Det är jag som är “somliga”

Aftonbladet har dragit igång sin olustiga kampanj Skolraset:

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Så här inleds texten:

Somliga verkar tro att vi tänker rasa mot lärarna och smutskasta skolan. Det stämmer inte riktigt. Vi vill granska skolan tillsammans med lärare, elever och föräldrar! Raset syftar på hur den svenska skolan faller i internationella mätningar, som PISA-undersökningarna.

Min misstänksamhet delas av många. Följ #skollyftet på twitter och hemsidan.

Merkateder känner ni väl redan till?

Det är svårt att bevisa att en utbildningsminister har fel

Marie Linder gör ett väldigt bra försök:
länk

Jag anar att diskussionen om katederundervisningens effektivitet inte är över. Just nu diskuteras om Aftonbladets sunkiga hashtag #skolraset ska kompletteras med #skollyftet. Det är inte så lätt att skapa meningsfulla trådar med 140 tecken på Twitter.

Vi är på väg!

Vi är på väg!

 

#merkateder – handlar det om skolans uppgift?

Jag sneglar på twitterflödet #merkateder, men tappar lusten att delta. Missförstånd och misstänksamhet gör trådarna svåra att följa. Kanske handlar det om synen på skolans uppgift och jag misstänker att deltagarna inte är överens. LR  gör det inte lätt för sig själv och jag har svårt att se när de är allvarliga och när de försöker provocera.

Blå Tåget – Den ena handen vet vad den andra gör

Skolans uppgift är som sig bör
att skola arbetskraften
om kvastarna ska sopa bra
får man inte slarva med skaften
spärrar och kvoter och testprogram
är ett system för att sålla
agnarna från vetet och för var o en
till hans rätta fålla

Är kateder en bra symbol för skolan som förvaringsplats?  Absolut!

Är kateder en bra utgångspunkt för övervakning och disciplinering? Helt säkert!

Är kateder en bra plats för sortering av elever? Visst – om läraren bestämmer frågor och svar kommer proven att bli lätträttade.

Är kateder ett bra redskap för att kvalificera framtidens arbetskraft? Mer tveksamt.


Från rättshaverist till hyfsat mainstream…

Jag har tjatat länge om pojkarnas villkor i skolan och förskolan. Ofta har jag blivit bemött med nedlåtande blickar (“är han igång nu igen”) eller öppen fientlighet (“han är nog antifeminist”).

Samtidigt upplever jag att kartan förändras och det finns utrymme att lyfta frågor som tidigare har varit tabuiserade. På lärarutbildningen diskuterar vi orsaker till de manliga studenternas avbrott och Lärarnas tidning presenterar ett fylligt reportage om pojkarna och de manliga lärarnas situation.

Länk

Genusvetarnas hatobjekt #1 Bertill Nordahl kritiserar DEJA på sitt danska “frispråkiga” sätt:

— Män styr och ställer i offentligheten, men förskolor, fritids och skolor är matriarkat, präglade av kvinnliga värderingar och beteendemönster. Det gäller även manliga lärare som har förvandlats till undflyende och kastrerade hankatter.

Så skarpt uttrycker inte jag mig.

Göran Svanelid tror att pojkarna behöver mer lärarledd undervisning och positionerar sig därmed i den infekterade katederdebatten. Jag skulle hellre se ett fokus på innehåll än undervisningsformer.

Skolverkets nya generaldirektör Anna Ekström har ansvarat för två tunga utredningar inom jämställdhetsområdet. Hur ser hon på de nya vindarna?

Flumpedagogik vs. katederpedagogik?

Det var nog oundvikligt att diskussionen förr eller senare skulle hamna i de här uppkörda hjulspåren och jag erkänner mig skyldig till att ha provocerat fram Zorans kommentar i det här inlägget: 

Jag tycker nog att Jan Björklund i sitt ursprungliga inlägg i DN lyckas hålla en nyanserad ton och därmed undviker de sedvanliga dikeskörningarna. Utbildningsministern vet att det här är en känslig fråga och nämner katederundervisning som en undervisningsform bland andra. 

Problemen uppstår när LR-lobbyn försöker använda utspelet för sina fackliga syften. Då förvandlas katedern till en symbol för motståndet mot kommunaliseringen och den enfaldiga polariseringen trappas upp. En fiktiv fiende (halmdockor och väderkvarnar) ska bekämpas och denne är emot: 

1) Instruktioner i helklass
2) Ordning och reda
3) Åldersuppdelad undervisning
4) Uppföljning och återsamling
5) Betyg och bedömning
6) Systematiskt kvalitetsarbete
7) Lärarens ledarskap 

Kanske är det lättare att demonisera denna påhittade fiende än att förklara vad begreppet “katederundervisning” egentligen står för? Jag har försökt redogöra för dess historiska ursprung, men anar att förespråkarna lägger en annan innebörd i ordet. Metta Fjelkner betonar möbelns praktiska funktion som förvaringsplats för pennor och papper och det borde inte vara en kontroversiell pedagogisk frågeställning. Men det finns utrymme för någon form av manifest. Vem antar utmaingen? 

Vi som kallar oss flumpedagoger är naturligtvis en enkel, men rörlig måltavla för katederälskarna. Det retoriska knepet, att omvärdera ett skällsord, är riskabelt men spännande. Samtidigt ställer det höga krav på att vi kan formulera en begriplig hållning. 

Jag menar att Gärdenfors önskelista till skolvärlden är en bra utgångspunkt och vill komplettera med sju punkterna som ringar in entreprenöriellt lärande i Skolverkets skrift Skapa och våga

Tillsammans med debatten hos Janne på http://flumpedagog.wordpress.com/ är det möjligt att förstå vad jag menar med “flumpedagogik”.

Den avgörande skillnaden mellan flumpedagogik och katederpedagogik är att vi inte låser oss vid en metod utan sätter barnets lärande i centrum. Sedan avgör ämnet och sammanhanget vilken metod vi tror fungerar bäst. Där behöver vi teorier och forskning om vad som händer i barnets möte med världen. 

Flumpedagogiken behöver katederpedagogiken – behöver katederpedagogiken flumpedagogiken? 

Jag menar att det delvis är två överlappande fält och det finns anledning att fundera över vem som tjänar på att motsättningen trappas upp. 

Woooops!

Länk till dokumentet som presenterar den nya utbildningspolitiken för uppförande i brittiska skolor .

Behaviour in good schools is not a serious problem but overall it remains a big concern for parents. Evidence shows there is much to do. For instance:

  • Nearly 1,000 children are suspended from school for abuse and assault every school day.
  • Persistent disruptive behaviour accounts for nearly a third of all cases of permanent exclusions in secondary schools.
  • Major assaults on staff have reached a five-year high with 44 having to be rushed to hospital with serious injuries last year.
  • False allegations have been made against one-in-four school staff by a pupil. One-in-six have had an allegation made by a member of a pupil’s family.
  • Two thirds of teachers say bad behaviour is driving professionals out of the classroom.
  • Previous behaviour and search guidance was more than 600 pages long. It left teachers confused about their powers under the law. It also made it much harder for schools to have clear and effective discipline policies.

The Government’s new guidance is 50 pages long. It clearly sets out the roles and responsibilities for governing bodies, headteachers and teachers regarding behaviour and discipline. It unequivocally restores adult authority to the classroom.

The new guidance clarifies teachers’ powers. It makes clear the following:

  • Schools should not have a ‘no touch’ policy. It is often necessary or desirable for a teacher to touch a child (e.g. dealing with accidents or teaching musical instruments).
  • Teachers have a legal power to use reasonable force. They can use force to remove a pupil who is disrupting a lesson or to prevent a child leaving a classroom.
  • Heads can search for an extended list of items including alcohol, illegal drugs and stolen property.
  • Heads have the power to discipline pupils who misbehave outside the schools premises and outside schools hours.

The guidance also protects teachers from malicious allegations and strengthens their authority in the classroom. It makes clear:

  • Heads can temporarily or permanently exclude pupils who make false allegations. In extreme circumstances they may even press criminal charges against the pupil.
  • The default position should be to assume the teacher has behaved reasonably unless a complainant can show that a teacher has behaved unreasonably.
  • Schools should not automatically suspend teachers accused of using force unreasonably.
  • All but the tiny number of the most complex cases should be resolved within three months and the vast majority should be resolved in four weeks.
  • Malicious allegations should not be included in employment records.

Katederdebatten var nog bara ett förspel.

Vad jag menar med samförstånd!

Jag försöker uppfostra Zoran Alagic till en mindre polariserande hållning i skoldebatten. För några kanske det verkar underligt, eftersom jag gärna intar ett konfliktperspektiv, men när det gäller skolan är jag trött på den förutsägbara retoriken och längtar efter nyanser.

Kanske går det enbart att förstå det upphetsade tonläget mot bakgrund av de oförrätter som LR menar att deras medlemmar har utsatts för sedan kommunaliseringen, men för oss andra är det svårt att se hur en fråga kan vara så infekterad. Mina studenter skakar på huvudet:
– Varför är de så arga?

Min utgångspunkt är att vi inte har tillgång till en absolut sanning om tingens tillstånd. I bästa fall har vi en gemensam upplevelse, men oftast får vi hålla tillgodo med någon form av text eller bild som återger en händelse. Semiotikern skulle säga att erfarenheten medieras.

Det första steget är då att försöka återge texten så neutralt som möjligt med egna ord. Hur översätter jag den till mitt språk?  På vilket sätt färgar mina erfarenheter av sig på det som nu är en berättelse? Går den att berätta annorlunda? Saknar vi information? Vad vet vi om personernas drivkrafter?

Nästa steg är att analysera händelsen! Hur ska vi förstå betydelsen av personernas agerande? Vem representerar de? Går det att generalisera utifrån deras agerande?

Det sista steget är att värdera händelsen och eventuellt knyta det inträffade till en politisk eller teoretisk nivå. Går det att dra någon form av slutsats som vi kan ha nytta av i skolutvecklingsarbetet?

Min anklagelse mot en del skoldebattörer är att de börjar bakifrån. Utifrån en tes som till exempel “Sveriges skolproblem började 1968” eller “Kommunaliseringen var en katastrof för högstadielärarna” bygger man sedan upp en argumentation utifrån de delar som passar.

Det kanske är en strategi som passar på rikdsdagsnivå, men för oss som är vana att hantera komplexa problem känns det lite ovärdigt.

Dessa hjältesagor!

Zaremba tar ett stort grepp på svensk skola i sin andra artikel och målar med bred pensel. Den fege rektorn, de okunniga kommunpolitkerna och de ignoranta lärarutbildarna demoniseras  omsorgsfullt – medan en tunnhårig västförsedd vaktmästare, en läsforskare  och en målinriktad skolchef hyllas som framtidshopp.

DN är maktens megafon och just nu gläfser hundarna i kapp. Dramaturgin är lite väl genomskinlig.

Länk

Vem är “pedagog”? Vem är “lärare”?

https://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/54638278971895808

På twitter försöker vi definiera begreppet “pedagog” och det är inte lätt. Å ena sidan finns det en akademisk filosofisk tradition som är långt från skolans praktiska vardag. Å andra sidan menar Zoran att det inte behövs pedagoger i skolan och jag tror att han syftar på en grupp halvutbildade klåpare som förstör dagens ungdom (och organiseras av det andra facket).

Jag föreslår en erfarenhetsbaserad definition utifrån de personer som Wikipedia nämner som exempel.

Egentligen hade jag nog föredragit en kriteriebaserad definition…

Vem instiftar ett nobelpris för pedagoger?