Jag har egentligen slutat med alla omogna påhopp på utbildningsministern (nu i valrörelsen gäller det att hitta en värdig ton och jag vill inte bidra till allmänt politikerförakt) men den här är svår att avstå ifrån:
Länk till Dalademokraten
Tack för tipset Göran!
Jämför med originalet!
Jag har varit på överdådig fest hos Enrique Pérez och det känns bra att se hur linjerna knyts samman. Bekanta från Chilekommittén, grannar på gatan, barn i samma klass, arbetskamrater på högskolan, dansen och musiken, maten och livsglädjen – kanske är bilden av den politiske flyktingen som doktorerar viktig att hålla upp för dem som inte tror på invandrarnas möjlighet att slå sig in i samhället. Vi behöver de här förebilderna som delvis riskerar att bli förtryckande framgångssagor.
Länk till porträtt i Sydsvenskan
Samtidigt inser jag att det inte har varit oproblematiskt och Enrique berättar i sitt tal om hur han efter vissa samarbetssvårigheter av facket rekommenderats att prata med företagspsykologen och fått följande tre råd:
1) Skrik inte!
2) Gör inga påståenden!
3) Prata inte hela tiden!
Nu ser jag fram emot självbiografin som kommer till hösten.
Grattis Enrique!
SD:s valfilm ställer obehagliga frågor om partistödets berättigande. Om filmen är “hets mot folkgrupp” – är jag medskyldig då?
Just nu funderar TV4 på om de ska visa filmen. Länk till Resumé.
Lärarkåren på Lärarutbildningen har kick off inför terminsstarten och luften är full av tillförsikt och framåtanda. Vi har fått rättigheter att bedriva utbildning på forskarnivå och det ser bra ut med våra övriga ansökningar.
Eftersom vi alla är hängivna självplågare njuter vi av att låta oss tillrättavisas av den nyexaminerade läraren Fredrik Karlsson. Dessutom har han rätt.
Vimeolänk till Fredriks föreläsning i nytt fönster – Nu med bättre ljud!
Det är den här filmen som Fredrik visar:
I ett annat inlägg citerade jag Thomas Kroksmark som menade att “oppositionen inte har en enda ny idé om skolan”. Det var kanske onödigt kategoriskt och i dagens Svd framför Rossana Dinamarka Vänsterpartiets krav på förbättringar inom landets fritidshem. (Länk)
–Jag har inte hört Jan Björklund prata om fritids överhuvudtaget, den här frågan har varit väldigt lågt prioriterad, säger hon.
I de pågående förhandlingarna om en gemensam rödgrön utbildningspolitik har kvaliteten i skolbarnsomsorgen varit en av Vänsterpartiets mest prioriterade frågor. Nu står det klart att oppositionen går till val med en satsning på fritidshemmen, berättar Rossana Dinamarca.
–Vi är inte färdiga med hela överenskommelsen, men är överens om att införa en rekommendation om barngruppernas storlek på fritids. Det är ett oerhört viktigt steg framåt.
Jag är ganska naiv och blir överlycklig när någon nämner ordet “fritidshem”.
De flesta tycker att ordning är viktigt. En hel del lärare och skolor verkar tycka det är så viktigt att de enligt Skolinspektionen väljer att belöna ordningsamma elever med bättre betyg (Skolinspektionens granskning) Inslag från Rapport
Tomas Kroksmark analyserar frågan på Rapports hemsida;
Den som vinner på en utveckling mot mer fokus på disciplin i skolan är enligt Thomas Kroksmark ofta pojkar och studiesvaga, som generellt svarar bäst på starka regelsystem. Men han tillägger att i längden så förlorar hela samhället.
-Risken är att vi tappar konkurrenskraft mot övriga världen. Det gör det till en väldigt allvarlig fråga, det kan ta en ände med förskräckelse.
Thomas Kroksmark anser att det som behövs är ett skifte av fokus.
-Vi har en skolminister som fokuserar på ordningsfrågor i stället för frågor som rör ett kunskapsintensivt samhälle, vad är egentligen värt att veta. Politiken orkar inte dit och det är ett handikapp för den svenska skolan. Det är inte bara regeringen som har den här synen, oppositionen har inte en enda ny skolidé, säger han.
Nog överdriver den gode professorn i den sista meningen. Någon ny skolidé borde väl ändå oppositionen ha? Jag kan bara inte komma på ett exempel…
Svenska dagbladet och TV4 har svårigheter att hitta en ickefolkpartistisk retorikexpert. Jag behöver en teori om detta. DN
Lena Halldenius är nog inte folkpartist även om hon har analyserat liberalismen:
För ett par år sedan skrev Lena Halldenius en bok om liberalismen. Sedan trodde alla att hon var expert på Folkpartiet. Det störde henne. ”För mig är liberalism en tanketradition. Det är en öppen fråga om FP är mest liberalt eller inte”, säger hon.
Läs mer i Sydsvenskan (länk) Jag håller med henne om att valrörelsen är en plåga för oss som försöker tänka långsiktigt:
– Den politiska diskussionen blir aldrig så kortsiktig som under en valrörelse. Man ska entusiasmera folk och det sker på bekostnad av subtilitet och eftertanke. Jag sörjer inte när det är slut. Politiken är intressantare mellan valrörelserna, säger hon.
Jag gillar bilden av Lena (varken klädd eller oklädd) och är glad att hon arbetar på Malmö högskola.
Efter en dag av hårdmangling i ny skollag och nya kunskapskrav är jag både förvirrad och utmattad. Vilka problem löser den nya betygsskalan? Skulle det inte bli enklare, rättvisare och mer likvärdigt?
Karl-Gunnar Stark tog exempel från bildämnet och jag anar att det kommer att väcka oro ute i landet när lärarna ska förklara skillnaderna mellan nivåerna för barn och föräldrar
Betyget E
Eleven framställer bilder med viss säkerhet och utgår i huvudsak från givna syften
Betyget C
Eleven framställer bilder med säkerhet och utgår i huvudsak från egna initiativ med givna syften.
Betyget A
Eleven framställer bilder med god säkerhet och utgår då från egna initiativ med givna syften.
Om det föreligger oklarheter ska rektor gripa in och se till att även föräldrarna förstår underlaget för bedömningen
Religionsämnet erbjuder andra obehagligheter:
E= Redogöra för grundläggande drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar
C= Redogöra för väsentliga drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar
A= Redogöra för omfattande och centrala drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar
Är det verkligen landets skarpaste hjärnor som har skrivit det här?
Äkta konstnärer känner en viss osäkerhet i bildskapande
Vaktmästaren har rensat anslagstavlorna från de sorgliga resterna av vårens informationsflöde.
Jag har en föreställning om att varje terminsstart är ett rent bord – ett hav av möjligheter.
Jag är på utbildningsdag och studsar till inför vissa begrepp.
Tre mål och fem sidor innehåll i fysikämnet – är det fortfarande en målstyrd skola? Det luktar regler…
Tysta tankar 
