Kritiken mot Jan Björklund tycks aldrig ta slut.
På utmärkta hemsidan Framtidens lärande skriver Peter Gärdenfors och Stig Roland Rask personliga brev till vår utbildningsminister.
Jag är som vanligt avvaktande neutral och försiktig i min roll som statlig tjänsteman.
Professor Mats Alvesson från ekonomihögskolan i Lund pekar med hela handen – så ska skolan räddas.
Tävlingselementet i sig är nyttigt. Vetskapen om att man rankas eller nivågrupperas i relation till andra med samma förutsättningar skulle ge en positiv drivkraft till skärpning.
Eventuellt kan man tänka sig ekonomiska belöningar för skolor som är klart över snittet eller förbättrar sig. Man kan också tänka sig sanktioner vid svaga resultat eller omotiverat högt betygsgenomsnitt.
Möjligen kan de absolut sämsta skolorna läggas ned, all personal avskedas och vid nystart får personal söka jobb i konkurrens på nytt.
Viktigt är att huvudman och ledning får ett prestationstryck.
Det känns lite gammalmodigt. Ska vi verkligen tävla oss ur krisen?
Jag tyckte mycket om Alvessons bok Tomhetens triumf som var en svidande uppgörelse med en urholkad högskolevärld. Den här gången tycker jag nog att det är väl enkla lösningar som professorn föreslår. Lika fräscha som ett jubileumsnummer av Blandaren.
Public service är inget snällt program. Under imitationens form kan de rent av vara infamt elaka. Idag drabbar satiren Jan Björklunds populistiska retorik:
Filosofiska rummet handlar lämpligt nog denna vecka om begreppet populism.
…och vill dansa med de stora elefanterna.
Läs mitt inlägg på Newmill om vår nya nostalgiska läroplan
Jag läser förundrat den nya förordningen om läroplan LGR11.
Sydsvenskan, DN, DN2, Svd1, Svd2
Ordet “tradition” återkommer ständigt och tycks vara ett trollspö som motiverar de flesta aktiviteter. Om du kan säga att aktiviteten bevarar “en tradition” behöver du antagligen inte fördjupa dig i mer komplicerade resonemang om kunskap och innehåll. På 90 sidor hittade jag följande 22 exempel på positiv användning av begreppet:
Från Nordisk familjebok - förstora
Efter denna kanonad av lättsinnigt och okritisk traditionsfrossande blir jag nyfiken på om det finns några traditioner som inte omfamnas av den borgliga regeringen?
Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster.
Aha – vi ska motverka alla traditionella könsmönster!
Finns det inga mönster som skulle kunna tänkas vara funktionella även i vår tid?
Kan man tänka sig att det finns könsmönster om inte är “traditionella”? Hur ska vi förhålla oss till dem?
Kom igen nu Jan – hur menar du?
…den nya läroplanen som presenterades idag:
Länk (ny fungerande länk!)
Jag ska fundera vidare över musikämnet och den utbildning vi ger till de lärare som ska förvalta det här storslagna innehållet:
Centralt innehåll
I årskurs 1–3
Musicerande och musikskapande
–
Sång och spel i olika former: unison sång, kanon och växelsång samt ensemblespel.
–
Imitation och improvisation med rörelser, rytmer och toner.
–
Enkla former av musikskapande, till exempel med utgångspunkt i text eller bild.
–
Gestaltning av sånger och berättelser med ljud, rytmer och rörelser.
Musikens verktyg
–
Rösten som instrument med variation av rytm, klang och dynamik.
–
Slagverk, stränginstrument och tangentinstrument med variation av rytm, klang och dynamik.
–
Rytm, klang, dynamik och tonhöjd som byggstenar för att musicera och komponera musik.
–
Musiksymboler, bilder och tecken.
Musikens sammanhang och funktioner
–
Associationer, tankar, känslor och bilder som uppkommer när man lyssnar på musik.
–
Olika instrument från grupperna blås-, sträng-, tangent- och slagverksinstrument.
–
Hur instrumenten låter och ser ut.
–
Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och nordisk barnvisetradition. (min kursivering)
Hur är det nu? Björklund säger att läroplanen inte är ett resultat av kohandel med kristdemokraterna. Det gör mig verkligen orolig. Om utbildningsministern själv står bakom de här formuleringarna behöver vi varken KD eller SD i riksdagen. Jag ryser och tänker på det danska testet för medborgarskap. Religionen är ett verkligt effektivt redskap för exkludering.
Vilka psalmer är det vi ska examinera barnens kunskaper om?
Mikael Stigendal menar på SOS att det är möjligt att tolka SD:s framgångar som en form av trots och att det kan vara ett nödvändigt uppvaknande för många.
Fanns det något värre man kunde göra i detta val än att rösta på Sverigedemokraterna? Det gick uppenbarligen för sig att ligga kvar på sofflocket och därmed vända demokratin ryggen. Men den som röstade på Sverigedemokraterna passerade alla anständighetens gränser.
Stigendal antyder att det är en havererad betygsdiskussion som ligger bakom förändringarna på den politiska kartan:
Enligt min uppfattning beror Sverigedemokraternas valframgångar på att vi i det här landet har berövats en tänkandekultur. Kunskap har gjorts liktydigt med fakta, i enlighet med Jan Björklunds tvångströja.
Jag är inte säker på att argumentationen är vattentät men delar slutsatsen helhjärtat:
För att hejda den pågående splittringen av samhället kommer det, enligt min uppfattning, att krävas grundläggande diskussioner om vad man ska mena med kunskap, villkor för lärande, hur kunskap ska bedömas, sambandet mellan kunskap och demokrati o.s.v. Förhoppningsvis lär vi oss då förstå varför folk röstade på Sverigedemokraterna.
Den monolitiska skolan?
Betygen som teknologiskt redskap – jag får vaga associationer till en känd filmscen:
Uppdatering: Nyamko Sabuni tar över ansvaret för förskolorna och tar med sig sina gamla ansvarsområden – det blir ännu mer intressant! Lärarnas nyheter
——————————————————-
Jag försöker förstå Nyamko Sabunis roll i den nya regeringen. Någonting med jämställdhet och ansvar för frågorna inom utbildningsväsendet? Intressant, menar jag som är djupt besviken på hur jämställdhetsarbetet har bedrivits inom de tidigare delegationerna för jämställdhet i förskola, skola och högskola. Regeringen har inte lyckats bryta den likhetsfeministiska traditionen av att skuldbelägga pojkar och osynliggöra frågan om deras svaga skolprestationer.
I London fotograferar jag den tidiga suffragettrörelsens ledare genom regnskyarna och läser om henne:
Genom att trotsa rollerna som hustru och mor som den fogliga följeslagerska beredde Pankhurst vägen för feminister som senare skulle fördöma hennes stöd för imperiet och för konservativa sociala värderingar.[2]
Tysta tankar 