Akademiska rankingtabeller?

Erik Magnusson följer upp HSV:s granskning av landets lärarutbildningar med ett udda grepp.

Om man omvandlar Högskoleverkets siffror över andelen disputerade lärare till en akademisk rankningstabell för landets lärarutbildningar hamnar Halmstad i topp och Malmö i botten.

I Sverige har vi svaga traditioner av att göra och värdera denna sortens mätningar, men jag tror att det även i USA och England skulle vara främmande att förenkla kvalitet på detta sättet.

Studentperspektivet är centralt. Hur många kvalificerade möten mellan lärare student äger rum under kurserna? Vilken feedback får de på examinationer? Har läraren inom professionsutbildningar egna yrkeserfarenheter? Hur knyts utbildningens olika delar samman? Ämne – forskning – lärarskicklighet – verksamhetsförlagd tid?

Den typen av frågor är osynliga i HSV:s granskning och genom att anlägga ett nationellt perspektiv missar Erik Magnusson möjligheten att berätta om vad som är unikt för lärarutbildning i Malmö. Nu blir det ett slappt refererande utan konkretion och fördjupning. Och debatten fladdrar vidare på herr Björklunds villkor.

Olle Holmberg citeras (????) om att HSV skulle vara konservativt. Jag undrar verkligen över formuleringen och hoppas inte det bygger på debattartikeln under Aktuella frågor . Då är det en grov förenkling. Det handlar inte om höger-vänster. Det handlar om att försöka förstå en idé.

Förlorarna finns bland de barn som inte får möta studenterna som skräms bort från läraryrket p.g.a journalistik som prioriterar klatchiga rubriker (“Lärarutbildningar får IG” är skräckexemplet från TT) i stället för nyanser i svåra frågor.

9A – en blandad upplevelse

Jag försöker se missade avsnitt och kastas mellan stämningar. Om programmakarna och skolledarna kunde lägga det pompösa dravlet om Sveriges tredje bästa skolan åt sidan vore det en stor lättnad.

Ofta ställs frågan “Vad är en bra lärare?” och svaren passar inte in i dagens politiska mall. Karro säger ungefär:
– Man ska kunna lita på sin lärare som en kompis. Vi ska ha kul och göra olika saker.

– De här lärarna har det gemensamt att de vill att det ska gå bra för oss!

Retoriken om disciplinering och ledarskap svajar. Dagens lärare lever i relationen, erövrar sin auktoritet och möter barnet där det är. Den politiska debatten om hur skolan ska räddas känns avlägsen. Björklund och HSV tycks ha en helt annan agenda. Bilden av skolan som ett slagfält och tonåringar som monster att disciplinera är betydligt enklare att marknadsföra.

Kvar vilar bilderna av barnen – utlämnade och sökande, men också fulla av entusiasm och självförtroende. Jag ser fram emot att få möta en del av dem som blivande lärare!

Det är svårt att inte bli personlig…

…när något man tror på misshandlas och feltolkas på ett okunnigt och illvilligt sätt. I mitt fall är det Högskoleverkets kritik av lärarutbildningen som gör mig riktigt arg och besviken.

TT och Sydsvenskan Sydsvenskan2. DN. Svd. Svd2 AB1. AB2. Expressen. Länk till HSV

Olle Holmberg bemöter kritiken och han gör det briljant. Läs, läs, läs! Ingen säger det bättre!

Mina spontana reaktioner är:

1) Kritiken är gammal och det mesta har redan åtgärdats. Matematik är t.ex. ett obligatoriskt sidoämne.

2) Definitionen av kvalitet är ytlig och därmed farlig. Det går inte att bedöma utbildning genom att räkna antalet lektorer eller böcker på främmande språk. Att fokusera på kursplaner och mål är också riskabelt och uppmuntrar idealistiska konstruktioner.

3) Den politiska nivån är påträngande och under ytan vibrerar en hämndlystnad mot den lärarutbildning som genomfördes 2001 under politisk enighet – men som idag beskrivs som ett socialdemokratiskt misslyckande. Den folkpartistiska jakten på syndabockar och iver att till varje pris visa handlingskraft omsätts till myndighetsspråk och historielösheten är besvärande. Jag läser OIle Holmbergs beskrivning av händelserna i Berättelsen om en lärarutbildning och önskar att det fanns en länk till den nypublicerade skriften. Utan bakgrund kommer medias rapportering att bli ytlig och på Jan Björklunds villkor.

4) Omsorgen om barn, skola och studenter är obefintlig. Jag tror att många studenter vill möta utbildare med lärarexamen och erfarenheter från undervisning. HSV är inte intresserad av denna dimension och gör adjunkterna till syndabockar för kvalitetsbrister. Jag skulle gärna se utvärderingar som fokuserade på kontinuitet i möten med lärare, variation i undervisnings- och examinationsform, utrymme för skapande verksamheter, respons på uppgifter, anknytning till verksamhetsförlagd tid, ämnesdjup, omsorgsdjup, engagemang, yrkesetik, aktualitet eller varför inte – anställningsbarhet?

5) Ett vidgat uppdrag med studentgrupper från studieovana hem är en utmaning för varje system. För mig handlar undervisning om att förstå var eleven eller studenten befinner sig och möta henne där. Då måste också min bild av studentens bildningsgång anpassas till de förutsättningar som finns och min lust att rita normalkurvor över lärandet – ja den lusten hindrar mig ibland att förstå och hjälpa. Vi har en examensordning som anger vad studenten ska kunna efter avslutad utbildning och när HSV skjuter in sig på första terminen riskerar de att trivialisera svårigheterna med att skola in studenter som kommer från ett gymnasium med grumlig kunskapssyn till en högskola med eget ansvar och krav på självständigt tänkande.

Det är sorgligt att Högskoleverket idag är det största hindret för en utveckling av landets lärarutbildningar. Continue reading

Högskoleverket granskar…

Högskoleverket kritiserar lärarutbildningarnas kvalitet och hotar enligt rykten med indragna examensrättigheter. Landets högskolor darrar och anpassar sig.

I morgon publiceras en rapport som antagligen kommer att väcka mycket uppmärksamhet. Om en statlig myndighet som HSV verkligen vill skada landets lärarutbildningar är tidpunkten välvald – en vecka innan sista ansökningsdatum.

Jag är orolig över att hetsen mot svensk skola och lärarutbildning kommer att löpa amok. Studenter kommer att undra över värdet på sin examen.

Det pågående kvalitetsarbetet riskerar att torpederas av iver att möta granskarnas önskemål, som bygger på gammal kritik av gamla kursplaner under gammal examensordning. Och ett g-a-m-m-a-l-t sätt att bedöma kvalitet.

Att montera ner ondska

Berlin är en provocerande stad. Vacker, vänlig och inbjudande. Pompös, skrämmande och med en historia som rymmer något av det hemskaste mänskligheten känner till. Monument finns överallt – och människorna lever i skulden på ett sätt som ligger på gränsen till självplågeriet. Åtminstone för unga människor förefaller det vidrigt att ständigt behöva stå till svars inför Hitlers brott.

Nu diskuteras om Forum för levande historia ska få i uppdrag att upplysa om kommunismens brott. Statlig historieskrivning är plågsam och antagligen var det ett misstag att bilda organisationen. Borgerliga debattörer försöker använda någon form av kålsuparteori för att rättfärdiga regeringens stolligheter.

1 2 3 4 5 6 Blogge sammanfattar

Det räcker med att åka till Berlin och gå på Murmuseet. Det är den sista resten av den hatade muren och ingen går oberörd därifrån (Checkpoint Charlie däremot är en turistfälla och helt möjlig att undvika)

Vid Museuminsel ligger resterna av Palast der republik. Denna jättelika byggnad håller på att rivas. Stål, betong och asbestrester fraktas bort på pråmar längs floden Spree. På platsen ska byggas ett nytt slott i gammal stil. Resterna av DDR suddas bort.

Vid flodbåtarnas angöringsplats har ett nytt museum öppnat där du kan leva ut din östnostalgi och ta på föremål från Walter Ulbrichts och Eric Hoeneckers tid. Det behöver inte jag. När vi åker till flygplatsen berättar föraren lite motvilligt om sin flykt och hur hans far fängslades och systern placerades i fosterhem.
– Det var ingen rolig tid.

Vi ser, vi hör, vi förstår. Vi glömmer inte och regeringen bör inte banalisera ondskan genom att göra historien till ett politiskt slagfält.

Professionsutbildning på universitet?

Stockholms lärarhögskola har underordnats Stockholms universitet och ledningen passar på att göra sig av med adjunkterna. Signalerna därifrån är oroande och jag undrar över möjligheterna att bedriva en kvalificerad yrkesutbildning av lärare om majoriteten av den undervisande personalen inte har lärarexamen. SULF

– Anledningen till beslutet är helt enkelt att ett universitet har forskarutbildade lärare, jag vill markera det väldigt tydligt. Om vi inte kan få fram forskarutbildade lärare till någon typ av undervisning, då måste vi fråga oss om universitetet ska bedriva den typen av utbildning, säger Kåre Bremer.

Är det ett hot eller ett löfte?

ende.jpg

Statlig kontroll och personaltäthet

krukor.jpgRegeringen har visat stort intresse för kvalitetsskillnader inom utbildningssystemet och planerar att öka styrningen på alla nivåer. Därför är det med spänning jag ser fram emot reaktionerna på Skolverkets undersökning om personaltäthet i förskolan.

Sydnytt (De stora tidningarna är märkvärdigt tysta om undersökningen!)

Särskilt spännande blir det när siffrorna på lokal nivå konfronteras med den politiska retoriken. I Trelleborg skrattar folk åt begreppet “spjutspetsskolan” som har fått komiska (och sorgliga) övertoner.

Trelleborgs förskolor har lägst personaltäthet i hela Skåne.
Och läget är värre nu än när kommunen började satsa på förskolorna för tre år sedan.

Det finns utrymme för lite handlingskraft nu – ni vet sådan som kostar…

Andra bloggar om: , , , , , , ,

T.S. Eliott – poesi och kunskapssyn

Flotta aforismer och slagordsmässiga förenklingar tycker jag inte om. En hel del av skoldebatten har förts under sådana former och ingen sida är oskyldig. Diskussionen om förhållandet mellan information och kunskap har ibland varit starkt polariserad och svårgripbar för vanligt folk. Baskunskaper och fakta har spelats ut mot reflektion och meningsskapande.

Resultatet är att fältet är öppet för en nygammal pluggskola med disciplinära inslag. I moderniteten är det svårt att beskriva känslan av att något har gått förlorat.

Poeten T.S. Eliott försökte:

Where is the Life we have lost in living? Where is the wisdom we have lost in knowledge? Where is the knowledge we have lost in information?

Fler citat

docka.jpg

Gymnasiereformen och förskolereformen

hu.jpg

Jag vet inte om den här regeringen är att lita på. Förskolans problem åtgärdas genom mer matematik och lästräning.

Gymnasieskolans problem löses genom mindre teoretisk undervisning och färre program (SDS  SVD  DN DN2 DN bakgrund).

Grundskolans problem – nej just idag kom det visst inget förslag om det!

P.S. Jag brukar inte tolka bilder åt bloggläsare – men om ni tittar noga… ser det inte ut som om bilden blir bredare högre upp!? På samma sätt är det många som tycks tro att barns utveckling är viktigare i högre åldrar.

Fyrkantigheten tycks vi få leva med.

Kränktheten – ett litet ärevarv

eyck.jpgI efterdyningarna av Zarembadebatten kommer Ann Heberleins bok om kränkthet lämpligt (Svd). Jag gillar hennes anslag och det personligt tänkta. Frågan är om det verkligen är ett skolproblem eller om flykten från ansvar är ett massfenomen i tiden?

Samtidigt beskriver tidskriften Fronesis (refererat i Sydsvenskan) hur feminismerna får allt svårare att rättfärdiga sitt historiska offerperspektiv. Det har liksom blivit trångt på analyssoffan.

Hur kränkt är jag själv egentligen? Har jag ingen liten oförrätt att älta? Det känns tungt att behöva erkänna det men just idag är jag nyrest, utsövd, nyduschad, oförkyld – möjligtvis en aning hungrig – och då hamnar jag på den nöjda planhalvan. Offer eller förövare?

Vem var det som skrev att livet är den största förolämpningen? (Förutom döden förstås – som deltar utom tävlan)