Skolan som valfråga?

Skolvärlden har en bra sammanställning över var de olika partierna står i de centrala skolfrågorna.

Länk

BETYG?

Centerpartiet (C): Ja, sifferbetyg från årskurs 6.

Folkpartiet (Fp): Ja, från årskurs 6 i helt ny betygsskala A-F.

Kristdemokraterna (Kd): Ja, årskurs 6 med bokstavsbetyg.

Moderaterna (M): Ja, från årskurs 6.

Miljöpartiet (Mp): Betyg bara sista terminen i nian som urvalsmetod.

Socialdemokraterna (S): Ja, kan acceptera från årskurs 6, men då med fler betygssteg med nationellt fastställda kriterier.

Vänsterpartiet (V): Ja, men bara i nian och då inte graderade utan intyg på att man uppnått målen.

STATLIG GRUNDSKOLA?

C: Nej, kommunerna ska huvudmannaskapet oavsett om det är en kommunal skola eller friskola.

Fp: Ja, kommunaliseringen har fått katastrofala följder, inte minst för läraryrkets status och attraktionskraft.

Kd: Nej, staten tar redan ansvar genom lärarutbildningens utformning och uppföljning.

M: Nej, däremot ska vi ha en stark skolinspektion med muskler att sätta åt de skolor som inte följer styrdokumenten.

Mp: Nej, staten ska garantera hög kvalitet och likvärdighet i hela landet genom lagar, förordningar och inspektion.

S: Nej, men staten bör ta ett större ansvar för att säkra kvalitén och likvärdigheten.

V: Ja, åtminstone behövs ett större statligt ansvarstagande för att likvärdigheten ska kunna öka.

Och nu känner jag att dimmorna lättar och solen bryter fram över landskapet. Med ett saligt och lätt debilt småleende skrider jag fram mot valurnan.

Das erotische kapital?

Våra studenter är sällan sociologiskt skolade och deras kunskaper om historiematerialstiska teorier är begränsade. Karl Marx betonade det ekonomiska kapitalets avgörande betydelse för hur vi kan förstå samhällets utveckling. När studenterna möter Bourdieus teorier  om socialt och kulturellt kapital sker det ofta i en form av igenkänning.
– Aha, är det därför jag klär mig så, äter sådan mat, lyssnar på sådan musik…

Det riskerar att bli reduktionistiskt och banalt. De franska exemplen är inte helt överförbara och jag tror att Sverige är ett mer rörligt samhälle med större frihet för individen att välja sin livsstil. Men det är en bra ingång till att diskutera maktens undflyende natur. Vi är sällan så fria som vi tror.

Jag vaknar till radioprogrammet Kropp och själ som skakar liv i en fjärde dimension av makten – det erotiska kapitalet. Vissa människor tycks genom sin utstrålning ha stora möjligheter att uppnå en ledande ställning.

Länk till radiprogrammet

Frågan är om de här teorierna lyckas ta sig in i högskolans värld?  Vad ska vi göra med makten?

Valet och det röda Möllevången?

Jag läser i Sydsvenskan om stadsdelen Möllevången och funderar över vad det är som håller på att hända.

Länk

Norra Möllevången är både Vänsterpartiets och Miljöpartiets starkaste fäste i Malmö. Och Pensionärspartiets svagaste. I de gamla arbetarkvarteren försöker unga akademiker, kulturarbetare och låginkomsttagare behålla områdets identitet.

Det är oklart vad som menas med “områdets identitet” men jag anar att många har ganska romantiska föreställningar  om att kunna förena arbete och kultur, svenskar och invandrare, fattigt och rikt. De billiga krogarna och myten om en avslappnad livsstil lockar hit tusentals smålänningar med musiker- och konstnärsdrömmar. Samtidigt befolkar de Malmö högskolas mer frisläppta utbildningar och min unge släkting som läser freds- och konfliktforskning beskriver dem förvånat:
– Alla är så vänliga!

Sydsvenskan slarvar som vanligt bort materialet på nätet genom en slarvig presentation. Samla porträtten av stadsdelar och lyft det statistiska underlaget!

Idag klockan 13.00 debatterar Malmös politiker på Stortorget. Jag anar att några partier har dubbla känslor inför tanken på att möta Sverigedemokraterna. För fyra år sedan avstod Vänsterpartiet och Miljöpartiet lämnade scenen demonstrativt. Det var inte så lyckat.

Det mörka molnet över Stortorget

Det mörka molnet över Stortorget

Registered to vote today – felt like a fool

Paul Simon – Sure Don’t Feel Like Love

Paul Simon uttrycker det krasst. Det är inte alltid som vi hittar sambandet mellan politik och kärlek. Samtidigt är det nu jag måste lägga band på min misstänksamhet och demonstrera min tilltro till demokratin – så som den gestaltar sig i vårt folkliga val den 19/9.

Jag rabblar mitt mantra:

  • Folk är kloka
  • Kommunpolitker är goda
  • Landstingspolitiker är godare
  • Rikspolitiker är godast
  • Partier är bra
  • Gemensamma valplattformar är bättre
  • Blocköverskridande överenskommelser är underbara

(Det sista borde jag funder vidare på?)

Så – vad ni än gör… Glöm inte rösta!

Men å andra sidan – varför vill inte Carl Bildt debattera med Urban Ahlin? Studio ett – verkligen hörvärt!

Ulf Bjereld redogör för de sorglustiga turerna kring vår arrogante utrikesminister.

Uppdatering 7/9: Olle Lönneaus beskriver belastningen Bildt

 - Jag debatterar helst med kommunister!

- Jag debatterar helst med kommunister!

Jimmie Åkesson dansar vidare

Den lilla serien “Dansa med Jimmie” har idag nått stadsdelen Almgården i Malmö. Det är Sverigedemokraternas starkaste fäste och reportaget bjuder på många godbitar. Riktigt bra journalistik med statistik och personporträtt i skön förening! Så här vill jag att valet ska bevakas. (Om Sydsvenskan kunde presentera den här serien i en vettig form på nätet hade jag varit ännu gladare!)

Länk till Sydsvenskan

Jag har ett särskilt förhållande till Almgården. Där hade jag mitt första vikariat som förskollärare sommaren -78. Tänk om jag hade stannat kvar…

Attackdykaren dyker upp igen

Jag har tidigare kritiserat Malmös starke man för att försöka styra skolans arbete med klumpiga metoder:

Länk

Debatten i kommentarsfältet kom delvis att handla mer om personen Reepalu och hans arbete i SKL än den principiella frågan om “rektors rätt att leda arbetet”.

Ilmar Reepalu får idag hård kritik för sina utspel om betygsättning av lärare. Fack, forskare och rektorer sågar förslaget brutalt. (länk).

På ledarplats tar  man chansen (länk) och utbrister förnumstigt:

“Enögdhet för inte skoldebatten framåt.”

Kanske är det en liten tröst att han han på Ladbrokes är spelad som fjärdefavorit när det gäller vem som tar över efter Mona Sahlin?

Länk

Klyftorna och skolan

Webbtidningen Skola och samhälle har vaknat till liv efter sommaruppehållet. Skribenterna är vresiga och jag tror att Ingrid Carlgren slår ner flest käglor med artikeln Vad gör vi åt de växande klyftorna.

Länk

Växande klyftor i skolan hänger samman med växande klyftor i samhället. Sambandet verkar åt bägge håll – skolans klyftor speglar klyftor i samhället men skapar också dessa klyftor. Det är inte ofarligt med ett skolsystem där alltfler elever blir utsorterade. Utsorterade, frustrerade och arga elever är lätta att rekrytera till kriminella verksamheter. När den växande kriminaliteten diskuteras i Sverige, är det dock Beatrice Ask och inte Jan Björklund som avkrävs åtgärder. Om skolan överhuvudtaget diskuteras i det sammanhanget så ges den en roll att i viss mån motverka men framförallt övervaka eleverna. Att skolan själv skulle kunna vara en del av orsaksbilden till den ökande kriminaliteten verkar inte ha fallit någon politiker in.

Bland kommentatorerna hittar jag flera kända namn – alla verkar en smula vilsna i den nya skoldebatten.

– Vad var det som hände?

Det pyr?

Det pyr?