Dagens elegantaste offerkofta
1
Efter Köln tycks mediakartan ha förändrats. Polis och DN har mycket att bevisa. Just nu är trovärdigheten låg.
På twitter tycks många vilja diskutera hur alla män/alla invandrare är. Jag flyr in i Bowies drömska värld.
Margit Richert lyckas formulera något meningsfullt om den goda manligheten.
Det finns en del drabbande formleringar i den här texten om amerikansk förskola.
http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2016/01/the-new-preschool-is-crushing-kids/419139/
Jag tar en mellandag från julmyset och hamnar i existentiella grubblerier. Sigge Eklund slår an tonen och slaktar Kobras nyandlighet och Skavlans möte mellan Dawkins och Linn Ullman
Jag läser vidare i tidningen Sans. Arne Jarrick sågar postmoderna teoriers (läs genusvetenskap) dubbelmoral när det gäller kunskapsanspråk och Dawkins själv reder ut.
Länk
Ett välgjort reportage. Jag tänker att den här oron sprider sig till skolor och förskolor – vad händer om vi alltid utgår från värsta möjliga scenario?
http://www.telegraph.co.uk/women/family/250-childrens-toy-adverts-on-british-tv-analysed—its-worse-tha/
Sveriges lagstiftning lyfts fram som berömvärd i artikeln.
Jag tycker att ordmolnen är tänkvärda.
Sa
Nästa steg skulle kunna vara att diskutera andra förklaringsmodeller – än den förhatliga reklamen?
Om vi lämnar den likhetsfeministiska teoribildningen och antar att leksakerna fyller olika funktioner i pojkars och flickors socialisationsarbete?
Själv får jag svår ångest på flickavdelningen av alla dessa smink- och hårvårdsprodukter. Dessutom tycker jag att det är besvärande att så många leksaker bygger på en imitation av trditionell modersroll.
Men då kanske det är rollen som behöver förändras i stället för leksakerna?