Liberal multikulturalism – finns det?

Filosofen Slavoj Zizek skriver i The Guardian om fenomenet “Liberal multiculturalism masks an old barbarism with a human face”. Den engelska debatten är väldigt lik den svenska. Försvaret av “svenskheten” blir då det verkliga hotet mot det vi kallar civilisation. Länk

This vision of the detoxification of one’s neighbour suggests a clear passage from direct barbarism to barbarism with a human face. It reveals the regression from the Christian love of one’s neighbour back to the pagan privileging of our tribe versus the barbarian Other. Even if it is cloaked as a defence of Christian values, it is itself the greatest threat to Christian legacy.

Sverigedemokraternas försök att förklara vad de menar med svensk kultur blir allt underligare. Jag tror att deras svartvita världsbild kommer att krackelera i mötet med vardagspolitiken.

This slideshow requires JavaScript.

Bysterna på National portrait gallery är omsorgsfullt sorterade.

Om att göra sig själv till offer – uppdaterat

Inflytelserika twittrare hyllar Rakel Chukris text om valet: “@andreasekstrom Jag lovar er att ingen svensk tidningstext är bättre än @rakelchukri om valet i @Sydsvenskan i morgon” och det är med stor förväntan jag öppnar tidningen.

Jag inser att det är ytterst riskabelt att ifrågasätta någons upplevelser (i synnerhet om det är en ung invandrarkvinna som är avsändare), men jag tycker tycker det finns en obehaglig tendens att göra sig till offer i kulturchefens text. (Länk

Känslan förstärktes på bussen. Statistiskt sett hade drygt var tionde person runtomkring mig röstat på SD. Ett parti som vill förvandla mig till en andra rangens medborgare. Som utmålar mig som ett hot mot nationens enhet och säkerhet. Som tolkar mina föräldrars assyriska kultur som något främmande. Som hör mitt modersmål, arameiska, och tänker att det stör den svenska ljudbilden. Som endast vill acceptera mig om jag går med på en total assimilering, att jag skär av alla mina historiska band. Som har en kultursyn så förlegad att den liknar ett anakronistiskt rollspel fyllt av folkdräkter, runstenar och skånsk äggakaga med fläsk.

Antagligen är det bara jag som är överkänslig för den här typen av bombastisk retorik.

Själv känner jag hur blickar bränner fast i mig. Vilka egenskaper tolkas in i mitt bruna hår och mörka ögon? Att vara högutbildad och sekulariserad innebär inget frikort för en mörkhårig, det är tydligt i min mejlkorg. Av alla tumultartade tankar efter valet är detta den mest drabbande: känslan av att rasifieras i andras ögon.

Jag menar nog att Rakel Chukri lyckas utmärkt att rasifiera sig själv. Kanske är det en framgångsrik strategi i det nya mediesverige? Själv är jag väldigt trött på personer som ser sig själv som offer.

En blick på bussen – ja kanske räcker det för att beskriva en ny politisk karta?

Att rasifiera sig själv genom andra?

Att rasifiera sig själv genom andra?

Uppdatering:

Jag fundera vidare över varför jag blir provocerad  av texten. Nästa vecka skicka vi ut 310 ny studenter på sin första praktikvecka. En stor del av dem har någon form av det som vi slarvigt kallar “utländsk bakgrund”. Alla är placerade i kommuner där SD är representerade i fullmäktige.

Det krävs alltid stort mod för att ställa sig inför en klass och genomföra lektioner. Jag kräver att de ska bita huvudet av sina inre demoner och ta steget. Det finns inget utrymme för ursäkter och de studenter som skulle hävda att “jag har inte kunnat undervisa eftersom de tittar så konstigt på mig” har ingen framtid i svensk skola.

Det utrymmet finns inte.

En Maudfri riksdag?

I Expressen presenteras rykten om Maud Olofsson avgång och jag kan väl erkänna att jag gärna sluppit höra den irriterande rösten i debatten – och då menar jag verkligen RÖSTEN.

Vems kopp te är hon?

Vems kopp te är hon?

I stället presenteras Annie Johansson som centerns framtidshopp. Jag läser i Wikipedia och studsar till inför den aningen självbelåtna texten:

Annie Johansson är, tillsammans med Fredrick Federley riksdagens tydligaste liberala politiker och har motionerat i flertalet klassiskt liberala frågor.

Under sin tid i Centerpartiets Ungdomsförbund har hon varit med om förnyelsen av ungdomsförbundet till ett tydligt liberalt ungdomsförbund tillsammans med Fredrick FederleyPlatt skatt, grundtrygghet, arbetsrätt och federalism är några av de frågor hon drivit tillsammans med Federley. De har tillsammans fört en tydlig, ideologisk politik och påverkat sitt moderparti att bli mer liberalt förankrat.

Jag litar inte på personer som måste tala om hur tydliga de är.

Främling – vad döljer du för mig?

Diskussionen om SD:s eventuella rasism går vidare. Jonas Hallberg tar humorn till nya höjder i spanarna och låter Jimmie Åkesson deklamera Främling vid färjeläget i Ystad.

Länk till Spanarna – ungefär en halvtimma in i programmet

En allvarligare vinkling hittar jag i Konflikt som under rubriken SD-chocken tar sig till bruksorterna i Gävleborg för att försöka förstår orsakerna till partiets framgångar. Samma svar där som i Skåne – de verkliga rasisterna är svåra att hitta. I stället möter vi oroliga medborgare som vill ha ordning och reda.

Länk till Konflikt

Det verkar som om de flesta är bekymrade över det ekonomiska läget och SD:s program inom det fältet är ganska tunt – än så länge.

Henrik Schyffert lyckas tillföra en ny vinkel – och som han gör det!

Aftonbladet

Är det någon skillnad mellan rasism och invandrarfientlighet?

I en annan tråd försöker Jan Lenander förklara skillnaden mellan  två svåra begrepp.

Länk

Niklas Orrenius beskriver i Sydsvenskan vikten av vara tydlig i de här frågorna:

I Malmö tingsrätt berättar rådman Monica Nebelius vad som hände med den SD-nämndeman som gladdes åt att en muslimsk kvinna blivit påkörd.

”Han fick fortsätta. Jag tror att de hade ett samtal med honom och därefter var det slut med det”, säger Monica Nebelius.

På väg ut från Malmö tingsrätt möter jag tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem. Han ser stora problem med nämndemän från SD på grund av partiets antimuslimska retorik:

”Hur rättvist känns det för en muslim att en sverigedemokrat är med och dömer? Jag är rädd att förtroendet för domstolen minskar.”

Ibland önskar jag att jag var anonym

Då skulle jag skriva ett inlägg om nya lärarstudenter som har i uppgift att studera barns uppväxtvillkor. De läser om en stadsdel där barnen har det svårt och ungdomarna är bråkiga. När studenterna kommer dit möts de av stenkastning och återvänder själsligt omskakade till den trygga högskolan.

Vi lärare hoppas att de bearbetar sina fördomar och får en nyanserad bild av verkligheten. Ibland är effekten den motsatta.

Kanske borde vi nöja oss med litteraturstudier och utsagor om hur det egentligen borde vara. Det är synd om invandrarna, men vi ska hjälpa dem att bli en del av vårt fina samhälle. Skolan är det främsta redskapet för integrationen och om vi arbetar tillsammans och tänker rätt är allt möjligt. Mikael Stigendals text Allt som inte flyter erbjuder ett annat perspektiv och vi är inte här för att ge enkla svar på komplicerade frågor.

Samtidigt funderar jag över hur stor del av våra 310 nya studenter som röstar på SD och hur enkelt det är för mig att inta en nedlåtande hållning till dem. Det funkar inte längre. Samtalet har bara börjat och det är inte säkert att jag som lärare har tolkningsföreträdet.

Jag är fientlig mot främmande kulturer

Vi måste skydda vår  kultur från det inflytande som vissa länders påverkan innebär. Idag hotas den svenska modellen och alla goda krafter bör sluta upp kring de grundläggande värderingarna i vårt  samhälle. Alla vi som är stolta över Sverige måste tillsammans se till att tankesmittan från västra Europa inte sprids över landets gränser! 

Lyssna på Radiokorrespondenternas reportage om det folkliga stödet för barnaga i Frankrike och England.

Länk till podradio – inslaget börjar efter c:a tio minuter

Jag är inte nöjd

Röstfördelningen tänker jag inte kommentera. Studenterna får gärna tro att jag är politiskt neutral och obunden.  Däremot tänker jag att vi tillsammans borde fundera över det låga valdeltagandet i en del områden. Malmö som helhet landar på c:a 70% och på Rosengård finns flera valkretsar där färre än  45% har röstat. Det är ett demokratiskt problem.

 Länk till val.se

På andra sidan Ringvägen ligger stadsdelen Almgården. Där  har 66 % av de röstberättigade fullgjort sin medborgerliga skyldighet. 34,7% av dem har röstat på SD. Det tål också att tänka på.

Länk tlll grafik för Almgården

Det skulle varit helt obegripligt om man inte läst Olof Westerbergs reportage.

Länk till Sydsvenskan

Ser jag trött ut?

Ser jag trött ut?

Du har väl röstat här: