Vad bråkar de om?

Jag tänkte försöka förklara diskussionen om #merkateder för studenterna men tvekar. Vad handlar det egentligen om? Finns det en grupp inom skolan som inte vill att barnen ska lära sig något?
Som inte tycker kunskaper är viktiga?
Som inte förstår värdet av arbetsro?

Kanske är det den här texten som upprör känslorna.

Skapa och våga – Skolverket

I den nationella handlingsplanen För framtida företagsamhet
konkretiseras och definieras begreppet entreprenörskap
som en form av företagsamhet och som ett förhållningssätt
till lärande. Handlingsprogrammet utgår
från OECD:s definition och konkretiserar vad en skola
med entreprenöriellt fokus kan innebära, nämligen att:

• Eleven erbjuds utbildning anpassad efter dennes specifika
förutsättningar, erfarenheter och sätt att inhämta
kunskaper.
• Eleven erbjuds och tar själv ökat ansvar för sitt lärande.
Lärarens roll blir därmed mer handledarens än kunskapsförmedlarens.
• Grupporienterat arbete tillämpas, i vilket eleverna lär
sig produktiv samverkan med individer som har andra
kompetenser.
• Undervisningen präglas av ”lära genom att göra” i
kombination med reflektion över de erfarenheter som
gjorts.
• Eleven arbetar med autentiska och komplexa problem
som överskrider ämnesgränserna.
• Samarbete mellan skolan och närsamhället är frekvent
förekommande.
• Arbete i projektform genomförs och där resultatet kan
nyttiggöras även utanför skolan.
• Arbete med uppgifter som är långa och sammanhängande
utförs. Sådana uppgifter, beting, syftar till att lära
eleverna planera, genomföra och utvärdera sitt arbete
och göra dem mer medvetna om sitt eget tänkande
och lärande.
• Eleven får möjlighet att driva ”företag” inom ramen
för utbildningen eller på andra sätt skaffa sig kunskaper
om och färdigheter i företagande.

Dessa punkter speglar intentioner och mål i Lpo94 och
Lpf 94. Det framgår också att huvudmålet inte är att
driva företag utan att det handlar om ett lärande där
både arbetssätt och arbetsformer betonar elevers egen
aktivitet.

Säg Finland och jag osäkrar min revolver…

Svenska skoldebattörer har intagit  ett hundaktigt förhållande till grannlandet de senare åren.

Emma Leijnse skriver nyanserat och intressant i Sydsvenskan.

Tyvärr saknas en del av bakgrundsmaterialet på nätet. Sammanställningen över politikernas tankar om framgångsfaktorer är spännande. Alla verkar kunna hämta stöd för just sin tes.

“Lek inte med förskolan”

Det blir svårt att uppfylla den nya ­läroplanens krav på att förskolan skall vara en plats för kunskap och lärande när barngrupperna blir allt större och personal­tätheten mindre. Det skriver Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola.

Länk

Sven formulerar det med all önskvärd tydlighet:

Att den svenska förskolan under en lång tid har varit föremål för nedskärningar rimmar dessutom illa med de stora förhoppningar som ställs på att den skall vara ett första steg i utbildningssystemet. Den nya läroplanen för förskolan ställer höga krav på att förskolan skall vara en plats för kunskap och lärande i ämnena matematik, språk, naturvetenskap och teknik.

Det är naturligtvis ingen slump att detta är de ämnen som svenska grundskoleelever presterar sämst i. Tanken är att förskolan på ett bättre sätt än tidigare skall förbereda barnen inför skolan.

Det är en svår ekvation som lämnas till förskolepersonalen att lösa: större barngrupper, minskad personaltäthet och högre krav. Politikerna får därför sluta att leka med förskolan och ta dess uppdrag på allvar.

Jag och Sven Persson dansar i Folkets park 1979

Jag och Sven Persson dansar i Folkets park 1979

LR jublar över utnämningen

Jag läser på LR:s hemsida:

Välkommet val av akademiker som ny GD för Skolverket

Det vore sensationellt om den nya generaldirektören saknade akademisk utbildning.

Anna Ekström, idag ordförande för Saco, har förordnats som generaldirektör för Skolverket. – Vi välkomnar att regeringen hämtar sin nya generaldirektör från Saco. Det borgar för att vi får en tydligt akademiskt forskningsinriktat synsätt på skolan, säger Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbunds samt 2:e vice ordförande i Saco.

För mig är det mer anmärkningsvärt att traditionen att rekrytera professorer med bakgrund i pedagogiken till uppdraget som generaldirektörs bryts:

Anna Ekström presenteras som jur.kand. och jag ser inte att det skulle vara en garanti för “tydligt akademiskt forskningsinriktat synsätt”. På högskolan ställer vi nog högre krav på vem som får kallas “vetenskapligt kompetent”.

– Med tanke på att Skolverket har ett så stort ansvar när det gäller den nya lärarlegitimationen är det bra att det är en välutbildad jurist som ska leda myndigheten. Legitimationsreformen är i stor utsträckning en juridisk reform, understryker Metta Fjelkner.

Nu förstår jag bättre. När Skolverket verksamhet övergår från skolutveckling och pedagogik till juridik är det logiskt att välja en generaldirektör från det fältet. Jag behöver bara vänja mig vid tanken.

 

 

Var det så smart att kritisera Anna Ekström?

Jag har tidigare kritiserat Delegationerna för jämställdhet i förskolan och skolan. Anna Ekström var ordförande i båda och i mina ögon bär hon därmed ansvaret för att frågan om könsbalans i lärarkåren har osynliggjorts inom politiken. Nu är hon ny generaldirektör för Skolverket och jag kanske borde intagit ett mildare tonfall? Det är svårt att backa på nätet.

Länk till tidgare inlägg

Det finns två argument för att inta en aktivt passiv hållning:

1) Eftersom männen är så få riskerar de att stereotypiseras

2) Eftersom det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor spelar det ingen roll vilket kön pedagogen har.

Tillsammans bildar de här två argumenten en perfekt dubbelbestraffande fälla. Jag frågade Anna Ekström om hon var nöjd med Torbjörn Messings sätt att beskriva delegationens arbete och hon uttryckte sin uppskattning för honom.

DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna

Får män kritisera en kvinnodominerad skola?

och DEJAS representant Torbjörn Messing:

Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys

Mina svar till T M 12, 3

Tyvärr är inte newsmillläsarna lika nöjda med DEJA:

Finns det så många antifeminister i Sverige – eller är siffrorna uttryck för något annat?

Radiointervju

Mac eller PC – äntligen är frågan relevant!

För de flesta av oss känns den här frågeställningen lite förlegad. Idag fungerar de flesta datorer hyfsat och frågan om operativ är inte längre lika laddad.

Mer intressant är de två företagens engagemang på universitetsnivå där de genom donationer utövar inflytande över USA:s utbildningspolitik.

Enligt Michael Roth står Apple (Steve Jobs) för tanken på universitet som “plats för konstnärlig bildning” medan PC (Bill Gates) förespråkar en mer nyttig “naturvetenskaplig utbildningsfabrik”. (Huffington Post)

A current debate about higher education seems actually to be an old one: practical science training vs. general education in the liberal arts. The contrast persists in the public mind even though the sciences are part of the liberal arts, and even though the best science education usually includes the arts and humanities. Now two heavyweights, Bill Gates and Steve Jobs, are embodying the contrast. The Microsoft founder has called for a targeted investment in the sciences and engineering, while the Apple CEO has talked about the importance of the arts, humanities and design for the success of his company. So what is education, PC or Mac?

“De andra barnen”

Jag brottas med studenttexter som förklarar innebörden i Sterns teorier om barns utveckling. Lars H Gustavsson presenterar en bok om asylsökande barns villkor i Danmark. Plötsligt får teorierna ett annat allvar.

Länk till Sydsvenskan

C-A Säfström påpekade glidningen från att vi tidigare talade om “barn i svårigheter” till den nya tidens “barn med svårigheter” och därmed på ett paradoxalt sätt förlägger problemet inuti barnet.

Beskrivningen av de asylsökande barnens situation förklarar hur barn i svårigheter blir barn med svårigheter – om vi inte tar vårt ansvar.

Vad händer med barn som inte har tillgång till sitt förflutna och inte vågar tänka på framtiden?

“Varför är det ingen som protesterar när man lägger ned teknikutbildningen i grundskolan?”

Anders B Westin ställer en intressant fråga och jag försöker fundera vidare.

Min första tanke är att teknikämnet inte ser ut på samma sätt längre. Uppdelningen mellan humanister och naturvetare är överspelad och i dagens samhälle finns det inte utrymme för den sortens revirtänkande. I vår generation var det vanligt att barn kategoriserades utifrån “händig”, “mattesnille”, “språksinne”, “konstnärlig”, “bollbegåvad” och jag menar att alla de här etiketteringarna hindrar oss från att utvecklas. De verkligt stora innovationerna sker av personer eller forskarlag som vågar tänka över gränserna.

En föreläsare sa ungefär så här:
– Om du presenterar en idé för tio personer och alla gillar den – då är det nog ingen bra idé! Om du presenterar en idé och ingen gillar den – då är det nog inte heller någon bra  idé! Men om du presenterar en idé och det finns en person som förstår och gillar den – då kanske det är en bra idé!

Min eventuella poäng är att de högskolor som vågar tänka ämnesövergripande har ett försprång när det gäller att ta tillvara det som tidigare kallades “teknik”. Idag heter fälten andra saker och på Malmö högskola händer spännande saker inom något som kallas Interaktionsdesign. Vad sker i mötet mellan människa och maskin? Alto University of tomorrow visar att det går att förena forskning och entreprenörskap. Angry bird skapades nog inte av en renodlad tekniker. Någon hade funderat över hur människan fungerar också.

– Men till sist måste någon ändå kunna skriva källkoden och skruva ihop maskinen, hör jag någon muttra. Sant, så sant. Och bilmekanikerna är värd en egen hyllning (se bild)

Jag anar att Anders engagemang handlar om barnens tidiga möten med teknik och naturvetenskap. Tyvärr kan jag inte lugna honom på den punkten. DEJA  utgår från att pedagogernas kön inte har betydelse för hur skolan tolkar sitt uppdrag. Det är ett vanskligt antagande.

Frågan är om fler katedrar räddar teknikämnet? För mig handlar teknik mycket om att utforska och pröva.

”Barn ska växa – inte lyda”

De som följer bloggen vet att jag drabbas av regelbundna svackor två gånger per termin. De sammanfaller med examinationen och på måndag är det salstenta i en kurs som heter Perspektiv på barndom.

Just nu tror jag att mina studenter sitter och svettas över kurslitteraturen och skickar därför den här länken där Lars H Gustavsson förklarar vad kursen egentligen handlar om. Ibland känns det som att vi krånglar till det .

Länk till UR

Gustafsson översikt griper rakt in i skoldebatten. Kanske behöver vi historien för att förstå #merkateder ?