvärlden andas ut. Nu kan vi övergå till väsentligheter. Hur gör vi skolan angelägen för barnen? Hur fångar vi deras intresse? Kan vi ta tillvara populärkulturens kraft i lärorika sammanhang? Vad gör vi med de existentiella frågorna?
