Ibland måste jag läsa två gånger

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Genus, jämställdhet, Personligt, Politik, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Ibland måste jag läsa två gånger

  1. andersbwestin skriver:

    Igår kväll efter UG:s möte med mannen som längtade till det virtuella dödsriket så vart följande artikel endast komisk och sorglig i samma stund.

    http://www.dn.se/kultur-noje/redaktorer-erbjuder-normkritisk-textkoll/

    Det dom missat att erbjuda är normkritisk bildkoll. De unga damerna glömmer det faktum att de jobbar hårt med projektet att bygga upp nya stereotypa föreställningar och normer beträffande den unga ”kulturtanten” alternativt ”kulturtönten”.
    Hejhopp o galopp.
    Maktanalys efterfrågas.

  2. Magnus skriver:

    Man frestas citera Susan Sontag: ”När surrealisterna ropade ”Ner med de där mästerverken!” så menade de i själva verket bara ”ner med de där *gamla* mästerverken, så att vi kan få plats för en ny uppställning av mästerverk!” ” med samma slags fastnitade auktoritet.

    Tror att en del av bakgrunden till det problem som Per Svensson är inne och nosar på är att många idag uppfattar ”historien”, det som hänt i den yttre verkligheten och i de där historieböckerna som tungt monolitiskt – man orkar inte ta en diskussion för sig själv (eller tillsammans med andra) om att händelser och processer i sig är mångtydiga och kunde ha gått åt olika håll, den debatten vill man bara ta som språkspel och helst enbart inom det egna gänget. ”Hård historia” (empiriskt grundad) och kulturhistoria är inte lika centrala för bilden av vad som händer, eller bilden av den egna kulturen, som de var för ett par generationer sedan, istället vill man ha språkspel och hajpande som kan reproduceras, förskjutas och remixas i det oändliga. Paradoxalt nog betyder det att ”berättelser” blir viktiga igen, men bara inte ”den enda stora berättelsen”.

    • Mats skriver:

      Jo – striden om språket är striden om tanken som är striden om historien.

      Frågan är om ens den ängsligaste lyckas trampa rätt i det här minfältet? Till sist blir själva rädslan parodisk.

    • Magnus skriver:

      Dessutom kan naturligtvis kravet på kunskaper i förening med ett intresse som sträcker sig längre än vad man snackat om de senaste sex månaderna uppfattas som översittaraktigt. ”Vaddå, kungar och krig, påvars skägg och tankar och filosofi, så’nt kan man ju googla fram när man behöver det!”

      Jag är ganska övertygad om att Per Svensson, Björn Wiman m fl odlar ett gammalt, ilsket, halvdolt komplex inför fackhistoriker och tunga litteraturvetare: de släppte inte in mig i sin klan när jag var ung, och nu sitter de fortfarande på sin kant med sina professorer och vill inte vara med när jag blåser till match! Nå, då får vi fixa det med våra egna tyckare och spanare…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s