Min lille vän 43 – civil olydnad

Posted on July 13, 2009 by Editor

Min lille vän kämpar för att förstå vad det är som får ungdomar att demonstrera. Han retar sig på bortskämda borgarungar som ska reclaima olika delar av staden och vägrar se några politiska dimensioner i deras kamp. Jag är tvungen att hålla en liten föreläsning om civil olydnad i ett historiskt perspektiv för honom.

På sextitalet hade stora delar av Stockholms innerstad rivits ner. En av de ledande politikerna var Hjalmar Mehr som dominerade kommunpolitiken under två decennier. 1971 stod den stora striden om almarna i Kungsträdgården och Hjalmar Mehr var ledare för de krafter som ville skövla (eller modernisera) centrum. (wikipedia om almstrid)

Historien slutade lyckligt – artisterna och folket segrade . Politikerna tvingades att retirera och tunnelbaneuppgången flyttades till förmån för de almar som fick ett starkt symboliskt värde. Ingen vet väl vad Hjalmar, vars föräldrar var judiska revolutionärer som flytt från tsarens hemliga polis, tänkte – men något ironiskt är det att den skoningslösa almsjukan några år senare lyckades med det som politikerna inte klarade av.

Nu går jag och sneglar på de döda almträden längs stranden och försöker få ihop den där vitsen om en sexuellt omättlig flicka och hennes två älskare:

– Hjalmar Mehr!
– Roger Moore!

Är det någon som tror att en historia måste ha ett budskap?

Om att hitta ett centrum

Posted on July 11, 2009 by Editor

Jag är lite fundersam över regeln om att en bra blogg behöver ett centrum – någon form av överenskommelse mellan skribent och läsare om vad som är meningen med det hela. I min presentation försöker jag hitta ett glapp mellan utbildningspolitik och privatliv som då skulle vara min röda tråd. Men frågorna hänger kvar:

Hur politisk kan jag vara som lärare i statlig tjänst?
Hur personlig kan jag vara utan att det blir ointressant för alla utom mig själv?

Jag testar gränserna med en badbild från Baskemöllas inte så glamourösa havsbad

Så nu behöver jag lite vägledning och ber om ett gott råd:

Min lille vän 41 – från Per till Jan

Posted on July 10, 2009 by Editor

Den lille vännen är nyfiken på boken med berömda personerna från 1900-talet. En av de mest spännande är Per Ahlmark och jag försöker förklara för vännen att det är en komplicerad personlighet som måste förstås i sitt sammanhang. Jag förlorar mig i Folkpartiets historia, vars partiledare i sanning är en brokig skara (länk), men hittar snart tillbaka.

Jag har en del att bekänna – först av allt skrattade jag (och den övriga vänstern) åt den lille lustige figuren som på något sätt alltid kom i kläm mellan Palmes briljans och Bohmans energi. Ahlmark kunde vara både bjäbbig och påfrestande i sitt mästrande tonläg

Vi befinner oss på 70-talet. Sverige har fått sin första borgerliga regering på mer än 50 år. Den nyblivne arbetsmarknadsministern Per Ahlmark åker till Olofström för att tala med varslade bilarbetare. Rubrikerna i kvällstidningarna klistrade vid honom i den fortsatta politiska karriären. Ahlmarks budskap till arbetarna blir bevingat: Lycka till!

Det var något rart och välmenande i de orden som inte riktigt föll väl ut i tryck. Antagligen hade en socialdemokratisk minister inte behövt stå till svars på samma sätt.

Sedan avgår han och efterträds av en blek figur som heter Ola Ullsten. Per Ahlmark gifter sig med en av våra största skådespelerskor och flyttar till Österlen och Svinaberga. Ett stenkast från Ulf Lundell skriver han finkänsliga dikter som hånas av kultursverige

Vid Siracusas grekiska teater
en håla ner i berget för fångna fiender
Den öppnar sig som katedralen
i en gotisk port med heligt ljus
men krymper i sitt ekovalv
allt längre in

I hålans svarta ände satt de fångna
och gjorde planer för sin flykt
På klippan i det fria ovanför:
en hemlig öppning som en lyssnarpost
Ty allt som viskades i mörket under
steg uppåt och i klippans sprickor
rann orden ut till maktens väktare

Upproret slogs ner
“Dionysios öra” kallas hålan
efter tyrannen och hans list
Men några namn på fångarna i mörkret
finns det ej

(Ur diktsamlingen Flykter, 1985)

Hela tiden framhärdar Per i en hårdnackad proisraelisk position som gör honom omöjlig i de flesta sammanhang – utom expressens ledarsida. Radio Islam utnämner honom till “sionistisk agent” och det kanske kan tolkas som en komplimang.

Jag googlar runt och upptäcker att Åsa Lindeborg också brottas med Per (Länk)

Till sist kommer jag på mig själv med att tycka om honom. Trots att vi inte delar många åsikter är det nog så att jag ser en engagerad sökare. Framför allt är det en person som förtjänar att kallas liberal och även i någon mån intellektuell. Det är två ord som Jan Björklund inte skulle känna igen om de hoppade upp och bet honom i näsan.

MLV 37 – New York 400 år

Posted on July 4, 2009 by Editor

Jag har länge haft problem med USA. Den oblyga exploateringen av andra länder och en utrikespolitik som bara nödtorftigt lyckats dölja de egna intressena gör det svårt att känna någon entusiasm för ett folk som pendlar mellan naivitet och cynism. När jag läser Susan Faludis Den amerikanska mardrömmen faller bitarna på plats och bilden av ett ovanligt ruttet samhälle träder fram. Den 11/9 var händelsen som avslöjade hur tunn fernissan av civilisation var.

Min lille vän ser annorlunda på det stora landet i väster. Han älskar alla myter, filmer och musik som skapas i den kulturella smältdegeln. Allra mest drömmer den lille vännen om att få åka till New York och delta i firandet av fyrahundraårsjubileumet.

Länk

Själv har jag läst boken, sett filmen och köpt T-shirten. Flera gånger.

Däremot läser jag gärna Olof Palmes understreckare från 1949 om The naked and the death av Mailer. Samma blandning av olust och fascination som jag känner idag 60 år senare.

Min lille vän 36 – de arbetsskyggas riksförbund

Posted on July 2, 2009 by Editor

Alla tycker om att arbeta utom jag - för jag är en åsna?

En del av hemligheten bakom en framgångsrik semester är att låta sig sjunka till botten av de sysslolösas träsk. Och just när du inte trodde att det gick att bli slöare – ja då tar man bara en tupplur till! Jag är på väg att nå det välsignade tillstånd då varken EEG eller EKG ger registerbara utslag.

För en gångs skull är vännen, åsnan och jag helt överens: Det finns andra värden i livet än jobb.

Och på teven kryllar det av politiker som larmar och gör sig till i Almedalen. Tänk att de orkar…

Min lille vän 36 – maktens transparens

Posted on July 2, 2009 by Editor

Mats befinner sig fortfarande delvis i semestercoma. Den lille vännen försöker fylla tomrummet med spridda funderingar om stort och smått.

Just nu tänker han att begreppet transparens är oförklarligt populärt. Ett rationalistiskt ideal för processer där alla aspekter ska vara tillgängliga för alla aktörer – det låter bra och lockande. Genom att “avförtrolla” makten går det att förstå vad det är för krafter som styr våra liv.

Den lille vännen drömmer om transparenta noshörningar och enkla lösningar. Om vi vet exakt vem som tar vilka beslut på vilka grunder kommer livet att bli enklare och deltagarna lyckligare.

Den transparenta noshörningen ser dåligt och är därför misstänksam mot allt och alla. Han anfaller besinningslöst och är därför ganska lätt att lura om man förstår hur han tänker. Men det kräver ett visst mot att stå kvar när vidundret kommer dundrande emot dig med nedböjt huvud och marken skakar.

Länk till andra som har tänkt i frågan: Mymlan, Mindpark – Joakim

Mats blir inspirerad av Joakims tankar om öppna organisationer och muttrar om Malmö Högskolas brist på intranät. Det vore en lämplig tioårspresent till personalen från informationsavdelningen. I nedskärningstider är det särskilt viktigt att motverka ryktesspridning genom öppna kanaler.

Den nya hemsidan tycks vara en förbättring på många nivåer men motståndet mot ett fungerande intranät blockerar utvecklingen mot transarens. Njut av argumentationen:

På en statlig institution är allting ändå offentligt och därför kan vi inte ha något intranät
På en statlig institution är allting av så känslig natur att vi inte kan riskera att någon utomstående får ta del av våra diskussioner

Dessa två till synes oförenliga hållningar tycks komplettera varandra på ett utmärkt sätt.

Bokcirkeln – moment 22

Posted on June 23, 2009 by Editor

Jag ramlar över olika radioprogram på nattkröken – igår lyssnade jag på Bokcirkelns presentation av Joseph Hellers Moment 22 och inser vilken bra idé boksamtalet är. De inbjudna författarna brottas med en hyllad men ganska svårtolkad och motspänstig bok.

Länk

Boken är naturligtvis brinnande aktuell. Krig har inte blivit mer meningsfullt sedan andra världskriget eller Vietnam. Kampen mot byråkratin har inte blivit mindre komplicerad. Lockelsen i att smita undan på ett individuellt plan är om möjligt mer lockande.

Deltagarna brottas med bokens titel. För att bli frikallad måste soldaten vara sjuk. För att bli sjukskriven måste han ansöka och då finns det anledning att tro soldaten inte är sjuk – eftersom han vill därifrån.

Länk till serie där Heller kommenterar Irakkriget

Till sist är det frågan om det går att konstruera någon form av mening i en helt galen värld. Längtan efter gemenskap skulle kunna vara en väg, men det är en hård värld som skildras. Den råa humorn i att som förälder döpa sitt barn till Major Major bara för att det är ett sånt bra skämt – sådant gör livet till en ständig prövning som är väldigt svår att smita ifrån.

Programmet bränner till i försöken att definiera vad Moment 22 egentligen är.

“Men det finns en hake…”

Jag undrar om ni har exempel på Moment 22 från skolvärlden?

Mitt förhållande till makten är komplicerat

Wiki

Min lille vän 31

Posted on June 21, 2009 by Editor

Min lille vän är ganska praktisk och intresserar sig mindre för teoretiska frågeställningar. När jag undrar över “vad är maskulinitet?” eller “Vad är feminism?” då försöker den lille vännen bara få sina handlingar att hänga ihop hjälpligt.

Jag läser Susan Faludis Den amerikanska mardrömmen och är mörbultad av hur skickligt hon avslöjar attackerna mot den amerikanska kvinnorörelsen efter 9/11. Boken är bedövande effektiv och jag, som normalt sett försvarar medier och är ganska misstänksam mot medelklassfeminism, inser att det som hände i USA efter 2001 också kan hända här i en lågkonjunktur.

Dramaturgin efter attacken mot de två tornen krävde tydliga offer (kvinnor och särskilt brandmännens änkor) och å andra sidan hjältar som kunde bära upp den nya stereotypa mansrollen som skulle försvara dessa värnlösa kvinnor. Motståndet mot aborter, hetsen mot barnlösa yrkeskvinnor, patriotismen i att föda barn som ska försvara fosterlandet – sammantaget tecknar Faludi en bild av ett ovanligt korkat land med en press som tycks agera helt utan moralisk kompass.

Här blir skildringen en aning vag. Hur ser banden ut mellan media, politiker, ekonomiska makthavare och lobbygrupper? Rädslan för att inte vara tillräckligt patriotisk tycks ha slagit ut alla normala rationaliteter. Jag läser och blir argare och argare. Hur kan en tänkande människa beundra detta bedövande naiva land?

Boken är alltså riktigt bra – nästan lika bra som Faludis Ställd. Jag behöver inte så många andra feministiska böcker.

Känd eller okänd?

Posted on June 17, 2009 by Editor

Anders Mildner skriver om de sociala mediernas svarta baksida – bekräftelsesökandet och längtan efter att bli känd. Oron för att inte locka besökare och den förlamande skräcken för att vara ointressant.

länk

Sociologen Zygmunt Bauman menar att dagens kultur förvandlar oss alla, antingen vi vill det eller inte, till en sorts konstnärer. Våra liv är verken vi skapar och vi blir bedömda efter hur väl vi lyckas forma dem.

Det kan vara omskakande att fundera över ett twitterflöde ur ett sådant perspektiv.

Gemensamt för oss alla som använder sociala medier är att vi paketerar och för upp valda delar av våra liv på något som kan betraktas som en scen. Men det är inte helt oproblematiskt att ideligen saluföra bitar av sig själv.

Jag har gott om vänner som känner sig stressade över att de inte uppdaterar sina statusrader tillräckligt ofta. Eller som oroar sig för att de inte skriver tweets som är “bra nog.

Jag brottas en del med frågan och är inte alltid helt klar över mina egna drivkrafter. I bästa fall är bloggen en form för autentisk självreflektion eller politisk handling. Ett villkor för autenticitet kanske paradoxalt nog är att jag inte överanalyserar bakgrunden till varför jag skriver och delar med mig av stort och smått.

Det är lätt att hamna i försvarsposition och försöka bygga upp någon form av argumentation som skulle legitimera bloggen. Just nu väljer jag att hänvisa till en ogenerad lustprincip – jag känner för det.

En del av lusten är den där oberäkneliga och lätt tvångsmässiga kreativiteten som jag försöker överraska mig själv med. En naiv vägran att ha tråkigt och en barnslig tro på att det jag gör är intressant för andra.

Vägra IUP på förskolan

Posted on June 16, 2009 by Editor

Det håller på att gå överstyr. Bedömningshysterin från skolan sprider sig ner i åldrarna och förskolan har infekterats av den i oroande hög grad.

Idag är jag på Katrinetorp och lyssnar till mina värderade kolleger Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson som berättar om sin forskning

Förskolan , Lärarnas tidning

Mest skrämmande är skildringen av Montessoriförskolan som utfärdar 25-sidiga besiktningsprotokoll av barnen – helt i strid med förskolans läroplan (som inte innehåller några uppnåendemål). De här bedömningsmatriserna utgör en dold läroplan som styr verksamheten i oroande hög grad.

Förstora bilden från taket Katrinetorp – Malmö stads konferensanläggning.

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Category Archives: Politik