Televisionen var trött, förutsägbar och tramsig. Jag är glad att Anne-Marie lockade in mig på twitter som verkligen exploderade i roliga och intelligenta kommentarer under valnatten.
Bäst tycker jag nog att Kjell Eriksson sammanfattade det nya politiska läget:
“Om inte miljöpartiet stödjer alliansen kommer jag aldrig mer att panta flaskor eller återvinna batterier.”
Maria Wetterstrand ser oroande stolt och partitaktisk ut då hon skyndar förbi kamerorna.
Vår nya DJ?
Jag följer valvakorna och ser ungdomar av alla partifärger dominera tillställningarna. Glada ombudsmän hyllar sin förmåga att fånga de unga väljarna.
Själv saknar jag en tid då partiledaren kunde sitta i 30 år och undrar var de erfarna politikerna tog vägen?
C-H Hermansson bryter trenden och visar att 94 år är en tillgång.
Valvakan börjar illa. Jublande sverigedemokrater tar ut segern i förskott och Mattias Karlsson gläds över en framtida vågmästarroll. På deras valvaka flockas unga män, män, män med konstiga frisyrer och jag blundar.
När jag öppnar ögonen förklarar Carl Bildt och Alf Svensson att det bara är vallokalsundersökningar och att det inte är avgjort än.
Vi bor på det österlenska höglandet (147 m.ö.h.) och när det blåser västliga vindar skakar huset. Det säkraste sättet att hitta lite lä är att ta sig ner till Knäbäckshusen där den branta kusten ger bra skydd mot vinden. Det är en geologiskt spännande plats och ofta drabbas jag av filosofiska bryderier kring tillvarons och kustlinjens föränderlighet.
Den gamla sjöbotten har sedan inlandsisen drog sig tillbaka stigit ungefär 20 meter och det är lätt att hitta spår av olika tidsåldrar i de skikt som erosionen blottlägger. Stolta träd rasar varje år ner mot havet och jag beundrar deras försök att klamra sig fast vid en sandig jord som inte längre finns.
Förstora - kolla jordlagren!
Ett sätt att förstå socialdemokratins misslyckanden i de senaste valen har varit “Vi har tappat kontakten med rötterna”, Bilden av en partielit med maktfullkomliga pampar som inte förstår rörelsen har varit en återkommande analys av socialdemokratins problem och kanske är den giltig fortfarande. Samtidigt tror jag att den här hetsen mot politiker riskerar att bli ensidigt personfixerad och göder dessutom politkerföraktet på ett obehagligt sätt.
Jag tror att det är rimligare att tänka “Rötterna har tappat kontakt med jorden”. Det starka partiet som skulle skydda de svaga, motverka orättvisor och hjälpa de utsatta – det partiet gick vilse i sina försök att hitta ett objekt för sina omsorger. På samma sätt som rötterna famlar i luften på stranden famlar också socialdemokratin efter någon att ta hand om.
Den utlovade skattesänkningen för pensionärerna beskrevs i Publik service som att “Vi som alltid har fått sleva i oss hela gräddtårtan nöjer oss inte förrän vi har fått även den sista biten av marsipanrosen”.
Under tiden famlar rötterna i luften:
– Jag behöver någon att krama. Krama mig!
Landhöjning som politisk metafor?
En stor grupp väljare har inte bestämt sig och idag är det val. Godmorgon Världen berättar om Freuds råd till tveksamma – att singla slant.
Men det handlar inte om att låta slumpen avgöra. Nej, just i det ögonblick myntet svävar i luften känner du i magen vilken bild du helst vill ska komma upp.
Varför tänkte jag inte på det?
Från ungdomsmottagningens utmärkta sida!
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1242135/Lakare-von-Arnold-skar-sig-sjalv.html
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1242168/Sa-har-SD-anvant-von-Arnold-attacken.html
Jag tror inte det här behöver kommenteras. De som sett Åkesson och de lokala företrädarna försöka dra växlar på händelser anade vad som var på gång. Och jag som inte trodde det var möjligt att sakna Sten Andersson!
– Det här är för jävligt, inte bara att han kostade resuser, utan det han har gjort kan inte vara annat än röstfiske, säger en polis med mycket god insyn i utredningen till Sydsvenskan.
För i veckan kom rättsläkarintyget efter den så kallade levandeundersökningen av David von Arnold Antoni. Undersökningen gjordes kort efter händelsen.
Det är en underläkare vid rättsmedicinalverket i Lund som undertecknat intyget. Och det är i det närmaste unikt i sin skärpa. “Starka skäl beträffande läge och utseende talar för att skadan är självförvållad”, står det i utlåtandet.
Enligt Sydsvenskans källor klassar rättsläkaren sannolikheten för att alltihop är fejk som 9 på en 10-gradig skala. Bedömningen görs utifrån hur djupa skadorna är och hur kniven varit vinklad när hakkorset skars in.”
Uppdatering: 18-nyheterna SVT nämner inte skandalen. Är det alltför långt ifrån Stockholm?
Ungefär så sa en av rösterna i radioprogrammet Konflikt Vilse i demokratin i morse. Var det Tommy Möller?
Orden förföljer mig och jag funderar över om det är en verklig motsättning. I min naiva världsbild är nyfikenheten grunden för all utveckling och en förutsättning för det som vi kallar “skola”. Lyssna på radio när det är som bäst!
På söndag är det val men hur står det till med demokratin egentligen? Konflikt möter människor märkta av misstro mot politikers egentliga uppsåt. Om frustration över en förlorad värld men också förhoppningar om ett fördjupat samtal om det goda samhället. Konflikts Randi Mossige-Norheim lyssnar till bångstyriga politiska samtal bortom spindoktorer och politikens centrum.
Den kriminelle mannen som röstar på DS för att han vill ha ordning och reda – varför är jag inte förvånad?
Jag vaknar till en debatt mellan Mona och Fredrik i Morgonteve. Fredrik talar allvarligt och skjuter ibland in motsåndarens fullständiga namn för att markera allvar och distans. Mona nöjer sig med att tilltala motståndaren med förnamn och framstår kanske som en smula mildare. Men det är något med den vänligt tillrättavisande tonen som provocerar mig. När hon avslutar med att tro på en rödgrön majoritetsregering som ett troligt valresultat blir det väldigt underligt. Vi får nog vänja oss vid tanken på SD i riksdagen och kraven på breda lösningar känns mer angelägna. Nyval är inte ett lockande alternativ.
På Newsmill skriver Staffan Skott om varför gråsossarna vänder Mona ryggen. (Länk)
Mona - återkomsten?
Jag möter en ivrig student i högskolans ljusgård vid sidan om valbåset:
S: – Har du bestämt dig än?
Jag: – Öh, nej…
S: Du röstar väl inte på alliansen?
Jag: – Öh…
S: – Jag vet att du som lärare inte ska påverka oss och jag förstår att du inte vill säga vem du röstar på – men lova att inte rösta på dem!
Jag: – Öh…
Som tur är gick min tillfälliga afasi över och nu kan jag uttala även flerstaviga ord. Annars funderar jag på att skaffa en sådan tuta som Harpo använde för att meddela sig med.
Christermagister tar upp ett mycket viktigt ämne. Håller skolans dokumentationskrav på skrämma lärarna till undergivenhet gentemot högljudda föräldrar? Det tycks vara viktigare att bevisa att man har vidtagit åtgärder än att de gett resultat. Kartan är viktigare än verkligheten.
Vi riskerar att gå från ”En skola för alla” till ”En skola för alla som har en bra advokat”.
Tysta tankar 