Jag möter folk som klagar över att det är alltför mycket vetenskaplighet och forskningsförberedelse i förskollärarutbildningen.
Det är lockande att jämföra med min egen utbildning 1976-78. Då hade vi en hel del bild, drama, rytmik, slöjd, biologi, svenska, individuell instrumentalundervisning, 16 veckors förpraktik, röst- och talvård, barnsjukvård och rikligt med metodik.
Kan vi få mer av allt?
Suck. Först ska vi ta oss igenom den senaste av prövningar.
Det var en imponerande samling organisationer som stod bakom manifestationen mot våld. Jag är inte lika imponerad av antalet personer som deltog. Hur ser stödet ut för den judiska befolkningen i Malmö?
Jag går hem och ser Uppdrag granskning med intervjun av den unge jihadkrigaren. Det gör mig inte gladare.
På fredag träffas företrädare för lärosäten och diskuterar “varför ska det finnas fler män på förskollärarutbildningen”.
Jag är glad att inte de som rekryterade kvinnorna till teknikyrket ställde motsvarande fråga. Det är osannolikt att de hade kunnat förutsäga vilka innovationer som skulle komma.
Jag brukar undvika diskussioner om förebilder, men den här kvinnan tror jag faktiskt kan flytta en del gränser när det gäller synen på manligt/kvinnligt.
Jag orkar inte hetsa upp mig.
Gudrun Schyman är påfallande förutsägbar.
Männen är även överrepresenterade bland offren.
https://twitter.com/sisselanb/status/567015407333441536
FI har ny partiledare. Det börjar inte så bra. Många är förvånade över analysen av helgens händelser.
Samtidigt skriver Salomon Schulman spännande på Sydsvenskan.
Reaktionerna på attentatet är blandade.
Twitter är bekymrat. Finns Mia i verkligheten?
