Kaliber inleder en serie om svensk skola.
Länk

Det är något tafatt över anslaget. Vi har en lag som föreskriver att alla barn ska bli godkända och ger stora maktbefogenheter åt en myndighet som ska kontrollera skolorna. Ändå sjunker resultaten och skillnaderna ökar.

Analysen är grund och famlande. Kön, klass och utbildningsbakgrund nämns, men till sist verkar det mesta handla om förväntningar och krav.

En hädisk tanke är att det inte handlar om mer styrning och kontroll. Jag tror att en del av de här åtgärderna motverkar sitt syfte och i praktiken bestjäler lärarna på möjligheten att arbeta utifrån barnens intressen.

I pojkdiskussionen intet nytt:

Men nu ska man börja analysera statistiken. Till det har kommunen anställt Mats Burström. Han tror att skillnaderna mellan pojkars och flickors resultat i skolorna bland annat handlar om vilka förväntningar man har på de olika könen.
– Jag tror att framför allt pojkarna har man haft för låga förväntningar på. Man har krävt mer av flickorna.
Ingen kan ge oss några klara svar på varför det ser ut som det gör.