Till och med finanskrisen är en källa till munterhet! Njut av Tom Paxtons underbara protestsång:
Tack för tipset Soffi!
Till och med finanskrisen är en källa till munterhet! Njut av Tom Paxtons underbara protestsång:
Tack för tipset Soffi!
Jag har fastnat framför teven och ibland är det förvirrande. En serie som heter Weeds tycks handla om en förortsmamma som säljer knark åt en gangster i Los Angeles. Den liknar ingenting – men det kan bero på att jag ramlar in mitt i en säsong.
Däremot är idén att låta olika artister sjunga signaturmelodin Little boxes lysande. Sök på “Weeds” eller “Little boxes” på Youtube.
Här är några smakprov:
Randy Newman:
Regina Spector
Malvina Reynolds (originalet)
Laurie Berkner
Elvis Costello
Death cab for cutie
Rap style
Rise against
Linkin Park
Angelique Kidjo
Engelbert Humperdin
The Shins
Donovan
Jenny Lewis
Det är en fantastisk sång som jag tror handlar om likriktning och avpersonalisering.
Varför tänker jag bara på skolan?
Lärarutbildningsutredningen som presenteras den 3/12 kommer att rekommendera ett antagningsstopp för nuvarande lärarutbildning 2009.
Skolvärlden
Även i högkonjunktur hade det varit ett dyrt och korkat förslag. I dagens ekonomiska läge är det oförsvarbart på ännu fler plan. Turerna bakom attackerna mot dagens lärarutbildningen är en smutsig byk och jag anar att det kommer finnas borgerliga politiker som inte vill vara en del av denna skandal.
Striden om den nya lärarutbildningen har bara börjat. Pansarkryssarna Franke och Björklund tycks varken osänkbara eller oövervinnerliga längre.
Kritiken från ledamöterna i styrelsen för Sveriges universitets- och högskoleförbund, ett samarbetsorgan för 42 svenska lärosäten för högre utbildning , mot HSV:s granskning av landets lärarutbildningar var hård och skoningslös. Tidigare kommentar
Nu kommer nästa attack och det är ledamöterna i granskningsgruppen som i Lärarnas tidning ger röst åt sin förvåning över den tolkning som HSV och universitetskanslern gjorde av det insamlade materialet. I pressmeddelanden framstod lärarutbildningarna som katastrofområden och hot om indragna examensrättigheter formulerades.
— Vi bedömare har aldrig underkänt lärarutbildningen, understryker Anders Fransson. (ordförande i en av bedömargrupperna 2004-2005)
Vad var det som hände? Hur kunde universitetskansler Franke vrida materialet så långt att en totalförändring av landets lärarutbildningar blev politiskt möjlig?
Hans slutsats är att kravet på att det måste till en ny lärarutbildning inte har något att göra med hur den fungerar i dag. Att det i stället måste vara andra typer av överväganden som ligger bakom.
— Och bristande kvalitet är bara påhittat. Det finns ingen grund för att hävda bristande kvalitet i utbildningen på det sättet — det har man inte ens utrett, säger Anders Fransson.
Hoten om indragna examensrättighete kom som en blixt från klar himmel för många lärarutbildningar.
— För mig är det ett mysterium. Vi som har varit verksamma som bedömare fattar ingenting. Vi har inte dömt ut lärarutbildningen, det är Högskoleverket och politiker som har gjort det.
I de studier som gjorts finns ingen grund för att ge utbildningen underkänt. På den punkten är Anders Fransson mycket bestämd. Det är i Högskoleverkets egna kommentarer och i pressmeddelanden som den typen av om¬dömen formulerats.
Sedan kritiken presenterades har den politiska makten arbetat snabbt. Regeringen har tillsatt en lojal utredare (gissa vem) och utredningen läggs fram den 3/12.
Men fler bedömare än Anders Fransson reagerade mot Högskoleverkets hårda linje. Hans ordförandekollega professor Berit Askling sa i en intervju efter den första utvärderingen:
— Den förnyade lärarutbildningen är ännu i sin början och det pågår ideliga revideringar. Vi har inte underlag för att med hedern i behåll peka ut vissa ställen och säga att man ska dra in examensrätten. Hennes mer konstaterande kommentar: »Det är alltid tråkigt när lärarutbildningens komplexitet förenklas och blir ett politiskt tillhygge«, säger också något om hur hon uppfattade situationen.
Även den tredje ordföranden, Edgar Almén, lektor vid Linköpings universitet, protesterade mot Högskoleverkets tolkning.
I artikeln skisseras bakgrunden till den lärarutbildning som sjösattes 2001 och som nu slaktas innan den har fått en chans att utvecklas. Skandalen är fullständig och en ganska ansenlig skuld ligger hos de ledamöter i bedömargruppen som tigit om det politiska spelet. Var kommer deras plötsliga mod ifrån?
En viktigare fråga är om den utredning som snart presenteras har någon trovärdighet utanför den närmaste regeringskretsen. När den dokumenterat notoriske statistikmisshandlaren Björklund slår sig samman med en jesuitisk f.d. universitetskansler lär det bli en del skrupelfritt maktspel vi får se. Antagligen får de ta fram den stora piskan om förslaget ska baxas igenom. Få vill riskerar sin vetenskapliga heder genom att förknippas med detta hårt politiserade projekt.

Jag ser vem som spelar Ulla Jacobssons roll i denna moderna uppsättning av filmklassikern och kanske har Björklund och Folke Sundquist vissa gemensamma drag. Men den verkliga huvudrollen tror jag spelas av den filmfigur som John Elfström odödliggjort.
“Åsa-Nisse gör om landets skolväsende” – snart på en högskola nära dig.
Andra bloggar om: HSV, Högskola, Lärarutbildning, Malmö, Politik, Skola, Utbildning, björklund
Inspirerad av På svenska funderar jag vidare över den eviga frågan om vad kvalitet egentligen är och hur vi mäter det.
En uppmuntrande undersökning är Svenskt kvalitetsindex mätningar som bl.a visar följande:

Uppmuntrande för mig som gläds över att förskolan tycks vara förankrad hos det svenska folket.
Det är en rasande uppgörelse med Högskoleverkets granskningar som åtta rektorer publicerar i DN.
Statens kontrollmetoder för utbildningen duger inte. Det är särskilt allvarligt att utbildningens kvalitet granskas så lite. Verket bedömer dessutom ofta likartade studieresultat helt olika, vilket är ett farligt fenomen när examensrätten ifrågasätts. Granskningen är inte rättssäker, rättvis, inte heller begriplig. Lärosätena måste kunna ställa samma krav på kvalitet i statens utvärdering som staten ställer på högskolor och universitet.
När Högskoleverket kritiserade Lärarutbildningen i våras var vi många som undrade var dessa nya kriterier för kvalitet kom ifrån. En del reagerade med ilska och gick till motattack, men de flesta hukade och tänkte att “makten har alltid rätt”. Om det handlar om politik kanske det är klokare att ligga lågt.
Nu blåser det upp igen och kanske riskerar det att bli komplicerat. Vad är det för värden och bilder av kvalitet som ligger bakom kritiken mot de som har i uppdrag att kritisera dem som har i uppdrag att bedriva en kritisk verksamhet? Jag är i alla fall glad att någon vågar ta diskussionen.
Tack Lund!
Sydsvenskan GP skd Ekot Lärarnas tidning Dalarnas tidning Corren UNT Svd Metro Arbetarbladet
Jag har vaga föreställningar om hur det går till på amerikanska kontor. Britney Spears nya video ger mig en misstanke om varför världsekonomin ser så mörk ut just nu. De verkar ha väldigt mycket annat att sköta…
Är det någon som tror att detta är bilden av en ny stark och fri kvinna?
Ibland blir jag gråtmild av tacksamhet över att statstelevisionen finns. Diskussionen om vänlig maktutövning från lärare och föräldrar har varit svår att förankra hos studenter. Alla är överens om att ordning är bra – svårigheten är att se vilket pris barnen betalar. Anpassning som det högsta värdet.
Se och gråt!
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1304098
Höstsäsongens första Dokument inifrån handlar om hur gamla idéer om barnuppfostran är på väg tillbaka. Att ställa en gråtande, trött treåring i skamvrån är inte längre omodernt. Varför händer det just nu? Erik Sandberg granskar politiker och debattörer som vill att de vuxna tar makten från barnen. (SVT2 sön 9 nov 20.00)

Elza Dunkels kommenterar och jag bugar.
Idag har jag varit på möte och diskuterat ett utkast till min högskolas strategiska visionsdokument. Vi kommer att vara nordens (eller var det norra Europas) mest framstående Professionshögskola år XXXX! Många av formuleringarna var pompösa och vaga – andra mer detaljerade och markerat styrande. Mest intressant var bristen på riktmärken för hur vi skulle mäta akademisk kvalitet.
När Tomas Kroksmark nu sätter fingret på den absurda traditionen med antal citeringar i vetenskapliga tidskrifter som framgångsmått för forskning, då sticker han in kniven precis där det gör som ondast. Särskilt plågsamt blir det om högskolan har en ambition att vara en del av det omgivande samhället. Då kan inte vetenskapen fortsätta att drivas i sektliknande former. Jag citerar de alternativ som skisseras:
Avslutningen är tung:
Just nu är det citeringarna som antas göra världen lyckligare. Vi får se hur länge den lyckan blir måttstocken för kvaliteten i forskningen.
Efter en timme med morgonteve är jag också uppslukad av Obamaentusiasm.
“Det största som hänt sen andra världskrigets slut”
“Som elfte September – fast tvärtom!”
Jag vill också vara en del av denna framtidstro. Bilden av den unge mörke begåvade mannen som bärs fram av miljoner väljare berör mig på ett underligt sätt. Cynikern i mig viskar att detta är för bra – snart kommer krigen och den ekonomiska krisen ifatt honom…