Läs artikeln om hur amerikanska förskollärare ser på de nya studenterna!
Det kan vara en klassfråga. När jag gick min utbildning var majoriteten av studenterna helsvenska medelklasskvinnor. De kulturella referenserna var enkla. En del av dem kanske lite väl självklara.
Det finns kunskaper som inte åldrats i skönhet!
Jag är lite förbluffad över med vilken iver amerikanska skoldebattörer producera listor över allting. Ofta handlar det om käcka råd som i sin infantila förenkling lämnar en besk eftersmak . Samtidigt gillar jag tanken på att bryta ner komplexa problem till något hanterbart.
Skolan ska inte bara leva upp till kunskapsmålen utan också ge barn och unga sunda värderingar. Den bör vara karaktärsdanande, skriver KD-ledaren Göran Hägglund på Dagens Nyheters debattsida…..
Det börjar bli trångt på den skolpolitiska arenan. Huka dig Björklund – nu kommer Hägglund!
Men det är ett klockrent budskap som förtjänar att upprepas!
Förra veckan jobbade vi med temat Det insatta barnet och väggtidningen med 85 reportage pryder högskolans ljusgård.
Länk
Nu kastar vi oss över nästa tema Vad påverkar barns skolresultat och jag ser fram emot att hälsa Emma Leijnse välkommen som föreläsare.
Hatties rapport lär bli viktig.
Jag är inte mot dokumentation. Jag är bara orolig över att fokuset inte ligger på barnens intresse.
Jag funderar över det här med “allmänna”. Vet svenska folket om vad det betyder?
Troligen inte.
Jag blir inspirerad. Som vanligt är det Twitter och Brian Kotts som tipsat!
Följ honom!
Debatten om läxor är internatiomell.
Lars Åberg skriver om Zarembas bok i Sydsvenskan och det är ingen upplyftande läsning. Myterna reproduceras okritiskt och späs på med lite allmän moralism kring det tudelade samhället
Han hävdar att den svenska skolan blir alltmer klasskiktad, okunnig och styrd av till rektorer maskerade fritidspedagoger. Detta har sagts många gånger förr, men Zaremba skriver ju med ett visst tryck i texten och den stora morgontidningen i ryggen.
……
I Malmö har Skolinspektionen funnit en källardjup kris. Ett viktigt inslag i kritiken är att skolan saknar förväntningar på eleverna, och fullföljer man den tankebanan ut i vuxenlivet ser framtiden dyster ut.
Både Åberg och Zaremba tycks se krav och förväntningar som vägen ut. En oväntad omfamning. Frågan är vad de har emot lärare med inriktning mot fritidspedagogisk verksamhet? Jag kanske borde vara glad att de inte använder “blöjrektor” som annars är en vanlig benämning från ett av lärarfacken på rektorer som inte är ämneslärare.
Tysta tankar 